Sovmorgon

Idag är jag först uppe. Ville och Otto var totalt slut igår efter en hel dag ute från morgon till kväll. Annars är det ett säkert kort att åtminstone Ville är uppe tidigt. Jag vaknade, såg att klockan var 07.45 och smög upp. Kom ner i köket och såg att klockan var 06.45. Sommartid! Attans, här tjatar man om sovmorgon och att jag aldrig får sova ut och så går jag upp frivilligt innan 7! Fast jag älskar den här stunden på dagen. Det är fantastiskt att ha en stund på morgonen för sig själv innan den riktiga morgonkarusellen drar igång.

Nu har jag min sista jobbvecka kvar. Tre dagar!

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

Nöjd!

Första delen av mitt "stora" uppdrag för jobbet är faktiskt utfört. Tjohej! Idag har jag presenterat mina resultat för kollegorna och fått bra respons. Den senaste månaden har fantastiskt mycket av min energi lagts på detta och det känns skönt att jag har klarat det. Jag har hållit den deadlinen vi satte upp. Nu kan jag ta det lite lugnt och fundera vidare på hur jag ska förändra världen :) Eller var det vården?!

Det värsta med att brinna för något och att vilja förändra det är att det hela tiden väcks nya tankar, nya saker som man vill göra. Kanske redan imorgon... Kvällen har jag dock ägnat åt att lata mig, vara med barnen och prata i telefon.

Ett stilla regn

Idag hade jag velat vara ledig. Småpojkarna också. Otto trivs jättebra i skolan men han är ovan vid att vara där fem dagar på raken. Den här veckan är det ändå fem dagar som gäller så blir nästa vecka förhoppningsvis lite lugnare.

Själv har jag två deadlines på jobbet. Jag börjar undra hur i hela fridens namn jag tänkte när jag trodde detta skulle vara möjligt och hållbart. Ja, ja det är roligt och ska bli spännande. Men hur jag trodde att jag skulle ha tid med lunch med vännerna imorgon, det övergår mitt förstånd. Allt går om man vill, eller?

Så där ja

Jobbångesten är borta efter två dagars arbete. Varför drabbas jag alltid av detta i slutet av varje semester? Så illa som det var i år var det länge sedan det var. Lika stor som jobbångesten var, lika lättad känner jag mig nu. Det ska nog bli en bra höst i alla fall.

Semester

Äntligen! Det känns så sent att gå på semester idag! Å andra sidan tyckte jag synd om dem som kommit tillbaka... I år behöver jag semester mer än någonsin! Jag struntar i om vädret inte blir det allra bästa, jag ska försöka njuta varenda sekund. Kanske hittar jag några infall till höstens planering. Det finns saker redan nu känner jag som jag behöver ta tag i.

Igår var en fantastiskt bra arbetsdag. Jag har haft tre fantastiskt fina arbetsdagar, där precis allt blivit bra. Framförallt igår, ibland är mitt jobb bara magiskt. Stunder som dessa tröttnar jag aldrig på, det går inte.

Onödigt att vara ledig

Nu börjar det kännas att vara ensam. Är ledig idag OCH imorgon, vilket slöseri! Jag kunde ju passa på att jobba nu och vill vara ledig sedan när familjen ommer hem. Men inte, då sa jag minsann jobba igen. När jag är ledig hinner jag längta mycket mer, jag vill vara med familjen! Åka och bada, gosa med småkillarna, prata med stororna, inte vara ensam hemma.

Äntligen!

Äntligen en bra jobbdag! Som jag väntat de senaste veckorna, på att få göra det jag är bra på! Åka hem, sova och nu har jag vaknat efter en kopp kaffe. Skogen väntar på mig!

En vanlig tisdagmorgon

Underbart att vara ledig efter fyra dagars jobb med blandat resultat. Tur att jag avslutade med flaggan i topp. Känner mig väldigt rastlös i förhållandet till jobbet just nu. Till 50% med en önskan om att göra något annat. Lägger ut trådar här och var för att se var jag kan få napp. Men vad vill jag göra och hur vet jag att jag väljer rätt? Just nu har jag inga erbjudanden heller, så det finns inte så mycket att välja, handlar mest för min del om vilket håll jag själv vill gå åt. Bäst är nog att inte vara alltför strategisk utan gå dit hjärtat vill.

Hur som helst så har dagen börjat bra. Inget bråk med Ville! Värt ett inlägg bara det. Att lämna med en tung klump i magen efter en misslyckad morgon är alltid jobbigt. Men idag har det varit solsken från början till slut och mycket samarbetsvilja. Och tålamod från min. Kan det vara så att det vänder nu? Det har varit många veckor med motvind nu och jag har varit väldigt trött och sliten. Jag tror vi behöver sommarlov.

Ledig dag

Höll på att glömma att jag ska på kurs idag. Ibland är det bra med mejl i mobilen. Min lediga dag blev en halv ledig dag. Men snart, snart är det sommar.

Kulor och skruvar

Det blev två morgnar med paprikapulver på gröten. Nu har jag plockat undan paprikapulvret! Ute snöar och snöar det och jag ska snart sticka iväg på jobb. Jag fick inte tjänsten jag sökte men det hade jag på känn. Är faktiskt nöjd eftersom det verkar som att det finns roligare saker på gång. Jag var ju bara tvungen att söka drömtjänsten men jag är nog faktiskt inte redo för den, vilket den person som fick den är. Dessutom blev jag väldigt glad över att de valde rätt person till jobbet, enligt mig.

Det är lustigt det där med magkänsla, jag kände direkt på intervjun att jobbet inte var mitt och att de redan hade någon de var intresserade av. Det stämde alltså. Antingen är min magkänsla rätt bra, eller så var de som höll intervjun riktigt usla. Eftersom anställningsintervjuer inte står på agendan så ofta är det svårt för mig att bedöma vilket.

Jag ska försöka ägna den lilla stund jag har innan jobbet att plocka fram adventsstjärnor. Igår dammsög jag hela huset när jag kom hem och det finns några saker vårt hem svämmar över av. Kulor! Glaskulor som ingne leker med men som finns i alla hörn och vrår! Och Julius önskar sig nya! Gaaaahhhh. Plus skruvar. Små metallskruvar som nästa är omöjliga att dammsuga upp och som man får stanna och plocka upp för hand. Överallt. Härstammar från ett mekano som Ebba försökte bygga ihop med småpojkarna för dryga veckan sedan. Det var en helt omöjlig modell med en beskrivning som inte alls gick att få ihop. Sedan försnillades en hel del av delarna och nu är dessa utspridda ÖVERALLT! Jag kommer att hitta skruvar fram till mars tror jag.

Dessutom är det dags att ta itu med julplaneringen. I år har jag tänkt mig en mer struktrerad variant av mig själv om möjligt! Sätta datum för inhandlande av julklappar innan värsta stressen kommer över familjen. Och så har vi nästsista födelsedagen för året kvar att fira. En liten blivande treåring längtar. Blivande femåringen längtar dessutom också. Han har ännu inte riktigt insett vilken dålig dag han fyller år på. Det ska bli intressant att se när den upptäckten landar hos honom. Istället planerar han kalas för alla sina dagmammekompisar och är rätt nöjd. Inte så nöjd med att Ville fyller år först dock. Lite smolk i bägaren tycks det.

Lite hit och dit

Idag känner jag mig riktigt ledig. Förra veckan var en en riktigt usel vecka rent jobbmässigt med en massa små och stora jobbmisstag som störde mig enormt. I fredagskväll när vi satt och spelade Settlers med Ebba så fick jag en jätteklump i magen plötsligt när jag kom att tänka på en sak till som jag kanske hade glömt i all hastighet innan jag skulle iväg på jobbintervju. Sedan hängde det med i hela helgen och det var faktiskt en stor lättnad igår att inse att missen inte var någon miss och att jag faktiskt inte gjort en felbedömning. Igårkväll var en bra kväll och jag fick jobba på själv, utan student vilket jag behövde. Vilket resulterar i att jag idag verkligen känner mig ledig.

Vi ska till talpedagogen idag och förhoppningsvis få lite motorikövningar till Otto. Solen lyser och jag ska lyxa och köpa riktigt stenugnsbakat bröd till soppan ikväll.

Intervjun då? Njaa, den gick nog inte så bra. Jag kom på mig själv att sitta och undra vad det är för jobb jag egentligen sökt, om jag missuppfattat alltihop. Och att det de berättade om jobbet faktiskt inte lät så kul... Så vi får väl se. Eftersom tjänsten ska tillsättas så fort som möjligt ska vi få svar redan i veckan.

Bättre

Vilken tur jag har! Efter gårdagens lågvattenmärke har jag idag haft tre fina vänner på besök idag. Vänner och kollegor och vi pratade jobb över frukost över till lunch, över till eftermiddag! Jag hade kunnat tjattra minst fyra timmar till. Jag har fått älta mina eländiga dagar, jag har fått ny energi. Men jag ska försöka att vara lite snäll mot mig själv de närmaste veckorna. Inte ge ut mer energi än jag egentligen har.

Lågvattenmärke

Är mitt i en jobbsvacka och den är djup. Det är det enda jag säkert kan säga om mitt jobb. Går det bra ett tag är det bara att invänta kallsupen, för den kommer alltid. Idag önskar jag mig ett annat jobb där varken jag själv eller andra för den delen bedömer resultaten. Och där de beslut jag fattar inte påverkar enskilda individer.

Så där härligt trött

De två senaste veckorna har nästan bara varit jobb. Idag återhämtningsdag och ett tempo som är slöare än slöast. Jag behöver det. Behöver bara vara. Bara vara innebär ändå dammsugning, tvätt och laga mat till barnen. Gå till biblioteket, handla och fixa. Men nu tänker jag gå ut med en kopp kaffe.

Efter söndagen har min drömvärld befolkats av katastrofer. Jag har flytt från ett eldhav i en tunnelbana, försökt rädda Ville från att ramla ner från ett hopptorn utan bassäng under, bland annat. Jag har vaknat glad över att det bara varit drömmar och inte verklighet.

Nej vad dåligt

Dagens jobbardag ska banne mig bli bättre än gårdagens. Jag gjorde jättedåligt ifrån mig och är fortfarande riktigt arg över det. Det får bli en väckarklocka. Jag kan så mycket bättre. Men ibland blir jag väldigt påverkad av min omgivning och har svårt att stå på mig. Fast jag ska inte skylla ifrån mig. Attans.

Jobba, jobba, jobba

Nu är det paybacktime för förra veckans långledighet. Igår Huddinge och föredragshållning. Idag Huddinge för Simulatorträning med akut dåliga nyfödda barn. Jätteintensivt och jag har lärt mig fantastiskt mycket och fått bra feedback. Man jobbar som på riktigt med olika fall som kan uppstå i verkligheten. Alla spelar med och så blir det nästan lika mycket pulspåslag som på riktigt. Lite av pulsen kommer sig också av att lärarna och halva gruppen observerar och att man blir filmad. Som tur är får man mycket positiv feedback och det man gör bra lyfts fram. För som lärarna själva uttryckte det så är man ofta väldigt duktig på att vara självkritisk och reflektera över det som fungerat mindre bra. Samtidigt får man också frågor om vad man kan förbättra till nästa gång. Mycket handlar om kommunikation och ledarskap, inte bara om tekniskt kunnande.

Resväg till Huddinge hemifrån oss kommunalt är 1,5 timmar. Så jag har tillbringat en del tid i lokaltrafiken de två senaste dagarna och filosoferat om hur mycket mindre koldioxid jag släppt ut genom att låta bilen vara hemma. Men det är lite tjurigt att ge sig av hemifrån redan vid 06.20 när man börjar 08.15. Så igårkväll blev det tidigt i säng. Sedan fortsätter jobbveckan med 4 vanliga arbetsdagar innan den är slut.

Jag har funderat på det där med föredrag. Det är lustigt hur svårt det är att hålla bra föredrag. Att prata i en timme även om det är om något man brinner för och kan, är trots detta jättesvårt. Jag upplever att jag lätt glider utanför ramarna av vad jag verkligen vill prata om och att hålla fokus på det viktigaste. Och plötsligt när jag har pratat en stund blir jag trött på min egen röst, jag blir trött på mina exempel, jag börjar fundera på varför jag inte kan få prata om något mer intressant... Inte så uthållig med andra ord.

För det är ju så att man kan sitta på en föreläsning och lyssna och tycka att det är intressant. Blir man tillfrågad efteråt vad det handlade om kan det ändå vara svårt att sammanfatta. Efter en vecka är det borta helt, utom möjligtvis någon liten grej, som av någon oklar anledning etsat sig fast. Helst vill jag vara så där jättebra som proffsen men jag inser att dit har jag en bra bit :)

Puh!

Nu har jag genomlevt det jag har varit nervös för i minst två veckor. Jag har hållit föredrag igen (ingen somnade idag, gruppen var för liten) och jag har sprungit tjejmilen igår. Jag kan bara konstatera att jag var mycket mindre nervös inför föredraget än inför tjejmilen. Är inte det lite löjligt? I söndags var jag så nervös att jag hade hjärtklappning, var torr i munnen och det pirrade i hela kroppen. Idag behövde jag bara påminna mig om att andas innan jag klev innanför dörren. För övrigt hade jag nerverna rätt under kontroll. Rent krasst var det mycket viktigare för mig personligen att göra bra ifrån mig idag.

Hur gick det då? Jovars skulle jag kunna säga om bägge sakerna. Relativt nöjd men jag kunde bättre. Det stör mig att det ska vara så svårt att verkligen få fram det man vill förmedla. Det är så lätt att kludda till det på vägen. Sedan är det svårt att bedöma sin insats. Blev jag för kollegial? För kritisk? Missade jag att säga det jag ville, på det sätt jag ville?

Tejmilen då? Jag missade mitt personligen uppsatta mål med 45 sekunder. Det var surt. Nu har Stefan lovat mig (efter att jag hotat att anmäla mig till alla millopp i Stockholmsregionen på den här sidan nyår) att han ska jaga efter mig på cykeln i 10 km så att jag uppnår mitt mål och blir nöjd. Han vill väl antagligen inte att fler av våra fåtaliga lediga helger tillsammans ska gå åt till löpartävlingar misstänker jag.

Vill både ha kakan och äta upp den

Jag har längtat efter att få vara själv. Nu ska jag vara själv i en hel vecka och jag känner mig rysligt ensam och saknar dem redan. Vilken tur då att jag ska jobba 6 dagar av 7...

Det går bra nu...

Förra veckan var en vecka med med- och motgångar. Sjuka barn i kvadrat, Ville som slog upp ett stort jack i pannan och så jobb och Stefan bortrest uppe på det. Farmor fick slita rejält med barnen här hemma vill jag lova.

Själv vab:ade jag en dag och missade ett spännande föredrag på onsdagkvällen.

Å andra sidan fick jag så otroligt positiv feedback från cheferna på jobbet och faktiskt också undegefär så mycket löneförhöjning som en landstingsägd jobbare kunde tro var möjligt i år. Men det bästa var de fina orden faktiskt... Kul.

Sedan sprang jag Springcross 12 km i blåst, kyla och regn och klarade av mitt uppsatta tidsmål. Även detta var roligare än jag trodde timmarna innan!