Min dagbok på nätet. Om mitt vardagsliv med familjen, jobbet och allt det andra som verkar viktigt i livet.
måndag, maj 30, 2011
Ledig dag
Höll på att glömma att jag ska på kurs idag. Ibland är det bra med mejl i mobilen. Min lediga dag blev en halv ledig dag. Men snart, snart är det sommar.
tisdag, maj 03, 2011
Det här med cykling
I höstas köpte jag cykelskor. Egentligen ganska löjligt eftersom jag inte har någon racercykel och inte är någon snabbcyklare. Men det är dock dryga 2 mil till jobbet och jag får ont i framförallt i höger foten som jag tydligen spänner när jag trampar runt. Cykelskor klickas ju som bekant fast i pedalen och sedan sitter man fast. Jättepraktiskt, foten kan slappna av, trampa runt utan spänning, mycket mer effektivt.
Min största farhåga var dock hur jag skulle lära mig använda dem. Det gäller ju att komma ihåg att knäppa ur sig vid rödljus etc, annars ramlar man... handlöst. Det har gått bättre än förväntan även om det har varit i sista minuten ibland.
I söndags cyklade jag till jobbet. Det var riktigt kallt och jag frös som om det var vinter. Jag hade visserligen underställströja och vantar och mössa men det räckte inte alls. Så for jag försökte få upp farten lite mådde jag illa. En inte så behaglig cykeltur och när jag duschade på jobbet värkte fötterna sådär otroligt obehagligt som de gör när man tinar upp. Aj, vad det gör ont.
Det var cykelturen dit. När jag skulle hem var jag mer peppad, det såg ut att vara fint väder ute, jag hade ätit bra och kände mig rätt pigg. Kom ut och insåg att det var MOTVIND. Inte lite heller. Hela vägen hem så gick det i snigelfart verkligen. Åt andra hållet kom det massa cyklister på racercyklar med medvind i ryggen och de flög fram. Jag kände att jag verkligen hatade att cykla. Äntligen rullade jag in på vår väg hemma, svängde och kopplade ur foten. Ena foten. Och försöker stiga av åt andra hållet. Varpå jag faller handlöst eftersom den foten sitter fast! Det fösta jag gör förutom att känna efter hur mycket jag slagit mig, är att kolla om någon av grannarna såg... Ingen ute, tur! Det måste sett väldigt kul ut!
Så här två dagar senare har jag blåmärken på hela höger sida och känner mig inte jättesugen på att cykla. Behövs heller inte idag när SNÖN ligger som ett vitt lager på marken! 3 maj, välkommen!
Min största farhåga var dock hur jag skulle lära mig använda dem. Det gäller ju att komma ihåg att knäppa ur sig vid rödljus etc, annars ramlar man... handlöst. Det har gått bättre än förväntan även om det har varit i sista minuten ibland.
I söndags cyklade jag till jobbet. Det var riktigt kallt och jag frös som om det var vinter. Jag hade visserligen underställströja och vantar och mössa men det räckte inte alls. Så for jag försökte få upp farten lite mådde jag illa. En inte så behaglig cykeltur och när jag duschade på jobbet värkte fötterna sådär otroligt obehagligt som de gör när man tinar upp. Aj, vad det gör ont.
Det var cykelturen dit. När jag skulle hem var jag mer peppad, det såg ut att vara fint väder ute, jag hade ätit bra och kände mig rätt pigg. Kom ut och insåg att det var MOTVIND. Inte lite heller. Hela vägen hem så gick det i snigelfart verkligen. Åt andra hållet kom det massa cyklister på racercyklar med medvind i ryggen och de flög fram. Jag kände att jag verkligen hatade att cykla. Äntligen rullade jag in på vår väg hemma, svängde och kopplade ur foten. Ena foten. Och försöker stiga av åt andra hållet. Varpå jag faller handlöst eftersom den foten sitter fast! Det fösta jag gör förutom att känna efter hur mycket jag slagit mig, är att kolla om någon av grannarna såg... Ingen ute, tur! Det måste sett väldigt kul ut!
Så här två dagar senare har jag blåmärken på hela höger sida och känner mig inte jättesugen på att cykla. Behövs heller inte idag när SNÖN ligger som ett vitt lager på marken! 3 maj, välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)