Höststädning

Varför glömmer jag så lätt bort hur underbart det är att vara ute i trädgården? Idag har jag äntligen (minst två veckor för sent) fått ner vitlöken i jorden. Ja, det är ju inte november än, så jag räknar kallt med att det ska funka. Det såg ruggigt ut innan jag gav mig ut men det var riktigt milt. Ingen jacka, bara fleece och halsduk. Och så svart höstjord på fingrarna och under skorna. Bort med allt ogräs. Inte tänka, bara vara. Möjligtvis fundera på hur det är möjligt för grannen långt bort att tycka Eurodisco är bra. Eftersom han spelar så högt att jag hör det...

Nu har jag vilda planer med att hinna höststäda innan vintern kommer, något som jag tänkt fuska med. Fast att fuska i det här läget med så vansinnigt mycket ogräs på sina ställen kommer att vara surt i vår. Tänk vad härligt nöjd jag skulle känna mig ifall jag åtminstone gjorde hälften!

En ledig helg!

Om jag bara får ändan ur vagnen, ska jag idag hinna med att springa en längre tur i solen och höstskogen och gräva ner vårlökar i trädgården. Har jag riktigt mycket energi hinner jag rensa ogräs i trädgårdslanden. Det var någon idiot som påstod att om man bara rensade ogräs framtill midsommar så skulle jobbet vara gjort. Pyttsan. Då har de inte varit hemma hos mig.

Ville har beställt sin födelsedagstårta redan. det ska vara choklad, grädde, jordgubbar och HARSYRA! Smaskens!

Nöjd!

Första delen av mitt "stora" uppdrag för jobbet är faktiskt utfört. Tjohej! Idag har jag presenterat mina resultat för kollegorna och fått bra respons. Den senaste månaden har fantastiskt mycket av min energi lagts på detta och det känns skönt att jag har klarat det. Jag har hållit den deadlinen vi satte upp. Nu kan jag ta det lite lugnt och fundera vidare på hur jag ska förändra världen :) Eller var det vården?!

Det värsta med att brinna för något och att vilja förändra det är att det hela tiden väcks nya tankar, nya saker som man vill göra. Kanske redan imorgon... Kvällen har jag dock ägnat åt att lata mig, vara med barnen och prata i telefon.

Nya tider?

Nu har vi en tonåring i huset. Hur gick det till? Vi har firat i helgen bland annat med badmintonturnering och att göra utflykt till gamla landsstället i Nantes. Tänk jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas kvar. Jag tyckte det var sunkigt då. Det var det fortfarande. Men alla husen stod kvar precis som då. Träffade en av nuvarande ägarna som berättade att en styckning och försäljning av tomter kommer att ske. Inte så konstigt, det skulle lätt kunna bli en 5-10 tomter, beroende på hur stora de måste vara vid styckning. Mycket pengar...

Men jag mindes inte att badbryggan låg så nära båthamnen. Sunkigt att simma där, vilket jag gjorde när badsuget blev för stort. Men jag var rädd för allt sjögräs. Det såg jag inget av nu, tvärtom var vattnet klart. Vissnar sjögräs på hösten, eller har allt på botten dött ut??!

Fikade gjorde vi på en badplats dit vi någon gång tog båten. Avstånden var mycket kortare än jag mindes. Men annars var det faktiskt som jag kom ihåg. Inte så mycket mindre som det kan kännas när man vuxit upp. När jag kom hem fastnade jag i pappas anteckningar och brev.

Every teardrop is a waterfall