HAN KRYPER!!!

Så nu kom det 6 månader och 5 dagar! Ja, egentligen kanske han kröp redan för några dagar sedan men idag har det verkligen släppt. Han har krypit fram till mina fötter och han har krypit till Stefan. Igår stod Stefan och snickrade ett myggnätsfönster till lekstugan (dit vi har flyttat ut nu) och då blev han så rädd att han tog sig fram två meter i ett nafs. Han har en rätt kul stil. Skuttar med benen omväxlande med att sparka ifrån med ena benet, ja det måste nästan beskådas. Men man förstår verkligen vilken bedrift det är att ta sig fram, alla armar och ben som ska koordineras.

Annars har vi som sagt flyttat ut i ett litet sommarhus, där Stefan, jag och Otto sover. Det funkar bra. Ebba och Julius sover kvar hos farmor i stora huset. Om två dagar kommer nämligen faster Fi och Kalle (snart två år) och behöver någonstans att husera. Då blir det en riktig storfamilj här på Vilan. Själva ska vi väl om ytterligare en vecka ungefär tälta i Skåne om det fina vädret står sig.

Vår nye diskare

Stefan och Otto har ägnat sig åt att diska... Hemskt kul tyckte Otto i alla fall. Idag har han för övrigt varit en liten pest... nu sover han för tredje gången, Stefan lyckades faktiskt natta om honom. Livet på landet är inte alltid så lätt!

Utsikt från duschen

Eftersom jag inte har för avsikt att ta nakenfoton av familjen i duschen och lägga ut på nätet får ni hålla till godo med den fina utsikten man har när man duschar här på Vilan. Duscha ute är en stor njutning varje dag här, och eftersom det också finns varmvatten brukar jag (ingen annan i familjen dock) duscha ute även på våren och vintern.

Måste blogga lite mer om lilla O oxå... Idag har han smakat morotspuré och det var godare än potatis. Han känner igen sin gula sked nu, han vet att den ska in i munnen och han lyckades hålla den och peta in den där själv också! För första gången idag har han förstått hur saker verkligen går att få från hand till mun. Jag kan inte minnas att jag tidigare varit så här fascinerad över barnens utveckling, men det är som om man inser hur fantastiskt det faktiskt är, hur snabbt de lär sig och va smarta de är...

5 saker jag njutit av idag:

• jordgubbar
• ett svalkande sommarbad i sjön Övden (stavning?)
• att Otto har så len och pussvämlig hud
• att hoppa på studsmattan med Ebba och Julius
• att jag har semester med min darling
  

Midsommarbäsi...

Kan inte låta bli att lägga ut en midsommaraftonsbild på min lilla kille. Vår förstås...

Imorgon blir han sex månader gammal och han premiäråt för första gången på midsommarafton. Han har visserligen fått suga lite på äpple, päron och banan tidigare men inga riktiga smakisar. Så igår och idag har han fått pröva på mosad banan och mosad potatis. Banan är jättegott men potatis lite konstigt, inte sååå gott. Han gapar i alla fall, det gjorde inte Julius. Men vi får väl se, vis av mina tidigare kottar vet jag att allt kan ändra sig!

Han har dessutom lärt sig att komma upp i sittande igen från krypställning. Det är inte långt kvar till att han kryper på riktigt nu. Han har två trick för att förflytta sig. Antingen kryper han på riktigt och flyttar händer och ben som man ska, problemet är då bara att han då inte kommer framåt utan istället bakåt. Igår kröp han baklänges in under en stol där han satte sig för att vila och fastnade! Då är det tur att man kan "ropa" på sin mamma. Stefan funderade över om det var hans första riktiga äventyr... Det andra förflyttningssättet han har, gör att han tar sig framåt. Då kryper han med benen, lägger sig sedan på magen och drar sig fram, för att sedan återgå till krypställning igen. Inte så effektivt men han kommer en liten bit.

Finmotoriken är inte så utvecklad än. Han tar tag i allt, når förvånansvärt långt men är ingen pill-kille. Nej, det dängs och bankas och allra helst kastas i marken. Sladdar kan i och för sig vara roliga att undersöka. Nu när han har lärt sig att komma upp i sittande är han lite nöjdare eftersom han kan hitta en annan ställning själv när han blir trött. Det är kul att se alla framsteg men jag inser att jag alltför snart kommer att få ägna dagarna åt att springa efter honom. Vilket är bäst? Kånka på honom eller springa efter?!

Midsommar

Nu har vi installerat oss på Vilan och jag har kommit ner i varv. Otto sover, Ebba och Julius leker ute och Stefan håller på att sätta ihop studsmattan. (Ja, ni läser rätt, nu orkar jag inte längre skriva initialerna i våra namn, utan skriver ut dem. Det låter så torftigt när man läser och dessutom misstänker jag att de enda som läser den här bloggen är mina nära och kära, den riktar sig främst till er också.) En envis fluga surrar ikring mina ben och irriterar mig men annars känns allt mycket bra. Riktig semester är det nu, vi är tre vuxna om man räknar in farmor, som tar hand om tre barn och matlagning, disk och städning. Stor tomt där barnen kan härja fritt underlättar också. Och framförallt slipper jag tänka på matlagning och tider, det sköter Stefan, åh så underbart!

De två veckor vi har varit på semester hos mormor har varit fina men rätt slitsamma. Jag har skött matlagning, planering, logistik och försökt plocka undan och mormor har diskat och varit ”hantlangare”. Att sedan hinna med att rida själv och att barnen ska få tillgång till hästarna har varit rätt mastigt. Samt att jag velat träffa kompisar, av vilka jag endast hunnit med Annika och hennes familj. Det har varit fint väder i alla fall tre fjärdedelar av tiden och då har vi försökt hinna med att bada också. Det låter inte så mycket nu när jag skriver ner det men det har verkligen varit fullt ös.

Midsommarafton firades i alla fall här på Vilan igår. Den rätta känslan infann sig efter en sen lunch (bestående av burgundisk gryta! Farmor hade inhandlat något som hon trodde var en stek men som visade sig vara grytkött.) när Stefan satte igång att göra midsommarstången. Jag lyckades åstadkomma något som liknade en krans till Julius (han var nöjd i alla fall) och under mycket fniss och skratt, dansade vi kring stången. Tänk att vi är så många nu att vi inte behöver åka iväg, för att kunna dansa! Farmor hade gjort en fantastisk jordgubbstårta som avnjöts efter sill och minipotatisar från det egna landet. Innan det var läggdags plockade jag och Ebba blommor, (hon envisades med att plocka nio stycken som är hennes lyckotal) för att se om hon skulle drömma om vem hon ska gifta sig med när hon blir stor. Vi pratade på utvägen på promenaden, såg ut vilka blommor som skulle plockas och vände sedan hemåt under tystnad. Jag plockade blommor som sällskap och som skulle symbolisera vår familj för att drömma om dem. Istället drömde jag endast om Otto och att han höll på att trilla ner i ett träsk av alger...

Asocial?

Ibland känner jag mig sådan. Nu har jag varit i Borås i en vecka och jag har inte tagit mig för att ringa en enda kompis, trots att det finns tre som jag vill träffa. På tisdag ska vi till faster Fi i Göteborg så den dagen går bort. Så det är egentligen imorgon eller på onsdag som jag har tid att umgås och vara social. Nu sitter jag och drar på att ringa och vet egentligen inte varför. Dagarna går bara så fort, ska man hinna med barnen och hästarna blir det inte mycket tid över. Å andra sidan är det ju hemskt trevligt att träffa kompisarna. Håhåjaja...

Så!!! Nu är det gjort! Medan bilden laddades ner har jag ringt A! Hur besvärligt var det på en skala?! Jättekul, de har köpt sommarstuga och vi ska dit i eftermiddag! Finemang! A och jag lärde känna varandra våren -93, då hon var min handledare på min första praktik när jag pluggade till syrra! Världens trevligaste tjej... Nu har jag tre barn och hon två men det är fortfarande lika kul att träffas!

Den här bilden tog jag igår i hagen, Ebba blev antastad av nyfikna unghästar. Till höger syns Óttar, mormors ettåring efter Mökkur, ett blivande stjärnskott?! Han har i alla fall lätt för tölt. Storasyster Ófeig har aldrig visat någon tölt i hagen. Det känns som den finns där men hon är lite för okoncentrerad för att det ska vara riktigt på gång. Till listan på vad hon är rädd för kan tilläggas; (efter gårdagens ritt samma tur, fast åt motsatt håll) ankor, hönor, barn, cyklar och dinosaurieägg (vita plastade höbalar). Jag höll på att åka av faktiskt när jag galopperade och hon tvärstannade (alla fyra hovar tvärt ner i backen) för att hon upptäckte fåren som gick i en hage bredvid vägen. Hade jag inte upptäckt dem en nanosekund innan henne, hade jag nog verkligen fått mig en resa, som det var nu fick jag möjlighet att sätta till det där extra knäslutet och satt kvar.

Nu har lilla O vaknat så nu är det slut på friden. Jag ska laga fusklasagne till lunch, bre mackor till mormor (så att hon orkar med mig och barnen när vi träffas i stallet). E och jag ska rida ut i skogen tillsammans, en liten tur men det ska bli kul, hon ska få låna trygga gamla Mimir - han dock definitivt piggare än Åskar, vi får väl se hur det går.

Andra veckan

Nu har vi varit iväg en vecka och idag är första dagen utan sol. Helt otroligt för att vara juni. Jag sitter här med en kopp kaffe, har röjt lite i lägenheten, diskat och plockat undan så att mormor inte ska drabbas av slaganfall när hon kommer hem från jobbet. Det funkar faktiskt över förväntan att bo här. Barnen har efter en långsam morgon gett sig ut för att leka. Mucklor? Eller ugglor, ja jag vet inte men E kom upp för en stund sedan och hämtade papper och penna för att rita en karta. Jag kan inte se dem från köksfönstret så jag hoppas allt är väl. De har fått de här anvisningarna:

• Inte följa med någon de inte känner
• Inte följa med någon de känner heller
  
• Ha huset inom synhåll
• Inte gå ut på någon gata
• J ska tänka sig lite för vid klättring eftersom han bröt benet i vintras

Mormor bor rätt bra ändå med gräsmatta utanför huset och ett litet skogsparti som man kan utforska utan att bryta mot någon av anvisningarna.

Lilla O somnade i Ergon medan jag diskade och där är han än. Han var uppe och kissade klockan fyra och klockan sju, då han vaknade. Sedan höll han ut till kockan var halv nio, då gick vi och la oss igen han och jag och sov till tio. Somnade igen klockan halv tolv. Med hans ursinniga tempo, så är han helt slut efter 1,5 timme vaken tid. Det är verkligen tur att jag kan bära honom annars skulle jag vara helt låst.

Nu gäller det att hitta på något att äta idag, fantasin tryter, har inget planerat. Köttbullar och fiskpinnar finns i frysen men det har de redan ätit i veckan. Det blir mycket halvfabrikat just nu, så om någon har något lättlagat recept att delge mig, skicka det gärna! Imorgon har jag i alla fall tänkt laga fisk och ikväll någon pastasallad att ta med och äta i stallet. Pastasallad med köttbullar och fetaost kanske? Lite röda linser ska jag nog smyga i också... Det är inte populärt men är de riktigt hungriga så kanske?

Vill ha...

Visst är det vackert Marimekkos tyg Puu kuutamossa? Klar måste-bara-ha varning till nya sovrummet...

Trött, vill inte sova...

Så kan man sammanfatta det. Det gäller inte bara J, utan även mig. När man fått alla tre i säng har man några få dyrbara timmar och det gäller att utnyttja dem till max. Lilla O har under semestern fått den otrevliga vanan att vakna vid halv sex ungefär och vilja kissa och eventuellt bajsa. Det går inte att få honom på andra tankar men imorse somnade han faktiskt om tack och lov, ända till klockan halv åtta, halleluja!

För även om man är på semester och det finns pigga anhöriga som gärna tar sig an en söt bebis en stund på morgonen så är det svårt att tro att de ska göra det med ett leende innan klockan slagit sex. Så det här med att vara uppe sent och uggla har sina nackdelar.

Idag har vi ridit, alla utom lilla O då förstås och så J som inte har haft någon jättebra dag. Han har lite svårt för att somna på kvällen och så blir han störd av sin lillebror på morgonen och vaknar för tidigt. Idag har han varit trött och hängig och fick dessutom ett akut blodsockerfall i stallet. Eftersom vi åkte dit direkt efter frukost tog jag inte med någon fika; macka, banan eller dylikt, men det hade behövts. Så han och jag avslutade lite tidigare och åkte hem medan mormor och E var kvar i stalllet. Jag red Ófeig för fjärde gången sedan vi kom hit och hon är verkligen trevlig. Förutom att hon är rädd för precis allt. Idag var hon rädd för: får, staket, stenmur, andra hästar, fönster, brevlådor, elaggregatslådor, fågelskrämma, ja och säkert något mer som jag inte kan komma på. Hon är sin mor upp i dagen, jag hoppas bara att det blir bättre. Men hon är alert, framåt och har ett fint steg, är helt enkelt rolig att rida. Det var dessutom härligt att ta en morgonrunda i skogen. Det var lagom varmt, solen silade ner mellan träden, fåglarna sjöng och så sommarlukten. Kan det bli bättre?

På eftermiddagen var vi och badade en liten stund. Jag roade mig med att studera barnen på badplatsen. Det är konstigt att vissa barn verkar få en kick av att förstöra för andra. De kan liksom inte leka, bara förstöra andras lekar. Sedan är det intressant att jag har börjat känna igen vissa familjer från tidigare år. Nya bebisar, barnen har blivit äldre, vilket inte är så konstigt i och för sig...

Min lilla kille..

Min minsta sötnos har en jobbig semester. Att komma som nummer tre i syskonskaran och vara bebis innebär att bara få hänga med. Har man råkat somna precis innan storasyrran ska iväg till ridläger, får man finna sig i att bli väckt, bytt på och att åka bil. Vem har sagt att man vill vara på stranden bara för att det är fint väder? Men det är bara att finna sig.

Det enda man kan göra, vilket lilla O också flitigt använder sig av, är att åtminstone kräva lite service, dvs att bli buren. Dessutom kan man ju passa på att försöka att protestera emellanåt.

Fast jag förstår att livet är slitigt för en snart sexmånaderskille, han övar enträget vidare på att kunna förflytta sig. Hur man flyttar knäna har han kommit på och också hur man kommer från sittande till krypställning. Men hur funkar det med att flytta händerna? Han kommer bakåt och lite i cirklar än så länge men blir starkare och starkare dag för dag.

7-åring på ridläger

Nu när jag ändå inte kan sova, ska jag passa på att blogga lite till... E går ju på dagridläger den här veckan. Idag var andra dagen, här i paddocken då de övade trepunktsits och att senare trava över cavaletti.

Igår kom E hem och grät... De andra tjejerna kunde ju rida och det kunde inte hon, eller i alla fall kunde de mycket mer. Bara hon som hade stövlar, de andra har riktiga ridstövlar... Ja, det är inte lätt. Åskar, hennes ponny gör inte heller precis mer än nödvändigt, tar sig gärna en tugga gräs eller två om han kommer åt.

Idag har det gått bättre. De hade varit ute i skogen och ridit barbacka och fått trava också och det hade varit kul. Rida i paddocken är tråkigare. Fast jag är ändå imponerad över hur snabbt hon lär sig. Men någon fortsättning lär det nog inte bli, E vill lära sig rida för att kunna hänga med ut i skogen, men gå på ridskola, njaa det är nog inte hennes grej. Då verkar J vara mycket mer intresserad. Men allt kan förändras, så vi får väl se.

Varmt och myggigt...

Nu är vi hos mormor efter en härlig helg på Omberg. Vi har verkligen haft tur med vädret, solsken precis hela tiden. Svårt bara att bestämma sig för vilken bild som visar hur härligt vi har haft det! Jag sitter och bloggar här mitt i natten för att det är så fruktansvärt varmt i lägenheten, omöjligt att sova. Tar jag bort filten som hänger för balkongdörren som "persienn" så blir det ännu mer mygg... Så vi får väl se hur pigg och fräsch jag är imorgonbitti när lilla O vaknar. Här är en liten kort reseberättelse:

Vi sov över på vandrarhemmet i Borghamn och det var verkligen en fullträff. Hamnen där var spännande att utforska och det fanns också en liten stenstrand där E och J hittade massor av skatter. Sängarna var oxå oväntat bra.

Söndag morgon efter frukost och urstädning av rummet begav vi oss först till Ellen Keys Strand. Vilket härligt hus! Barnen var väl inte så imponerade men jag och lilla O gick på visning och de lekte i trädgården under tiden. Efter visningen tog vi bilen upp till Stocklycke vandrarhem uppe på Omberg och vandrade. Målet var Stocklycke hamn med en grotta och Oxbåset med hänförande utsikt över Vättern. Stocklycke hamn hittade vi till i princip omedelbart och där tog vi en fikapaus, nere vid grottan vi vattenbrynet. E klättrade naturligtvis genast till över till grottans andra sida. Hon övertalade mig och J att fösöka komma efter vilket resulterade i att mina solglsögon åkte ner i iskalla Vättern på ca 1,5 m djup. Jätteförargligt, det gick att se var de låg men jag var inte sugen på att bada, även barnen gjort det dagen innan. Jag insåg i alla fall att jag inte skulle komma över dit E var utan att drutta i jag med, så J och jag gav upp. Det kom lite annat folk ner för att titta på grottan och E och J berättade för ett par vad som hade hänt med mina solglasögon. E försökte även hitta en gren att att peta upp dem med. Då erbjöd sig en man att hoppa i och hämta dem! Vilket han också gjorde! Det var verkligen dagens bragd!

Efter matsäcksätning fortsatte vi mot Oxbåset och efter lite om och men hittade vi dit. Vilken utsikt! Men jag fick lite panik får jag lov att erkänna. Det stupade brant ner på alla sidor och jag som har en tendens till höjdskräck gillade inte att barnen gick ut mot kanterna det minsta, såg bara framför mig hur de skulle rasa dryga hundra (?) meter ner i Vättern. Så det blev en rätt snabb visit. Dessutom var det varmt, flugigt och vi var alla rätt nöjda när vi gått tillbaka till Stocklycke och tog en glass i skuggan av ett träd. Resten av eftermiddagen ägnades åt badning och att förflytta oss bilvägen till Borås.

Sommar, sommar...

Somrig bild eller hur? Vi var på utflykt till Rosersbergs slott förra helgen men då var det mycket kallare än nu...

Imorgon åker jag och barnen till Omberg och bor på vandrarhem och på söndag vidare till Borås. Så nu är det SOMMARLOV! Hoppas naturligtvis på fint väder, gärna som idag...

Så nu blir det nog inget mer bloggande på ett tag, i alla fall inte med bilder, vare sig farmor eller mormor har tillräckligt bra uppkoppling att låna ut... Jo, förresten, farmor har ju fått bredband! Ja, då kanske det blir lite bilder i alla fall!

Idag har jag, J och lilla O varit hos en kollega i Knutby och hälsat på. Idyll på landet (och förresten hon är inte medlem i samfundet och INTE Kristi brud!) med härlig trädgård, superfint växthus med vindruvor, persikor och alla möjliga och omöjliga växter. J var mycket upprörd över att en annan kollegas dotter hävdade att; DAMERNA FÖRST! Mycket orättvist tyckte han, varför inte herrarna först? Väl hemma igen hittade jag ett litet kuvert från jobbet och Yippee, hela 200 kr i löneförhöjning! Snart är man höginkomsttagare... not.

Nu borde jag verkligen återgå till min packning, vardagsrummet svämmar över av väskor, tält, sovsäckar och diverse. Vi ska ju vara på resande fot till slutet av juli, så det mesta ska med. Åååångest, vad kommer jag att glömma?

Oooops...

Jag och den här bloggen kommer inte alltid så bra överens tydligen... I förrgår gjorde jag det första inlägget om Lilla O:s krypställning. Så postade jag det och såg inte röken av det, det bara försvann. Skrev det nya inlägget idag och PLÖTSLIGT... sim salabim så har dök det första inlägget upp. Jag förstår ingenting som vanligt. Men det kan ju vara lite kul att notera hur mycket starkare i armarna han har blivit bara på några få dagar om man jämför på bilderna. Passar på att lägga in en bild där han sitter också...

Appro på att Lilla O är tidigare än de andra så verkar han inte heller lika nöjd med vad han lyckats lära sig. Han har ju inte fått kämpa lika mycket. Det ska bli så spännande att se vem han ÄR så att säga. Han är så aktiv jämfört med E och J, han slutar aldrig att kämpa, ligger han på golvet snurrar han runt och börjar träna tills han är helt slut, han kan bara inte låta bli. Han är go´och glad men har hittills bara storskrattat en gång. Det var när Linnea, en kompis styvdotter höll honom och busade med honom då skrattade han så att han förmodligen? kissade på sig. Ingen av oss här hemma har kunnat upprepa detta hur vi än försökt.

Lilla O kan...

komma upp i krypställning! Som den stolta mamman naturligtvis måste visa upp! Han är idag 5 månader och en vecka och kan:

• sitta stadigt långa stunder i taget
• när han tappar balansen kan många gånger stadga upp sig med hjälp av händerna
• kommer upp i krypställning
• försöker flytta fram benen men ka inte koordinera armar och ben ännu. Som syns på bilden kan han inte heller räta ut händerna så det kommer inte bli krypande än på ett tag
• han är extremt nyfiken på sina syskon, studerar dem noggrannt... tar in ALLT!

Idag är J hemma från dagis, vi har hunnit ha en kaffestund för mig och en lässtund för J, vi har byggt med Lego och nu är han fullständigt absorberad i leken (som jag har lämnat). Lilla O sitter bredvid och tittar på, fullständigt fascinerad. Det borde vara sovdags för honom snart.

Så tänkte jag uppdatera er lite angående blöjfritt. Lilla O är utan blöja dagtid. Ska jag iväg på längre ärenden eller i bilen har han tygblöja. Men även hos vänner eller ute på promenad fungerar det numera att var blöjfri. Förutsättningen är att han är i sjalen (utomhus). Jag har ju hittills haft vanliga engångsblöjor nattetid men har nu kommit på hur han kan ha tygisar även då. Fånigt kanske men jag vill verligen ha så lite kemikalier mot hans lilla rumpa! Så nu har kör vi med vikblöja innerst, happy nappy utanför och sedan ullbyxa. Tjockt och klumpigt javisst, men det bekymrar ju inte honom när han sover. Ett byte får jag göra på natten men det är ok tycker jag. Fördelen med blöjfritt är faktiskt enorm. Jag har grubblat på att han skulle känna sig varm och obehaglig i sommar med tygblöja och yllebyxa men det slipper jag nu! Visst händer det olyckor fortfarande, men det går bättre och bättre. Han verkar dessutom så nöjd själv. Dagtid sover han även utan blöja, han kissar ju aldrig i djupsömn, utan alltid när han vaknar till så det funkar också faktiskt. Även S lär sig hans signaler mer och mer. Annars är väl den största nackdelen (eller fördelen som jag egentligen ser det) att man måste ha sitt barn nära och att det blir svårt för utomstående att ta hand om honom.