onsdag, februari 20, 2008

Vardagsrutiner

Ville börjar ändra lite på sina rutiner, sover mindre och blir alltmer social. Han inte bara ler utan skrattar också. Och pratar mycket, svarar och gurglar när man pratar med honom. Han har ordentligt temperament också. Blir det fel, så blir det väldigt fel, då skriker han oavbrutet. Är det bra så är det väldigt bra. Sedan är det så att det inte är så mycket som är på hans vilkor här i livet. Han får bara hänga med. Hämta och lämna, åka bil, åka vagn på helt andra tider än hans egna. Nu har han i alla fall ändrat sin storsovning på dagen från förmiddag till eftermiddag. Han sover givetvis på förmiddagen också men inte så länge och så hårt som tidigare.

Otto har däremot kommit in i fina nattningsrutiner. Ottos nattning fäljer ett noga schema som han själv varit med och satt upp. Först ska tänderna borstas på puffen. Sedan på med nattblöja. Sedan väljer han ut två böcker vi ska läsa, en räcker inte. Ikväll läste vi Nisse på stranden och Röda lastbilen. Man kan läsa böckerna nu, inte bara prata om bilderna. Efter läsning är det kvällstutte, sedan ska jag sjung Pinne (Imse, Vimse) och Tommo (Trollmor). Så fort det är färdigssjunget ska han ha battu (vatten). Efter det är nattpuss och nattkram och sedan ligger han faktiskt kvar i sängen och somnar. Under över alla under, för vi har haft 3-4 månader av en Otto som kommer går upp ur sängen både en och två gånger. Nu är vi i alla fall inne i en bra period.

Idag frågade Annis vad han skulle göra på sportlovet och då berättade han för henne att han skulle åka tåg med Ebba. Varje gång det händer något utvecklingsmässigt är det lika fantastiskt. Otto är inte extremt tidigt eller överintelligent på något vis men jag blir ändå stolt som en tupp och fascinerad över hur mycket han snapar och hänger med på, rätt abstrakta begrepp nu.

3 kommentarer:

Olle sa...

Du skall veta hur mycket jag tycker om dina anteckningar från familjen! Härligt att få följa med detta. Telefonsamtal i all ära men du berättar mer på bloggen om barnen än på telefon. Och det är väl fler än jag som läser.

Hur är det stackars Julius nu? Återställd?

Anonym sa...

Jag måste hålla med Olle!
Det är inte så ofta vi har tid att prata i telefon men det här ger en unik inblick och det märks inte hur länge sedan det var vi hördes av. Nu har vi precis ikväll kommit hem från Sälen och hoppas kunna boka in en träff med er snart, om alla barn är friska! När Hugo la sig för 40 min sedan så var han konstigt prickig på hela överkroppen... NÄR SKA DET TA SLUT?

//anna

RosaMilton sa...

Ja! När ska det ta slut?! Man blir ju gråhårig, rödögd och oregerlig snart! Hoppas Hugo kryar på sig!