onsdag, december 31, 2008

Året som gick

Jaha vad ska man säga om det? Det arbetssammaste och jobbigaste året i mitt och Stefans förhållande. Jag tror inte att jag blivit så arg på honom någonsin som under det här året. Jag kan räkna till fyra katastrofgräl där jag trott att vi aldrig mer skulle bli sams. Men vi har ju blivit det varje gång. Om det fanns något jag skulle önska så vore det att vi skulle bli bättre på att dra varandra. Istället för att bli galen när den andra deppar så skulle vi stötta varandra och peppa.

Och som vi har varit sjuka! Vi som i alla år klarat oss så bra åkte på två månaders förkylningar, scharlakansfeber, halsfluss och jag vet inte vad förra året. Hösten har endast bjudit på en rejäl öroninflammmation, borrelia och förmodad järnbrist (som inte var så mycket järnbrist visade det sig vid en second opinion. Tack för att det finns eminent hjälp inom familjens krets).

Mer då? En fin semester med höjdpunkten med veckan i Falkenberg. Bästa sommarvädret, sol och bad, det var härligt! Västkusten är fantastisk. I sommar skulle jag vilja en vecka till Fårö. Det som inte lockar med Gotland är dock att det är just en ö. OM det blir dåligt väder tar man sig inte därifrån. Man kan inte ge upp och åka hem.

Annars tycker jag att det varit mycket vardagsliv. Få allt att rulla. Det jag gjort allra mest på fritiden i år är att försöka få fason på vår trädgård. Hela april och maj badade vi i frösådder och gängliga plantor. Snart drar det igång igen med funderingar vad vi ska odla i sommar. Vi har planer för trädgårdens rum också. Det ska dräneras som sagt, uteplatserna ska bli färdiga, vi vill fixa i ordning garaget så man kan ha pingisbord där... Planerna är som sagt storslagna och många och räcker till flera år om man ser till tidsåtgången.

Vad jag önskar inför året? Ebba och jag kom överens om att:

1. Alla ska vara friska!
2. Ville ska lära sig att sova.
3. Vi ska hitta på något kul i sommar.

Lite nyår

Våra vänner som vi skulle ha firat med är sjuka, så vi blir hemma istället. Helt okej det med, vi gör hemmagjord pizza, äter valnötskladdkaka och tittar på film. Kanske hinner vi även med att spela tjuv och polis-spelet som Julius fick i julklapp. Nu hoppas jag att de vänner som vi ska träffa de närmaste dagarna håller sig friska.

söndag, december 28, 2008

Noice



Min bror och jag var ute och promenerade på juldagen och hur det nu var så kom vi in på Noice. Fast han visste inte vilka de var! Mina första tonårsidoler... Hittade en biografi om dem på biblioteket och det var rätt intressant och bitvis sorglig läsning.

Avslutad amning

Det går över förväntan. Ingen svartsjuka för att lillebror fortfarande får. Han frågar om han kan få tutte varje dag men utan att vara ledsen. Och han tycker själv att han är väldigt STOR! Skönt att det hittills gått så smärtfritt, jag har faktiskt bävat lite.

fredag, december 26, 2008

Juluppdatering

Snabb sådan. Småsjuka: Jag, Otto och Julius. Stortrött är jag som fick sova först 05.00 imorse. Inget frivilligt party, det var bara jag och Ville. Förövrigt jul i kvadrat med mycket god mat och trevligt sällskap. Barnen fick naturligtvis julklappar så det räckte och blev över. Gladast är jag faktiskt över att ha firat jul med min bror för första gången på jag vet inte hur många år. Bättre än alla julklappar.

Sedan ett konstaterande. För Otto hade det räckt med julklapparna på julafton. Han hade varit nöjd med enbart tårta på födelsedagen. Tårtan som han för övrigt själv dekorerade med tre ljus på rad och hallon i formation av bokstaven O. Idag har han haft födelsedagskalas med en gäst, bästa grannflickan. Prinskorv i bröd och glass och fiskdamm. Först fick Otto och kalasvännen fiska och sedan var det precis lika kul att låta Ebba och Julius fiska. Ska väl nämnas att Otto bröt ihop ett antal gånger också.

söndag, december 21, 2008

Plus och minus just nu

Jag börjar med plussen:

* Det är sol ute idag! Bara en sån sak, vad jag har saknat den!

* Sovit till klockan 9! Tjohooo! Farmor är här och har tagit hand om Otto och Ville på morgonen!

* Frukost i relativ lugn och ro, så lugnt det nu kan bli i vår familj.

* Otto är på bra humör, han är så överlycklig över att farmor är här.

* Det mesta av julmaten är förberedd




Minus:

* Ville vaknade klockan 04 imorse och tyckte det var morgon. Stefan kunde ändå inte sova så han tog honom. Vad är det med Milleminus, varför blir hans sovvanor aldrig bättre?

* Sova igen-problemet. Nu ligger S och sover. Det går åt så mycket tid att bytas av och sova. TRÅKIGT!

* Sömnproblemen i familjen. Att S inte kan sova fast det finns plats och möjlighet. Det känns så värdelöst

* Slå in julklapparna. Tråkigt! Alla är inköpta men oinslagna. Tänk på allt papper som ska på paketen och så rivas av igen om bara några dagar.

lördag, december 20, 2008

Måla koppar

Det här hände förra veckan men jag hann inte med då. Men nu, när klockan är 07 och jag redan hunnit äta frukost, då... Det enda som kan hindra mig är en sur Ville som har börjat bli trött igen. Surt att bli väckt av en trött bebis som inte sovit färdigt.

I vilket fall som helst så målade Otto koppar förra veckan. Så här i efterhand förstår jag precis. Ebba hade tidigare hållit på att måla en mugg med porslinsfärger och Otto satt hela tiden och tittade på, funderade på färgerna och pratade. Han fick INTE hjälpa till. Klar undervärdering, varför fick inte han också måla? Efteråt pratade han om att han ville måla koppar men jag kopplade faktiskt inte riktigt.

Så skulle Otto och Stefan vara hemma själva när jag var iväg på jobbfika. Stefan var tvungen att jobba lite och sa åt åt Otto att han fick sysselsätta sig själv. Otto ville måla sa han, så han fick vattenfärger, tidning att hålla till på och papper. Sedan fick Stefan jobba ifred i TVÅ timmar. Här kan jag tycka att det var ett rätt riskabelt projekt att lämna Otto ensam med vattenfärger i TVÅ TIMMAR men det är väl tur att det inte alltid är jag som bestämmer.

Otto hade i varje fall kommit på att han också skulle måla koppar. Han hade dragit fram sin stol till köksbänken, lyckats klättra upp och ner och hämta två muminmuggar. Sedan hade han mycket konstfärdigt målat dem, omsorgsfullt är bara förnamnet (de var helsvarta efteråt, både utanpå och inuti) och sedan ställt dem att torka. Det kom visserligen färg inte bara på kopparna, utan också en del på Otto, bordet och golvet men det var inte kvar när jag kom hem. Stolt som en tupp var han i alla fall. Jag är rätt stolt också, tycker faktiskt att det var rätt driftigt gjort! Snart bakar han väl sockerkaka själv också :)

torsdag, december 18, 2008

Hämta kraft från familjen...

Är det den här normen vi går omkring och bär på, de flesta av oss? Hittade det här på ett inlägg i en blogg jag läser. Inlägget handlade om hur det är när hemmet inte är en oas att hämta kraft ur.

"Hemmet är normalt den stora fristaden. Det är på sin fritid man ska samla krafter och hämta ork från familjen."

Mitt hem är arbete. Arbete och arbete och så små pauser av lugn och ro då jag tankar för att orka med. Tränar och tankar. En promenad då och då. Jag är inte bitter, inte alls och jag hoppas att det inte låter så. På sätt och vis hämtar jag kanske kraft från hemmet ändå för min familj är otroligt viktig för mig och utan dem skulle jag vara helt vilse i livet.

Men i våras satt jag i princip och grät på BVC när jag berättade att jag fasade för att det skulle bli sommar och vi alla skulle vara hemma hela tiden tillsammans. Jag såg inte alls fram emot det, tvärtom. (Det blev en mycket bra sommar, trots mina farhågor, vill jag tillägga). Bitvis har det varit så i höst också. Livet funkar bra så länge rutinerna och det dagliga vardagslivet finns. När det blir helg brakar det samman och det blir bråk, gräl och surkart av oss.

Imorgon börjar jullovet. Vi ska alla vara hemma till den 8/1 då skolan börjar. Jag fasar inte som i våras, det har lättat men jag bävar lite. För hemmet är inte bara en oas att hämta kraft ur, utan också en källa till arbete, missförstånd och gräl.

onsdag, december 17, 2008

Tupplur

Ville-mill behöver skönhetssömn. Han håller inte med om det men så är det. Så trots att det är skönt med tidiga nattningar har jag låtit honom sova 20-30 minuter i ryggsäcken i två dagar. Det har funkat över förvänten. Inga jättesena kvällar och en gladare pojke. Nu är det dags att skramla ut honom ur ryggsäcken för idag. Ikväll ska jag träna så det blir bra för Stefan om han inte är övertrött.

Julskinka

Jag lyssnar på P1 om grisars tillvaro i Sverige. Dystert. Det känns i alla fall bra att vi kommer att äta en lycklig julskinka i år. Vår gris sprang omkring ute i leran och bökade under sin livstid. Inga liggsår, lungsäcksinflamation eller magsår.

Stolt

Fick en förfrågan från Island om min uppsats. Det värmde i hjärtat. Tidigare även fått från Norge. Men Island, det är mitt hjärtas land, det är speciellt för mig! Jag när en liten dröm om att någon gång åka dit och jobba igen.

fredag, december 12, 2008

Mycket att skriva om

Nu har jag så mycket jag skulle vilja skriva inlägg om att det hinner bli inaktuellt innan jag klottrat ner det. Villes 1-årsdag har faktiskt inte gått obemärkt förbi, även om det gjort det på bloggen. Dessutom har jag hunnit en vända till jobbet på julfika och det var otroligt trevligt det också. Jag börjar längta tillbaks! Och nyrenoverat och fint är det också. Det sämsta och bästa med renoveringen (i nämnd ordning) var en lätt klaustrofobisk känsla av att taket skulle falla ner över ens huvud. Det är ingen takhöjd längre! Lite obehagligt men sedan när jag fick förklarat att det var extreordinär ventilation så att vi ska få bättre arbetsmiljö och slippa dra i oss lustgas dagarna i ända, då kändes det värt det.

Ute regnar det och ibland är det lite lätt snöblandat om jag ska försöka se något positivt med att det aldrig blir riktigt ljust. Inne är det julmys, även om julvarianten av vaxduk inte alls passar med våra tapeter så är det fint ändå. Kanske blir det en bild på bloggen så småningom.

Dessutom ett glädjeämne till! Jag har äntligen köpt nya stövlar! Som passar mina spinkiga vader (annars glappar alltid knähöga stövlar på mig, inte snyggt). Mina gamla stövlar hade gjort sitt efter 6 år. Dessutom fick jag 30% rabatt, vilket gjorde dem drägligt dyra, inte apdyra. Stefan sa att han ska räkna ut hur mycket de kostar per gång jag använder dem. Då kan jag ju kontra med att räkna ut hur mycket hans kostym kostar varje enstaka tillfälle han drar den på sig. Där kan man snacka inte prisvärt. Jag vet också att de här stövlarna kommer att hänga med många år.

Det jag uppskattar mest

Det jag är allra mest glad för i mitt liv med Stefan är att vi pratar. Att vi reder ut saker, även om det inte sker på en gång. Att vi faktiskt båda två försöker lyssna och förstå den andre. Och att det går att känna "små" och futtiga känslor och ventilera dem. Det jag också lärt mig det här året är att tröttheten faktiskt ställer till det. Ibland kan det vara läge att bara pausa, inte diskutera utan gå och lägga sig och sova.

Ännu mer fortsättning

Igårkväll hade vi ett prat om hur det ska bli med kalendern. Julius ville absolut att den ska vara kvar och Ebba likaså. Julius hävdade att: Ja, jag blir ledsen först men sen efteråt blir jag alltid glad för det jag fått. Det är faktiskt delvis sant och gäller alla presenter han får som inte riktigt duger. Han har definitivt inte lyckats bemästra den sociala ta-emot-present-och-se-glad-ut-även-om-det-är-det-fulaste-du-fått koden.

Mina synpunkter i samtalet var att det är okej att bli besviken men det är inte okej att låsa in sig på toaletten på morgonen när vi har bråttom. Och det kommer inte att finnas några dyrgripar i kalendern utan bara småsaker.

torsdag, december 11, 2008

Fortsättning

Jag funderar mycket på det här med syskon och avundsjuka. Jag ser mig själv som ensambarn eftersom jag min lillbror föddes när jag var elva år redan. Ändå kan jag minnas en hel del avundsjuka till exempel när vi firade jul och jag jämförde vad jag repektive låtsaskusinerna fick för julklappar. Jag förstod tidigt att det var fula och förbjudna känslor. Man skulle vara tacksam, även om någon annan fick något man själv drömt om men inte ens vetat att det fanns, eller anat att man önskade sig. Otacksam var man, och jag minns också hur jag smög mig iväg som tolvåring och grät. För då var jag definitivt för stor för att vara avundsjuk och var det ändå.

Livet är ju inte rättvist och hur mycket jag än vill vara rättvis och försöker så går det inte. Men jag förstår egentligen Julius känsla, och ändå blir jag tvärarg. Det känns orättvist att han aldrig blir nöjd eftersom jag verkligen försöker. Men eftersom han känner som han gör så är det sanning för honom. Han är dessutom mellanbarn och har kommit i kläm. Ebba är så stor att hon dels är uppe lite längre på kvällarna och på så vis får kvalitetstid med oss föräldrar. Dels är hon äldst och får uppmärksamhet bara därför. Otto och Ville tar det de behöver. Att Julius var minsting och herre på täppan i 4 år innan han blev storebror är inget han minns nu. Eller jo, han önskar ibland sig tillbaka till när det bara var han och Ebba. Egentligen handlar det inte bara om luck-kalender och felaktiga presenter utan snarare om att han inte känner sig tillräckligt sedd. Det är svårt att hinna med och den naturliga responsen på när någon hela tiden uttrycker missnöje är att själv resa taggarna och försvara sig. Så det är dags att plocka fram extratid till honom. För jag tror det är tufft att vara 7 år med många syskon, mycket krav på uppförande och hjälpa-till-hemma och så kompislivet i skolan. Där är det andra krav. Att vara tuff, inte vara liten och ledsen. Större killar som inte är helt schyssta. Allt som ska läras och hanteras.

Tips: Skaffa aldrig en luck-kalender

När Ebba var fyra såg jag en otroligt fin julgran med 24 luckor på Åhléns. Åh, tänkte jag, va kul! Såg framför mig hur barnen med tindrande ögon turades om att öppna varsin lucka och sedan nöjt lekte med de småsaker de fått i väntan på julafton och riktiga julklappar. Första året fick Ebba ensam öppna alla luckor och sedan dess har hon och Julius delat. Förra året var Ottos premiärår och nu öppnar de alltså var 3:e lucka. Det tog inte lång tid för mig att inse att den här kalendertraditionen var besvärlig. Först därför att det är små luckor, det är helt enkelt svårt att hitta saker som får plats i luckorna. Jag börjar fundera vad jag ska ha i luckorna redan i november och det blir ytterligare ett måste inför julen. DUMT! Sedan är jag ju egentligen emot att köpa småsaker och skräp och nu gör jag det ändå. Inte leker de mycket med sakerna heller. Otto är visserligen jättenöjd, det är hur kul som helst att öppna luckan, det kan vara något så enkelt som en gammal nyckel i den och det är en veritabel skatt för honom. Så visst det finns i alla fall ett barn som tindrar.

Redan förra året uppstod dock en tendens som dessutom har blivit akut nu i år. Jämförelse, avundsjuka och missnöje. En lucka har Julius öppnat och blivit nöjd med. Flertalet gånger har han börjat gråta och låst in sig på toaletten, alternativt bara blivit missnöjd. När jag tänker efter har Ebba och också varit missnöjd med luckorna ibland genom åren men aldrig så här. Det här är helt ohållbart.

Imorse var det Julius tur att öppna luckan. Jag hade precis vaknat och fått på mig kläder, Stefan hade susat iväg till jobbet och det var 15 minuter kvar tills barnen skulle vara påklädda och redo för att knata iväg till skolbussen. Ebba hade dessutom inte packat gympapåsen. Då öppnar Julius sin lucka och där hade jag lagt två fina glaspärlor. Varpå han börjar gråta. Varpå min första reaktion är att jag blir tvärarg. För att det aldrig blir rätt. Till historien hör att jag utifrån vad han tyckt om sina presenter hittills har ändrat om i kalendern (egentligen skulle han idag fått ytterligare en reflex att fästa på cykelns eker men det var en värdelös present tyckte han). När Ebba fick pärlor (nöjd var hon) i sin lucka sist, så stod Julius och trånade och suckade och då tänkte jag i mitt stilla sinne att han nog också tycker det är fint med vackra pärlor. Varpå jag bytte. Vilket naturligtvis var fel det också. Så jag tappade humöret, Julius grät och låste in sig på toa, där Ebbas gympakläder hängde, så hon kunde inte packa gympapåsen. Ville grät och ville ha morgontutte. Jag ammade Ville och med ena handen och med den andra låste jag upp toalettdörren med en kniv, varpå Julius håller emot på insidan. Här tappade jag tålamodet totalt eftersom jag nu började inse att det skulle bli bekymmersamt för dem att hinna med skolbussen. Att stoppa in småttingarna och mig själv och skjutsa till skolan är ingen rolig tanke klockan halv åtta på morgonen, speciellt inte när man knappt hunnit vakna eller få i sig frukost.

Argare än jag tror att jag varit någonsin, gjorde jag Julius så rädd att han öppnade dörren och han fick sig en utskällning utan dess like, där jag föreslog att jag antingen skulle kasta ut luckgranen genom fönstret eller alternativt elda upp den i spisen.

Inte för att jag förstår hur det gick till men det allt det här jag beskriver hände på dessa stackars 15 minuter. Jag borstade tänderna på Julius under mycket hickande, snorande och tårsprut. Han repade sig lite men sedan upptäckte han att Otto under stormens orkanstyrka varit inne på hans rum och haft sönder hans legobygge - nytt tårsprut och yl. När han sedan klädde på sig tappade han sina glaspärlor i golvet så att den ena gick sönder och blev ytterligare ledsen och förtvivlad. I detta kaos hann jag faktiskt att trösta honom, han satt i mitt knä medan Ville stod bredvid och ylade för att han var hungrig. Otto var bekymrad för att Julius var så ledsen. Ebba insåg att det bästa hon kunde göra, var att vara den fungerande familjemdelemen och hon skyndade sig allt vad hon kunde med sina bestyr. OCH - De hann med bussen.

När Ebba och Julius försvunnit hoppades jag att lugnet skulle lägra sig men inte då. Resten av morgonen grät Otto för att han var snorig, för att den Bionicle som han lånat från Julius rum inte gick att bygga ihop, för att jag ville borsta tänderna på honom och klä på honom och för några andra saker som jag redan har förträngt.

Jag hoppas resten av dagen blir bättre.

onsdag, december 10, 2008

Juldikt

Det här är resultatet av Ebbas svenskaläxa den här veckan. Hon satt och klurade en stund, eftersom många av orden var givna - de skulle vara med.

Nu har det äntligen blivit jul
Alla åker skidor och alla har kul
Det snöar och är kallt
Därför är barnen glada överallt
Senare på kvällen
efter mörkrets inbrott
blir det julmat, kanske skinka
eller något annat smått och gott

Allting doftar härligt, underbart
Men alla barnen ropar: Kommer inte tomten snart?
Då knackar det på dörren
alla rusar dit med väldig fart
Tomten kommer in, klapparna hamnar under granen
och öppnas allra först av barnen

Och överallt lyser glädjen
spänningen är stor
i alla hus
där någon bor

fredag, december 05, 2008

Åka skridskor till varje pris

Ikväll berättade Julius att han fått med sig två högerskridskor till åkningen igår.
- Men, då kunde du ju inte åka? sa jag.
- Jo, sa han surt. Fast det gjorde ont.
Stackarn! Två högerskridskor varav den ena dessutom var för liten. MEN! Det var inte mitt fel vill jag påpeka. I alla fall inte helt och hållet. Jag bad Stefan plocka fram rätt par skridskor eftersom jag var osäker på vilka som passade. Han tog fram och jag packade i väskan. Ju fler kockar desto sämre soppa.

torsdag, december 04, 2008

Seg, segare, segast

Seg i både kropp och själ. När ska jag vakna till liv egentligen? Otto är hos dagmamman och Ville sover, så det är dags att sätta fart. Igår tränade jag men redan då var kroppen seg. Det var så jobbigt att jag nästan ville hoppa av cykeln. Eller inte nästan, jag ville det. Långa tråkiga låtar och svetten bara rann om mig! Jag brukar se det på andra, att det droppar men det har inte hänt mig tidigare. Och inte var det för att jag tog i extra mycket. Nå det var skönt att få det gjort, skönt efteråt och skönt att träna ryggen lite, vilket jag också hann med. Det känns idag. Annars är det en helt vanlig dag idag, inget spännande kommer att hända antar jag. Några nyheter på barnfronten är att Otto vaknar som vanligt, tidigt och Ville sover aningens längre. Plus att Ville har börjat intressera sig för böcker, dvs att inte bara gnaga hål i dem utan också att läsa dem.

Igår bakade vi lussebullar, men pepparkakorna är redan nästan slut så det får bli en omgång till. Julius har gått med på att vara stjärngosse i luciatåget. Idag ska jag också baka bröd på vete- och rågsurdeg. Ska bli intressant. Vetesurdegen var det sån sprätt på att den jäste över burkens kanter igår. Det ska bli vardagsbröd och så ska jag baka frukt- och nötbröd till julen. Det är lika gott som godis men aningens nyttigare. Aprikoser innehåller järn och nötter är ju hur bra som helst... :-)

Se där, nu blev det inlägg i alla fall, trots att jag inte hade något intressant att berätta.

måndag, december 01, 2008

Plötsligt

Från ena dagen till den andra har Otto börjat sova på morgnarna! I fyra dagar har han vaknat mellan 8-9 istället för mellan 06-06.30. Nu klarar han av att vara vaken hela dagen utan att sova middag. För att inte tala om humöret som blivit markant bättre. Konstigt bara med ett sånt tydligt omslag. Och så undrar jag förstås om det kommer att hålla i sig.

Idag har vi börjat med lucköppning i julklappskalendern. Otto fick börja och fick en jultomtetatuering. Han gick med armen upp i vädret en halvtimme efteråt! Julius fantiserade vilt om alla Starwarsfigurer som skulle finnas i hans luckor tills jag kände mig tvungen att upplysa honom om att det faktiskt inte finns några Starwarsgubbar där alls. De får nämligen inte plats i luckorna och är dessutom sinnessjukt dyra. Jag misstänker att det trots mina allra bästaste intentioner kommer att bli viss gråt och tandagnissel och prat om orättvisa från Julius sida under lucköppnandet. Han har så höga förväntningar.

Det har inte Otto. Medan jag nattade Ville passade han på att dra fram en stol och öppna alla luckor och kolla vad som fanns i. Och möblera om lite.

fredag, november 28, 2008

Nu börjar det

Julstöket. Julius har luciafirande kl 08.10 den 15:e. UTOMHUS! Aaaargghhhh.... Varför inte eftermiddagsfirande? Mina morgnar kan stöka till sig ändå utan att behöva ha alla färdiga, ätna, tandborstade och klädda till 07.45 inklusive mig själv. Och passar tomtedräkten från förra året? Alldeles troligen absolut inte om han ska ha ytterkläder under. Tänk om han ville vara stjärngosse, det hade varit perfekt för ett lucianattlinne finns nog i rätt storlek.

Och var finns pepparkaksdräkten som Otto ska ha? På vinden? I vilken låda? Och ändå är jag ju hemma i år och "ledig". Jag har ju oändligt med tid att baka och julpyssla med barnen. Eller hur. En sak är säker. Pepparkakshus blir det inte. Inte heller julkort. Fast det har jag ju inte skickat på 15 år minst. Jag tycker att det är en konstig sed. Skicka förtryckta kort och bara skriva namnet under. Varför gör man det? De julkort som jag uppskattar är de som antingen skickar ett foto på familjen eller de som orkar och tar sig tid att skriva lite och berätta om sitt år. Annars tycker jag mest att det är slöseri med papper och frimärken.

Strategi inför helgen

För att slippa konflikter och dåligt humör i helgen ska jag komma ihåg:

* Det blir inte mer egentid för att det är helg. Tvärtom. Inte lura mig själv.

* Stefan har jobbat mycket och sovit lite.

* På söndag kommer goda vännerna, det blir roligt.

* Se till att ha planer för lördagen. Det har jag.

torsdag, november 27, 2008

Jag ljög och Björnen sover

Så nu är blodvitet fixat. Hur kan man få för sig att testa hur vass saxen är på sin egen läpp? Hur som helst, jag glömde att det inte riktigt varit lugna gatan här hemma idag. Ville hittade en färgburk som jag gömt längst in i ett skåp. Som för övrigt även innehöll tapetklister... (vilket han som tur inte gav sig på) Han lyckades öppna burken och plötsligt var det orange färg på honom, tvättstugan och köket och mina byxor. Jag höll på att laga storkok köttfärssås när detta inträffade, vilket jag helt glömde av under turerna att få Ville ren, golvet rent och byxorna. Så nu blir det bränd köttfärssås till middag ikväll. Och mina byxor är fortfarande oranga

För övrigt önskar jag att jag haft videokamera igår. Ebba lekte Björnen sover med Otto och den andra 3-åringen som var här. Först stod Ville och tittade på men sen ville han också vara med. Och han förstod precis hur man skulle göra. Först ligga raklång på mattan och sen springa och jaga och fångas! Det är kul att leka!

Träffa vänner

Det fungerar inte så bra just nu att umgås. Min plan var att försöka få lite mer vuxenkontakt i vardagslivet och försöka träffa de andra föräldralediga tjejerna som jag lärt känna här runtomkring. Men det funkar inte så bra just nu. Ville och Otto är inte alls i form för att träffa lekkompisar på eftermiddagen. Så det har varit skrik och konflikter och jag har bara känt mig stressad.

Idag har det varit lugna gatan. Hem, mellis, övertyga Julius om att leka med Lego med Otto en stund. Julius tycker egentligen att det är rätt okej att vara med Otto och bygga Lego om man bara sätter en tidsram. Och Otto blir fasligt nöjd över att få vara med. Under tiden sövde jag Ville så att han blir hanterbar för Stefan när jag ska träna ikväll. Och nu sitter Otto här i godan ro och ritar och klipper. Lite skillnad mot igår då han skrek, gnällde och kastade kakor för att få min uppmärksamhet så att jag skulle fokusera på mindre på besöket.

Så nu var friden slut, Otto klippte sig precis i läppen och det uppstod blodvite i mötet. Got to go...

tisdag, november 25, 2008

Kusin LS

Jag har knyckt en bild av dig att ha som layout på bloggen. Som en halvvintrig illustration. Är det ok? Om inte tar jag bort den så klart. Det är en fantastiskt vacker bild.

Dålig på att uppskatta

Men här hemma har det säkert kommit en halvmeter snö de senaste dagarna. Häcken på framsidan av huset syns inte längre, sandlådan inte heller och det är snöhalka på vägen ner mot centrum som heter duga. Imorse skottade jag fram stora taxibilen som Otto har döpt den till. Ebba kallar den för Tigerhajen men taxibilen är nog mer med sanningen överensstämmande eftersom det är vad den används till; skjutsa hit och dit samt ärenden. Idag blir det ingen promenad att hämta Otto, då skulle jag behöva en dubbelpulka, jag får vackert ta bilen i eftermiddag också.

Ville har oanade väckningstalanger. Hur kan man bli arg på den som vägrar att ge sig trots massor med leksaker på golvet bredvid sängen, klockan halv sex på morgonen, när denne beslutar sig för att krypa fram och tillbaka över en, dra i håret och öronen och tjoa Mamm-mamm-maaaammm-maaammma?! Det går inte. Tur för honom det. Mamma-ordet har varit på gång länge men nu är det solklart lagom till snart ettårsdagen.

Julius är tillbaks i skolan igen men jag glömde ge honom medicin imorse så det var bara att köra dit, med tablett, mortel och kopp. Insåg på plats att jag missat sked. Och hur skulle jag få honom att svälja sörjan enbart med vatten? Hittade chokladpulver i min väska (jag har det plus snabbkaffe, utifall att, jag inte vet vad - men nu var det synnerligen praktiskt) och blandade ut mixturen med. Det är galet svårt att få i honom tabletter, han bara kräks. Och hur jag kundeg lömma det när vi var hos doktorn det övergår mitt förstånd. Hon frågade om vi ville ha flytande eller tabletter, varpå Julius säger: Tabletter! Flytande går ju inte, eller hur mamma! Någonstans ringde en klocka men minnet är ju som sagt kort. Så tabletter blev det.

Igår var en slitig eftermiddag och kväll med promenera och hämta Ebba i snöstorm med pulka och vagn och sedan skottning av vår garageuppfart, matlagning och kvällsfix. Ville är trasslig i magen och hade sovit för lite så han tog en hel del uppmärksamhet. Stefan jobbade sent för att slippa bli fast i eventuellt trafikkaos. Idag har jag därför inte gjort någonting. Ville har sovit ikapp och jag har legat på soffan och läst bok. Jag har några intressanta böcker på lut men orkar just nu inte läsa något amibitiöst över huvud taget. Istället blev det en deckare som legat och väntat i ett år. Otroligt fridfullt att ligga och läsa och ibland titta ut på de snötyngda granarna och snön som yr utanför. Nästan sportlovsstämning mitt i mörkaste november.

måndag, november 24, 2008

Monsterfällapäron

Vet ni vad det är? På Sempers barnmatsburk med päron och äpplemos finns det en päronfigur tecknad. Otto säger att det är ett monsterfällapäron. Ett helt nytt ord vad jag vet. Det är inte varje dag som nya ord skapas. Han tänker mycket på monsterfällapäronet och Ebba har hittat på en saga till honom om det. Monsterfällapäronet fångar monster med hjälp av listiga äpplen.

Nu på morognen har det skapats med vattenfärg här hemma. Ottos bästa alster föreställer följdaktligen Monsterfällapäronet som sprutar eld och då kommer brandkåren och sprutar massor, massor med vatten så att elden slocknar.

På Julius målningar utspelas en kamp mellan det goda och det onda, mellan ljus och mörker. En dinosaurie som krigar mot en ond bas. Vackert med den onda basen i svart och dinosaurien i orange, rött och guld och turkos.

Själv är jag så begränsad. Jag ritade en blomma... :-)

Bönhörd och lite till

Jag fick vinter! Och inte lite heller! Det är underbart med massor av vitt virvlande vita snöflingor utanför fönstret. Men det innebär vissa komplikationer jag inte tänkte på. Skolbussen kom inte imorse. Efter lite dividerande med mig själv skickade jag iväg henne till fots utrustad med Ipoden och lyssnandes på Tintin. Julius är fortfarande hemma. Nummer två är förstås barnvagn och plogning. Det snöar så mycket att plogningen inte räcker, alternativt att de inte riktigt hinner med. Det innebär i alla fall ett rejält träningspass om jag beslutar mig för barnvagnspromenad. Sista minuset jag kan komma på just nu är att Ville inte kan sova ute, det snöar helt enkelt för mycket.

Nu ska ni inte tro att jag egentligen klagar. Jag tycker det underbart och jag hoppas, hoppas, hoppas och önskar mig en riktig vargavinter i år. Otto och grannflickan (Ejjen är min bästa kompis!) har lekt i snödrivorna i helgen. Åkt pulka och kälke. Ebba har byggt en snögrotta och har varit ute sammanlagt mer än under hela hösten tror jag. Så det har varit en riktig vinteridyll.

Själv fick jag en släng av Mårran i helgen. Helgerna är svårast att få som jag vill ha dem och att hålla humöret uppe. Vi är lite i ofas just nu Stefan och jag. Jag vill ha sällskap och roligt efter en vecka hemma med sporadisk vuxenkontakt. Han har stressat halvt ihjäl sig på jobbet och träffat hur mycket folk som helst och vill bara ha lugn och ro. Lugn och ro finns inte riktigt här hemma dessvärre, hur man än försöker. I maj ska jag börja jobba igen, jag börjar se fram emot det faktiskt. Skulle jag få riktig lappsjuka är det nog inte omöjligt att börja tidigare heller.

På det praktiska planet i helgen har det varit byte av vinterdäck, handla vinterkängor till Julius, skridskor till Otto, fixa lite mer praktiska lösningar i hemmet. Äntligen är förvaringslådan med allt småjox blivit uppskruvad på väggen i tvättstugan, en till hängare finns i hallen, så att väskor och jackor inte bara ligger i drivor innanför dörren. Mer ordning och reda till folket!

fredag, november 21, 2008

Filmdag och blandade vardagsfunderingar

Eftersom Julius är sjuk så har jag hyrt lite filmer åt honom. Kunde inte låta bli att hyra en Bamse och en Pippi film till Otto. Farmor har introducerat Pippi för honom och han är fascinerad. Sedan fick han en liten Pippitavla (ett inramat vykort) ovanför sängen och det är han jätteglad för. Sina tavlor. Ett vykort med bokstaven O, ett vykort med hans månad (december) och så Pippi då. Jag känner mig väldigt pedagogisk. Ville har fått tavlor ovanför sin säng också. Sin bokstav, sin månad och Molly mus. Fast nu är det Stefan som har äran att kika på dessa tavlor när han inte kan sova.

Så just nu tittar Otto på Bamse, Julius fick jag väcka annars får vi honom inte i säng ikväll. Ville hade feber inatt och sov oroligt. Sover igen nu på morgonen ute i sin vagn. Det är -5 ute, men han är väl påpälsad och det ser så skönt ut.

Det är inte lätt att få ihop det att träffa vänner har jag konstaterat i höst. Pratade med väninnan som också har fyra barn och som dessutom jobbar natt. 16 december var det enda lediga datumet innan jul. Suck. Men jag börjar få lokala bekantingar här. Så idag får vi besök i lämplig lekålder för Otto och nästa vecka kommer en kompis till Julius plus hans väldigt trevliga mamma. Det går absolut fortare att rota sig på en plats när man har barn.

Nu väntar tvättstugan. Jag har min vana trogen slängt in all bråte där och nu är det dags att ta tag i eländet och tvätta och kanske till och med röja ordentligt? Vi får se.

torsdag, november 20, 2008

Mer gröna val!

Nu har jag inhandlat ekologisk tandkräm, schampo, balsam, dushkräm, ansiktskräm, hårgelé och rollon. Tandkräm och rollon har jag testat och de får godkänt. Barnen tyckte att smaken var okej. Och än så länge luktar jag inte svett! Det har nämligen inte funkat så bra med alternativa roll-on:er tidigare för mig :-) Hur som helst är det fantstiskt att bo i förort och ha en affär med otroligt utbud av ekologiska varor. I princip allt går att få, tom ekologisk kattmat (men det har jag inte testat än). Fast jag har testat tvättnötter. De får ok av mig men fläckar på kläderna måste förbehandlas och jag tycker det funkar bättre i högre temperaturer som 60. Till vittvätt använder jag vanligt miljömärkt tvättmedel. Och nej, tvättnötterna kommer inte från tvättnötsträdet som jag hävdade innan jag läst på förpackningen...

I jul blir det KRAV julskinka, närproducerad från en gård här i närheten. Vi köpte lamm där för några veckor sedan och deras smågrisar springer omkring fritt och bökar i leran och lever lyckliga grisliv. Barnen blev lite betänksamma till att vi ska äta upp en av dem. För mig får de gärna bli vegetarianer men Ebba tycker för mycket om kött och Julius är gräsligt tveksam till bönor och linser. Just nu har jag blötlagt kikärter och svarta bönor och han tittade misstänksamt på bunkarna och frågade vad det var. När han fick reda på det sa han: Mamma! Ska du ta två äckliga saker och blande ihop till något ännu äckligare?! Men det ska jag inte! Ikväll blir det falaffel och imorgon burritos! Supergott tycker jag... I familjen är uppdelningen att jag lagar mat i veckorna och Stefan lagar all mat på helgen. Det betyder att vi äter fisk och vegetariskt när jag lagar, och kött på helgen när han lagar. Och numera accepterar faktiskt barnen linser. Ebba tycker om bönor också men för Julius lär det väl ta några år till. Otto äter det Julius äter, de två borde verkligen inte sitta inom hörhåll för varandra. Om Julius inte är med äter Otto glatt bönor och konstaterar att det är gott...

Idag är Julius hemma för andra dagen i rad. Han har inte feber men huvudvärk och ser inte helt fräsch ut. Men han mår bättre än igår. Det är småförkylt här hemma, alla går omkring och snurvlar och snorar.

tisdag, november 18, 2008

Oprah Winfrey

Hamnade framför TV:n idag. Och HEY! Oprah pratar kompostering, ekologiska alternativ och miljövänliga alternativ med Julia Roberts och Sandra Bullock! Mer upplysning till amerikaner och övriga världen! Och megakändisar som komposterar!Jag och Julia... ;-) Vi är ju rätt gröna här hemma men nu ska jag faktiskt försöka införskaffa bättre schampo och hudkrämer utan parabener. Alltid lär man sig något nytt.

Kapten Haddock

Lite vinter har det blivit. Härligt. Igår sol och riktig vinter idag mer mysvinter, snålblåst som gör att snön är kvar trots plusgrader. Otto skar upp sin lilla näsa igår när han försökte hugga hål på isen på vattenpölarna med en plåtbit han hittat. Han ser ut som Kapten Haddock, eller någon annan ärrad sjöpirat. Hoppas det inte blir permanent.

Annars är jag glad idag för att jag i helgen dels äntligen fick utnyttjat mitt presentkort på Afroart som jag fick i julklapp förra året. Så precis innan presentkortet gick ut fick jag ändan ur vagnen. Och köpte den här fina korgen till hallen, alla vantar, mössor och annat slängs däri och vips så är de borta! Ville älskar dock att gnaga på locket, så det kan jag för tillfället inte ha på.



Dessutom har vi bott snart 2 år i huset och fortfarande inte kommit i ordning helt! Men nu har jag hittat det här fina tyget, Purnukka och det har blivit jättefina tavlor, så lite mer ombonat har det blivit i vardagsrummet. Lite balansgång är det för jag har en tendens att plottra till, vill gärna ha mer av allt i färger.

fredag, november 14, 2008

Vidrigt

Jag förvånas över de anställda på Lidl i Solna som hällt frätande medel på överblivna matsopor så att hemlösa inte skulle äta upp dem. Eller förvånas är ett milt uttryck. Jag blir helt rosenrasande! Vilken människosyn har man när man gör så?

Det är förjävligt att det finns hemlösa överhuvudtaget. Det är förjävligt att människor ska behöva leta efter mat i sopor. Men det är också förjävligt att det är så mycket mat som slängs som skulle kunna användas. Vår matkonsumtion är helskum. Ett litet märke på ett äpple och näää då går det inte att äta. En banan som är lite brun - äcklig!

Om man nu har ett lager mat som är precis på datumgränsen (som för det mesta är väl tilltagen) och som inte blir såld varför kunde man inte skänka bort den? Hellre än att slänga? När det nu uppenbarligen finns människor som är hungriga och inga pengar har. Istället häller man frätande rengöringsmedel på den och sätter upp en varningsskylt. Sedan går den vare sig att äta eller (om man nu skulle få för sig) att kompostera.

Jag önskar

Det finns en sak jag önskar mig (eller ja det finns faktiskt många!) men det finns en sak jag verkligen önskar mig och för den delen alla andra i det här landet. Jag önskar oss sol och kallt och sedan snö. Jag önskar att det inte ska bli en likadan vinter som förra året med regn, regn och regn. Jag antar att det är så här det kommer att bli allt oftare, gröna och regniga jular i den globala uppvärmningens spår men JAG VILL INTE! Har man en minsta tendens att bli höstdeppig och less så behövs solen för att tina upp sinnet och lysa in lite förhoppningar. Jag kan sträcka mig så långt att jag tar 1-2 dagar regn per vecka, men snälla lite sol också!

torsdag, november 13, 2008

Endorfinkick

Jag köpte träningskort i höstas och började träna igen, sist jag var iväg var april 2005, så det var verkligen dags. Jag har i och för sig promenerat en hel massa och jobbat i trädgården, så vardagsmotionen har inte varit något problem. Men min rygg kräver att jag tränar mer! Och jobbet sponsrar med 1000 kr vilket är helt suveränt. Och nu finns ju träningsanläggning på 10 minuters cykelavstånd vilket gör det hela ännu bättre. Det enda kruxet är att jag älskar dansaerobics. Det är så roligt och innan har jag tränat på SATS och där har det varit ett stort utbud och mycket bra instruktörer. Här finns det EN klass på måndagar kl 20.00, vilket inte är aktuellt för tillfället. Så jag har börjat träna spinning, vilket jag alltid mer eller mindre avskytt. För det är apjobbigt och tråkigt. Sitta i en sal och cykla till någon idiot som försöker peppa en att ta ut sig fullständigt. Ingen natur och ingen utmaning för hjärnan. Bara tråkigt. Men kombinationen spinning och core är bra. Core är träning för mage och rygg, stabilisering och balans, precis vad jag behöver. Och efter de första spinningpassen så var det i alla fall skönt efteråt. Den där känslan att vara genomsvettig och ha jobbat, den gillar jag.

Så igår stack jag hemifrån och styrketränade först och gick på spinning sedan. Och för första gången så kände jag mig i form. När instruktören sa åt oss att lägga på mer för uppförsbacke, så gjorde jag det och orkade. Jag orkade öka tempot trots motstånd och jag orkade ge det sista trots att pulsen dunkade i 180. Och vilken endorfinkick! Jag fullkomligen studsade hem ifrån passet. Helt utmattad och kanonpigg på samma gång! Bra musik var det också för en gång skull och jag orkade 45 minuter! Nu ska jag se till att byta batteri till pulsklockan, det ska bli intressant och se pulsen på ett sånt här pass.

onsdag, november 12, 2008

Stark vilja

Vår dagmamma har i år bara 3-åringar och en 2-åring. Men hon är driftig som få och har ändå bokat tid för skridskor i ishallen. Igår var det premiär. Jag har inte hunnit införskaffa skridskor och tänkte att det var tveksamt om vårt, i och för sig motoriska barn (som dock inte ens fyllt 3) skulle få så mycket ut av det hela. Men Otto hade en annan åsikt. Dagmamman ringde hem till mig, då hade Otto så gärna velat följa med att hon rotat fram ett par skridskor och en extra hjälm åt honom. Han påstod att skridskorna passade (stl 24, jag misstänker att de var trånga...) och han var så lycklig över att få följa med. Så det var självklart okej för mig.

Det var en trött men lycklig kille jag hämtade på eftermiddagen. Han hade ramlat lite, åkt med en stol och var väldigt stolt och nöjd. Det är verkligen Otto i ett nötskal. Han har en enormt stark vilja och är envis som synden. Det går aldrig att säga nej lite slentrianmässigt till honom. Då fixar han det själv.

måndag, november 10, 2008

Bruised and battered

Det är min V-pojke det. Han har blött näsblod, har en fin fläskläpp sedan förra veckan. Några små blåmärken på huvudet och en röd fläck i pannan. Det sistnämnda märket uppkom efter en visit i trappan som inte avslutades till hans fördel.

Idag har han verkligen kommit på det här med trappan. Det är roligare än kattmaten och han lägger ner samma energi på att komma dit och klättra som han tidigare ägnat åt att komma in i tvättstugan. Jag har lyft bort honom oräkneliga gånger, hittat honom triumferande högst uppe (då är han så lycklig att han klappar i händerna) åtminstone två gånger. Dessutom har jag kastat mig raklång a la fotbollsmålvakt och räddat honom med foten under huvudet när han drattade baklänges en gång. Förra veckan monterade vi upp grinden däruppe (underbart) och nu måste vi snabbt ordna en grind nere. Imorgon får jag fortsätta att barrikardera med stolar och leta trappgrind på Blocket.

För övrigt är 11-månaders bebisar något i särklass härliga. Min variant är envis och gapig men alldels underbar. Hans ögon lyser av kärlek,jag får så mycket blöta pussar att jag bitvis storknar och inget är oöverkomligt för honom. Hans devis är: Kan man inte så försöker man. Och går det inte så fixar mamma eller pappa det.

Ikväll hade vi en sångstund i soffan, han sjöng lika mycket och högt som jag: Da, da, da och hoppade på min mage och så matade han mig emellanåt med små äppelbitar från sitt äppelskrutt. Det är kärlek det.

söndag, november 09, 2008

Lillaste bebisen 11 månader

Snart är han ett år! Det här är vad han gillar just nu:
* Sina syskon
* Busa i sängen, ju fler desto bättre.
* Han älskar kuddar, han bär omkring på soffkuddarna och gosar med dem.
* Plocka i och ur saker. Tex pilla in ett mindre lock i ett större. Stoppa klossar i lådor. Om och om igen.
* Leker med bilar! Härmar naturligtvis storebror. Brrrruuuuuuuuuuummm, säger han och skrattar!
* Sitta under bordet och fiffilura och stoppa i sig gobitar.
* Katten, kärleken är dock inte helt besvarad eftersom den är rätt hårdhänt
* Älskar att riva ur köksskåp och lådor.

Han kan säga:
* Hej och Hej då
* Däää
* Ajj
* Brrmmmmmmmm
* Tack
* Nej

Han kan:
* Klättra upp och ner från sängen.
* Klappa händerna (såg jag nu på morgonen)
* Förstår uppmaningar som: Aj, aj! Sitt ner! Kom! Om han bryr sig om uppmaningarna det är en annan fråga.

fredag, november 07, 2008

Hemulen blev det!



Hurra för mig idag! Idag firar jag mitt 37:e år på jorden med att dricka kaffe ur den här muggen som jag köpte som present till mig själv igår. Jag stod och velade hur länge som helst, mellan Mårran, Tofslan och Vifslan, Filifjonkan, Mymlan, lilla My och det var ingen lätt match och ett riktigt i-landsproblem. Men hemulen är helt rätt. Allt ska undersökas och systematiseras här i livet, analyseras in i minsta detalj. Å ena sidan och å andra sidan. Passar mig som hand i handsken.

Så just nu har jag det förmodligen bra mycket bättre än för 37 år sedan när mamma vid den här tiden utstod (enligt henne själv) jordens alla helvetens kval. Ingen epidural, för det fick man bara på veckodagarna och jag är född på en söndag. Vi hjälptes faktiskt åt att beställa hennes förlossningsjournal för några år sedan och för mig var det spännande läsning. Visserligen ingen EDA men allt annat fick hon! Lugnande, lustgas, värkstimulering och TJONG! Som grädde på moset slutnarkos så att hon missade hela första mötet med sin bebis. Med tanke på att lugnande injektioner passerar över till bebisen via moderkakan var väl jag rätt så drogad jag med. Pappa fick vara med och tog drösvis med förvirrade bilder när jag föddes, mycket vetneskapliga förutom att de är lite suddiga och insatta i fotoalbumet i helt konstig ordning och tagna ungefär samtidigt, dvs när mitt huvud framföds. Allt var inte bättre förr. Idag kanske mamma hade vägrat att föda vaginalt över huvud taget och krävt kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. I vilket fall som helst är jag hennes allra endaste barn.

Jag blev inte väckt på sängen idag med sång och uppvaktning. Jag blev visserligen uppvaktad 05.23 av en liten marodör som var pigg och kröp fram och tillbaka över huvudet på mig. Det funkar att väckta dödströtta mammor på det sättet. Numera är jag i sovrummet beväpnad med en stor korg leksaker så jag kan sova en liten stund till och slipper gå upp. Men vid 6-tiden spred sig en omisskänlig doft som fick mig på fötter. När jag bytte blöja på Lilleman inne på toa kommer storbarnen med presenter och sång! Vem har blivit uppvaktad på sin födelsedag inne på en toalett?! Det har jag! Superfina teckningar och ett egenhändigt gjort halsband! Sedan hann vi krypa ner i sängen allihop och mysa. Och så sjöng vi för mig igen, jag också. Det var fantstiskt fint och bra på alla sätt. Och ikväll kommer Stefan äntligen hem från Berlin. Plus att jag har fått sova och fått passning av småttbarnen av farmor. Och dessutom skiner novembersolen. Jag tror faktiskt inte det kan bli bättre just nu.

torsdag, november 06, 2008

Dilemma

Jag vill så mycket. Måste välja. Idag har jag valt friden hemma och vila upp mig lite framför att följa med farmor och O-banditen till Junibacken. Fast när jag såg dem traska mot tåget hand i hand så var det med lite motstridiga känslor. Tänk vad roligt att ha åkt med och uppleva allt Otto ser och vad han tar in. Åka sagotåget, leka i Pippihuset, kanske se en teaterföreställning. Å andra sidan tänk så bra för honom att få åka med farmor ensam, ett riktigt farmoräventyr. Det är väl på gränsen om han kommer att komma ihåg det upp i vuxen ålder, men kanske. Hur som helst är det stort för honom nu. Åka tåget in till stan, byta och åka buss. Bara det är ju ett äventyr i sig. Jag tror de får en härlig dag tillsammans.

onsdag, november 05, 2008

Strålande sol idag

Förmiddagen ägnades åt att näta in träden så gott det går mot eventuella rådjursattacker i vinter och att sätta lökar. Jag har våndats över att jag inte fått dem i jorden, fast jag fått dem för flera veckor sedan. Snödroppar, vintergäck och scilla ska förhoppningsvis förgylla ängen nästa vår.

På eftermiddagen var det dags för utvecklingssamtal med Ebba. På vägen hem pratade vi om valet i USA, kriget i Irak och skatter och välfärd. Om demokrater och republikaner. Hon är stor nu! Just nu håller hon på att lära farmor Khet. Trio med Bumba sover förhoppningsvis.

tisdag, november 04, 2008

Läsa på rutin och dagens natt

Jag har hunnit läsa en del barnböcker och jag tycker egentligen att det är rätt kul. Men nu har jag läst de flesta så många gånger att jag alltsom oftast kommer på mig själv med att fundera på helt andra saker medan jag läser. Fascinerande tycker jag att det går att göra det samtidigt, med inlevelse och allt.

Natten i natt var stökig. Ville vaknade tre gånger och när jag varit över hos Otto tre gånger då jag bestämde mig för att bära över Otto till min säng. Tittade på klockan: 03.30! Då vaknade Ville och jag menar verkligen vaknade. Det var bara att gå upp med honom. Efter en timmes halvsovande på soffan och ett blöjbyte senare så somnade han igen. Sedan ringde klockan 06.15. Då vaknade både Ville och Otto. Jag är glad att jag inte är ensamstående utan att detta nattliga slaveri bara var en tillfällighet.

lördag, november 01, 2008

Recept mot huvudvärk

* Sova
* Träna
* Träffa goda vänner. Alltid lika trevligt.

onsdag, oktober 29, 2008

Fortfarande

Jag är fortfarande en liten människa i själen, tänker mest svarta tankar om omvärlden. Det beror förmodligen på trötthet, huvudvärk som hållit i sig i fyra dagar och ständiga fajter med en 3-åring. Just nu gör jag ett uselt jobb hemma. Jag borde kunna bättre än så här. Men jag går och lägger mig nu och mumlar mitt nya mantra: Imorgon är en ny dag, då kommer det att gå bättre.

tisdag, oktober 28, 2008

Till Anders

Liten till sinnet

Igår var en trött dag. För tempot blir inte lugnare allteftersom hösten går utan snarare vildare. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att man ska behöva lära sin fjärde bebis att sova? Nu är ialla fall storbarnen på höstlov hos mormor, de åkte tåg själva och det gick bra. Mitt föredrag på KS är avklarat, jag ger mig själv godkänt med tanke på att uppladdningen var usel med för lite sömn och huvudvärk. Vi har också fått tippat 3 lastbilsflak med jord. Igår förmiddag var Otto ledig från dagmamman och såg att grannflickan S var ute. Han blev eld och lågor och ville absolut ut och leka med henne. Förmodligen ville han låna hennes cykel. Det här är grannarna med båten... Vi gick och pimpommade på deras dörr och granntjejen ville visst leka.

Och tjong där slog avundsjukan till. Fan, va välstädat och iordning det var! Inte ett sandkorn på yttertrappen ens. Tänkte på våran. Jojomen, en bajsblöja, en gammal ölburk som hittats i skogen, småsten, en väldig massa grus, två par smutsiga stövlar huller om buller och så ungefär hundra kottar. Och några pinnar. En vante. Och det är det första som möter den som pimpommar på vår dörr, hur det ser ut innanför kan man ju bara tänka sig. Stor suck. Jag kunde riktigt se hur grannarnas parkettgolv glänste nyvaxat när jag försökte spana inåt i huset. Allt var prydligt upphängt också. Och så satt plötsligt djävulen på min axel och hoppade och hånskrattade när hon berättade att anordningen som ska skrämma bort katterna med högfrekvent ljud från deras sandlåda inte verkade funka. I mitt inre smålog jag. Ja, då får väl ni också sätta nät över då. Välkommen till verkligheten , tänkte jag! Jag är en mycket liten människa ibland.

onsdag, oktober 22, 2008

Hålla reda på grejjer

Alla som känner mig vet att jag är hopplöst dålig på att hålla reda på saker och ting, speciellt nycklar, plånbok och mobiltelefon. Om jag blir stressad och har bråttom fungerar det om möjligt ännu sämre. Stefan är fantastisk på att hantera situationer där jag rusar omkring och svär och letar, han brukar för det mesta veta var mina saker är eller få mig att hitta tråden som får mig att minnas var jag lagt dem. Tex: Jag tyckte att jag såg din plånbok på din dator. AHA! Datorn flyttade jag ju till arbetsrummet! Går dit och naturligtvis har även plånboken följt med datorn. Hursomhelst blir mitt liv inte lättare av att Ville börjat rensa köksskåpen. Idag har jag ägnat 10 minuter åt att leta efter stavmixern som låg i duschen (visade det sig) och jag fick häromdagen steka pannkakor utan stekspade (det går med mycket smör!). Stekspaden är fortfarande borta och så länge den inte är hittad skyller jag på Ville.

Idag är jag stolt över mig själv och barnen som lyckades få morgonruschen att gå ihop utan gräl, fastän jag bara sovit etappvis inatt. Nu tänker jag pröva att ta bort mjölk och grädde från Villes mat och se om han mår bättre. Jag tror faktiskt att han har magknip. Det har blivit värre och värre sedan han började äta mer och mer vanlig mat.

tisdag, oktober 21, 2008

Kalas

Otto har fattat det där med födelsedagar. Fösst fyjjer Jujjius åj, sen Ebba, sen mamma, sen komme vinten och nö-ö. Sen komme jujtomten och sen fyjjer Otto åj. Ja ässka jujtomten!* Notera att han inte räknar med Villes födelsedag. Den är nog inte så viktig.

Han har bestämt att han ska bjuda grannflickan E på sitt kalas. Och jag som inte tänkt ha några kalas förrän han fyller 5, jag får nog tänka om.

* Översättning: Först fyller Julius år, sedan Ebba, sedan mamma, sedan kommer vintern och snö och sedan fyller Otto år. Jag älskar jultomten!

Bus eller värre?

Otto har varit själv uppe på övervåningen väldigt länge nu. Jag vet inte om jag vågar gå upp och kolla vad han hittat på.

måndag, oktober 20, 2008

Liten papegoja och skåputplockare

Det är faktiskt sant. Det är ingen ivrig föräldraöverdrift. Hej då säger Ville och vinkar. Nu har han gjort i tre dagar. Så det är ingen slump heller. Ebba var ungefär så tidig med att prata också. Fast det är ju inte säkert att han fortsätter. Men kul är det! För övrigt har vi kommit in i skåpåldern. Dvs inga saker får vara kvar i skåpen. Man snubblar över alla köksgeråd hela tiden. Vi slänger in, han leker ut. Vi måste fixa hasp till sopskåpet för komposten börjar bli fasligt intressant. För övrigt tror jag hans främsta proteinkälla är kattmaten. Små torrfoderpluttar minst en om dan plockar jag ut ur munnen på honom. Trots att vi verkligen försöker hålla honom och kattmaten åtskiljda. Men han är snabb som en vessla. Om det ringer på dörren kan han smita dit, istället för att vara nyfiken på vem som kommer, han vet så väl att han inte får. Men han är än så länge snällare mot själv katten än vad Otto varit.

söndag, oktober 19, 2008

Spökfest!

Vi gjorde det! Helt otroligt! Nu ligger det fyra 10-åriga tjejer uppe i Ottos och Villes rum och snusar. Herregud vad de orkade hålla låda igårkväll! Jag var dödens trött och ramlade i säng vid 22-tiden och då var de inte i närheten av att gå och lägga sig. En tjej vågade inte stanna kvar och sova över men det hade vi nästan räknat med, hon flaggade för det redan från början.

Det blev en del logistik för att få ihop spökrundan i skogen. Morfar kom redan vid 13-tiden för att hjälpa till med småkillarna. Vid 17-tiden hämtade jag Anders och hans kompis David vid tåget. Julius var uppspelt som få, för han blev sminkad som vålnad och fick vara med i planeringen och hänga med ut i skogen och förbereda och reka. Klockan 18 kom tjejerna och då serverades det hamburgare. Otto var i sitt esse för det var kalas och fest och saft, så han sprang omkring och tjoade mest. Tjejerna tjoade rätt bra de med för den delen. Lagom till tårtan lämnades jag ensam med dem och småknottarna och de andra gav sig ut för att göra sig iordning. Halvvägs genom tårtätningen bankade det vålsamt på dörren och utanför stod en helsvart vålnad med lykta och vinkade åt flickorna att följa med! Jag trodde de skulle kissa på sig så rädda blev de! Stefan såg absolut inget under huvan berättade han efteråt, han hade varit tvungen att ge dem lyktan och låta dem gå iförväg så att han kunde snubbla efter och tjuvkika under masken!

Deras uppgift var att samla magiska nycklar på olika stationer i skogen för att få tag i skatten (godis och chips i en dekorerad låda).

Stationerna var att hitta en nyckel i en av tre hinkar (som var fyllda med slajmig potatismjölskräm i en, kokta kalla makaroner en och och en med kottar i vatten), hitta en gömd nyckel, känna smaker och en komma-ihåg-lek (ni vet man visar föremål som ligger på en duk ett tag, sedan täcker man över, tar bort en sak och så ska de se vad som är borttaget). Sista stationen var frågor med lite spök- och monsterkunskap. Sista frågan var en uppmaning: Avsluta meningen Svarta Madam, svarta madam... (kom fram, skulle de säga) och så trädde en svart madam fram och gav dem sista nyckeln. Tydligen skrämde hon dem rätt bra också! Mellan stationerna blev de skrämda av någon som tex hoppade fram bakom ett träd eller hoade spöklikt i skogen. Det var fint att stå ute på trappen och se marschaller tända som ett pärlband genom skogen upp till festplatsen. På så vis såg jag också sluttampen av skattjakten när de samlat ihop alla nycklar och funnit skatten. Såg, är väl lite att ta i men jag hörde dem tjoa.

- Ska man inte gå in när man hittat skatten?
- Håll koll efter den svarta damen!
- Men ska man verkligen inte gå in när man hittat skatten? Är det inte så?
Det lilla sällskapet hade delat upp sig på två, några tvekade och några sprang med skatten mot skogen, på väg mot en spökrunda till!

Det hela blev i alla fall väldigt lyckat och lagom läskigt. Den modigaste tyckte bara att det var kul och inte läskigt alls och den räddaste tyckte det var läskigt men spännande. Svårt det där, när de håller så olika nivåer! Nu så här dagen efter känns det kul att vi genomförde idén även om jag förra veckan funderade på om vi var riktigt kloka som gav oss på det här när vi har så fullt upp ändå. Men det var värt det och det var vansinnigt kul.

fredag, oktober 17, 2008

Jag känner på mig

Jag känner på mig att det här blir en seg dag. I två dagar har jag hållit ett tempo som varit helt osannolikt med tanke på att sömnen var minst sagt störd. Inatt fick jag dock sova helt och hållet från klockan 22-03 innan kalaset började. Dessutom fick jag sova mellan 06.15 och 07.50, Stefan offrade sin morgonträning för mig. Istället för att känna mig utsövd och relativt pigg känner jag mig som en såskopp. Nu vill jag bli Molly Weasley för en timme eller två, svinga mitt trollspö så att alla leksaker flyger in lådorna, tvätten i tvättmaskinen, disken i diskmaskinen, den rena tvätten in i skåpen, badrummen som luktar gammalt pojkkiss blir skinande rena. Med en lätt snärt från spöet förbereder jag middagen sittandes i soffan och möblerar om Ottos och Villes rum inför Ebbas sova-över-party-födelsedagskalas på lördag. Under dessa magiska 2 timmar läser jag böcker för Otto och leker med Ville. Dricker en kopp kaffe och funderar lite.

Inte det? Nå då får jag väl sätta fart och göra det själv då. Men jag undrar mycket om inte Ebba i alla fall kommer att få ett brev från Hogwarts i juli....

tisdag, oktober 14, 2008

Solen lyser!

Jag älskar oktober. Där andra blir ledsna över att sommaren är över tycker jag att det är ofantligt skönt att få höststäda trädgården, göra vinterfint i rabatter och att ha skördat färdigt. Björkarnas löv lyser som guld i solen och det är en precis sån höst ute som jag önskat mig. Dessutom! Så mycket man kan plantera och ändra om nu. Jag har en massa projekt på gång som jag inte hinner med. Men trädgårdslandet är höststädat, nu ska jag på med gödsel och täcka.

Om 2-4 veckor kommer en grävgubbe hit och ska fixa dränering. Vi ska även få hit några lass med jord för att fylla upp. Det kommer att bli bra och efter mycket velande hit och dit gör vi det nu. Med risk för en regnig höst och vinter och ingen dränering kommer problemet att vara akut i vår och tomten så lerig att den blir ännu mer sönderkörd av en grävmaskin. Så, dränering, fixa till uteplatserna, gräva 2 rabatter och öka på trädgårdslandet med 1 meter samt ta bort baklutet (där pölarna och geggan bildas) är de stora planerna för i höst.

Jag skulle vilja hinna med att plantera de träd vi tänkt oss också men det vete katten om det blir av. Det ska bli en häggmispel till, ett träd till slänten samt 1 äppelträd och ett plommonträd till. Vi åt de två resterande (kunde ha varit ca 10 om inte en viss herre hade gallrat så flitigt i somras) äpplena från Ottos Aroma i helgen. Otroligt vad goda de var! Jag gillar ju Aroma i vanliga fall men att plocka och äta direkt, vilken skillnad!

lördag, oktober 11, 2008

Det var inte meningen


Det var inte meningen att framstå som någon martyr när jag skrev ner dagens händelser :-) Mest ett intressant projekt och något som är kul att ha sedan (redan om en månad kommer jag att ha glömt hur en vanlig dag ser ut nu). En sån här underbar och helt fantastisk uppladdning inför den här veckan fick jag förra helgen... Klicka på undre bilden om ni inte kan läsa det som står skrivet!



Posted by Picasa

fredag, oktober 10, 2008

Jag hittade något gott mamma!




Muffins till Ebbas födelsedag. Med äpple och kanel. MUMS! Fast än så länge klår han inte storebrorsans tårteskapader.
Posted by Picasa

Höstkatt



Höstkatt på spaning. Hon har fullt sjå att försvara sitt revir mot ungkatten Boris. Jag hjälper henne gärna för jag vill helst bara ha vår katt på vår tomt. Om nu någon katt ska få kissa i sandlådan (gaaaaaahhh) så ska det vara vår egen.
Posted by Picasa

torsdag, oktober 09, 2008

Hattifnattar

Visst är den fantastiskt fin? Hattifnattar på tebjudning. Jag älskar Tove Janssons böcker och hennes bilder och därmed även muminkopparna. Jag är faktiskt ingen samlare men de här samlar jag på. För kaffe ska drickas i koppar efter humör. Den här koppen ska man förstås dricka ur när man antingen har fruktansvärt mycket energi eller behöver energi! Det bästa eller värsta (hur man nu ska se det) är att de går att köpa på nätet... Allting är bara en knapptryckning iväg...

Dagens

Jag ska bjuda er på dagens händelser i klockform:

06.15 Klockan ringer. Eftersom Stefan är i Danmark måste jag upp tidigt idag. GÄSP! Ville har varit halvstökig inatt och trots goda intentioner kom jag inte i säng förrän lite efter 22 igår kväll. Hade svårt att slita mig från "Den engelske patienten" som gick på TV4 +. Det straffade sig och jag mår illa när jag står och rör i gröten och plockar ur diskmaskinen.

06.30 Går och duschar. Ville har vaknat när jag inte ligger kvar i sängen och gör mig sällskap.

06.45 Väcker Ebba och Julius. Ebba är snabbt på benen, Julius är alldeles väck. Påminner honom om att idag ska han ha med sig kompisen O hem. Då blir det lite mer liv i honom.

06.50 Ebba kommer ner i köket och börjar äta frukost.

06.55 Otto vaknar. Vill ha sin mamma. Får vänta lite, eftersom Julius inte kommit ner (ropar!) Ville har bajsat i blöjan. Behöver bytas på.

07.00 Mysstund i soffan med Otto, morgontutte. Ville är glad och leker. Julius äter frukost i köket.

07.20 Ebba och Julius är på gång till skolan nu. Vårtmedel till J:s vårta och tandborstning. Kolla att de har med sig allt som behövs.

07.30 E + J går till skolbussen och kaffet är färdigt samt min morgongröt. Nu är Ville också hungrig, matar honom. Otto har ätit en del av sin gröt men är inte vidare matglad efter öroninflammationen.

08.00 Börjar fixa i ordning för att komma iväg med småtomtarna. Otto är på förhållandevis bra humör. Fast han säger: Hopplöst! Va, säger jag? Vem är hopplös? Du, mamma! Nytt ord. Har jag lärt honom det? Förmodligen (skäms lite).

08.50 Bytta böjor, tandborstning, påklädning, ombyten med, medicin tagen. Nu åker vi.

09.20 Hemma igen, nattar Ville. Kaffepaus, sätter mig vid datorn. Hinner göra lite blandat. Funderar på var en del räkningar är... Hmmm. Betalar en fleecetröja som jag köpt på Tradera till Julius för hela 54 kr! Går ut och river i trädgården, höststädar lite.

10.50 Ville vaknar, han är som en klocka sover 1,5 timme. Han får lite att äta och så röjer vi, tvättar, plockar in tvättad tvätt, pratar en stund i telefon med vännen U.

13.00 Äter en snabb lunch innan det är dags att gå och hämta Otto. Det är trist väder och jag funderar på om jag ska ta bilen istället. Men det regnar inte, är mest grått och Ville är grinig och behöver sova, så jag tar på Ipoden och lyssnar på ett gammalt sommarprat. Har hört många bra men favvosarna hittills är David Batra, Amelia Adamo och Lars Winnerbäck. Idag lyssnar jag på Pernilla August men tycker hon är rätt tråkig.

13.30 Kommer iväg, Ville somnar nästan på en gång.

14.00 Framme hos dagmamman. Otto har inte sovit men verkar rätt okej ändå. Vi kommer iväg relativt snabbt men då har Ville vaknat, det blev bara en halvtimme sömn för hans del. Det kommer kanske att bli grinigt i eftermiddag med två halvtrötta killar.

14.45 Hemma igen. Både Ebba och Julius har kompisar med sig hem. Otto vill vara ute och kolla på grävskoporna utanför men jag vågar inte lämna honom själv och det blir bråk och protester. Ordnar mellis till alla barnen. Otto vill hänga med de stora men får inte. Ledsen igen. Vi äter äpple i soffan och läser böcker. Ville sysselsätter sig själv, fifflar omkring, bläddrar i böcker han med. Jag hänger en tvätt.

16.30 Otto börjar bli väl så trött. Jag förbereder middagen och han diskar.

17.00 Bollibompa. Kompisarna börjar droppa av.

18.00 Vi äter. Det är populär middag ikväll - falukorvsring och potatismos eller pasta (valfria rester sedan tidigare). Jag har blandat i det sista från landet, persila och mangold, vilket inte gillas. Lyckas inte få Julius att äta syrade grönsaker den här gången heller :-) Småprat om dagen, dagens bästa och sämsta. Ebbas sämsta var gympan (hinderbana) och bästa var eftermiddagen med kompisen. Julius sämsta var att det var dåligt väder på utedagen på IP och det bästa var dataspel med kompisen O.

18.30 Påbörjar nattning av Otto. Tutte, läsa bok och prata lite om dagen. Ville är med till en början men sedan får Julius passa honom så han inte försöker ta sig ner för trappan. Otto blir ledsen när jag ska gå: Jag är så ensam mamma! Så jag ligger en liten stund hos honom. Jag vet alltid när han är nöjd med nattningen för då har han druckit lite vatten, ger mig en kram och säger med glad röst: Gonatt, ses imorron, möppe (möppe = lämna dörren öppen) :-)

18.45 Ebba har i läxa i hemkunskap att diska 3 gånger innan v. 43 och det utnyttjar jag. Hon får göra detta, Julius får torka av bordet och plocka undan leksaker. Det gör han under stora protester, gnäll och klagan. Sedan ringer han E och bestämmer lek på söndag.

19.15 Nattar Julius. Ville assisterar vid tandborstningen, vi leker att jag är tandläkare och Ville är min hjälpreda. Hjälpredan har en träklubba som han använder när patienten (Julius) är olydig eller har ont. Mycket poulär lek! Sedan nattar jag Ville först, han är nästan svimfärdig av trötthet och somnar på 5 minuter. Läser Nalle Puh (originalet av Milne) för Julius och vi pratar lite om dataspel, skolan och kompisar.

20.00 Pustar ut i soffan. Ebba läser Kamratposten och jag surfar och halvtittar lite på TV:n

21.00 Nu skickar jag Ebba i säng. Ska fylla i blanketter från F-kassan (har glömt lösen till min e-leg, typiskt) sedan ska jag faktiskt sova jag med. Eller läsa några sidor först kanske. Ville har inte vaknat någon gång än, så då blir det nog en okej natt.

Det var min dag. Det jag inte hunnit är att fundera på Ebbas spökrunda på födelsedagen, gräva ner vårlökar (scilla och snödroppar), ordna permanent förvaring till dahliaknölarna och boka ny tandläkartid till Otto. Men jag kommer ju att ha ofantligt mycket tid till det imorgon istället.

onsdag, oktober 08, 2008

Irritationsmoment

Läser på andras bloggar vad de stör sig på. Det är alltså inte bara jag som går omkring och irriterar mig på saker. Just nu stör jag mig alldeles förgrymmat på grannens stora motorbåt som han har ställt upp (visserligen på sin tomt) med överdragstäcke så all utsikt på framsidan av huset är borta. Jag försöker verkligen vara en bra granne men det är svårt! Deras lastbil kommer syrénhäcken så småningom att dölja men båten plus täcke är minst 5 m högt. Jämmer och elände. Tur för grannarna att de är trevliga åtminstone :)

Nu ska jag gå ut och ta upp dahliaknölarna för vinterförvaring innan Ville vaknar och vill hjälpa till. Otto är äntligen hos dagmamman efter en hel veckas frånvaro. Den veckan har känts lång trots att jag fick en underbar ledighet i helgen. Vi är slitna både jag och Otto och ingen bra kombination just nu. Ville har fortsatt att sova uruselt och väcker mig minst 6 gånger per natt (i bästa fall). Men vi kämpar på. Det är konstigt bara hur hjärnan totalt spårar ur vid sömnbrist. Det gäller för mig att komma i säng så fort som möjligt på kvällarna, för då gör jag ingen glad, allra minst mig själv. Det är tur att jag har Stefan som kan få mig att inse hur sinnesförvirrat jag tänker ibland.

tisdag, oktober 07, 2008

10-års jubileum!



Denna fantastiska tjej har vi haft äran att vara föräldrar till i 10 år! Hurra, hurra, hurra!
Posted by Picasa

onsdag, oktober 01, 2008

Kanske föreläsa på KS?

Det var ju tänkt så att jag skulle till förlossningen och prata om min magisteruppsats. I våras. Nu blir det väl snarare i oktober/november. Innan uppsatsen var färdigskriven kände jag mig extremt orolig över den biten. Men inte nu. Är jag fortfarande för amningslullig? Antingen det eller så har jag fått lite mer perspektiv på det jag skrivit. Efter examinationen känns det också som jag vet lite mer vad jag kan förvänta mig. För jag förväntar mig kritik, det gör jag. Och eftersom jag alltid har varit en sucker för att bli omtyckt av alla, tycker jag att kritik är extremt jobbigt.

tisdag, september 30, 2008

Repris

Ny förkylning. Otto har hög feber och har varit helt utslagen idag. Han har hållit Stefan vaken i princip hela natten. Ville hade stöknatt, så jag hörde en del av halli-hallåt. Tur att vi har haft mormor-support här hemma idag.

söndag, september 28, 2008

Döden, döden

Tänker jag på en del faktiskt, fast jag är mitt i livet. Men så kan det vara. Så här vackert kan det också låta.

Hur fort blir lönnarna gula
Som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Stig Dagerman

Höstutflykt

Fantastiskt väder idag när vi bestämt oss för att äntligen göra en utflykt.


Korv är gott! Till och med pinnbrödet blev bra!

Vi vilar upp oss inför den kommande veckan. Ville har däckat i min famn, det är tröttsamt att vara på upptäcksfärd...
Posted by Picasa

torsdag, september 25, 2008

Uppdatering

Imorgon blir det spännande då kommer Trädgårds-Johan hit. Dränera eller inte? Inatt har jag fått sova, solen skiner och det känns mycket bättre förstås. Har börjat läsa: Det räcker inte med kärlek av Jenny Lexhed. Det ger perspektiv på tillvaron om man säger så.



Planer för dagen? Röja, tvätta, vara ute så mycket som möjligt. Inga märkvärdigheter men struktur och ordning får mig att må bra...

onsdag, september 24, 2008

En vaknatt per vecka

Det är tydligen det som gäller just nu. Minst. I alla fall känns det som jag aldrig hinner sova ikapp. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt för Ville att sova. Det är fruktansvärt frustrerande. Och eftersom lagen om alltings jävlighet verkar gälla så inträffade den här vaknatten när Stefan var tvungen att åka till jobbet, en dag när Otto ska vara hemma och en dag när vi har ärenden att uträtta, några som inte kan avbokas eller skjutas på.

Som grädde på moset är Ville lika trött som jag men vägrar sova (fortfarande) och vill absolut bli buren. Otto kissade ner Ebbas säng medan jag försökte natta Ville. Nu ger jag upp, han får ha blöja tills han blir fem eller nå´t. Bägge har mest skrikit i omgångar sedan jag gick upp vid åtta. De agerar ut hur jag känner mig. Nu är det lite lugnare sedan jag parkerade Otto framför en film i soffan, har i alla fall lyckats få i mig frukost.

Jag undrar hur många sådana här inlägg jag har skrivit.

tisdag, september 23, 2008

Neuropsykiatri

Jag beställde böcker från Adlibris för ca en vecka sedan och idag skulle jag äntligen få dricka en kopp kaffe och titta i en alldeles fin ny tärdgårdsbok som jag funderat länge på om jag skulle investera i eller inte. Hur som helst, jag nattade Ville, kokade kaffe, öppnade bokpaketet. Tadaaaa! Ingen trädgårdsbok, ingen bok till Ebba, ingen bilderbok till Otto. Nej, jag fick hem Klinisk neuropsykologi, Psykiatriboken och Dynamisk Psykiatri av Johan Cullberg. Säkert jättebra böcker, den sistnämnda har jag faktiskt läst (men inte köpt) men inget jag är sugen på att läsa just nu.


Jag undrar vad den människa som väntar på sina kursböcker tycker om att få Kenta och Barbisarna samt Trädgårdens rum?

måndag, september 22, 2008

Mer Ville

Måste skriva för att komma ihåg för nu går det undan. Han går mer än han kryper och det börjar gå snabbt. Går efter de andra för att se om det är något kul på gång. Han studerar intensivt. Idag lekte Otto med en leksakshammare och bankade och då gick han dit och satte sig bredvid, nära, nära och bankade han med, fast med stekspaden av plast. Tittade på Otto och härmade. Sedan blev han av med stekspaden och då blev han jätteledsen. Jag såg till att ha fick tillbaka den och då blev han glad igen. Inga märkvärdigheter men det börjar redan nu. Kärlek och rivalitet mellan bröderna bus.

Tvåsover för tillfället, vaknar relativt tidigt vid halvsju ungefär och är gangstertrött redan vid nio. Sover ca 2 timmar och sedan en kortis på eftermiddagen när jag går och hämtar Otto.

Sånt här kan inte rimligtvis vara intressant för någon annat än för min närmaste familj men det har varit så varje gång, jag tror jag kommer ihåg hur det var och när de kunde ungefär vad men ack så lite som sitter kvar. Nu finns det i alla fall här i bloggen.

lördag, september 20, 2008

Vad ska BVC-tanten säga?



Jag gav Ville en morot att gnaga på, blev upptagen med Otto ett ögongblick... Hörde något bakom min rygg och vänder mig om.... Blivande knivkastare kanske?
Posted by Picasa

torsdag, september 18, 2008

Velig

Om jag gör något "vettigt" när Ville sover blir jag irriterad på mig själv, för det är ju min enda tid på dagen som är bara min. Å andra sidan om jag som idag bara läst tidningen och druckit kaffe och inte gjort något vettigt alls, blir jag stressad över det. Suck!

tisdag, september 16, 2008

Under av alla under

Jag undrar om Otto är på väg ur värsta 2,5 års fasen in i något nytt? Det har varit en sån kämpig vår och sommar. Nu i efterhand känns det som det har varit konstant gnäll, klagan och tandagnissel och det är förstås inte sant. Men det har varit tungt och jag har hela tiden kämpat med dåligt samvete och skuld, känt att jag blir galen och jag räcker inte till. Jag räcker inte till att vara mentalt närvarande för de stora och samtidigt ta hand om de små, som har ett stort fysiskt behov av mig. Att känna att man gör ett dåligt jobb, det fräter och gnager.

Och nu! Nu leker han en hel del själv! Är samarbetsvillig när vi ska iväg någonstans, klarar av kisseri utan allt för många olyckor. Pratar, pratar, pratar. Är någorlunda schysst mot Ville. Visst faller han tillbaka i gamla spår precis som jag och visst blir han jättearg och ledsen på syskonen när han inte får vara med men det är en annan kille. Han är nöjd med tillvaron just nu. Och plötsligt blir allt så mycket enklare.

Otto har två konversationsfraser. De använder han alltid när han vill ha kontakt och inte precis vet vad han ska säga. Nummer ett:
- Det är mycket fint väder idag.
Nummer två:
- Hur mycket är klockan?
Imorse när han stapplade upp ur sängen, (han har alltid bråttom att komma ner för trapporna och kolla läget) då blev det följande kombination:
- Det är mycket klocka idag mamma!

måndag, september 15, 2008

Nattlig cirkus

Inatt tror jag Ville har tagit priset helt. Vi har varit vakna han och jag mellan halv tolv till halv fyra på ett ungefär. Jag som i min enfald hävdat att barn sover om man själv sover. Jag har uppenbarligen inte förstått någonting som vanligt! Med Ville, med fjärde barnet har jag börjat smyga på tå, nattar, nattar och nattar. För det minsta hans sömnrytm störs så vaknar han och somnar inte om.

Dessutom är det Ottos hemmadag från dagmamman idag och det finns inte en möjlighet i världen för mig att sova igen, så Stefan fick åka till jobbet vid 10 när jag vaknat. Så nu får det bli skilda sovrum igen ett tag. För jag klarar inte att ta bägge barnen på nätterna och inatt var Otto anledningen att Ville vaknade. Eftersom Stefan har sömnproblem så hade det varit fint om jag kunnat ta bägge men Ville har en extrem mammaradar på nätterna. Han känner med automatik om jag försvinner och vaknar inom några minuter.

För övrigt har helgen varit bra. Födelsedagskalas i dagarna två för Julius. Han har varit väldigt nöjd, både med firande och sina presenter. Hans bästa födelsedag hittills.
- Fast förra julen mamma, den var inte bra...
- Nähä, varför då?
- Då fick jag inget som jag ville ha... Bara en kälke och stålmannen...

(Vilket inte är sant... naturligtvis...)

torsdag, september 11, 2008

Tillräckligt mycket kärlek

Jag sa godnatt till Julius ikväll och passade på att fråga: Får du tillräckligt mycket kärlek i ditt liv?
- Jaaaa dååå. Men du då mamma? Får du tillräckligt mycket kärlek?

Underbara unge, Det är ju precis det jag får.

onsdag, september 10, 2008

Ville-uppdatering

Nu är han nio månader, den lilla rackaren. Och som minnesanteckning till mig själv, för åh vad fort jag glömmer, så here goes:

  • Han gillar att krypa runt och upptäcka saker. Favoritrummet är arbetsrummet (papperskorgen) och badrummet på nedervåningen. Uppe gillar han sitt eget och Ottos rum.
  • Han går lite men kryper blixtsnabbt. Går en sisådär 8-10 steg.
  • Dansar till musik, står och gungar, älskar det!
  • Glömde att nämna att "tvättstugan" är jättekul, speciellt Tootickis matskålar. Kattmat är gott!
  • Sover helst inte. Sover en gång om dagen bara just nu. Fast det kan bero på att han är förkyld och eländig.

söndag, september 07, 2008

Bilen är såld!

Äntligen! Får man väl lov att säga, det tog sin tid. Så nu är guldbilens tid förbi... För övrigt är Ville sjuk igen, den här gången en riktigt rejäl ögoninfektion, förmodligen lite ont i öronen och feber. Inte kul. Men så länge Otto håller sig på benen är jag glad. Andra nyheter är att jag grävt upp alla syrenplantor eftersom de inte gillar att stå i vatten. Det är rejält blött på tomten igen så nu blir det nog dränering i alla fall. Det känns inte som torka är framtidsscenariot direkt, snarare motsatsen. Den här helgen har vi inte gjort något speciellt och igår formligen vräkte regnet ner hela dagen. Och snart fyller Julius 7...

fredag, september 05, 2008

Kalvstek tur och retur

Ebba skulle på utflykt till Skansen i onsdags med klassen. Jag var så duktig att jag fixat pannkakor till henne. För pannkakor är riktig skolutflyktsmatsäck... Dessutom fick hon med sig äpple, morot och rabarbermuffins. Fast nu hade vi som vanligt bråttom på morgonen. Jag tog en burk i kylskåpet och packade väskan. Vad jag packade ner? Jo, resterna av Stefans söndagsstek. Kalvsteken följde med till Skansen. Inga pannkakor. Hon var rätt hungrig när hon kom hem. Tur att jag inte packade ner surdegen i alla fall.

måndag, september 01, 2008

Sova dåligt, sova lite, sova inget

Idag har Ville bara sovit en gång... Och Otto inte alls. Svårt att sova hos dagmamman, han kommer inte till ro. Och inatt har det varit spring. Två gånger har jag sovit inne hos Otto, för när jag går dit somnar jag alltid och vaknar av att Ville saknar mig i vårt sovrum och ylar. Första gången Otto vaknade var klockan 12, nästa gång var klockan 5. Då var han nere och letade efter mig och hade plockat till sig ett äpple som han absolut skulle äta. Summa sumarum var att han trött redan när han gick upp imorse klockan halv sju. Och eftermiddagen här hemma har varit kaosartad. Rena farsen. Imorgon hoppas jag verkligen att han sover.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu sover de sött bägge småvildarna sedan klockan halv sju. Ebba sitter jämte mig och gör en fin kalasinbjudan till Julius 7-årskalas. Jag tycker att det är tråkigt, hon tycker det är kul, så det är perfekt. Vi hoppas på fint väder så vi kan ha kalaset ute, grilla korv och leka.

söndag, augusti 31, 2008

Nu börjar det

Imorgon är det höst på riktigt. Efter 3 månaders gemensam ledighet börjar Stefan jobba igen. Och jag börjar jobba heltid här hemma. Det känns helt okej, bara vi får vara något så när friska. Igår var vi hos vännerna i Sumpan och åt middag och såg tornerspel. Kul. Otto väckte mycket uppmärksamhet i sin drakdräkt.

Ville bits. Nästan hela tiden. Det måste klia rejält i tänderna. Han har också upptäckt att vi har en trappa och att det går att klättra i den.

onsdag, augusti 27, 2008

Fortsatt sjuka

Ville håller på att tillfriskna och är feberfri idag. Men Ebba fick avbryta klassresan och är sjuk. Missräkning. Otto kör en stadig profil, snor och trötthet och gnäll rakt över. Stackarna.

För övrigt håller vi på att fundera en vända till hur vi ska ordna med uteplatsen på framsidan av huset, komposthörnet och det blöta stället. Vi vrider och vänder på det hela men kommer hela tiden till samma slutsats. Vi behöver en minigrävare, makadam, padda och en hel del annat. Suck. Varför har vi ingen minigrävskopa?! Det skulle Otto uppskatta också.

tisdag, augusti 26, 2008

Sommarblommor - färgskala

Jag skrev ett inlägg om vilka sommarblommor jag tänkte ha till nästa år. Så här vill jag att färgskalan i rabatten ska vara.



Okej, jag tar tillbaka...

Efter regn kommer sol, eller hur det nu var. Man får ta sig samman helt enkelt och jag har det egentligen väldigt bra. Men det känns mycket befriande vräka ur sig lite galla då och då. Nu ska jag istället visa lite bilder...Man kan vara glad fast man är sjuk och visa alla nya tänder!

Otto ägnar sig åt favoritsysselsättningen, sandlådan.

Inte fota mig mamma!

Sista semesterveckan

Vi skulle få barnfri tid var det tänkt. Istället har vi två barn som är apsjuka. Ville har toppat på 40,5 graders feber två dagar på raken, Otto snorar, hostar och gnäller. Ingen av oss får sova bra. Istället för att ladda batterierna inför hösten väntar vi ut tiden. Imorgon kanske det vänder? Egentligen borde jag vara nöjd med att vi faktiskt är två som är hemma och tar hand om sjuklingarna. Istället är jag gruvligt besviken. Fast jag vet att det kunde vara mycket värre. Vi kunde haft barn med allvarliga sjukdomar, eller ännu värre inga barn alls. Men det kan inte hjälpas att tycker att vi har oflyt.

söndag, augusti 24, 2008

Buspojkar

Imorse tog Otto med sig Ville in i arbetsrummet (inte så svårt att locka med honom precis), stängde dörren och lekte med min symaskin. Dvs Otto ägnade sig åt att pilla ur undertråden och Ville stod bakom och viftade och hejade på.

Planer för hösten

I mitt huvud är hösten redan här. Jag har börjat planera ett standardschema för veckodagarna med hållpunkter för mellis, när jag måste börja med middagen, sovtider för Ville osv. Jag har nämligen kommit på att jag behöver struktur för attfå vardagen att fungera. Sedan blir det ändå aldrig riktigt som jag tänkt men det är en annan femma.

Så fast vi har en sista semestervecka kvar hemma laddar jag för september redan nu.

Höstens första sjuka

Två sjuka små killar. Ville har haft feber i tre dagar nu. Otto har varit febrig men är på bättringsvägen. Vi sover med dem i varsitt rum. Jag fick en liten klump i magen när Otto började gråta så han kräktes när febern steg. När han inte ville någonting bara sitta och ulka i mitt knä. Helt okej men då börjar Ville gråta också... och vill också ha sin mamma. Och jag kom ihåg hur det var i vintras när hela familjen hade scharlakansfeber i olika omgångar. Känslan av otillräcklighet. Men så gick vi över till grannarna och lånade Teletubbies till Otto. Saft, Alvedon och film... Han har blivit ett halvår äldre och det kommer att bli enklare även om de är sjuka i stereo.

fredag, augusti 22, 2008

Sommarblommor nästa år

Jag vill inte ha en vilsam trädgård. Jag vill ha mycket färg, helst lite för mycket. Blir inte kombinationerna bra kan man alltid ändra. Dessutom har jag blivit överraskad av att det blivit vackert fastän det inte alls blev som jag planerat. De här blommorna vill jag så nästa år:
  • Trumpetblomma, den fina blåa (Kew Blue) (har provat att ta egna frön...)
  • Zinnia - tar egna frön från de rödaste och rosaste blommorna. Zinnian var värd att vänta på, jag gillar maffiga, biffiga och blaffiga blommor. Mycket färg ska det vara!
  • De rufsiga sommarastrarna, men jag vill inte ha vita och gula...
  • Praktvädd - Black Knight. Såååå vacker!
  • Sommarklätt. Jättefin bland störbönorna och väldigt lättodlad.
  • Rödmalva...
  • Sammetsblomster
  • Rosenskära, fastän jag är missnöjd med att den blommat så lite i år. Mest växt på höjden. Vad har jag gjort för fel?
Och så en del jag inte hunnit med i år:
  • Tagetes i kökslandet, gärna bland rödbetorna, det tror jag vore vackert.
  • Pion eller fjädervallmo
  • Akleja, får se om jag lyckas

torsdag, augusti 21, 2008

Inte för att jag vill skryta men....

Har ni sagt det någon gång?! Det är vad Julius sa till en kompis när han ville visa hur bra han var på att trixa med sin sparkcykel. Naturligtvis ville han skryta.

Och nu säger jag det. Och naturligtvis vill jag skryta! För Ville har tagit sina första små steg! 8,5 månader gammal! Det kan inte hjälpas men det är lika häftigt varje gång något av barnen börjat gå. Och jag tycker han är tidig. Julius undrade om det var världsrekord. Säkert inte. Men det är familjerekord!

tisdag, augusti 12, 2008

Två trötta dagar

Igår var jag så trött att jag emellanåt kände mig som spaghetti i hela kroppen. När jag är så trött känns ingenting roligt, allt är bara tungt och grått. Humöret är därefter. Och så får jag dåligt samvete. Varför tar orken bara slut? Igår malde tankarna på att det snart är höst igen. Om jag är så trött när det är sommar och vi är lediga båda två, hur ska det bli då?

Men idag är jag på spåret igen.

söndag, augusti 10, 2008

Pistoler

Otto fick hänga på och leka med Julius idag. Vilken lycka. Tänk om jag hade fattat att det skulle bli så här! Julius var aldrig intresserad av vapenlekar när han var liten, det har kommit nu. Jag var så naiv att jag aldrig kunde tro att jag skulle få en 2,5-åring som springer omkring och säger att: Jag skjuter dig i magen! Nåväl, lycklig var han i alla fall... :)




Lyx


Lyx är att så mycket blommor i trädgården att man kan ta in och sätta i en vas!

lördag, augusti 09, 2008

fredag, augusti 08, 2008

Står själv

Nu har Ville kommit på det. På darrande ben har han stått och vajat alldeles utan stöd. Rätt precis på 8-månadersdagen. Och det kan Otto också förstås. Så jag var tvungen att hurra och klappa i händerna åt honom med :)