Viktigt beslut

Jag har tagit ett beslut. Jag ska inte grotta ner mig i hur jobbiga nattningarna är. Jag ska lämna det dåliga samvetet över att jag blev för arg häromkvällen (fast det fortfarande svider inombords) och jag ska lösa problemet. Kvällens motto var: lugn, vänlig och bestämd. Varför skulle det ta så lång tid att komma på? Det tog tid, ja det tog närmare 1,5 timmar innan han somnade. Men då hann jag å andra sidan också natta Julius under tiden. Ingen helgalen Ville. Emellanåt ledsen, emellanåt arg men inte övergiven och inte "överkörd".

Det bästa med att ha barn, (förutom att de är fantastiska och att man älskar dem så att man går nästan sönder) är faktiskt att man får möjlighet att lära sig mycket om sig själv. För det finns inga som lockar fram de sämsta sidorna hos mig så mycket som mina barn. Inte roligt men en enorm förbättringspotential. Det gör ont att se hur fel jag gör ibland. Men det var ju det jag skulle agera utifrån. Skuld behöver inte vara en förhatlig känsla om man bara agerar på den och försöker bättre. Gör om gör rätt. Mer kärlek, mindre tjat. Mer beröm, mindre tjat. Mer tid, mindre tjat. Och så är jag dum igen och får börja om från början. Med det menar jag inte att curla, inte stryka medhårs och att de alltid ska få som de vill. Jag menar att de ska bli sedda och respekterade och lyssnade på. Det är faktiskt galet svår. Speciellt när man är trött. Och när man har många.

Summa sumarum

48 minuters hejdlös gråt. Det knäcker mig och jag känner mig värdelös. Jag blir arg för att jag inte kan lösa det här på ett bra sätt, jag blir arg för att det stjäl tid från resten av familjen och av den lilla kvällstid som finns kvar. Jag inser att Ville behöver ha mig, att han på något sett är inne i en separationsfas där han hela tiden ser mig gå när han vill att jag ska vara kvar. Men det är inte lätt när det finns tre andra barn som också behöver mig.

Status just nu är att jag ska gå ner och ta itu med köket och allt som ligger kringvält i vardagsrummet, inklusive med eget risiga humör. Jag ska skicka Ebba i säng. Julius är nattad och jag gjorde ett försök att läsa för honom men det var omöjligt eftersom Ville vägrade att göra något annat än att stå precis bredvid och illvråla så att jag inte kunde höra vad jag läste. Det har inte blivit någon nattläsning för Julius sedan Stefan åkte och jag har alltså ägnat dryga timmen åt att natta 1 barn.

Nu väntar förmodligen en usel natt eftersom en sådan här nattning även brukar sätta spår i drömmarna. Jag räknar kallt med en arg och ledsen Ville inatt.