Att vara fyrbarnsmor...

Är att definitivt inte ha tid att skriva de inlägg i bloggen som jag tänkt mig... Är att inte ha tid eller lust för den delen heller att vara ute på internet. Så det är tunnsått med nyheter från familjen. Men jag kan meddela att Ville fått sin första förkylning, snörvlar och hostar gör han stackarn. Att Ebba och Julius har varit och bowlat med Stefan idag och att Ebba var arg hela tiden... Och att Stefan har ont i ryggen konstant, så vi måste investera i en ny säng! Det är tydligt att vår säng inte fungerar.

Sedan kan jag även berätta att Ottos tvåårsdag har firats och att Anders varit här. Det är alltid lika trevligt när han kommer. Vi hann prata en del också när jag promenerade honom ner till tåget på kvällen och han dessutom missade det...

Ville - 2 veckor

Tiden rusar iväg. Han är redan två veckor, hur nu det gick till? Inatt har han sovit helt gudomligt, bara vaknat för att äta, inget magknip eller gnöl.
Man blir trött av att vara fotomodell...

Det har lossnat

Igårkväll hade Julius och jag bestämt att vi skulle lästräna lite. Han har ju kunnat läsa lite grand sedan i somras men inte velat läsa mer än på sina egna vilkor. Men så kom jag på igår att han kunde träna på Ottos lätta böcker, typ Max balja osv. Eller seriestripparna i DN. Det var precis lagom för honom. Han läser nu! Lite svårt med korta och långa vokaler men ändå! Och så glad han blev när han själv märkte hur bra det gick!

Ville en vecka!

Så här fin är vår lille kille nu! Världens sötaste förstås! Jag vill stoppa tiden! Titta vilken fin näsa han begåvats med! Här finns inga kärleksbegränsningar! Nu är han uppe över födelsevikten igen...

Luciaförberedelser

Pepparkaksbak inför lucia. Det var sååå kul! Otto fattade precis hur man skulle göra och för första gången så hade Julius mer tålamod och uthållighet i bakandet än Ebba. Otto kavlade och pillade små bollar som han la på plåten och så åt han en hel del deg också förstås. Sedan ville han dricka "battu!" (vatten) hela kvällen...
Efterbakandet drog Julius igång en spontan tomteövning inför Lucia. Och Ebba hittade på en tomtedans. Otto hängde som vanligt på och roade sig efter alla konstens regler.

Fina blommor!

Tack farfar Rune för de fina blommorna!

Lille Ville

Nu är det bestämt. Ville ska han heta och Erik i andra namn. Han blir sötare och finare för varje dag! Igår var barnläkaren här, PKU togs i lördags och på onsdag kommer BVC tanten hit. Vilken hemservice!
Det funkar att amma två...

Lilljul

Ikväll har vi tjuvstartat julen. Lilljul brukar firas med morfar, Ruth och Anders hemma hos Ruth och i år var planen att det skulle vara tidigt för att vi inte skulle hunnit föda barn än. Hmmm. Och pappa var tvungen att åka tillbaka till England på begravning. Så inget blev riktigt som vi planerat. Men det blev riktigt bra!
Ruth och Anders kom med julmat, och så öppnade vi lite lagom med presenter. Speciellt för Otto han fick en brandbil och en bok och brandbil var så han kär i att han skulle sova med den i sängen...
Ebba var jättenöjd med spelet twister. Julius var å ena sidan missnöjd med att bara få två paket men kunde lite förstå att det kunde vara bra att få det mesta på julafton. Helst skulle han velat ha mycket paket redan nu och så lika mycket till jul.

Nu är han här!

Ledig måndag

Alla barnen hemma idag. Ebba var lite halvrisig i magen, Otto ledig från dagmamman och Julius bad att få vara hemma och fick det. Vi har haft det bra även om jag fick ett fullkomligt anfall när Ebba av misstag sköt en liten fotboll rakt i huvudet på mig... Julius har spelat lite dataspel, målat med fingerfärger, Ebba har pusslat och målat vattenfärg. Senare på eftermiddagen kom morfar och då byggde de Lego en stund. Dagen går rätt fort utan att man gör så mycket faktiskt. Vi har hunnit läsa lite bok ocskå.

Själv har jag betat av några måsten som stod på mina att-göra-listor. Problemet är ju att jag inte bara har en, på ett ställe. Nej, de finns på tre olika ställen, olika versioner, vilket gör det lite mer invecklat. Och så har jag två almanackor. Plus Googlecalendar (som jag nästan aldrig tittar i). Skriver jag inte upp i kalendern glömmer jag garanterat vad som är inbokat och då kan man ju knappast påstå att jag är speciellt upptagen. Förhoppningsvis är det det som är problemet att jag har svårt att komma ihåg tråkiga saker som tandläkaren osv och att det inte är en tidig alzheimer. Stefan har by-the-way efter sju bedrövelser och svåra år masat sig iväg till tandläkaren och fått tänderna ok-stämplade utan behöva vara sig rotfylla eller dra ut några! Hurra för det!

Igår frost, idag snö

Vinterväder i Stockholm. Tänk om det kunde stanna kvar. Jag vill ha en riktig vinter i år! Otto är förvånad över snön, inte den på marken nu längre men över snöfallet på nu på morgonen. Jag är före i tiden tror att det är första advent redan den här helgen, vill gärna att det ska vara det... Det känns lite tidigt att börja julpynta, baka och pyssla. Fast jag ska göra det i alla fall. Så jag kan lura mig att det är mindre än 4 veckor kvar till bebis... För om sanningen ska fram så är det inte själva julen som jag längtar till mest.

Igår åkte Stefan skridskor med Ebba och Julius i Vallentunahallen. Julius tyckte han var bäst och Ebba tyckte hon var sämst och var arg och sur. Lite för Ebbas skull var det som de drog iväg och åkte, för hon har fått så lite övning och tycker att hon är sämst i klassen. Men hur ska man kunna bli bra utan att öva?

Gnäll och gnöl...

Kan säga att det var tur att jag sov igår... För igårkväll blev Otto sjuk. Ingen allvarlig tillställning (är man rutinerad mamma eller?!) men han kräktes slem och var snorig. Någon lätt släng av magsjuka eller RS-virus?! Hoppas på det senare för då kommer lillbebisen att slippa detta. Hur som helst så har han vaknat och hostat och kräkts slem ca varannan timme under natten. Stefan och jag har ju varit helt överens om att jag tar Otto på nätterna fram till han går på ledighet i december. Ännu en parentes men han ska bara jobba fram till 14 december; Hipp, hipp, hurra, sedan vara ledig en hel månad! Så jag har ändrat mig, jag tror jag vill ha några dagar med bara honom innan bebisen kommer, så jag tänkte att 20 december skulle bli en bra födelsedag för bebisen!

Hur som helst, blir Otto sjuk får nog Stefan ändå ta nätterna för jag är för stor och otymplig. Jag tror jag ska av på mitten i bäckenet idag. Mina fogar har inte bestått nattens kräkövningar. Ingen trevlig känsla. Plus huvudvärk. Så idag ska vi göra så lite som möjligt jag och Otto. Sova står på planeringen idag igen.

Dagens plus är att jag fått löneförhöjning! Trots att jag förhandlade enskilt i våras och då fick dealen, bra lön då och inte ingå i höstens revision. Nu blev det 2 löneförhöjningar på ett år! En trevlig överraskning, då en föräldraledighet alltid innebär att man halkar efter lönemässigt. För en gångs skull är jag rätt nöjd med lönen. Jag tycker förstås ändå att min yrkeskår är skandalöst underbetald med tanke på ansvar och arbetsuppgifter.

Sova igen...

Efter två dagars konferens och en Otto som sovit dåligt och vaknat mellan 05-06 så skulle jag idag bara ta en liiiiten tupplur. Inte 1,5 timmar, för jag får så svårt att somna ikväll. Hur det gick?! Jag och Tooticki sov ikapp på soffan minst 1,5 timmar, troligtvis 2 och det gick bara inte att sluta. Trots mina riggade klockor som ringde efter olika lämpliga intervall. Men jag behövde det.

Kvällsakrobatik

Eller är det styrketräning? Nu när jag äntligen fått tummen ur och har batterier i kameran, är jag tvungen att använda den...

Tooticki provar nya bokhyllan

Inte för att hon fick vara ifred där särskilt länge för Otto. Jag ska försöka fixa en liggplats för henne, utom räckhåll för honom... En katthylla någonstans.

Boar som bara den

Det känns som det enda jag gör nuförtiden. Fixar hemma och tvingar Stefan att göra än det ena, än det andra. Idag har jag städat och fixat iordning klädkammaren, vi har fått upp ytterligare lampor i vardagsrummet, kistan är tömd och ska ut i garaget och är utbytt mot en bokhylla. Jag har hunnit rensa bland Ottos leksaker också.

Ebba tog sig an att sätta ihop bokhyllan, det gjorde hon med lätthet, jag antar att IKEAS bruksanvisningar var lätta efter allt Tekniklegot som hon byggt under hösten. Julius som är en sakletare av stora mått hade julafton när kistan tömdes. Gamla sladdar, plastgrejjer av odefinierbart slag och träbitar, allt var fynd som kunde användas till något, om inte precis nu så i framtiden. Ikväll hittade Stefan ett gammalt rakblad från rakhyveln som Julius hade hittat i sophinken i badrummet. Han tittar tydligen där varje dag för att se om det finns något intressant! Men rakbladet fick han inte behålla...

Otto hittade jag skärandes gamla tapetvåder med en mycket slö Morakniv som han hade hittat. Också ett fynd. Ibland känner man sig riktigt ansvarfull som förälder.

Mysmorgon

Otto och jag har mysmorgon. Han struntar i att det är lördag, vaknar 06.30 ändå. Så nu äter vi frukost med tända ljus. Det börjar ljusna så smått.

Vintrig morgon

En bra morgon hittills. Pallrade mig ur sängen redan 06.30. Tände ljus i köket och väckte barnen. Ebba tyckte det kändes som advent redan! Nu har jag och Otto ätit frukost och klarat av morgonbestyren, han bygger tågbana och jag skulle kunna sova en liten stund... Fast det lär jag inte få göra för, det är visst något problem med bygget... Otto och jag har även hunnit dela på en liten bit tårta till morgonkaffet... Bra med någon som delar samma intressen! Nu är även min födelsedag firad, igår var Pappa, Ruth, Anders och Hanna här och åt pizza. De hade med sig en supergod tårta och presenter, väldigt gott och trevligt.

Så nu är det bara Ottos födelsedag kvar på året. Och all planering inför jul. Ska börja tidigt i år och slippa stressen var det tänkt. Få se om jag lyckas!

Den här tyckte jag var kul...

Jag tillägnar den till dig mamma... Hihi

http://www.youtube.com/watch?v=EQ5Rm_Orn_k

Fullkomlig talexplosion

Nu går det undan, värre. Två- och treordsmeningar, han berättar, plötsligt är det verbal kommunikation! Jag gissar på att inte så många andra skulle förstå men huvudsaken är väl att vi gör det! Det är lika fantastiskt varje gång!

Hela den här veckan har gått i shoppingens tecken... Fast vi har inköpsstopp. Nu finns det lampor i varje rum, hör och häpna! Ottos rum är tillpiffat och det finns en lampa i köket. Jag är lite osäker på hur bra den blev bara... Den är grön... Det är svårt med färger.

Nästan barnfria

Höstlov den här veckan och Julius är hos farmor på Vilan och Ebba åkte tåget själv till mormor idag. Det är stort. UTAN MOBILTELEFON! PÅ ETT TÅG! (Andras kommentarer har varit att hon både kan bli bortrövad eller träffa på någon otäck pedofil). Minns dock att jag själv åkte till mamma som 9-åring utan mobiltelefon (!) och att det gick alldeles galant trots att det inte heller var X2000 utan gamla Intercity tåget som stannade på ställen som Töreboda och Laxå... Tänkte på det också att det faktiskt ger Ebba en chans att växa. Om ett problem uppstått på färden hade hon varit tvungen att lösa det på egen hand. Hade hon haft en mobiltelefon hade jag nog inte kunnat motstå att ringa och säga till henne när det var dags att förbereda sig för att stiga av, eller helt enkelt kolla läget med henne. Nu fick hon ordna det själv och det klarade hon förstås alldeles utmärkt. Det är lätt att curla i mobillandet Sverige... Men jag fick lite ångest när jag vinkade av henne på tåget och en tant var tvungen att påpeka att ska hon åka själv, är hon bara 9 år? Oj, oj, oj...

För övrigt har vi en liten illbatting här hemma, som lär sig nya trix varje dag. Idag har han kastat ner alla kuddarna för trappen och ordnat en hög att hoppa i. Han har börjat räkna också. Ett, ett, ett och så hoppar han. Han kör bilarna och parkerar snyggt och prydligt i rader och räknar även dem. Orden bubblar i munnen på honom. Traktor, grävskopa, buss, bil, hoppa, trappa, blomma, ja allt ska benämnas så gott det går. En del förstår helt, annat inte alls.

Kan inte sova

Nu är det min tur. Sover apdåligt. Nu har jag varit vaken sedan klockan 02.00. Inte kul någonstans. Ingen sovmorgon blir det imorgon heller.

Löss!

Nyaste på hemmafronten är att Ebba fått löss. Inte många men ändå. Julius hade bara en lus! Och inga gnetter. Så nu pågår projekt luskamning här hemma med specialkam som får bort både löss och gnetter, morgon och kväll. Imorse hittade jag inga löss i Ebbas hår, bara några få gnetter. Stefan, jag och Otto verkar ha klarat oss men jag kan säga att som den hypokondriker jag är kliar det i hårbotten ändå! Vi har valt att inte behandla med kemikalier för att Ebba har känslig hud och hårbotten och att inga av preparaten tar bort äggen, man måste behandla två gånger med en veckas mellanrum.

Annars händer det inte så mycket här hemma. Det är riktig hemmafruvarning på mig sedan jag slutade jobba. Och så passar jag på att sova på förmiddagarna för Otto stökar mycket på nätterna så då blir sömnen så upphackad. Dessutom har jag svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Jag börjar bli tjock! Ska ringa kiropraktorn idag och försöka boka tid. Det är ju trots allt några veckor kvar och det vore skönt att inte bli helt orörlig.

Kvalitetstid

För det mesta har jag kvantitetstid med barnen, dvs jag finns till hands men är inte aktivt tillsammans med dem. Naturligtvis är det Otto som utnyttjar kvantitetstiden mest och Ebba minst. Men igår hade Julius och jag kvalitetstid. Han var hemma från skolan och vi gick och bowlade, det var en av hans önskningar inför födelsedagen. Inte att just bowla med mig, men att bowla. Otto var hos dagmamman och Ebba i skolan. Det var så mysigt och lättsamt! Vi hann med att göra lergrejjer på förmiddagen innan det var dags att ge sig iväg också. Julius var så där glad och positiv som bara han kan vara. Innan det var dags att hämta Otto hann vi äta på lunchrestaurang också. Så det är inte helt fel med kvalitet heller... När vi skulle åka för att hämta Otto sa Julius att nästa gång vi ska vara lediga tillsammans ville han att vi skulle gå och boxas! Hallå, var kom det ifrån?! Jag kan se mig själv höggravid i boxningsringen med en 6-åring...! När jag uttryckte viss skepcis över det förslaget var han dock villig att ändra sig till att vi skulle gå och simma... Vilket jag har måttligt stor lust med också just nu, ska erkännas.

Mitt eget förslag på utflykt (som mottogs med stor skepcis från Julius sida) var att vi nästa torsdag ska åka in till Historiska museet och titta på utställningen om ismannen Özti. Fast då var min egen personliga tanke att göra det med alla barnen. Jag tror det kunde vara kul och det finns massa plats för Otto att springa på!

Nu i helgen jobbar jag mina sista arbetspass, sedan är jag ledig. Ska bli skönt å ena sidan men jag kommer att sakna jobbet och vuxenvärlden. Jag har börjat gå ner i varv känner jag och det påverkar även hemma. Det är skillnad på mitt tålamod och hur jag är mot barnen sedan uppsatsen avklarats. Det är så skönt att inte ha något hängande över sig som måste göras hela tiden. Fast jag saknar det lite samtidigt. Hemmasysslorna är ju inte så vansinnigt spännande precis. Idag borde jag till exempel städa och tvätta (suck...) men jag får se vad jag få gjort. Jag har i alla fall fått iväg ansökningar till några fristående kurser till vårterminen. Inte för att jag vill plugga men för att jag vill att Ebba ska få behålla sin fritidsplats.

Ännu en födelsedag!

Inga bilder för närvarande för batterierna i kameran är slut... Men jag kan säga att vi har haft fullt upp i helgen! På lördagen hade Ebba kalas för tjejerna i klassen och det var ett entusiastiskt gäng som kom! Det blev ett lyckat kalas, tjejerna ville verkligen kalasa, leka och dansa. Först var det presentutdelning, sedan kurragömma efter deras eget förslag.

Efter kurragömma så var det matdags. De åt hamburgare och marängsviss så de nästan storknade. Hamburgare gjorda på 1,6 kilo köttfärs och det blev faktiskt inget över åt oss vuxna! Lekte viskleken och flamsade. Efter detta dansade de och lekte dansstopp. Vi var oroliga att de skulle bli uttråkade och att filmen vi hyrt (Förortsungar) inte skulle räcka som underhållning. Men det var verkligen inga problem någonstans. Så förutom att servera dessa vargar till 9-åringar behövde vi inte göra några stora insatser.

Ändå är det skönt att det är över för i år! Nu är både Julius och Ebba firade på alla håll och kanter. Ebbas bästa presenter var datorn som hon och Julius fick tillsammans av farfar och tekniklego som hon fick av Ruth. Otto har upptäckt tjusningen med att öppna paket. Jättekul!

Sovbekymmer

Två killar i huset sover bedrövligt illa just nu. Stefan somnar bra men vaknar och kan inte somna om. Sover illa mest hela nätterna. Är trött dagtid följdaktligen. Otto sover bra fram till morgontimmarna. Då drar han igång. Mamma, mamma. Sover en timme, vaknar, klappas på ryggen, sover en stund till. Jag som egentligen sover som en klubbad säl på nätterna oroar mig för hur det ska bli. I december kan jag rimligtvis inte vara den som tar Otto på nätterna, det kommer att bli Stefans lott den första månaden med bebis. Men för att vi som familj inte ska hamna i ett kaos behövs det att vi får sova. Med bebis får man inte sova, men jag kommer att kunna sova dagtid för att hämta igen. Men när ska Stefan hämta igen?

Så nu har jag beställt en bok på nätet om sömnlöshet. Med träningsprogram enligt KBT (kognitiv terapi) som ska vara det mest effektiva när man har sömnsvårigheter. Ska även försöka hitta en bra avslappnings-CD. Vi ska försöka hitta en bättre bäddmadrass. Min känsla är att sömnsvårigheter om man inte försöker ta itu med dem, lätt har en tendens att bli kroniska och är det möjligt att undvika vore väl det underbart. Eftersom grundorsakerna verkar svårast att råda bot på (ett stressigt och ansvarsfyllt jobb i kombination med småbarn) får symtomen angripas istället.

Vad jag ska göra för att förbättra Ottos sömn vete katten. Han sov så bra för några veckor sedan men nu är det alldels ur led.

Hur det kan bli

Jag tänkte på det igårkväll när jag körde hem från jobbet. Hur olika snabbt man lär sig saker och ting. Idag ska jag ha en student med mig, enligt hennes handledare är hon jätteduktig. Jag ser fram emot det, ska bli kul och hon verkar trevlig. När en student är nästan färdig, ska de jobba på rätt självständigt, så jag får försöka backa.

Men jag kom att tänka på hur jag var som student dels när jag läste till sjuksköterska och dels när jag läste till barnmorska. Den teoretiska biten har aldrig varit något problem men jag vet att jag var helt bedrövlig som sjuksköterskestudent på praktik. Tänk att jag blev godkänd! Och att jag kunde börja jobba! Och att det gick bra! Jag är egentligen ingen fast-learner när det gäller praktiska ting. Det faller sig inte av sig självt. Och nu har jag världens mest praktiska yrke och det känns som om jobbet faktiskt är som klippt och skuret för mig.

Och så finns det de som glänser redan som studenter, allt verkar gå lätt för dem och man blir jätteimponerad. Det är en skön tröst att veta att man kan vara lite svag från början och sedan växa in i sin roll.

De små sakerna i vardagen

Idag är det en bra dag för att jag:

• Trots att jag jobbat förmiddag och varit uppe sedan klockan 05.00 inte fått ett endaste utbrott på något av barnen.
  
• Att det var en rätt lugn dag på jobbet, tiden gick fort men jag slet inte ut mig.
  
• Att det blev middag trots att jag varken hade planerat något eller hade något av det kollegorna föreslog hemma.
  
• Att barnen leker i vardagsrummet och att Otto får vara med. Idag tänker jag den onda mamman låtsas glömma Bollibompa, så att den fria leken får utrymme.
  

Nya ord, del 2

Det är inte bara Otto som lär sig nya ord. Ebba har i läxa varannan vecka att slå upp ett antal ord i ordboken och sedan skriva en mening om vart och ett av orden. Här kommer hennes meningar om knagglig = ojämn och inkomst = lön.

• Farmors händer är knaggliga
  
• Pappa får rätt så mycket i inkomst (är det så tydligt att det inte är mamma som drar in pengar till hushållet? Suck!)
  

Nya ord

Nu kommer det nya ord från Otto mer eller mindre varje dag. Tiger, skorna, dricka är de nyaste. Det härligaste är intonationen... Han är verkligen en gosing. Men fortfarande är det vanligaste ordet mamma med mycket kärlek i rösten. Idag gick han till Stefans garderob och konstaterade: Pappa! Annars har han ägnat stunden innan dagmamman idag till attt terrorisera Tooticki. Hon är fortfarande ofattbart snäll mot honom men när han jagar henne med stora bilar som han kastar efter henne då är i alla fall min gräns nådd. Själv tycker han att det är otroligt lajbans och skrattar så han kiknar. Emellanåt vill han klappa och gosa. Stackars katt.

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet. Det är bara några ska-bara först...

Ibland är det bra med en värdelös dag

Som jag hade igår. Gjorde ingenting, kände mig bara trött och urlakad. Behövde nog det för idag känns det bättre. Har i och för sig inte strukit så många saker som jag tänkt på min att-göra lista men har i alla fall fått städat på övervåningen, alltid något. Två veckor sen sist kanske inte låter så farligt men oj,oj vad det kryper i hörnen. Nu kommer det vara fint ända tills ikväll!

Så ofattbart trött

Det är segare än kola idag. Så trögt. Jag har sovit på soffan en timme och nu väntar tvätt och undanplockning men det bara blir inte av... Idag ska jag göra så lite jag bara kan...

Nu är det gjort!

Jag är faktiskt färdig! Visserligen lite rättningar men inte några stora saker. Jag har dessutom fått alldeles underbara lyxiga blommor, massor. De allra vackraste förevisas här. Jag blev enormt glad över att folk från jobbet mötte kom och jag hade lite ordnat mingel med förtäring och bubbel efteråt. Vid fyra igår eftermiddag hade jag börjat varva ner. Lite smolk i bägaren blev det nämligen för att examinatorn tyckte att min uppsats var provocerande. Det är inget fel i att bli provocerad men hon var förnärmad å yrkets sida och tyckte inte att jag skrev något positivt barnmorskeinraktat över huvud taget. Vilken yrkeskår tillhör du frågade hon och menade att jag i princip skulle vara antropolog. Det är klart att det sved. Speciellt eftersom jag gör detta just för min yrkeskår och för att jag VERKLIGEN är just barnmorska. Jag har varit beredd på massiv kritik men kanske inte från just det här hållet. Jag har dock fått enormt mycket positiv feedback från kollegor, de jag trodde skulle vara mest kritiska.

M som i magister...

Idag är det dags... Jag har slitit på fritiden i 2,5 år (hua va länge) men idag ska det förhoppningsvis vara klart! Examination på magisteruppsatsen mellan kl 10-12 och sedan lite mingel efteråt. Har inte hunnit bli riktigt nervös än men har sovit dåligt inatt, simmat i motströms i isigt vatten...

Harry Potter feber hos oss

Julius är galet intresserad av Harry Potter och den världen. Har varit länge och det han oftast leker är trollkarlslekar. Han vill läsa om böckerna och spela Harry Potter på datorn. Förra helgen när jag jobbade hade de myskväll här hemma med popcorn och tittade på den första Harry Potter filmen. Succé naturligtvis.

Otto snappar ju ett och annat. Trollkarlshattar och mantlar och trollspön behärskar han redan. Ikväll kom första trollformeln! Accio! Mycket tydligt och klart! För er som inte är Harry Potter fans är det en locka-till-sig-besvärjelse. Säg Accio tårta och sväng med din trollstav och det kommer flygande en tårta. Tur att det inte fungerar på riktigt. Då skulle jag få mycket att göra med allt Otto vill ha... typ allt jag ställer utom räckhåll för honom.

Det säger dock en del om Harry Potter intensiteten i vår familj. Ska det vara ett av Ottos första ord?! Han säger ju inte så fruktansvärt mycket annat förutom mycket viktiga saker som bajs och äpple... (även om han kan säga mycket mer så gör han det inte, han behöver väl inte antar jag). Men som sagt man påverkas ju av sin omgivning...

Göteborg var bra! Ina-May bäst!

På alla sätt och vis. Kom visserligen sent hem på natten men kunde sova stora delar av hemvägen på tåget, så det var ok igår i alla fall.

Jag behövde verkligen lyssna på Ina-May. Jag har hört henne förut men hon är verkligen bra! Rolig men också otroligt kunnig. En gammal hippie från USA! Det är så lätt att glömma bort glädjen och det fantastiska i att föda barn. Det är så lätt att bara oroa sig över smärta och eventuella risker och komplikationer. Jag tror att mitt jobb skulle vara så oändligt mycket roligare om det var lite mindre teknik och risk och mer av det helhetstänkande som vissa verkar bära med sig spontant.

Bara ett sådant exempel som en nyfödd bebis. Vi vill att den ska skrika inom 30 sekunder från födseln. Har den inte gjort det ska den tas ut till barnbordet för att kunna återupplivas. Oavsett om den har bra hjärtfrekvens eller inte. Ina-May sa så här: (mycket förkortat naturligtvis) (och det här behöver man påminnas om ofta). Barnen hjälper till vid förlossningen. De kan bli påverkas av hur smärtsamt det är för mamman eller om hon är mycket ångestfylld. De kan komma ut och ha en bra hjärtfrekvens men de är inte riktigt DÄR. Deras själ är någon annanstans. Då behöver man välkomna dem extra mycket och visa dem att det är bra här. Stryka över pannan, tala till dem. Mamman och pappan kan göra detta. Då kommer de tillbaka, blir fina i färgen och skriker.

Hur stämningen är i rummet påverkar naturligtvis även det nyfödda barnet. Rädsla hos de som arbetar påverkar alla tror jag. Livet är så mycket större än det vi gör på rutin. Det var också intressant när hon efter en fråga kom in på likheterna mellan födsel och död. Hon menade att det var liknande energier och stämning vid födsel och död. Rädsla skapar svåra förlossningar och komplicerat och svårt döende. Det behövs lugn och ro vid bägge. Och humor! Att skratta är det bästa botemedlet mot rädsla.

Ensam uppe...

Den enda fördelen med att jobba förmiddag och gå upp 05.15 är att få vara helt själv vid frukostbordet! Det är så skönt... Dricka en kopp kaffe, läsa lite. Det har precis ljusnat, det är totalblött ute efter en hel natts regnande. Jag har jobbat helgen men det har varit lugnt. Skönt det med, jag är inte så stresstålig just nu.

Igår efter jobbet åkte jag och köpte två äppelträd och ett plommon (till Ebba). Fick dem beskurna på plantskolan och sedan klämde jag in dem i lilla röda bilen... Det gick precis! Så nu är de, det sista måstet i trädgården för i år.

Imorgon åker jag solo till Göteborg över dagen för att lyssna på Ina May Gaskin, underbar barnmorska från USA. Det behövs lite inspiration i mitt barnmorskeliv.

Tooticki - the tiger

Jag får ta tillbaka vad jag sagt. Igår fångade hon en snok som hon nogsamt dödade och hon har också tagit en liten mus. Jag har varit svag i tron på henne, en liten förnäm kattdam, uppfostrad av mamma innekatt. Hur som helst så har hon tydligen anpassat sig till livet på landet nu. Stackars snok, den var så vacker. Fast det finns gott om dem. Hoppas hon inte hittar någon huggorm som hon ger sig på bara. För då blir det väl veterinären nästa.

Fast jag vidhåller trots allt att Milton under sin ungdoms dagar var en bättre jägare (när han fortfarande hade svansen i behåll).

Dagen idag

Har arbetat dag idag. Det betyder upp 05.15, hämta Otto vid 15-tiden och sedan Julius. Mycket att göra på jobbet idag och det går inte så fort för mig! Härlig eftermiddag hittills, tidig höst. Otto och Julius leker i sandlådan, Julius bygger Hogwarts i minitatyr med skog, växthus och vallgrav (vilket Otto tycker är enormt spännande och vill riva)! Själv har jag suttit och druckit kaffe på altanen, jätteskönt.

Kanske klarar vi den här kvällen utan stora kriser?! Tooticki har inte kommit åt sandlådan eftersom den varit övertäckt med nät. Hurra. Däremot är det mindre hurra att lägga på nätet, tog en halvtimme igår, så jag tror jag prövar presseningen (stavas det så?) ikväll.

Det här med att vara mamma

Eftersom det är mitt mesta jobb nu för tiden och så kommer att förbli tills barnen flyttar är det något jag funderar rätt mycket på. Jag läser en del bloggar och de flesta skrivs av föräldrar till ett barn. Ibland känner jag igen mig mycket och ibland inte alls.

Jag vill förstås mycket med mitt föräldraskap, jag vill att mina barn ska få en god självkänsla som grund när de stöter på problem och konflikter och kriser i livet. Jag vill att de ska få det bra. Men jag känner allt som oftast att jag just nu inte räcker till, till det ofantliga kravet på att vara en GOD förälder. Att vara förälder idag verkar vara något av ett projekt som kan planeras och kontrolleras. Är man en bra projektledare? Jag får väl vara halvbra helt enkelt. Jag får göra så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Försöka kliva upp på morgonen med goda intentioner och sedan påminna mig själv under dagens lopp om dem. Och när jag har gjort fel får jag bryta ihop och komma igen och försöka bättre nästa gång. De gånger jag är bäst som förälder är när jag har mitt eget liv i balans och fått tid för mig själv som vuxen. Det behöver inte vara några märkvärdigheter. Men det är inte att hetsa som en skållad råtta inför en deadline.

Jag önskar att jag hade tid och tålamod för vart och ett av mina barnsom dessa bloggande enbarnsföräldrar har. Å ena sidan. Å andra sidan kan jag undra om det inte också är bra att få vara ifred för sina föräldrar ibland. Att inte hela tiden bli analyserad och observerad och beundrad. Där har vi varit när Ebba var liten. Hon blev aptrött på oss till slut märkte vi. Fast vi var kanske inte så bra på det heller...

Men om någon just nu kunde hjälpa mig med en dos tålamod, speciellt på morgonen då skulle jag inte säga nej tack.

Efterarbete är mycket viktigt

Och här ser vi en expert på området.

Det gäller att arbeta metodiskt och ta en sak i sänder...

Familjen planterar häck

Se så mycket gräset vuxit! Björkspirea är planterad på framsidan.

Alla hjälper till efter förmåga...


Gräva är ett viktigt jobb...

Häcken på baksidan består av aronia, korallkornell och norrlandsschersmin. Ska kompletteras med forsythia bland annat nästa år. Tanken är att häcken inte ska vara regelbunden till formen


Glad kille!

Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.

Inte konstigt

Har fått reda på en tänkbar anledning till att jag inte får mitt liv att gå ihop riktig just nu. Var hos barnmorskan på mödravården och hade 95 i Hb. Normalt ska man ligga på ca 120-140, så det är lägsta laget. Visserligen sjunker Hb när man är gravid för att man får en större blodvolym, men de veckorna man ligger som lägst är 28-32 och där är jag inte än. Har ingen lust att komma ner på nivåer på 80-85. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Trött = låg acceptansnivå för bus och stök. Jag orkar inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Att laga mat, vattna gräsmattan, hålla koll på Otto, svara på Julius frågor och hänga tvätta samtidigt är tokjobbigt.

Otto är en riktig busräka. Vissa dagar kan man inte lämna honom en sekund. Jag hinner inte tänka ut vad han kan tänkas hitta på innan han gjort det. Får skylla på att Ebba och Julius varit stillsamma och jag har fått för lite övning. Idag har han sprejat köket med ättika och hjälpt till att skära potatis med vass kniv och baka bröd. Allt utan min hjälp, jag skulle bara flytta vattenspridaren.

Julius sa just till Otto att han ska flå skinnet av honom när han får tid. Hmmm... det var just min kommentar till Tooticki imorse när hon kissat i sandlådan. Fast Julius sa det i mycket vänligare ton än vad jag sa till katten... Nu har jag sprejat sandlådan med ättika, få se om det hjälper.

Gräsmattan växer och blir faktiskt bättre för var dag även om det fortfarande finns många kala fläckar. Igår sådde Stefan ängsfrö, frågan är hur mycket ogräs vi kommer att få rensa på den ytan innan det blir äng... Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder ikväll från häckplanteringen.

120 häckplantor i jorden!

På en dag! Jag kom iväg tidigt från jobbet igår och då hade Stefan planterat nästan hela framsidan. Sedan hjälptes vi åt med baksidan. Jag placerade ut, Stefan grävde och Ebba skyfflade igen hålen. Otto höll sig rätt lugn, en gång smet han långt, som tur var inte åt vägen till, jag blev så orolig... Det känns underbart att häcken är på plats, nu har vi gjort allt det vi planerat, resten av det som är i trädgårdsarbete är bara bonus. Fast jag vill hinna med att så ängsfrö, plantera äppelträd och fixa med kryddrabatten på hörnet av altanen.

Vi håller ju på att testa laktosfri kost till Julius. Jag tycker det funkar bra, hittills. Men så fick han väldig magknip i fredags och igår var han jätterisig i kistan med diarré. Och vad han hade ätit? Blodpudding. Googlade på det och såg att en ingrediens är mjölk. Kan det bli så häftig effekt av att få i sig mjölk om man är känslig, efter ett uppehåll. Eller är det något annat?

Vardagsliv

Det har flutit på bra trots att Stefan varit borta. Vilken skillnad i hur mycket städning och plock det blir när barnen är borta på dagarna. Morfar var barnvakt med den äran igårkväll, det gick jättebra. Själv satt jag och gäspade på föräldramötet. Tråkigt!

Det går bra med Otto hos dagmamman. Han är glad och vill gärna åka dit. Det enda som märks är att han är orolig på nätterna. Mamma ropar han emellanåt och vill ligga nära för att kolla att jag finns kvar. Tur att jag gör det varje gång... Men så trött jag blir!

Vi har tagit bort mjölkprodukter för Julius och ersatt med laktosfritt, ska göra det en månad och se om det blir ordning med hans mage. Hittills tycker jag nog att han är bättre, så kanske är han laktosintolerant. Han tog ju andra blodprover förra veckan men vi har inte fått svar på dem ännu. Han är jätteduktig att hålla koll på vad han får äta, sa till själv i skolan, jag hade naturligtvis glömt att informera dem! Idag kom jag för första gången ihåg att packa ner en frukt i hans väska, till fruktstunden.

Ebba ska på hajk nästa vecka så hon måste få nya gummistövlar och förmodligen finns det fler saker som saknas på packlistan. Julius födelsedag närmar sig med stormsteg och vi har inte köpt en enda present eller börjat tänka på kalaset nästa helg. Nu till helgen jobbar jag, vi ska försöka plantera de 120 häckplantorna som troligtvis kommer imorgon. Gräsmattan växer väldigt fläckvis, vi får förmodligen så i en omgång till om några veckor och så till våren igen.

Så fruktansvärt trött!

Det är som att gå i en dimma. Julius första dag i skolan har i alla fall gått bra. Imorgon åker Stefan till Tylösand och jag ska rådda hemmet i två dagar själv. Inga problem egentligen förutom att Ebbas fotbollsmatch och föräldramöte som krockar på onsdagen. Morfar är inkallad som barnvakt, jag ska på föräldramötet och Ebba kanske kan åka med kompisen S.

Gräsmatta på gång!

Nu börjar det växa! Efter en veckas vattnande börjar det bli lite grönt! Idag är det mulet för första gången sedan vi sådde och det kanske kan regna lite om jag har tur. Kommande projekt är att plantera häck på fram- och baksida, plantera äppel och plommonträd och börja skaffa i alla fall några av de perenner och kryddor som jag vill ha i rabatterna. Det kommer fortfarande se ut som en nyanlagd villaträdgård i flera år men för oss som levt med sten och lera sedan i januari är det ändå underbart. Just det, i slutet av tomten ska vi så ängsfrö och blommor istället för gräs för att försöka få lite variation och inte bara gräs.

Idag är första skoldagen för Julius. Otto är inskolad. Jag ska hämta Otto vid 13.30, Julius vid 14 och Ebba om hon vill följa med. Det känns konstigt, nu sitter jag här alldeles solokvist, hur lyxigt som helst. Ännu har jag inte fått tillbaka uppsatsen så jag har inget speciellt att rätta heller. Fast det finns förstås saker att göra, det gör det ju alltid.

Det skulle ju regna idag...

Så att jag slapp vattna den blivande gräsmattan. Inte ett regnmoln i sikte. Soligaste veckan på hela sommaren sedan vi sådde. Aldrig blir man nöjd. Jag har skickat in version två av uppsatsen så nu medan jag går och väntar på nya kommentarer, funderar jag på olika fruktträd och buskar. Ska man köpa äldre dyrare äppelträd som grannen gjort eller de vanliga små 1-2 års plantorna från plantskolan? Hur beskär man äppelträd? Tänk om platsen vi valt för äppelträden inte är tillräckligt stor? Groparna är redan grävda... Tänk om, tänk om... Det är fint med internet man googlar och får svar... odla.nu kan rekommenderas i all fall om man som jag är nybörjare.

Igår var vi och storhandlade inför skolstarten, jag Ebba och Julius. Otto var hos dagmamman. Än så länge går det bra förutom att han är en smitare som får ha gul väst på sig. Hos dagmamman finns ju inga staket... Och en lagom stor blåbärsskog att gå bort sig i om man är 1,5 år.

Nå hursomhelst, Ebba och jag är nu nyklippta och fina. Julius är välekiperad, han har vuxit enormt i sommar. Han har fått 3 långärmade tröjor, 2 tjocktröjor, 2 mjukisbrallor, shorts till gympan, gympapåse, 2 par byxor. Ebba har fått nya gympadojjor och regnbrallor. Tror ni mig när jag säger att hon snart är 9 år men redan har stl 38(!) i skor? Det är bara att glömma barnskor i vanliga affärer. Hon behöver ju ändå barnmodeller på vanliga skor och då blir det specialaffärer. Dessutom har hon smala fötter, så tex vinterskor går aldrig med mindre än Ecco.

Julius fick dessutom pennskrin, pennväsare och suddgummi för att markera skolstarten. Han är lite tveksam till hur kul det ska bli egentligen. Ebba och Julius investerade dessutom egna sparpengar i varsin legobil. Otto fick ingenting, han får bara ärva!

Äntligen

Nu har Ebba äntligen så tråkigt att hon börjat ringa kompisar. Igår var kompisen J från gamla klassen här och idag har hon till och med ringt S från nya klassen. Ett helt sommarlov har det tagit! Igår lekte Ebba och J i sandlådan hela eftermiddagen, stora tjejerna. Det var verkligen ett lyckokast med stor sandlåda, det är inte bara Otto som huserar där. De lekte restaurang och lagad minst trerättersmidag till många gäster, bråttom hade de också...

Idag har jag lämnat Otto och ska förhoppningsvis inte hämta honom förrän klockan 14. Jag fick en motvillig kram, vinkade och sedan fortsatte han att leka med grävskopan. Så det ska nog gå bra. Nu måste jag jobba.

Kroppsliga familjen

Vi körde ju rätt mycket blöjfritt med Otto. Förra sommaren hade han knappt blöja på sig, inte heller på natten. Ju mer han började röra på sig, desto svårare var det att läsa hans signaler. Orken och tiden försvann också. Vi har fortsatt med tygblöjor och han har alltid gått mycket naken och därmed har vi fått torka pölar lite här och var. Bajssignalerna har vi sett så tydligt, så han har nästan aldrig bajsat i blöjan, utan med hjälp i toaletten.

Fanns det några fördelar med att köra blöjfritt? Ja, inte har han blivit torr tidigt som var min stilla förhoppning. Den största fördelen är nog att det varit skönt för honom och att jag lärt mig att små barn (i varje fall Otto) inte kissar hela tiden. Det är inte pölar överallt och jämt. Men vi har blivit kroppsliga familjen, kanske på gott och ont? För i sommar har han varit nakenfis nästan jämt. Han talar inte om innan, men väl efter uträttat behov. Någon enstaka gång använder han pottan men oftast inte. Så när man hör KI! eller AJ! är det dags att torka. Han är jätteduktig och böjer sig framåt och vet precis hur proceduren ska gå till. Kladdar aldrig, tur det! Syskonen är inte alltför äckelmagade utan ropar glatt på mig eller Stefan om vi inte hört.

Hur andra uppfattar vår kroppslighet har jag inte orkat/velat reflektera över. Det får ju stå för dem. Men om jag själv inte haft egna barn, hade jag nog tyckt att det varit SUPERÄCKLIGT! Så, slutsatsen man kan dra är att barn förändrar en, speciellt vad gäller vad som är äckligt och vad som är normalt...


Om vi kommer köra blöjfritt med bebisen är väl ett oskrivet kort. Tygblöjor blir det i alla fall på hemmaplan.

Gnällvarning

Jag blev förkyld den 4:e augusti. Har visserligen inte haft någon feber men jag är fortfarande superförkyld. Lägg till foglossning, och spänningshuvudvärk och allmän irritation över allt jobb med uppsatsen så har ni en gnälltant. Nu har jag tagit två Alvedon, sitter här med pappersnäsdukar och försöker arbeta med rättningen av uppsatsen. Jättekul. Hur mycket som helst att rätta. Hade möjlighet att arbeta hela dagen igår och rättade ca 8 sidor.

Jag kan inte längre se något sammanhang i vissa bitar av text. Det är så mycket ändringar och klipp och klistra att jag förlorar fokus. Har sett texten i för många varianter, det bara snurrar. Allt som skrivs ska kopplas tillbaka till teori, allt ska knytas ihop prydligt och snyggt. Frågan är nu om den här versionen leder framåt eller bara i sidled? Men det känns kanske bättre när Alvedonen börjar verka.

Bra för en pluggis till mamma

• Att farfar passar Otto
• Att Ebba tänker baka kladdkaka i eftermiddag och att hon kan göra det nästan helt själv!
• Att Julius leker med grannflickan O, till dagen iförd förutom vanliga kläder även tomteluva (något off-season kan tyckas)
  
• Att Stefan ska laga god middag för att fira gräsmattesådden (som ska äga rum innan middagsdags)
  

Sensommarhus

Visst börjar det likna något? Jorden är nu på plats och i helgen ska vi så gräs. Stefan har krattat ut all jord och går nu som en dåre med välten. Så efter lördag kan det få börja regna!

Min kropp har protesterat å det vildaste över ogräsrensning och andra trädgårdsaktiviteter genom att jag fått akut foglossning. Jag inbillar mig att foglossning är lite som när man misslyckas med att transferera sig och benet blir lämnat kvar. Ont gör det i alla fall.

Så Stefan har fått jobba ensam. Jag har nöjt mig med att skörda brytbönor och sockerärtor i mängder. Det är fantastiskt kul och gott! Vi sådde ju så sent så jag var tveksam till hur mycket som skulle hinna bli färdigt men det var ingen fara. Sallad har vi mer än vi någonsin kan tänkas äta upp och jag har sått en andra omgång med spenat. Dillen måste skördas, helst ikväll men det blir nog inte gjort dessvärre...

Dagens sanning

Så här vill jag jobba... Det här är ett utdrag från en barnmorskeorganisation i USA; Midwives Alliance of North America (Statement of values and Ethics).

We walue:

- The oneness of the pregnant mother and her unborn child; an inseparable and interdependent whole.

- The essential mystery of birth.

- Pregnancy and birth as intimate, internal, sexual and private events to be shared in the environment and with the attendants a woman chooses.

- A mother’s intuitive knowledge of herself and her baby before and after birth.

- A woman’s innate ability to nurture her pregnancy and birth her baby; the power and the beauty of her body as it grows and the awesome strength summoned in labor.

- Our relationship to a process larger than ourselves, recognizing that birth is something we can seek to learn from and know, but never control.

- The concept of self-responsibility and the right of individuals to make choices regarding what they deem best for themselves.

Några semesterbilder

Paddla kanot i Göta kanal var populärt

Ebba hoppar från trampolinen i Stockevik. Hon vågade sig till och med på att hoppa från hopptornet, fast inte från översta dock...

Sista bilden är från en stenstrand i Danmark. Julius poserar, något obekvämt...

Liten blir stor

Nu har höstlivet börjat. Inskolningen är igång och det går bra, men tänk att jag aldrig vänjer mig! Idag har jag lämnat lillkillen för första gången och det känns! I hjärtat och maggropen. Han är ju så liten... Men det är ju bara 15 timmar i veckan som han ska gå och det kommer att bli bra. Då hade Julius en tuffare start eftersom jag skulle plugga heltid. Om jag inte minns fel är Stefan som i princip skött både Ebba och Julius inskolningar. Kanske är det därför jag fortfarande är blödig.

Otto

Otto har blivit så stor i sommar. Han är fortfarande vår bebis men det har hänt så mycket. Och han är lättsam på ett sätt som gör att allt egentligen löper så smidigt. Fast det här är sånt man egentligen inte vågar skriva för då ändras allt igen. Men just nu så sover han hela nätter. Han får fortfarande tutte på kvällen och på morgonen. Morgonen definieras som efter klockan 05. Då får han tutte och somnar om. Stefan nattar honom precis lika bra som jag. Nattningsproceduren består i tutte, godnattsaga och sedan sova. Vi ligger hos honom en stund, sedan kan man gå ut ur rummet och han ligger kvar i sängen. Medan han somnar kan man själv läsa eller titta på TV.

Det känns jättebra att det fungerar så smidigt med tanke på att det inom ett år är fyra barn som ska nattas. Att som tidigare ägna 45 min till en timme åt Otto håller inte i längden då.

Sedan är han så tydlig även om han inte kan prata. Gnäller han är det för att han aningen är hungrig, törstig eller trött. Annars är han för det mesta nöjd, hittar på saker, leker ute på tomten, är med när Stefan snickra eller om jag rensar ogräs. Eller leker i sandlådan under tiden. Det är fantastiskt att ha en tomt och att kunna vara ute på det här sättet. Idag visade jag honom en nyckelpiga och det var jättespännande. Sedan följde han med Tooticki en bit upp i "skogen" på andra sidan vägen och fifflade omkring där.

Kanske hade det varit lika enkelt med Ebba och Julius om vi haft samma förutsättningar som nu och den erfarenhet som vi samlat på oss med tre barn. Det är helt enkelt roligare för små barn att vara ute, det blir mindre gnäll. Och tack och lov för att jag slipper stå vid en gungställning eller sitta i en sandlåda hela tiden jag är ute.

Foucault gör mig galen

Jag är inte tillräckligt intellektuell och djupsinnig, har definitivt inte tid att läsa igenom och begrunda hans idéer. Men det går inte heller att fuska, försöker jag ögna igenom texterna, hitta intressanta kapitel och kanske hitta essensen, så är det helt omöjligt! GUBBE!

Varför kan han inte ha överskrifter på kapitlen som tex makt och sedan definiera maktbegrepp eller diskursbegrepp på en sisådär 2-3 meningar, som jag kan använda mig av? Nehej då, jag ska bli tvungen att läsa hela Sexualitetens historia eller Birth of the clinic och jag lovar det går inte att läsa ett kapitel utan att somna eller börja tänka på roligare saker. Som tex de rabatter jag planerar i trädgården, vilka bärbuskar vi ska ha, huruvida det räcker medd två eller tre äppelträd? Eller den kommande semestertrippen till Danmark som behöver planeras.

Och disken väntar

Konstigt vad svårt det är ibland att bara ta itu med det som väntar, som disken tex. Tålmodigt ligger den i vasken och ser äcklig ut medan jag försöker ignorera den bäst jag kan. Det är inte mycket, det mesta går ju i diskmaskinen. En grötkastrull, brödkniv, termos och lite annat smått och gott. Egentligen är det inte alls jobbigt, när jag väl tar mig samman och gör det.

Idag ska jag iväg och kolla priser på plantor, planteringsdjup och avstånd. Vi ska ju plantera häck också. Och äppelträd, plommon och ett körsbärstrd. Bärbuskar. Helst skulle jag vilja plantera åtminstone bärbuskarna i höst för att kanske kunna få en första skörd av bär nästa år. Sedan ska vi göra som en av grannarna gjort. Ca 500 m bort finns en gammal tomt, de har rivit den förfallna stugan och ska bygga radhus och villor där i höst. Hursomhelst växer en gammal syren där och grannarna har varit där och tagit rotskott. Det ska vi också göra, Stefan har grävt gropar och vi ska göra en liten syrénhäck så vi slipper se deras kompost och vedstack. Lite kul att slippa köpa alla plantor, kul att se om det funkar också.

Sedan ska jag till IKEA och köpa skruvar till hammocken och nya glas, alla vår gamla är sönderslagna. Jag tror att jag kan locka de stora barnen att komma med mig men man kan aldrig vara säker.

Hurra!

Det är verkligen mållinjen! Idag har jag lyckats på mindre än tre timmar att skriva det stycke som jag satt och slet mitt hår över igår! Så underbart! Jag är alldeles säker på att det finns mycket att tillägga eller som kunde göras bättre, men det är i alla fall skrivet! Nu har jag kvar att förbättra bakgrund och resultat, finjusteringar, samt ett hemskt avsnitt i bakgrunden som ska handla om makt, kunskapssyn och modernitet. Sen ska eländet skickas in, jag kommer få tillbaka uppsatsen fullt med röda, blå och gula kommentarer och förslag på ändringar.

Men ändå. Snart finns det ett färdigt manuskript. Och det är banne mig fantastiskt, för som jag har tvivlat emellanåt! Och tänkt att blir jag inte färdig till hösten, då blir det inte färdigt. Och så har jag blivit vansinnig på alla som frågat, släktingar och vänner och kollegor. Hur går det? Är du inte färdig snart? Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Snart så kan de som är intresserade läsa och de som bara frågat för saken skull kan få veta att jag i alla fall är FÄRDIG! Och så kunde ju chefen erbjuda mig en fet löneförhöjning och någon hugad professor en doktorandtjänst! Fast det lär inte hända i första taget.

Skönt att bara vara hemma

Det är faktiskt så det känns. Jag tror det är första gången! Jag har alltid älskat att flacka runt på semestern, inte för att vi åkt utomlands eller så, men roligt att vara på vift i Sverige. Jag är förvånad över hur skönt det är att bara vara hemma. Försöker få bort ogräset som växt upp där gräsmattan ska vara. Rensa landet. Vi äter sallad och spenat varje dag, men några fler sockerärtor har det inte blivit. Hittade rejält med blåbär idag när Otto och jag gick en sväng (ungefär 10 m från huset..) Så vi plockade en burk och satt sedan på altanen och åt.

Julius har verkligen hittat en kompis i granntejen, de har lekt hela dagarna och man hör dem skratta högt. Jättekul. Nu åker de bort en vecka och Julius är lite nere för det.

P-piller

Nu kanske det inte förvånar någon, vi har ju trots allt tre barn och ett, ett oplanerat, två mycket planerade och så ett oplanerat till på väg. Kanske är det inte jag som ska ha hand om barn eller kattbegränsning i familjen. Men jag kan bara inte komma ihåg att ge katten p-piller. Hon skulle få på lördagar, hade jag bestämt. Det fixade jag i två veckor. Sedan glömde jag och så har hon fått på söndagar istället. Och nu... taadaa imorse kom jag på att attans, p-piller, hoppsan har det blivit onsdag? Om vi får kattungar är det inget att förvånas över. Och det skulle lika gärna kunna bli åt andra hållet, att jag gav henne för mycket p-piller att jag glömmer bort att hon fått, ger henne igen med massa biverkningar som följd. Stackars Tooticki.

Sötsugen

Nu när illamåendet i princip är helt över, även om jag fortfarande undviker rå lök i sallad, balsamvinäger dressing, kaffe osv, hade jag tänkt mig att försöka dra ner på mitt sockerintag... Jag älskar sötsaker, godis, kakor och bullar! Men jag vill inte föda en 5 kilosklump till bebis den här gången heller och kan jag göra något för att motverka det, så ska jag. Men vilken abstinens jag börjar få!

Hos svärmor fanns det så mycket bär jag kunde peta i mig men här i vår stenöken? När jag jobbar har jag inte tid att knappt ens äta vanlig mat, så då har det gått lätt. Men nu sitter jag här, ledig och allt, ska göra slutspurten på uppsatsen och jag skulle kunna göra rätt mycket för en påse smågodis, eller en kanelbulle... Tyvärr har jag meddelat Stefan mina intentioner så nu kan jag inte föreslå att jag ska cykla iväg och handla något till ikväll. Vilka problem man kan ha... Jag gissar på att jag egentligen har väldigt tråkigt.

Otto har lärt sig att säga gröt, spotta när han borstar tänderna och göra tecken och sjunga en egnhändig Imse-Vimse visa. Annars är det fortfarande mest nej som gäller. När Stefan ska natt honom kan han till och med gå ut ur rummet och lämna honom liggandes i sängen och somna själv. När jag nattar ligger han INTE kvar. Fast han är inte lika mammig som i början av sommaren och det är jätteskönt.

Julius är mest arg. Livet är ofta orättvist mot honom (läs mamma och pappa). Ska man verkligen behöva ha kalsonger på sig när man äter frukost? Varje dag? Plocka in sin tallrik i diskmaskinen varje dag? Allt kan bli en konflikt. Han stampar i golvet, morrar och ryter, nästan gråter och håller för öronen när man försöker förklara. Vilket temperament.

Ebba läser och spelar Harry Potter. Vill inte gärna ringa skolkompisar men hänger med när jag träffat väninnor med jämnåriga och haft jättekul.

Och vi fortfarande inga riktiga sommarplaner. Kanske vandrarhem vid Göta Kanal? Annars finns det att göra här hemma. Imorgon ska Stefan och barnen till Tom Tits. Och jag ska skriva, fast inte på bloggen.

Huslighet

Den husliga mamman har grabbat tag i mig. I går var vi i de småländska skogarna och jag plockade 10 liter blåbär. De är ju visserligen ingenting för bärproffs, men för mig! 3 timmar, liggandes bland buskarna ömsom på knä, ömsom på huk för att inte bryta ryggen. Dessutom har jag plockat 3 liter körsbär, fast där var jag lat och frös in dem med kärnor och allt. Blåbren var ju tvungna att rensas, dessvärre.

Fick med mig 2 kg krusbär också. Så ikväll när vi kom hem till Stockholm har jag kokat marmelad. Den verkar lite rinnig, fast jag följde receptet. Har aldrig kokat sylt eller marmelad tidigare, så vi får se. Så nu finns det om än i rinnig form, krusbärsmarmelad med vanilj och krusbärsmarmelad med whiskey. Den senare smakade ypperligt när jag tjyvsmakade i alla fall.

Annars har Småland bjudit på mest regn. Uppehåll under regntunga skyar. Vi har hunnit med att besöka Singoallas grotta och badat två gånger trots detta. Visst är det sommar när man badar naken i en kall sjö?

När ska jag lära mig?

Ett hungrigt barn = gnälligt barn. Otto har gnällt i en timme nu. Höll på att bli tokig. Kom på att han åt rätt lite lunch och tittade på klockan.... Oj... Nu sitter han och äter fil och flingor i godan ro, mycket nöjd.

Annars har jag tvättat och rensat ogräs. Mer ogräsrensning väntar om jag orkar. Jag längtar så efter en gräsmatta! Inatt har jag drömt att jag dammsög sand och det tog aldrig slut. Och det gör det ju inte heller.

Seg i kolan

Det är jag. Nu är de fem jobbdagarna över och det knns i både kroppen och skallen. Då var gårdagen ändå riktigt lugn och trevlig. Annars har det varit att göra från att man stuckit huvudet innanför dörren. Det är kort om folk också, förstås. Igår hade vi möte och chefen sa att den här veckan och nästa ser det ok ut, men sedan börjar tydligen manfallet. Det ska bli intressant att se hur vi får ihop det.

Imorgon ska vi ner till barnen igen. Vi hade tänkt åka idag men jag behöver en dag för att komma igen innan jag sätter mig i en bli och åker 48 mil igen. Så idag är det tvätta, packa och städa. Och rensa ogräs. Den första sockerärtan ska plockas (!) och lite spenat är färdig att göra en sallad av. Tänk om det kunde vara varannandagsväder nr vi är borta, sol och regn blandat, då kommer det nog att växa så det knakar.

Dags att jobba igen

Ska jobba för första gången på 2 månader. Inser att jag stängt av jobbet totalt eftersom jag inte kommer ihåg koden till omklädningsrummet. Sedan delar jag skåp med U. Det är hon som tagit dit låset. Ett sifferlås naturligtvis. Har jag någon aning om koden? Nej. Jag minns inte ens om det är tre eller fyra siffror. Så nu ska skåpet brytas upp. U är nämligen på semester i skärgården och går inte att nå. Jag hoppas verkligen att mitt datakort och min namnbricka finns där, för jag kan inte alls minnas om jag la dem där eller tog hem dem sist jag jobbade. Har letat på de mest troliga ställena hemma, men inget spår av dem.

Det känns lite trögstartat.

Härlig fredag och SOMMARLOV!

Jag, Otto och Julius var på avslutningen. Jag får alltid en liten klump i magen på avslutningar, Lucia, uppträdande osv. Det är verkligen tantvarning! Efter när det var fikadags bestämde vi oss för att skippa skolans fika från Lidl och åkte och köpte bakelser på konditoriet istället. Satte flaggan på bordet, skålade i saft och höll tal! Enort trevligt och en bra kick för mamma-självförtroendet, fick höra så mycket fint från barnen! Otto ville mest äta bakelser.

Senare på eftermiddagen var det dags för avslutningen på Julius simskola. Han simmar några meter nu. Stolt som en tupp och det är jag med, det lyser väl igenom?

Vi skulle en sväng till apoteket på vägen hem och då började Julius läsa och ljuda ihop vad som stod på skyltarna i butiken. Helt plötsligt bara. Vi har testat lite tidigare i vår men då har han bara blivit arg för att det varit svårt. Nu kom det bara och han kunde knappt sluta! Jätteroligt.

Så nu har barnen sommarlov och ledigt hela sommaren. Inga direkta planer, campa lite, kanske cykla en dag eller två längs Göta kanal? Fast ska vi campa måste jag ha madrass! Sedan finns det förstås hur mycket som helst att göra på hemmaplan...

Försäkringskassan och jobbet

Jag blir galen på kombinationen. Antar att jag inte är ensam om den saken. Jag har varit sjukskriven i en månad ca och det är tydligen bara inte meningen att de ska gå smidigt att få ut ersättningen.

Bara blanketten! För att kunna fylla i sjukskrivningsblanketten var jag tvungen att ringa försäkringskassan för att få hjälp. Idag ringde de hem och sa att jag fyllt i blanketten FEL! De var så ledsna så över att det blivit fel, men nu måste jag tyvärr göra om det. Okej då, sa jag med ett litet morr längst nere i halsen.

Så går jag och hämtar posten. Ett brev från försäkringskassan. De har inte fått något sjukskrivningsintyg från de första veckorna. Ännu ett morr. Jag skickade in intyget till jobbet eftersom det är så man ska göra. Dumt nog tog jag ingen kopia (jättepuckat).

För det första så fick jag för några veckor sedan ringa och påminna arbetsgivaren om att skicka vidare intyget så att jag överhuvudtaget kunde få en blankett från försäkringskassan att försöka fylla i. Nu kan jag ge mig den på (jag ska ta tillbaka dessa fula tankar om jag har fel) att jobbet inte har kvar sjukskrivningsintyget. I så fall måste jag jaga läkaren på mödravården som sjukskrev mig, för ett nytt intyg. Och själv skicka in detta. Pengarna kanske jag får i juli?!

Jag antar att det är ett sätt att hålla sjukskrivningstalen nere... Föräldraförsäkringen är rena barnleken jämfört med detta.

Var är fröpåsarna?

Det har regnat här, så jag tänkte passa på att peta ner de sista fröerna i jorden. Men de är borta. Vem har tagit dem?! Jag som har sån ordning och reda (not). Alldeles säkert har jag lagt dem på ett smart ställe. Frågan är bara vad det smarta stället är. Om jag började städa kanske jag skulle hitta dem, men det är så tråkigt.

Ultraljud

Igår var vi på ultraljud. En liten bebis, allt verkade som det skulle. Den 23 december sa ultraljudsbarnmorskan. Jag säger alla dagar utom den 24:e eller den 25:e. Och gärna till Lucia. Så det ser ut som vi kommer att bli en fyrbarnsfamilj till jul. Inshallah... om Gud vill... Eller hur det nu var.

Julius vill absolut inte ha ett syskon till, Otto förstår inget men tycker jag har en gosig mage. Ebba hoppas på en flicka.

Morfar fyllde år

Och dagen till ära avbröt han sitt fixande inför försäljningen av lägenheten för att hjälpa mig med Otto när jag skulle klippa mig. Jag hade en plan B ifall han inte skulle kunna och den var att muta Ebba och Julius med pengar och glass och att de skulle dra barnvagn i Kista centrum medan jag klippte mig. Som tur var behövdes inte Plan B. Och det visade sig att Ebba inte alls var frisk när vi kom till Kista. Hon höll ut medan jag klippte mig men när vi köpte födelsedagstårta till pappa gick det inte längre, hon kräktes ner sig, vagnen och Ottos solhatt. Stackars liten. Jag var rätt glad att ha pappa med mig då, för Otto är inte riktigt den som håller sig stilla och det tog en stund att sanera Ebba och hennes närmaste omgivning.

Vi åkte i alla fall hem till pappa efteråt och åt middag. Ebba fick ligga på soffan och vila sig. Otto var inte still en sekund, for som en virvelvind genom rummen. Medan Ebba gav morfar födelsedagspresent högg Otto in på tårtan jag ställt fram i köket. Han var väldigt nöjd med sig själv. Sedan försökte han klättra upp på balkongräcket, hade sönder morfars balkongdörr, masakrerade en tagetesplanta, sorterade alla morfars kasettband, hittade roliga sladdar, ja och lite till. Han lyckades under de två minuter han var utan blöja också att bajsa på golvet, varvid Julius trampade i bajset. Sedan kräktes Ebba igen. Så det var ett riktigt födelsedagsfirande. Väldigt kroppsligt.

Idag är Ebba fortfarande lite slak. Jag undrar vad det är för sjuka hon har dragit på sig. Hon har inte kräkts men mår illa och har ont i magen. Det blir ingen skola för henne imorgon heller.

Nationaldag och altanbyggardag

Stefan är igång igen. Våra vänner ville inte komma hit när Ebba är magsjuk. Inte så konstigt kanske. Fast hon är bättre idag.

Jag ska åka till K-Rauta och inhandla skottkärra och skruvmoj som passar till vattenkranen ute så jag kan vattna landen och så. Det är egentligen inte alls planterings- och så väder men vad gör man inte? Undrar om det kommer att bli 30 grader varmt idag? Känns så.

Julius har fastnat för Markoolios sommarplåga - Ingen sommar utan reggae. Han tycker den är bra för den rimmar så mycket säger han. Jag tycker faktiskt att Markoolio lyckats fånga precis vad svenskarna vill ha ut av sin sommar. Lådvin och sol, ...lite lullig var dag... Och det här är till Anders... Dricka hemkört och Cola i en uppblåsbar pool...

Lånar bild från morfars blogg

Så här mysigt hade vi det i lördags på utflykt till Steninge slott.

Visst är det idylliskt? Otto och Julius jagade fåglar, det plaskades i vattnet vid bryggan, jag blev av med min kamera (är någon förvånad) och Ebba höll på att trampa på en huggorm. Full fart med andra ord och kanonhärligt

Seg, seg

Ebba är hemma idag, kräktes och hade magont inatt. Mår nu bättre och läser Fem följer ett spår för jag vet inte vilken gång iordningen. Otto leker med stekpannorna. Och jag slösurfar fast jag borde göra en massa andra saker.

Imorgon kommer våra goda vänner på besök och till exempel kunde det vara trevligt med prydligt hem. Öppnar jag dörren till tvättstugan kommer jag att bli överfallen av tvättad och otvättad tvätt. Nu äter Otto macka och kollar in min plånbok samtidigt. Han vet hur man ska hålla sig sysselsatt i alla fall.

Igår var jag flitig och fixade nästan helt iordning landet i alla fall. Om jag nu gjorde det jag borde skulle jag ha tid att avsluta ikväll efter att barnen har somnat. Det är redan för hett och soligt för att jobba ute nu. Oj, nu stoppar han ner mackan i plånboken, det var en ny variant...

Jo, vi ska bada idag också. Julius har simskola till klockan två, sedan hämtar jag honom. Idag tänkte jag stanna dryga timmen och låta Otto plaska i fina vädret. Egentligen skulle jag haft med mig Ebba och en klasskompis också men nu får hon klara sig själv hemma den stunden istället. Det är lite svårt det där med att ha med sig många barn på badet. Otto måste man absolut övervaka HELA tiden, Julius måste man ha lite koll på, han simmar hundsim och klarar sig bättre än man tror men jag kan ju ints släppa honom helt. Ebba kan jag i princip slppa helt men är det många barn i bassängen kan man ju bli puttad osv. Sedan ska man ha ansvar för en 9-åring till då. Som simmar ca 25-50 m. Stefan förklarade för hennes föräldrar att jag skulle ha Otto med och inte kunde ha helkoll hela tiden och det var okej för dem. Men hnder det något kan man ju inte direkt hävda att jag hade ansvar för min 1,5-åring så jag tog inte ansvar för 9-åringen. Å andra sidan om dagmammorna fixar att åka och bada med 7 ungar, skulle jag väl klara 4? Nu blir det ju inte så heller, det blir ju bara killarna.

Egentid

Julius har lurat upp Otto på övervåningen för någon våldsam lek och kojbygge. Jag vill inte veta exakt vad de gör men dörren till badrummet och till Ebbas rum är stängd i alla fall. Hoppas det inte slutar med någon farligt gillrad fälla för Otto. Julius empati är inte helt utvecklad än. Under tiden softar jag i soffan och försöker att inte titta på röran omkring mig.

Förresten

Jag fick behålla mina ormbuksskott! De mejades inte ner av grävgubbarna. Liljekonvaljerna är dock borta men det är okej.

Tomtprojekt!

Det pågår verkligen saker på vår tomt. Vad sägs om den blivande sandlådan, Stefan poserar villigt uppe på den. Tror ni knoddarna kommer ha så det räcker att gräva sandslott i? Och vårt grönsaksland... Jag hoppas vi inte förtar oss... är på ca 24 kvm. Det ska väl räcka hoppas jag. Fyra bäddar ska det bli, för växlingsodling eller vad det kallas. Jag antar att rådjuren och jag kommer att komma i fejd. Har inte sett några än men att tro att det är det samma som att de inte finns, är nog naivt.

Ibland är det spännande

Tänka sig att det kommer grävskopor ända hem till oss. Gratis underhållning på morgonkvisten. Julius plockade fram en stol som han och Otto kunde kampera tillsammans på, första parkett.

Idag fick Otto faktiskt köra grävskopa vet inte om jag verkligen ska berätta det för Julius.

För övrigt om ni undrar är det här normalstatus i tvättstugan. Jag tvättar och tvättar men hinner aldrig ikapp.

Det är så häftigt...

Otto fascinerar mig. Han är en alldeles vanlig 1,5-åring, men jag blir ändå alldeles imponerad över de små saker han nu klarar av. Även om ordförrådet fortfarande är begränsat till mamma (som betyder alltifrån mamma, till kom och hämta mig, jag vill bli buren och till jag vill ha) upp, nej, kiki (kissekatt - Tooticki), aj, aj och till diverse djurljud så förstår han så ofantligt mycket. Man kan säga till honom att hämta skorna, att stänga av dammsugaren om han har satt på den och sätta sig på stolen om han är hungrig!

Det är så kul att kommunicera! Något som han dock låtsas att han inte alls förstår är att han inte får leka med kattmaten och städa kattlådan. Favoritlekar är annars att dammsuga, läsa bok och spela fotboll. Vi var på Djurgården i helgen och han gav sig in i fotbollslek med några pojkar i åttaårsåldern och deras pappa utan att ens tveka. Vill man något får man helt enkelt se till att ta för sig! Att pojkarna inte tyckte det var lika kul som honom det var något han var helt oförstående inför. Jag längtar ihjäl mig efter altan och gräsmatta nu, det var så härligt att se Otto springa omkring halvnaken i gräset. Jag trodde jag skulle dämpa hans framfart genom att ta av honom barfota men han bekymrade sig inte alls över detta. Ska bli så kul att se honom på stranden i sommar.

Ett Djurgårdsbesök innebär för mig också att äta på Blå Porten. Stefan håller inte med, tycker att det är dyrt och att de aldrig varierar menyn. Fast det spelar ingen roll, jag älskar stället. Otto med. Han passade på att upptäcka gården, jaga änderna, stal en blindkäpp från en gubbe och försökte smaka på det som såg gott ut vid andras bord. Hörs det att jag är stolt över marodörtakterna? Det är jag, så där präktigt, olidligt mammastolt!

Vad jag egentligen hade tänkt skriva om från början i det här inlägget är att i och med att jag legat en del på soffan det senaste, så har jag också haft tid att iakta Otto. I vanliga fall är det så mycket man håller på med och fixar, missar mycket. Nu har jag haft tid att bara titta och det är också spännande. Det är otroligt vilken koll han har på oss i familjen, vad vi gör, hur vi gör. Han följer oss med blicken i princip hela tiden och snappar upp och interagerar så mycket mer än vad man tror. Och så blir man förvånad när man säger till honom att; Nu ska vi gå och hämta posten och han direkt går till rätt brevlåda! Det är ju självklart! Han har stenkoll! Det är vi som är långsamma och tröga! Så summa sumarum, av den här skitmånaden som maj faktiskt har varit, så har det ändå funnits ljuspunkter.