Tittar bakåt

Tittat bakåt ikväll på bloggen för att visa Otto bilder från när han var liten. Vad mycket jag skrev och ingående. Känner att jag inte riktigt vill det längre. Men roligt att läsa om barnen. Så mycket som har hänt med både dem och mig.

Otto har i alla fall nästan börjat läsa. Börjat knäcka koden. Visserligen är det fortfarande svårt och när det är jobbigt är det också nästan omöjligt att vara stilla. Han liksom rinner ut i soffan åt alla möjliga håll. Men de lätta orden läser han nu. Han, på, och, de, att, också, ville osv.Två milstolpar i år. Simma och läsa. Han förkunnade dessutom ikväll vid middagen att nu har han gjort slut med tidigare bästa vännen. Han slåss och jag vill inte bli som han. Själv var han kompis med alla i klassen för övrigt... Well, well

Ebba har för övrigt världens knäppaste mamma. Hon har fått en bärbar dator i födelsedagspresent och den får hon inte ha i knät för jag oroar mig över alla eventuella flamskyddsmedel. Ikväll har jag stoppat in två vedpinnar mellan henne och datorn som skydd...

Egentid och planering

Tänk att jag absolut inte vill gå och lägga mig fast jag borde. Har varit uppe sedan 05.00 imorse. Men nu är huset äntligen tyst och jag tänker; bara 5 minuter till. Imorgon är jag ledig. Då ska jag springa 10 km hoppas jag. Laga sopplunch och sedan åka med Ebba för klippning och bio. Sherlock Holmes är önskemålet. På måndag är det dags för Otto och mig att ha ensamtid. Vi ska åka in till stan och gå på Vasamuseet och äta lunch. Han är mycket förväntansfull :)

Imorgon när jag är mer på G ska jag detaljplanera veckans logistik. Eftersom Stefan är i USA gäller det att hålla tungan rätt i mun för att komma ihåg allt. Tur att svärmor är här. Bättre hjälp går inte att få.

Familjeuppdatering

Handlar bloggen mindre och mindre om familjen och mer och mer om mig? Ingen aning men eftersom en del av er som läser vill veta vad som händer i familjen förutom att jag tränar, så kommer här en genomgång.

Ebba: Haft 11-årskalas i helgen och det förlöpte väl. Badmintonturnering på söndagen och en värkande högerarm. Håller just i detta nuet på att välja mobiltelefon på nätet tillsammans med Stefan. Den ska vara snygg och ha kamerafunktion, det var det viktigaste. Valet föll på en Samsung med touchfunktion. Hon får dock lägga till lite egna sparpengar.


Julius: Varit på fotbollscup i helgen med Stefan. Nöjd och glad med en orimligt lös tand som man absolut inte få pilla på. DET GÖR JU ONT! Om han inte aktar sig kommer jag av misstag att armbåga honom lite lätt i sidan och då kommer tanden att slungas ut, så lös är den.

Otto: Är inne i en bra period. Det går att diskutera med och förklara för honom. Mindre bråk, kan vänta på sin tur i större utsträckning. Är välvilligare inställd till Ville och de kan faktiskt ha rätt kul, korta stunder i taget.


Ville: Visar temperament jämförbart med Julius. Öppnar jag bananen på fel sätt illvrålar han och kastar den i golvet. Häller jag på sylten på fel sätt på gröten vill han helst slänga tallriken i golvet den med. Eller om jag för den delen viker mackan dubbel för att minmiera kladd. Nåde mig, då far den all väg och så kommer ett avgrundsvrål utan dess like. Jag i min tur blir också arg. Det är okej att bli förbannad men inte kasta alla grejjer när något inte går ens väg. Dessemellan är han god som guld. Men ger igen med alla medel mot Otto. Tar prylar, vill göra allt som Otto gör. Om Otto försöker sno åt sig något Ville precis lämnat men som han fortfarande betraktar som sitt då kommer illvrålet igen och så klänger han sig fast och håller i och skriker tills han är röd i ansiktet och någon vuxen kommer för att reda ut konflikten. Eller helt sonika knuffar Otto så att han tappar balansen. Vilket humör! Han är verkligen beredd att ta till med hårdhandskarna. Men som sagt god som guld och galet pratglad. I pratet kan man urskilja vissa ord. Men det är inte helt lätt. Många ord låter faktiskt som lingonsylt. Ett ord som han annars gillar att säga. Eller grävskopa och traktor. Men han snickrar även ihop treordsmeningar också. Och sjunger. Igår lekte han själv på övervåningen en stund och då trallade han och lallade så det stod härliga till.

Jag har flyttat ner honom på en madrass på golvet för att se om han kan sluta vakna klockan fyra eller fem på morgonen som verkar vara hans största hobby sedan två veckor tillbaka. Det tycker han är rätt mysigt och ombonat men han har också insett att det är ett nerköp. Imorse kom han bestämt krypande upp till mig klockan sex men sedan sov vi vidare till sju. Underbart. Får hoppas att det håller i sig.

Inspirerad

Jag läser en del bloggar och ofta är de välskrivna och intressanta. Jag tror inte för ett ögonblick att jag får veta allt om deras liv, lika lite som jag delar med mig av allt mitt här i bloggen. Men de bloggare jag följer skriver intressant om sina liv och många inlägg får mig att börja fundera på aspekter i mitt eget liv. Som tex inlägget där Helga har skrivit om hur hon upplvet styvfamiljskarusellen. Styvfamilj är jag också uppväxt i. Bra och dåligt. Om någon hade frågat mig när jag var i 10-årsåldern och framåt hade jag sagt att det var bedrövligt. Från jag var 15 hade jag sagt att det var värre.

Men det kan bli bra. Idag har jag en fantastiskt bra relation till min numera fd styvmamma. Numera är hon bara R. Hon är en verklig del av min familj idag och står mig mycket nära. Hon är gudmor till Ebba och jag är så fantastiskt glad att det blivit så. Och det var hon som tog första steget att återuppta vår relation, det var hon som insåg hur viktigt det var att jag och min 11 år yngre (endaste bror) höll kontakten. När jag flyttade tillbaka till Stockholm fick jag låna hennes lägenhet under sommaren innan jag hittat eget. Hon har vaktat katter och papegojor och barn! Lagat middagar och lyssnat på klagolitanior. Finfint är bara förnamnet.

Helst av allt vill jag såklart att vår familj ska hålla ihop och slippa bli styvfamilj någonsin. Men jag skulle inte definitivt säga nej till styvfamiljen what-so-ever, jag tror att man kan lyckas pussla ihop en bra styvfamiljsrelation med mycket möda och stort besvär. Och även om man upplever en del skit i barndomen, är det faktiskt upplevelser som kan ändras och få en mening senare i livet. Om man får rensa ut en del och får pusselbitarna att falla på plats.

Bönhörd och lite till

Jag fick vinter! Och inte lite heller! Det är underbart med massor av vitt virvlande vita snöflingor utanför fönstret. Men det innebär vissa komplikationer jag inte tänkte på. Skolbussen kom inte imorse. Efter lite dividerande med mig själv skickade jag iväg henne till fots utrustad med Ipoden och lyssnandes på Tintin. Julius är fortfarande hemma. Nummer två är förstås barnvagn och plogning. Det snöar så mycket att plogningen inte räcker, alternativt att de inte riktigt hinner med. Det innebär i alla fall ett rejält träningspass om jag beslutar mig för barnvagnspromenad. Sista minuset jag kan komma på just nu är att Ville inte kan sova ute, det snöar helt enkelt för mycket.

Nu ska ni inte tro att jag egentligen klagar. Jag tycker det underbart och jag hoppas, hoppas, hoppas och önskar mig en riktig vargavinter i år. Otto och grannflickan (Ejjen är min bästa kompis!) har lekt i snödrivorna i helgen. Åkt pulka och kälke. Ebba har byggt en snögrotta och har varit ute sammanlagt mer än under hela hösten tror jag. Så det har varit en riktig vinteridyll.

Själv fick jag en släng av Mårran i helgen. Helgerna är svårast att få som jag vill ha dem och att hålla humöret uppe. Vi är lite i ofas just nu Stefan och jag. Jag vill ha sällskap och roligt efter en vecka hemma med sporadisk vuxenkontakt. Han har stressat halvt ihjäl sig på jobbet och träffat hur mycket folk som helst och vill bara ha lugn och ro. Lugn och ro finns inte riktigt här hemma dessvärre, hur man än försöker. I maj ska jag börja jobba igen, jag börjar se fram emot det faktiskt. Skulle jag få riktig lappsjuka är det nog inte omöjligt att börja tidigare heller.

På det praktiska planet i helgen har det varit byte av vinterdäck, handla vinterkängor till Julius, skridskor till Otto, fixa lite mer praktiska lösningar i hemmet. Äntligen är förvaringslådan med allt småjox blivit uppskruvad på väggen i tvättstugan, en till hängare finns i hallen, så att väskor och jackor inte bara ligger i drivor innanför dörren. Mer ordning och reda till folket!

Hemulen blev det!

Hurra för mig idag! Idag firar jag mitt 37:e år på jorden med att dricka kaffe ur den här muggen som jag köpte som present till mig själv igår. Jag stod och velade hur länge som helst, mellan Mårran, Tofslan och Vifslan, Filifjonkan, Mymlan, lilla My och det var ingen lätt match och ett riktigt i-landsproblem. Men hemulen är helt rätt. Allt ska undersökas och systematiseras här i livet, analyseras in i minsta detalj. Å ena sidan och å andra sidan. Passar mig som hand i handsken.

Så just nu har jag det förmodligen bra mycket bättre än för 37 år sedan när mamma vid den här tiden utstod (enligt henne själv) jordens alla helvetens kval. Ingen epidural, för det fick man bara på veckodagarna och jag är född på en söndag. Vi hjälptes faktiskt åt att beställa hennes förlossningsjournal för några år sedan och för mig var det spännande läsning. Visserligen ingen EDA men allt annat fick hon! Lugnande, lustgas, värkstimulering och TJONG! Som grädde på moset slutnarkos så att hon missade hela första mötet med sin bebis. Med tanke på att lugnande injektioner passerar över till bebisen via moderkakan var väl jag rätt så drogad jag med. Pappa fick vara med och tog drösvis med förvirrade bilder när jag föddes, mycket vetneskapliga förutom att de är lite suddiga och insatta i fotoalbumet i helt konstig ordning och tagna ungefär samtidigt, dvs när mitt huvud framföds. Allt var inte bättre förr. Idag kanske mamma hade vägrat att föda vaginalt över huvud taget och krävt kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. I vilket fall som helst är jag hennes allra endaste barn.

Jag blev inte väckt på sängen idag med sång och uppvaktning. Jag blev visserligen uppvaktad 05.23 av en liten marodör som var pigg och kröp fram och tillbaka över huvudet på mig. Det funkar att väckta dödströtta mammor på det sättet. Numera är jag i sovrummet beväpnad med en stor korg leksaker så jag kan sova en liten stund till och slipper gå upp. Men vid 6-tiden spred sig en omisskänlig doft som fick mig på fötter. När jag bytte blöja på Lilleman inne på toa kommer storbarnen med presenter och sång! Vem har blivit uppvaktad på sin födelsedag inne på en toalett?! Det har jag! Superfina teckningar och ett egenhändigt gjort halsband! Sedan hann vi krypa ner i sängen allihop och mysa. Och så sjöng vi för mig igen, jag också. Det var fantstiskt fint och bra på alla sätt. Och ikväll kommer Stefan äntligen hem från Berlin. Plus att jag har fått sova och fått passning av småttbarnen av farmor. Och dessutom skiner novembersolen. Jag tror faktiskt inte det kan bli bättre just nu.

Höstutflykt

Fantastiskt väder idag när vi bestämt oss för att äntligen göra en utflykt.

Korv är gott! Till och med pinnbrödet blev bra!

Vi vilar upp oss inför den kommande veckan. Ville har däckat i min famn, det är tröttsamt att vara på upptäcksfärd...

Bilen är såld!

Äntligen! Får man väl lov att säga, det tog sin tid. Så nu är guldbilens tid förbi... För övrigt är Ville sjuk igen, den här gången en riktigt rejäl ögoninfektion, förmodligen lite ont i öronen och feber. Inte kul. Men så länge Otto håller sig på benen är jag glad. Andra nyheter är att jag grävt upp alla syrenplantor eftersom de inte gillar att stå i vatten. Det är rejält blött på tomten igen så nu blir det nog dränering i alla fall. Det känns inte som torka är framtidsscenariot direkt, snarare motsatsen. Den här helgen har vi inte gjort något speciellt och igår formligen vräkte regnet ner hela dagen. Och snart fyller Julius 7...

Huslig utav bara h-e!

Jag har kokat rabarbersaft och bakar bröd, har städat badrummet av bara farten. Nu tvingar jag Stefan att fixa trädgårdskomposten, det jag själv skulle göra.... Hmmm. Men han är frisk nu i alla fall! Och dessutom fick jag sovmorgon imorse, bara det!

Lite småbråkigt

Vi har varit hemma i,vad blir det? Två dagar. Skönt men hela tiden samma dilemma. Det är sommar och jag vill att alla ska ha det bra. Roligast, och så vill jag ha tid för egna grejjer. Ebbas bästa kompis åkte iväg på semester idag, de hann precis träffas igår, så hon har varit lite nere idag. Stefan har åkt på ännu en förkylning och har ont i halsen. Ville körde en stöknatt, så vi fick sova i omgångar. Hela förmiddagen gick åt till att sova igen. Först sov Stefan till 10 medan jag tog morgonpasset med killarna. Sedan sov jag igen mellan 12 och 13. Det ska lags mat, ätas mat, diskas och tvättas. Vart tog dagen vägen? Nu sitter jag här och vill vända på dygnet. Som en tonåring fast tvärtom. Så just nu har jag egen tid. Fast jag borde sova för att inte bli lättirriterad och gnällig imorgon. Svamligt.

Jag samlar på barnens fina ord

Otto har börjat lära sig konversera. Det går så fort.
- Det är mycket väder idag, är ett favorituttryck :-) Sedan har han lagt sig till med uttryck som precis, super och faktiskt.
- Mamma, du fina ögon... (Då smälter man)

Julius:
- Mamma, den där kjolen är faktiskt rätt fin...

Och Ebba som handlade marmelad åt mig på semestern hos mormor.

Det är mycket man får tillbaka...

Ensam en vecka

Jag så ensam är jag ju inte... Väldigt sällan ensam egentligen. Men Stefan är iväg och kommer hem på fredag så jag drar vuxenlasset själv till och med fredag. Hittills har det gått väldigt bra, fått sovtider och läggningar och middagar att funka. Men det kan säkert bli en del missöden också. Imorse samlade Otto många pluspoäng när han lekte snällt en stund medan jag slumrade på soffan. Den halvtimmen räddade min dag! Jag hörde långt borta hur han sprang och kissade och tömde pottan, tänkte att jag fixar det senare... Men trot eller ej, inga blöta kissfläckar över toagolvet. Han börjar bli stor. Han är faktiskt torr nu inomhus. Utomhus eller bort händer för mycket spännande grejjer, då glömmer han sig.

Ikväll var Otto ute och lekte med Ebba och Julius på kvällen medan jag lagade middag. De har koll på honom, men man kan inte lita på dem helt utan måste ha koll och titta ut ofta... Det såg så härligt ut, de lekte med pinnar (lasersvärd) och Otto hängde efter med en liten pinne, hoppade i vattenpölarna och fixade och donade, klättrade på stenar. Han får verkligen otroligt mycket frihet om man jämför med vad de andra två hade i motsvarande ålder. Och han klarar alltid otroligt mycket mer än vad jag tror. När han vill det, om han vill det.

Hemmamys

Måste ju skriva när det är bra också! Det är visserligen svinkallt, hälften av mina sommarsådda blommor plus en dahlia, plus tomatplantor, plus potatis har frusit! Potatisen kanske klarar sig, men tomaterna är gone, baby gone... (Så nu har jag raketsått om och hoppas att jag hinner med en andra vända...) Hursomhelst så har det varit två bra dagar. Jag kom iväg till frissan igår, fick hjälp med barnvakt av morfar, Hurra! Även köpt ny omgång linser till sommaren. Ville börjar bli svår på glasögonen, passar jag mig inte blir de helt böjda och knöckliga. Han börjar sträcka sig efter Ottos grejjer nu också och orkar sitta längre stunder i stolen. Det är bara för Otto att börja vänja sig vid att han inte längre kan köra bilarna precis vid Ville utan inblandning.

Otto hade en släng feber i tisdags men var pigg och god som guld när jag höll honom hemma igår. Han har börjat leka låtsaslekar, kommer med låtsaspresenter, låtsasmat och bjuder. Igår var han blöjfri helt med bara en olycka (visserligen inne hos optikern men ändå). Imorgon ska jag iväg på disputation med efterföljande middag. Träffa massa trevliga barnmorskor som jag känner! Ska bli så roligt!

Gräsmattan börjar bli riktigt frodig (med våra mått mätt). Och jag har strött på nytt algomin på de ställen där jag missat. Alla syrénplantorna från I är planterade och jag tror att svartvinbärsbuskarna-rotskotten kommer att klara sig. Den snodda rönnen och flädern ser ut att inte vara helt döda... Snart ska jag ut och gräva!

Idag jobbar Stefan hemma och vi ska äta sushi till lunch. Mysigt...

Snabb uppdatering

Hinner inte blogga egentligen, har fullt upp med annat (läs trädgård och barn!) Men Tooticki ska förmodligen skrivas ut imorgon :). Ville kan nästan sitta själv nu på 5 månadersdagen och koncentrerar sig i högsta grad på att försöka få händerna att gå dit han vill och ta det han vill. Det är mycket svårt och går förstås inte alls när han fösöker sitta på egen hand.
Otto är ett busfrö utan dess like och är han hemma är det egentligen bara att hänga med honom och släppa det man själv har för händer. Annars badar han med skor på, springer till brevlådan, försöker cykla på vägen, kollar in de som hugger ner skog på tomten bredvid, klättrar på staket, springer i rabatter och plockar ogräs (dvs allt som jag har sått). Ja mycket mer gör han som jag inte kommer på nu, sitta i sandlådan och gräva är inte roligt långa stunder längre.

Bra söndag

Härlig dag och härligt väder. Igår var det visserligen också rätt bra väder men då var jag mest arg på gräsmattan. Eller så var jag mest trött. Eller både och. Idag har vi hunnit gå en promenad Stefan och jag, Ebba och Julius har lekt hela dagen med syskonparet M och E. Praktiskt. Under promenaden hann vi återigen gå igenom hur vi ska lägga upp sommarens ledighet för att vi ska hinna känna att vi är lediga och inte bara slavar på.

Sedan snabblunch utan krusiduller eftersom Otto sov och kaffe i solskenet på altanen. Stefan beställde segelduk till solskydd för altanen och skissat på pegolaritning och jag har pysslat omkring. Skolat om småplantor och lärt Otto att kissa ute. Otto tyckte det var jätteskoj! Efter middagen planterade jag backtimjan och gråtimjan i slänten ner mot trädgårdslandet. Jag hoppas det ska ta sig. Då blir det en lila och rosa matta där, det borde bli bra.

Jag har börjat bära Ville på ryggen i Ergon, det är så mycket lättare att ha honom där än fram på magen. Ibland blir han lite missnöjd men för det mesta funkar det bra. Ett utmärkt sätt att söva honom och sedan lägga ner honom i vagnen.

Fredag och vackert väder

Idag har jag inte hunnit med någonting. Det är märkligt att vissa dagar bara slinker förbi utan att det känns som jag hinner med någonting. Ebba har varit sjuk igen. Hon har varit på benen 2 dagar den här veckan, sjuk 3.

Det här är vad jag HAR gjort:

- Fixat frukost, väckt barn, gick och la mig igen en timme.

- Varit på utvecklingssamtal med Julius i skolan. Det gick bra. Han verkar trivas och det var kul att få en liten inblick.

- Nattat Otto och lagat lunch.

- Varit ute en stund. Dragit vagnen och sövt Ville.

- Väckt Otto, fixat mellis.

- Hann sätta potatisen innan Ville vaknade.

- Diskat, tvättat en maskin.

- Påbörjat middagen.

- Hängt tvätt. Plockat undan, diskat igen.

Det här är vad jag skulle ha velat hunnit med:

- Spenderat lite tid med Ebba, känns inte som jag har hunnit med henne som jag velat den här veckan.

- Fixat med något av mina trädgårdsprojekt.

- Skulle behövt träna rygg och mage. Jag har inte ont i ryggen just nu men jag är trött och stel. Jag är lite bekymrad över att jag får någon konstig trötthetskänsla i den, det blir varmt som eld, bränner.... Knepigt.

Tar tillbaka hälften

Okej, nu sover bägge. Ge mig nu en halvtimme, en kopp kaffe och lugn och ro så tar jag tillbaka allting från mitt tidigare inlägg.

Tvärsur

Just nu klagar jag bara via den här bloggen. Jag har det bra för det mesta men jag blir bara så trött på att jag aldrig får någon egen tid. Jag hinner aldrig hämta igen. Ville sover dåligt på nätterna, så jag måste passa på att sova igen på dagen. När Otto somnat, ja då är Ville vaken och vill inte alls göra samma saker som jag. Han vill bli buren helt enkelt. På kvällen är jag helt slut när alla har lagt sig, så slut att inget känns roligt, vill bara sova. Ja, lägg till ett evigt pissregnande som gör att det tar 2-3 dagar av fint väder innan man kan överhuvudtaget gå ut på tomten och mitt humör är på topp. Ge mig fint väder, 2 sovande barn och en spade så jag kan gräva bort alla aggressioner och det blir alldeles fantastiskt.

Det regnar

På plussidan är att vi slipper vattna häcken, nyplanterade häckar och träd behöver annars stödbevattnas första året. Ett annat plus är att det var värre igår för då snöade det. På minussidan är att det ser ut som att vi bor i en göl. Mitt nygrävda land är ett träsk. Det är bara att konstatera att vi förmodligen kommer att behöva dränera om. Om det nu inte blir öken-torka i sommar. Då kommer vi att ha Vallentunas mest perfekta förhållanden förmodligen.

För övrigt är jag verkligen trött. Så där trött att inget känns roligt. Ville har stökat några nätter i rad. Han har kommit in i ett dåligt mönster att han är pruttig på natten. Vrider sig som en ål. Vaknar klocka 4, 5 och 6. Förutom amning. Igår sov jag en liten stund på dagen men idag ska Julius till tandläkaren så jag får se om jag hinner. Just nu leker Julius och Otto vilda lekar i tältet på övervåningen.

Påsklovsresans resultat

Vår påskresa blev rätt dyr... Själva tågresan gick smidigt och det går bra att åka kommunalt med hela flocken även om det är lite pyssel. Stefan släpade på stor ryggsäck och bilbarnsstol och katt i kattväska. Jag hade Ville i sjalen, Otto i vagn och en stor väska under vagnen, plus min "handväska" över vagnshandtaget. Ebba och Julius hade sina kläder och grejjer i varsin ryggsäck som de bar själva. Alltså gällde det att bestämma sig vilka skor som skulle med. Stövlar och dylikt var uteslutet men barnen måste ju ha bra kläder för utevistelse. Så jag åkte i gympaskor vilket kanske var så där, med tanke på att det blev snöstorm och 8 minusgrader. Varför tog jag ingen bild av hela familjflocken och all packning?!

Hur som helst så det som inte funkar i längden är att för att komma ner till pendeln måste vi ta taxi och det gäller det att få en buss annars måste vi få två taxibilar, alternativt att en av oss promenerar ner till stationen med vagn, det tar ca 30 minuter. När vi sedan kommer fram måste vi bli hämtade med två bilar. Så fort vi ska någonstans måste vi bli hämtade eller alternativt köra två omgångar. Hade det varit på det glada 70-talet hade vi väl bara slängt in alla barnen bak och åkt...

Summa sumarum nu är vi miljöovänliga och har köpt en Toyota Previa. Fin och grön är den i alla fall. Tanken är att den inte ska köra långa sträckor utan användas för att skjtsa ungar i Vallentuna med omnejd och så förstås till semestern. Idag ska vi fira med att rensa garaget från skräp och köra till tippen.