söndag, december 18, 2011

Det som är svårt att uttrycka med ord

Det har inte ens gått ett år. Men så här i december sitter jag ändå och gör någonslags sammanfattning. Inte av pappa i sig men av beskedet, det snabba förloppet och känslorna kring det hela. Det gick så fort, jag kan fortfarande inte känna att jag hunnit med eller ikapp.

Den första låten symboliserar pappas tro för mig. Och tiden från att han fick veta att han blivit sjuk. Anders, jag och pappa lyssnade på den. Vi spelade den även begravningen i England.


Den här låten symboliserar för mig när pappa blev sämre. Hur det måste kännas att försvinna bort och vara i två verkligheter samtidigt. Jag hade precis åkt och visste nog att jag troligtvis inte skulle hinna tillbaka. Försämringen gick så otorligt snabbt de sista dagarna.


Massive Attack - Heat Miser. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att låten handlar om hur en av bandmedlemarnas astma och hur ett astmaanfall upplevs. För mig handlar det om de sista timmarna, hur fokus ligger på andningen. Men ingen ångest, mer sorg och acceptans.



Visserligen en kärlekssång men jag lyssnade på den samma dag som pappa dog och den första tiden eferår. En sorg och längtan till det som var förut, till den tiden då jag var liten och pappa var vuxen och tog hand om mig, visste allt och kunde allt. När jag litade på honom som barn gör, innan man själv blir vuxen och skaffar sig egna sanningar och verkligheter. Det skär fortfarande i mig att tänka på den dagen då pappa dog. Dagen innan hade jag åkt hem och pappa hade följt mig ut till taxin. Flög hem och allting var fel. Jag var på fel plats, jag var på jobbet och hade hur mycket jag än velat kunde jag inte ändra på något.


Vi lyssnade på den tillsammans pappa och jag. Först visste jag inte om jag skulle våga dela den med honom, tänkte att han skulle bli ledsen men han förstod.

2 kommentarer:

AI sa...

Hej,

Såg det här inlägget nu på kvällen. Det är nästan lite läskigt, ungefär en halvtimme efter att du postade den här så satt jag också och tänkte på pappa och lyssnade på musik som jag förknippar med tiden kring hans död. Det var länge sen jag tänkte så ordentligt på det, så det var en rätt stark morgon på många sätt. Och som sagt - lite läskigt att du satt och tänkte samma tankar och bearbetade det på samma sätt nästan samtidigt.

Jag har nog nämnt den förut, men jag har också låten http://www.youtube.com/watch?v=u1LpoMauZPY som betyder mycket för mig - den påminner mig om de där veckorna innan när vi tog hand om pappa när han var sjuk och plötsligt behövde vårt stöd istället för tvärtom.

Kram kram kram!

RosaMilton sa...

Den var fin. Musik är det bästa sättet upplever jag att få rensa ur själen och få ur sig lite, så det inte landar som nackspärr istället...

Vi tar lite i taget, eller hur? :)

Kram, bror