Varför glömmer jag så lätt bort hur underbart det är att vara ute i trädgården? Idag har jag äntligen (minst två veckor för sent) fått ner vitlöken i jorden. Ja, det är ju inte november än, så jag räknar kallt med att det ska funka. Det såg ruggigt ut innan jag gav mig ut men det var riktigt milt. Ingen jacka, bara fleece och halsduk. Och så svart höstjord på fingrarna och under skorna. Bort med allt ogräs. Inte tänka, bara vara. Möjligtvis fundera på hur det är möjligt för grannen långt bort att tycka Eurodisco är bra. Eftersom han spelar så högt att jag hör det...
Nu har jag vilda planer med att hinna höststäda innan vintern kommer, något som jag tänkt fuska med. Fast att fuska i det här läget med så vansinnigt mycket ogräs på sina ställen kommer att vara surt i vår. Tänk vad härligt nöjd jag skulle känna mig ifall jag åtminstone gjorde hälften!
2 kommentarer:
Halloj!
Kom förbi här av en slump och jag håller verkligen med dig om trädgårdar. Det är något som jag verkligen saknar att INTE ha, en trädgård att pyssla i.
Hälsningar
Yohanna
Trädgård är verkligen härligt. Det är mindfulnes!
Skicka en kommentar