Saker som förändras

Det är så skönt att jag är igenom den här veckan och förra. Axlarna ner två snäpp och plötsligt känns det som jag har vuxit två centimetrar. Jag väntar fortfarande på besked från gamla jobbet om jag ska fortsätta där i vår. Det är frustrerande men samtidigt måste jag bara släppa. Jag har gjort allt jag kan och lite till och jag kan inte fortsätta vara frustrerad. Lite upplever jag det som ett vägskäl. Antingen går jag bort från det kliniska mot undervisning eller så blir det fortsättningsvis klinik och på sätt och vis projektledaruppdrag. Det senare är vansinnigt roligt men också utmattande.

Jag har köpt en metodbok. Jag har redan ett flertal av dessa i bokhyllan och har verkligen dragit på det här inköpet. Jag fick tipset om den här när jag började förbereda för min första studie i våras. Läste den då och var glad varje gång jag läste mer än en sida utan att somna. Nu har den hängt med mig av och till hela hösten och är nog den bästa bok på området jag har läst. Jag har morrat varje gång någon annan velat låna det låne-ex jag haft hemma så att jag har varit tvungen att lämna tillbaks den. Jag skulle vilja säga att den är lättläst, intressant och har svar på det mesta. Fast det är ingen kokbok för metod. Kanske sammanfattar boken hela det här året? Jag har bitvis känt att det är så många nya tankesätt för hjärnan att jag blir helt matt. Jag kan riktigt se framför mig hur min hjärna försöker arbeta upp kollateraler mellan de vanliga gamla hjulspåren.

Det man siktar mot

Familjen yngste har bestämt sig. Det är inte längre konstnär som gäller som framtida yrke. Igår proklamerade han att det är statsministerposten som är målet. - Jag ska bestämma i hela Sverige! Ingen av oss andra var väl helt förvånade. Diskussionen som följde var också intressant. Otto kontrade med att då kan ju jag bli vice statsminister och bestämma när du är borta. - Ja, när jag bestämmer i Danmark!

Min onsdag...

Jag ska väl börja med att säga att alla dagar inte är så här... Men just nu är det verkligen fullt upp. Roligt men trött blir jag!

05.00 Går upp. Frukost. Trött fått feedback på skrivet material som jag måste ta tag i någon gång under dagen och som jag själv känner att jag egentligen inte har tid med...
05.30-06.30 Jobbar det sista, förberedelser inför handledning, ligger som vanligt efter i det jag hade tänkt mig att hinna.
06.30-07.30 Väcker barn, fixar frukost, hjälper Otto att komma iväg till skolbussen. Stefan tar hand om Ville och lämnar honom. Fixar i ordning mig. Får kort om tid och tänker att jag sminkar mig på tåget men glömmer grejjerna hemma och åker till KI och ser ut som ett lik istället.
07.45-08.50 Åker kollektivt och utnyttjar tiden till att läsa forskningsplaner som jag ska ha synpunkter i min grupp på kursen jag går.
09.15-12 Handledning. Bra som alltid.
12-13.30 deltar på lunchseminarium. Kul och intressant.
13.30-14.30 Avslutar handledning. Skulle egentligen behövt mer tid känns det som...
14.40 Åker hemåt, läser på tåget.
15.50 Hämtar O och V. Väl hemma är det laga mat, pärlplattor, rymdraketer och läxläsning. Det är så skönt att stänga av jobbtankarna ett tag.
17.45-18.30 Stefan kommer hem, ska iväg på pingis. Pratar om dagen.
18.45 Nattar Ville, somnar i hans säng, blir väckt av Otto.
19.30 Nattar Otto.
20.00 Slöar ett tag framför TV:n, försöker komma igång inför ett sista jobbryck.
21.00 Börjar arbeta med texten jag behöver skicka.
00.30 Färdig, kan inte längre hitta några fel, förmodligen för att ögonen går i kors. Nu får det vara good-enough. Skickar inte iväg tänker att jag får läsa imorgonbitti en sista gång så att det inte finns några riktiga grodor kvar.
00.45 Skickar ett sista mejl som jag lovat, går äntligen och lägger mig och somnar direkt...

Sten sax och påse

Igår pratade Ville om det kommande arvet. Vem som ska få mina ringar när jag dör. De skulle dela på ringarna, fast det var ju bara två... Nåväl när pappa dör så får vi hans ring också. Fast det är ju bara tre ringar... Tur att det finns lösningar på nästan alla problem. Slutsatsen blev att de ska ola om arvet när vi dör. Eller köra sten sax och påse. Ja, varför inte?!

Tittar bakåt

Tittat bakåt ikväll på bloggen för att visa Otto bilder från när han var liten. Vad mycket jag skrev och ingående. Känner att jag inte riktigt vill det längre. Men roligt att läsa om barnen. Så mycket som har hänt med både dem och mig.

Otto har i alla fall nästan börjat läsa. Börjat knäcka koden. Visserligen är det fortfarande svårt och när det är jobbigt är det också nästan omöjligt att vara stilla. Han liksom rinner ut i soffan åt alla möjliga håll. Men de lätta orden läser han nu. Han, på, och, de, att, också, ville osv.Två milstolpar i år. Simma och läsa. Han förkunnade dessutom ikväll vid middagen att nu har han gjort slut med tidigare bästa vännen. Han slåss och jag vill inte bli som han. Själv var han kompis med alla i klassen för övrigt... Well, well

Ebba har för övrigt världens knäppaste mamma. Hon har fått en bärbar dator i födelsedagspresent och den får hon inte ha i knät för jag oroar mig över alla eventuella flamskyddsmedel. Ikväll har jag stoppat in två vedpinnar mellan henne och datorn som skydd...

Ville har städat

Så här fint blev det när Ville skulle fixa i ordning i klädkammaren. Innan var det stökigt, nu kommer man inte in...

Äntligen

Nu är tre veckor i Göteborg till ända. Den här veckan startade med två saker som krävt förberedelse av mig mentalt och rent arbetsmässigt. Det är först idag som jag sitter med en hel jobbdag hemma och känner lugnet. Stefan jobbar också hemma idag och eftersom jag ska på vift ikväll så har vi haft kafferast tillsammans. Supermysigt. Jag sitter uppe i Ebbas rum som hon motvilligt lånade ut och tittar ut på hösten och tänker att jag är väldigt lyckligt lottad.

Hemma

Det är så underbart att komma hem! Ville och jag åkte imorse från Borås och imorgon åker jag iväg för sista veckan i Götet igen. Knappt värt det att åka hem kan man tycka. Men det är det. Åh vad hemma är bäst. Familjen, det är löjligt vad skönt att ha dem nära.
Sedan jag kom hem kl 12 har jag hunnit pussa på barnen, vara ute i växthuset, gått en långpromenad med Stefan, sprungit en vända i regn i skogen, badat badkar med Ville, samlat en himla massa sniglar, tvättat, dammsugit en snabbis, ätit en god middag och druckit ett glas vin. Nattat Otto och berättat bästa och sämsta. Ville och Otto har varit som uppslukade av varandra ända sedan vi kom hem och har lekt, lekt och lekt. Och nu vankas det dessutom kladdkaka som Ebba fixat. Jag får tanka energi så det räcker hela veckan.

Dagens tomatskörd

Nästa år struntar jag i stora tomater, de små är så mycket godare.

Filmkväll

Scoutkillen är hemma igen efter öläger i en vecka. Jag tror att läger är utvecklande :-). Han kan Cornelis, Brev från kolonin utantill, bara det! Tänk att få rå om honom alldeles ensam i två dagar (minus jobb då förstås). Ikväll har vi myst framför den här toppen(?)rullen och ätit glass. Det är verkligen lycka på hög nivå.

Sommaren 2012

Är det för tidigt att sammanfatta sommaren? Den har känts lugn. En hemmasommar, trots Danmarkssemester. Aldrig har vi väl spenderat så mycket tid på det lokala badet. Vi har nog varit mer borta föregående somrar. Fast å andra sidan minns jag inte helt, somrarna glider ihop. Räknade ut igår att vi nu har bott längst här och ändå är det "bara" 5 år. Vi har alltså haft hemmarutiner i år. Ofta åkt och badat direkt efter frukost och vissa dagar även åkt på kvällskvisten. Jag har inte smort in barnen med solkräm mer än max en gång i år. Det beror visserligen på att sommaren var lite mer instabil vädermässigt men faktiskt mest för att vi inte tillbringat så mycket tid ute mellan 10-14. Har vi varit ute har en t-shirt och shorts hållit solen borta. Med tanke på vad solkrämen innehåller är jag nöjd av den anledningen också. Att vi har badat mycket har också handlat om att hålla bröderna bus på bra sommarhumör. De bråkar minst sagt en hel del även om det finns kärlek också. Det är makalöst vad de kan bråka om. Allt. och inget.

Några milstolpar har vi också passerat. Otto har lärt sig simma. Redan när vi var på Lalandia hävdade han att han kunde simma men det var i strömbassängen där han gled runt med armpuffar. Ändå tror jag att det var då han fick in känslan. Vi har peppat honom jättemycket och han har nog själv varit mycket motiverad, vårt lilla vattendjur. Att kunna bli självständigare och vara med Julius på djupare vatten utan simpuffar har varit en morot. För mig känns det skönt att han kan simma till hösten. Han är yngst i klassen och det känns riktigt bra att han kan simma när klassen går till simhallen i höst. Ett område där det inte är uppförsbacke. Det var också häftigt att det bara släppte från en dag till en annan. Från att klara ungerfär 1,5 meter och sju (!) simtag så sa han bara att: Nu kan jag simma. Och det kunde han, 10 meter utan vidare! En vecka senare och han simmar 50 meter. Han dyker i från kanten och gör volt från kanten. Jag känner inte riktigt att jag kan släppa honom när vi badar men nästa sommar... Ville är även han ett vattendjur men är till sin natur mer försiktig. Hopp från kanten men inga magplask eller försök till dyk.

Ville å sin sida har lärt sig cykla. I våras plockade han övermodigt fram sin cykel drog upp den för backen här hemma och flög sedan i full fart rakt ner i diket och rakt in i grannens tuijahäck innan jag ens hade hunnit fundera. Efter det blev han en mycket försiktig cyklist och hans nerförsbackar kategoriseras snarare som svagt, svagt nerförslut. Då bromsar han... En dag när vi var på garageinfarten tittade han på Ottos cykel som han vuxit ur och som kommer bli Villes så småningom. Mamma, sa han, när kan jag cykla på den cykeln. Jag tänkte inte så mycket utan svarade att han måste lära sig cykla utan stödhjul först. Det tog max två dagar, sedan bad han Stefan plocka bort stödhjulen och cyklade direkt. Han har dock sitt temperament att slåss emot. Det har varit en hel del vredesutbrott för att han inte cyklar lika bra som Otto. Problemet vilket egentligen är en fördel är hans försiktighet. Otto har ju varit livsfarlig på cykel så fort han lärde sig så har det gått undan.

Storbarnen är just stora. jag ser fram emot två dagar själv nu med Julius när de andra åkt söderut. Just nu är han på scoutläger med hemlängtan. Får se om det här lägret knäcker scoutintresset eller om det står sig. 

Tisdagsnöje

Titta på fälttävlan och rensa vinbär. Uppe i 13 liter nu. Borde kunna bli 15 liter. Är inte det mycket på två buskar?

Förortsbarn

Att spana på tåg kan vara höjden av lycka! Sen åkte vi hem och matade grannkatt och gick en snigeltur i trädgården. Sommarvardag.

Regn och storm

Helt galet juniväder faktiskt. Okej att det regnar men det blåser storm idag också. Otto har åkt på simskola och får väl hålla sig under vattenytan idag. Igår var vi på badutflykt till Fyrishov. Uppskattat av hela familjen och stororna hoppade från 7:an bägge två. Skulle jag aldrig våga. Båda var uppe på 10:an och kollade men klättrade snabbt ner igen. Den som man behöver ha mest koll på är Otto. Han har knappt respekt för vatten och sticker iväg som en pil utan att tala om det. Två sekunders ouppmärksamhet och han är borta. Det är lite läskigt eftersom tre simtag är det han åstadkommer på egen hand.

Skönt att sitta inne i ruskvädret och titta ut. Nu blommar första pionen för i år, Festiva Maxima tror jag, jag har ju knyckt den på en gammal ödetomt och den luktar underbart. Den blommar 14 dagar senare än förra året på grund av det kalla vädret. Jag önskar man kune buteljera lukten av rosor och pion. Det har varit fantastiskt att så och arbeta vid boden nu när Aicha blommar. Man dränks i en lätt parfymerad apelsinliknande blomdoft. Det är kul när det blir ungefär som man tänkt sig i trädgården. Det brukar oftare bli helt annorlunda än jag tänkt mig nämligen!

Det sågas

Spännande att få prova på det som pappa gör. Inga bilder när vi sådde sallad men det har vi också gjort. Det går ju däremot inte att göra helt självständigt

Nu doftar det!

Rostid, ännu har inte pionerna slagit ut men Aicha (bilden) doftar så att till och med Stefan känner det när han går förbi.

Inuti växthuset

Lite interiörbilder från växthuset. Tomaterna har vuxit i alla fall 15-20 cm. Paprika och aubergine blir det nog inga, de är för små. Jag hade visserligen tillräckligt mycket ljus till dem men jag var lite för snål med värmen inser jag nu. Det ska bli plattor inne i växthuset och det kanske blir om några veckor men vatten är fixat så nu slipper jag slippa släpa vattenslangen

Det är otroligt mysigt att gå in i växthuset när det regnar ute och det är fuktigt, varmt och mysigt där inne.

Snart sommarlov

Så sakteliga börjar sommarplanerna ta fart. Legoland, lite Varberg, Öland. Fortfarande velar vi mycket angående utlandsvecka. Alicante i augusti? Kan bli så varmt att vi får slag. Kanarieöarna på höstlovet? Vem vet, vem vet? Hyra hus eller charter? Så många frågar och så få svar... :) Jag älskar Sverige på sommaren och är värmekänslig och bränner mig lätt. Skulle nog egentligen föredra höstlovs-semester.

Växthus!

Bilder var ju utlovat på växthuset för två? veckor sedan. Nu kommer det en i alla fall. I helgen ska jorden in i bäddarna och det ska bli ordning och reda är det tänkt. Alla krukorna ska få permanenta platser och gott om jord kring fötterna.

Just nu har ingen skuggardin behövts. Nu på morgonen är det 9 grader i växthuset. Det har varit en omväxlande vår rent vädermässigt. Förra helgen högsommarvärme och torka och nu riktigt blött och kallt.

Tjoho!

Idag ska jag klappa mig själv lite extra snällt på huvudet i mammasjälvstärkande syfte! Jag har kommit ihåg att fixa matsäck till Ottos första idrottsdag! Och han har fått bulle med sig (överbliven från kalaset). Det är en låg nivå, jag inser det! Men jag har dessutom också kommit ihåg att boka in honom på sommarsimskola på Kvarnbadet.

Och för att fortsätta med det som varit bra. Vi har haft kalas och det blev lyckat. Kalasrutinen finns där det märks men det var faktiskt ett härligt gäng 6-åringar. Ingen flippade ur, även om man tydligt märker att nivån på stimmet ökar i takt med sockerintaget. De var ljuvligt entusiastiska till att leka lekar och kunde faktiskt till och med sitta still och lyssna på vad de skulle göra i några minuter.

Första sparrisen!

Godaste jag någonsin ätit!

Bättre sent än aldrig

Trädgården har fått en ny dimension med växthuset. Det är långt ifrån färdigt men jag är väldigt nöjd så här långt. Först var jag lite tveksam till teglet vi vialt men även det plus bruket blev bra.



Men det känns stort! Ändå undrar jag hur jag ska få plats med allt jag vill.

Det muras för fullt

Imorgon blir det nog färdigt och själva monteringen av växthuset kan ta fart. Bilder utlovas.

Så himla nöjd!

Fick mycket gjort i helgen tack vare halsont och dåligt väder. Snö och minusgrader tar effektivt bort allt sug efter trädgårdsarbete.

Köpte ett tyg för två år sedan. Har funderat på hur jag ska använda det. Men nu äntligen fick vi upp tavellisten och jag gjorde en tavla med tyget. ebba målade en akvarell som vi ramade in och ips vips så blev det vårfint och förändring i vardagsrummet. I rena glädjeyran över förnyelsen städade jag bägge förråden inne. Nu är det bara mina och barnens garderober kvar. Garaget får maken styra upp. Tippen minst en gång per år brukar vara lösningen.

Jag längtar efter att bli kvitt det halsonda, längtar efter vår och längtar i största allmänhet efter att kunna träna

Snö igen

Idag har vi firat 31/3 med att bygga snöborg och snögubbe. Vilken kramsnö, har aldrig varit med om liknande. Det var bara att rulla. Undrar lite över hur lång tid det kommer att ta för en massiv snöborg att smälta.

Mer då? Funderat lite på jobb. Håller på med en stipendieansökan och när jag var ute och sprang kom jag på en del kompletteringar. Men trädgårdsväder har det inte varit.

Första dagen på nya jobbet

Egentligen börjar jag på måndag. Men i mitt nya arbetsliv så kommer jag att få jämka, hålla koll och se till att jag levererar själv. Det passade helt enkelt bäst att börja igår eftersom påsken närmar sig och jag behöver få ihop timmar och framför allt att starta. Det är läskigt men också väldigt spännande. Igår träffade jag min handledare och vi har lagt upp en preliminär plan med en första deadline 27/4. Och från och med nu ska jag skriva på engelska. Jag undrar om jag förstår vad jag givit mig in på. Men det är nog lika bra att vänja sig direkt om slutresultatet ska presteras på det språket. Men samtidigt som jag bävar ska det bli så kul!

Sovmorgon

Idag är jag först uppe. Ville och Otto var totalt slut igår efter en hel dag ute från morgon till kväll. Annars är det ett säkert kort att åtminstone Ville är uppe tidigt. Jag vaknade, såg att klockan var 07.45 och smög upp. Kom ner i köket och såg att klockan var 06.45. Sommartid! Attans, här tjatar man om sovmorgon och att jag aldrig får sova ut och så går jag upp frivilligt innan 7! Fast jag älskar den här stunden på dagen. Det är fantastiskt att ha en stund på morgonen för sig själv innan den riktiga morgonkarusellen drar igång.

Nu har jag min sista jobbvecka kvar. Tre dagar!

Mer vår

Den här lilla sötingen hälsar ofta på hos oss. Jag är ju ingen fågelkännare utan trodde det var en sparv innan jag såg det röda. För övrigt sjunger koltrasten hela dagarna just nu! Vår! Här fanns det lite mer info.

En mycket korrumperad polis

Ikväll spelade Ville och Stefan tjuv och polisspelet. Med egna regler. Vilket innebar att Stefan var tjuv och slog en etta och ändå klarade av att ta sig till banken och råna den. Sedan slog Polisen Ville en trea och kom åkandes på sin legobit och fångade honom. De splittade på pengarna och Stefan slapp fängelse. Mutskandal!

Själv har jag rensat ogräs så att det blev ett synligt resultat, en halvtimme varje ledig dag är mitt nya motto! Skjutsat till kalas, shoppat kläder med Ebba och sprungit 11 km.

Det som göms i snö

Idag har jag varit första riktiga timmen i trädgården. Den första vårtimmen i trädgården är visserligen härlig för att det är vår men det är den gången om året jag blir galen på vår katt. Snö i trädgården = ok att bajsa där. Så jag har plockat kattbajs, räfsat bort snömögel från gräsmattan och påbörjat rensningen av trädgårdslandet. Det där ogräset som jag aldrig hinner med på hösten av någon konstig anledning. Men om jag ska hinna gödsla och förbereda för plantering så är det hög tid att börja. Mycket lättare också faktiskt än senare på säsongen.

Och i tisdags ägnade jag förmiddagen innan jobbet åt frösådder. Purjolöken är jag i alla fall en vecka tidigare med än förra året. Jag har en helt annan energi åt trädgården i år än förra året. Få se hur jag får ihop det med nya jobbet. Det är inte många arbetspass kvar nu.

Is i hela trädgården

Våren kommer tidigare i år än förra året. Inte lika mycket snö som ska smältas bort. Det är intressant att se hur det varierar år från år. Förra året vill snön aldrig smälta och i år skulle vi kunna åka skridskor på gräsmattan. Is på hela gräsmattan. Jag ser krokusarna dyka upp och hoppas de lökarna jag satt alldeles för sent förra året ändå på något sätt lyckats ta sig. Idag ska växthuset komma också sägs det. Det har det sagt i en vecka nu. Vi får väl se. Planen för dagen är lite jobb, springa en sväng, så en himla massa fröer. I år ska frösådderna stå i sovrummet. Vi kommer få en himla massa syre som bonus!

Internationella kvinnodagen - en dag senare!

Humör, uppror och egna lösningar på skidprobelm

Vi har en 6-åring hemma och en 4-åring. Att sexåringar bara måste göra uppror och göra tvärsemot blev uppenbart i fjällen. Inte vilja åka hem när det är dags att åka hem. Att inte vänta på mamma och åka före i liften och sedan försvinna en annan inte så uppskattad händelse. Bli upphittad, gråtandes, hävdandes att det är mammans fel.

En sak som var mammans fel var att försöka ta sig ner för en svart backe med sexåringen. Ett överilat beslut skulle det visa sig men den såg inte så mycket värre ut än annat han klarat och vi skulle ta oss tillbaka till en träffpunkt och var lite sena. Det gick riktigt bra tyckte jag, jag åkte före sväng för sväng och Otto åkte efter. I det brantare partiet satte han sig dock och när jag vände mig om såg jag honom ta av sig ena skidan. Vad gör du? Ta inte av dig skidan ropade jag. Då skickade han skidan nerför backen och tog av sig den andra och lät den åka efter. Men, det där blir inte bra hann jag ropa, det är farligt! innan han bestämde sig för att glida efter skidorna. Med hjälm på huvudet blev hans huvud tyngdpunkten och det tog kanske 10-20 m innan han åkte nerför backen med huvudet först. Jag såg att farten avtog, försökte åka efter, fick tag i en skida. Väl på plats nere hos Otto hade allt gått bra men jag fick "skäll" av en medåkare. De trodde han ramlat i backen, hade väl inte sett hela händelseloppet. Själv är jag helt övertygad om att han hade klarat hela backen ner utan problem om han bara fortsatt sväng för sväng i långsamt tempo. Hur som helst, han tyckte det var läskigt och löste det på sitt eget sätt, efter eget huvud.

Lillebror är inte i upprorsåldern men har ett häftigt humör. Han har börjat kasta saker omkring sig när han är arg. Ikväll var han så arg på mig efter att han badat, att han spottade på sina egna kläder. Lite missriktad ilska kan tyckas, för sedan ville han inte ta på sig dem igen och har suttit inlindad i en filt resten av kvällen.

Let the rain wash away all the pain of yesterday...

Hade gärna velat berätta för pappa om nya jobbet. Nu är det ett år sedan jag åkte till England för att träffa honom förs sista gången och ta farväl. När taxin kom för att hämta mig, tog han sig ut till taxin för att säga hejdå. Jag tror jag grät hela vägen i taxin ända till stationen. Att åka i det läget är faktiskt bland det svåraste jag någonsin gjort och det kändes så fel. Dagen efter dog han och jag jobbade kväll.

Jag fick jobbet

Det känns såklart jättespännande. Och läskigt. Lite sorgligt att lämna nuvarande jobbet. Tänk att jag varit där sedan -03. Är jag verkligen redao att lämna det och slutas utvecklas som barnmorska i det praktiska arbetet?

Nu blir det heltid men jag kommer arbeta mycket hemifrån. Första april är tanken att jag ska börja. Fick hemskickat en himla massa papper igår. Måste anmäla mig till en grundkurs i forskningsmetodik idag.

Allra skönast är att projektet på jobbet är färdigt och inskickat. Det gamla avslutat innan det nya börjar.

Recept på en härlig lördag

- Få sova ut. Gick upp kvart i nio
- Följa med Otto på skridskoskola och beundra vuxenkonståkningsgruppen. De är duktiga även om de är långt ifrån bra. Vilken bra träningsform för balans och koordination. Jag saknar dans och koordination i mitt liv.
- Lunch och prat med Stefan som äntligen är hemkommen
- Skidåkning på ängen, först med Ebba och sedan för mig själv. Känns bättre och bättre. Fast jag köpte aningens för små pjäxor förra året. 1,5 timmars åkning var trots allt härligt
- Komma hem och se alla i familjen involverade i legobygge med allt lego uthällt på vardagsrumsgolvet.
- Smoothie som uppskattades av alla, innehållande: Apelsinjuice, avokado, banan, röda vinbär, mandel, mango och spirulina
- Hämtpizza, ingen orkade laga mat

Deadline

Jag måste alltid ha en deadline. Har jag ingen deadline blir inget gjort. Då gör jag det som känns roligast. Allt enligt minsta motståndets lag. Jag har försökt skriva ihop en diskussions del till ett arbete i (jag skäms nästan) två månader. Jag har knappt ansträngt mig och hela tiden istället gjort lättare uppgifter klara. (Det är inte så att jag inte arbetar alls :))Till slut satte jag en egen deadline förra veckan. Som jag outade till chefen. Bra sa hon. Och nu har jag passerat den. Känns så där. Nu är den i alla fall skriven men behöver kanske putsning en sidådär två-tre varv. Omformulera, rätta till och få ihop. Hur tänkte jag nu igen när jag trodde jag skulle bli färdig i går?

Vad man kan äta när man är sjuk

Ville är sjuk och blek. Haft feber i två dagar och är nu feberfri. Men äta är inte kul. Helst vill han bara dricka saft. Jag har försökt jämka men vi hamnade i en återvändsgränd med många tårar och; jaaaaag kaaaan inte sluuhuuta grååhååtaaaa....

Tills lyckan vände. Kom på att erbjuda sista isglasspinnen i frysen. Tadaaa. Nu har vi ätit lunch. Villes: 1 piggelin, 1 stor sked jordnötssmör, 1 glas saft, 1 macka med ost och banan. Lite mer banan. Kolhydrater och fett! Ingen mer gråt!

När barnen växer

Dåliga föräldrar! Hösten har varit mild och inledning på vintern också. Nu när kylan slog till har vi fått handla. Bra på sätt och vis för nu har vi köpt skor och bättre kläder på rea. Men! Vi glömde Julius! Inga vinterskor, bara ordentliga höstskor! Igårkväll visade det sig att mina kängor passar honom! I stl 41. Intressant! Så nu fick han ta över dem och jag måste inhandla något annat. Nästa år tar jag över Ebbas vinterskor?

Fantastisk gårkväll

Är inne i en möjligen byta jobb karusell. På tisdag ska jag på jobbintervju. Jag vill verkligen ha det här jobbet. Det har varit en lång process från att jag fick höra talas om tjänsten, till att den utlystes, till att jag sökt och nu är en av tre som får komma på intervju. 4 månader. Det är som att vara i limbo.

I måndags "försvann" mitt jobb-ID. Jag kan i princip inte existera på jobbet utan det. Slarvade jag bort det för att jag är så säker på att få det nya jobbet?! Dåligt oavsett anledning, jag behöver det och ett nytt kostar 800 kr. Väldigt dåligt.

Gårkvällen på arbetet var i alla fall fantastisk. Om jag kunde få ha sådana arbetspass åtminstone en gång per vecka, då skulle jag inte ens fundera på att byta jobb. Att vara barnmorska är att få så mycket positiv cred. När föräldrarna fått barn och är så lyckliga över att det gått bra, spiller mycket av glädjen och lyckan över på oss. Man bärs upp och fram av ett glädjerus. Det är beroendeframkallande och fantastiskt och jag värdesätter varenda minut. Men det gäller att ha fötterna kvar på jorden. Se vilka det egentligen är som gjort jobbet och vara oändligt tacksam att jag fått vara med. Jag kommer att komma ihåg gårkvällen och spara känslan inombords.