Det är verkligen mållinjen! Idag har jag lyckats på mindre än tre timmar att skriva det stycke som jag satt och slet mitt hår över igår! Så underbart! Jag är alldeles säker på att det finns mycket att tillägga eller som kunde göras bättre, men det är i alla fall skrivet! Nu har jag kvar att förbättra bakgrund och resultat, finjusteringar, samt ett hemskt avsnitt i bakgrunden som ska handla om makt, kunskapssyn och modernitet. Sen ska eländet skickas in, jag kommer få tillbaka uppsatsen fullt med röda, blå och gula kommentarer och förslag på ändringar.
Men ändå. Snart finns det ett färdigt manuskript. Och det är banne mig fantastiskt, för som jag har tvivlat emellanåt! Och tänkt att blir jag inte färdig till hösten, då blir det inte färdigt. Och så har jag blivit vansinnig på alla som frågat, släktingar och vänner och kollegor. Hur går det? Är du inte färdig snart? Vad handlar det om EGENTLIGEN?
Snart så kan de som är intresserade läsa och de som bara frågat för saken skull kan få veta att jag i alla fall är FÄRDIG! Och så kunde ju chefen erbjuda mig en fet löneförhöjning och någon hugad professor en doktorandtjänst! Fast det lär inte hända i första taget.
1 kommentar:
Grattis, grattis! Jag vet precis hur det känns! Och det viktiga är faktiskt att skriva det. Det spelar nästan ingen roll hur taffligt det är. Bara det är skrivet så ser man hur det kan förbättras litet här och där, lägga till något, kanske flytta om och efter ett par hundra justeringar eller så så är det fint och färdigt! Poängen är att den där enorma, oöverstigliga backen finns bara där första gången. Sedan är det mer rutin.
I alla fall är det så det fungerar för mig.
Idag har jag precis fullföljt ett manus till en rätt stor rapport. Nu är det bara att få den bra... Men jag har en månad på mig (från vilken två veckors semester försvinner...)
Skicka en kommentar