Sjuk Otto

Febrig och dan är han den lilla kråkan. Sover väldigt illa. Vaknade halv fem imorse. Jag bara fixade inte att gå upp... Klockan kvart över fem erbjöd sig Stefan att gå upp... För det fick han många guldstjärnor i boken...

Varje gång Otto blir sjuk blir han så risig i magen, ikväll har han vridit och vänt på sig och vaknat varje kvart tills han fått prutta rikigt högt. Stackare. Fast så har också farmor matat honom med linfröbröd... Lite svårsmält för bebismagen kanske. Nu verkar han dock äntligen somnat in för natten.

Själv försöker jag jobba på så mycket som möjligt. Lite stressande att veta att just nu har jag mycket tid och att jag måste prestera en massa text, helst intressant också. Inte bara kvantitet utan kvalitet. Har även hunnit läsa lite som jag legat efter med. Ser bara inte hur jag ska kunna bli färdig till jul...

Livstecken...

Är på höstlov med barn och make i höstigt Småland. Regn och rusk och lite snö på marken en morgon. Otto går nu, ostadig och med stor koncentration...

Jag försöker att passa på att arbeta så mycket som möjligt, skriver så tangentbordet glöder. Dock inte riktigt den delen av uppsatsen som jag borde vara mest på G med (resultatdelen) Där känner jag mig lite fast, skrivkramp, vet inte hur jag ska börja. Så jag skriver metoddelen nu, det ska ju också göras...

Hösttur till tomten

Ebba skulle hälsa på sin nya klass, farmor var nyfiken på tomten, så vi gjorde en fredags-eftermiddags-utflykt i regnuppehåll. Så här ser det ut just nu! Svårt att förstå att det ska stå ett hus här i slutet av november...

Vardagsnöje...

Mina dagar är för det mesta väldigt inrutade. Jag tar första, tidigaste morgonpasset med Bäsin, vid sju är det "rise an' shine" för Stefan som får frukostera med tidigare nämnda bäsi i knät och setill att Ebba kommer iväg till skolan (alltmedan jag sussar sött på min kudde, alldeles ensam - vilken ofattbar njutning!). Sedan tar jag över ruljansen vid åtta-snåret och lämnar Julius på dagis vid nio. När Otto somnat passar jag på att jobba med min uppsats... Sen är det lunch för mig och Marängen och därefter - skogen! Ut på Järvafältet, härligt för både mig och minstingen. När han sover sin andra lur för dagen pausar jag med en kopp thé och lite läsning. Så här bra kan man ha det!

Första stegen!

Idag har han tagit sina första stapplande steg min lilla Maräng. Han har försökt under helgen men idag tycker jag att han fått ett lite genombrott. Fast han är försiktig av sig, sätter sig ner sedan och krabbar iväg. För krypning/krabbning är ett kalasbra och snabbt att ta sig fram på. Och det gäller att vara snabb om man ska få tag i spännande grejjer. Små, små, leksaker, gamla dammtussar, allt smått som går att få tag i helt enkelt. Igår höll han på att svälja ett plåster.

Stefan fick handlat höstgarderoben igår! Så skönt! Vi handlade från lunchtid, till klockan fem, jag var helt slut efteråt. Och R ställde upp och var barnvakt, vi avslutade dagen med Kina-hämtmat hemma hos henne. Mycket trevligt, och nu är Stefan inte bara min stilige karl, han är välklädd också.

Försenad bild från 8-årskalaset!

Efter en otroligt regnig lördag, då jag var helt övertygad om att vi skulle bli tvungna att ställa in Ebbas utomhuskalas kom söndagen med KALAS-väder! Vi grillade korv med Ebbas klasskompisar och deras föräldrar i skogen, Stefan var lekledare och så avslutade vi med Marängsuisse! Bästa och trevligaste kalaset hittills.

Snart är det slut på sötebrödsdagarna

Ófeig ska i januari iväg på träning! Och lära det som hon inte varit övertygad om ha varit så viktigt i sommar - att tölta. Den enda förhoppningen jag hade när jag valt hingstar till Gjöf är att avkommorna ska ha lätt för tölten. Inte en häst till som hon! Som visserligen är kanonflott men alldeles för svår för normalryttaren. Och vad lyckas jag avla fram med en av de bästa hingstarna i Sverige, med otrolig pass och tölt? Jo, en REN fyrgångare. Precis som sin mamma. Men nu ska den lilla kickan få lära sig ett och annat. Att fokusera på det som är viktigt kanske och inte göra som sist vi var ute i skogen i somras, piruett - 360 grader på stället, direkt övergång till galopp i okontrollerbar hastighet hundra meter... För vad? Jo, det var ju ett par hästar i en hage... De brukade inte vara där... Men på bilden ser hon ju oskyldig ut.

Regn i Rio

Har man en bedrövlig bebis, fortfarande snorig och gnällig, kan man ju trösta sig med att shoppa lite. Och eftersom man är hemma, sker detta via internet... Ett klick iväg ligger Itunes – en låt kostar ju bara nio kronor... Så är man snål känns ju det som ingenting... (speciellt inte när vårt Ituneskonto är kopplat till Stefans Mastercard...) Så jag provlyssnade på Lisa Nilsson nya skiva och fastnade för låten Regn i Rio. Ebba har hört henne tidigare och tyckt om henne, så jag bad henne lyssna och säga om hon gillade låten. Det gorde hon. Refrängen går så här:

Och det regnar i Rio
Över gatans vita sten
Över Ipanema
Copacabana tag mig hem

- Men vad handlar den om mamma?
- Jo, den handlar om en tjej som är ledsen för att det tagit slut mellan henne och hennes kille, så då åker hon till Brasilien. Så trivs hon så bra där att hon inte vill åka hem.
- Mhmm, men varför åkte hon så långt för att gå på bio?

Det kan inte bli en positiv blogg idag

Istället kommer en lista på saker jag avskyr just nu.

JAG AVSKYR:

- att det inte är tillåtet att klaga om man har tre barn eller fler, då är man bara dum i huvudet som skaffade dem. Men nu gör jag det ändå.

- förkylningar. I synnerhet om de drabbar 9-månadersbebisar och mammor samtidigt. I den här kategorin avskyr jag ständigt snoriga näsor som ska torkas och täppta näsor som gör att bebisarna inte kan sova färdigt så de blir pigga och glada.

- allt klegg och gegg. Jag avskyr att så fort jag torkat på ett ställe så blir det klegg och klet på ett annat.

- att ställa fram mat och försöka mata en matvägrande bebis. Nu får han livnära sig på tutte, tills han kommer på andra tankar.

- att vi hela tiden ligger steget efter. Stefan behöver handla kläder och Ebbas födelsedag är i helgen och inget är fixat, vare sig presenter eller kläder.


JAG UPPSKATTAR ENORMT:

- Svärmor som kommer hit och hjälper till i kaos och förkylningstider

- den stunden på förmiddagen när jag får vara ifred.

Oumbärlig... och den är borta!

Den här hade jag behövt inatt. Stefan letade halvt ihjäl sig igårkväll efter vad vi kallar SNORSUGEN! Otto har åkt på en rejäl förkylning och det fullkomligt väller ut snor åt alla håll och kanter. Fint så, så länge han är vaken, problematiskt när han ska sova. Han vaknar varje halvtimme, försöker amma, kan inte, biter istället, måste bäras, snytas, gråter och är naturligtvis dödstrött. Liksom sin mamma. Idag har Stefan fått stränga order om att inte komma hem utan en ny, om han så ska åka över halva stan... Just nu sover Otto i ryggselen, det är skönare att sova i upprätt läge, men min rygg tycker att det är sådär.

Bättre sent än aldrig

En liten fortsättning på föregående bildserie... De andra barnen har jag gjort fotavtryck på när de var 6 veckor. Otto är nio månader... Bättre sent än aldrig. Ebba har ett eget album, Julius har ett där vi inte klistrat in bilder. Otto har fått ett i alla fall, i dopgåva. Det kanske blir färdigt till han fyller femton?