Humör, uppror och egna lösningar på skidprobelm

Vi har en 6-åring hemma och en 4-åring. Att sexåringar bara måste göra uppror och göra tvärsemot blev uppenbart i fjällen. Inte vilja åka hem när det är dags att åka hem. Att inte vänta på mamma och åka före i liften och sedan försvinna en annan inte så uppskattad händelse. Bli upphittad, gråtandes, hävdandes att det är mammans fel.

En sak som var mammans fel var att försöka ta sig ner för en svart backe med sexåringen. Ett överilat beslut skulle det visa sig men den såg inte så mycket värre ut än annat han klarat och vi skulle ta oss tillbaka till en träffpunkt och var lite sena. Det gick riktigt bra tyckte jag, jag åkte före sväng för sväng och Otto åkte efter. I det brantare partiet satte han sig dock och när jag vände mig om såg jag honom ta av sig ena skidan. Vad gör du? Ta inte av dig skidan ropade jag. Då skickade han skidan nerför backen och tog av sig den andra och lät den åka efter. Men, det där blir inte bra hann jag ropa, det är farligt! innan han bestämde sig för att glida efter skidorna. Med hjälm på huvudet blev hans huvud tyngdpunkten och det tog kanske 10-20 m innan han åkte nerför backen med huvudet först. Jag såg att farten avtog, försökte åka efter, fick tag i en skida. Väl på plats nere hos Otto hade allt gått bra men jag fick "skäll" av en medåkare. De trodde han ramlat i backen, hade väl inte sett hela händelseloppet. Själv är jag helt övertygad om att han hade klarat hela backen ner utan problem om han bara fortsatt sväng för sväng i långsamt tempo. Hur som helst, han tyckte det var läskigt och löste det på sitt eget sätt, efter eget huvud.

Lillebror är inte i upprorsåldern men har ett häftigt humör. Han har börjat kasta saker omkring sig när han är arg. Ikväll var han så arg på mig efter att han badat, att han spottade på sina egna kläder. Lite missriktad ilska kan tyckas, för sedan ville han inte ta på sig dem igen och har suttit inlindad i en filt resten av kvällen.

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

Trädgård och granatäpple

Nu är snön nästan borta. Gräsmattan ser bedrövlig ut och vi har haft mängder med snömögel i år, mycket värre än förra året. På 3-4 dagar har nästan all snö smlt bort. Det har hänt ingenting, ingenting och nu händer allt på en gång. Krokusen blommar redan och idag var det 13 grader när jag körde hem från jobbet. Jag undrar hur det blir med snödropparna? Vintergäcken blommar och en av pionernas röda knoppar sticker upp. Riktiga vårtecken och jag vill ingenting hellre än att vara ute. Allt inlusive jag själv har bara väntat på att den hårda snöskorpan ska smälta undan.

Otto och jag var hos logopeden för några dagar sedan. där fick han titta på bilder, öva l-ljudet och lägga l-memory. När logopeden gick igenom alla bilderna höll hon upp bilden (skulle föreställa en lök) och frågade: ser du vad det här är?
Varpå Otto svarade: Granatäpple! Väldigt världsvant!

Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

För er som undrat och frågat...

Otto har fått operationstid till 25:e januari. Hoppas han ska vara förkylnings- och kräksjukefri då. Sedan ska det förhoppningsvis gå lite lättare med tungmotoriken.

Idylliskt pepparkaksbak

Idag har Spindelmannen (i något för tajt och för liten trikå) och Darth Vader bakat pepparkakor hemma hos oss. Darth Vder hade dagen till ära tomtedräkt på och spelade dragspel. Så mysigt så. Kan meddela att Darth Vader var flitigare med baket och att båda gillade pepparkaksdeg.

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Sömnbehov

Vi verkar alla ha olika sömnbehov. Igårkväll var vi på fest hos vänner. Otto och Ville höll ut hela kvällen och somnade inte förrän i bilen på väg hem klockan 12. Otto sover fortfarande (om han inte ligger och läser Bamse i sängen) och Ville sov hela 45 minuter längre än vanligt och vaknade 06.45. Just nu håller han ihop med stil och leker med lego och gubbar. Jag väntar bara på brytet.

Oj då...

Nästan en månad utan en skriven rad. Idag är vi precis hemkomna från Borås, jag, Ville och Otto. Det var nära att jag packade en av min kära mors katter också. Ajax är nog den vackraste skogkatten jag har inom nära räckhåll. Men utseende är inte allt, han är fantastisk i sättet också. Så lugn och go, nyfiken och smart! Vilken charmknutte! Jag tror han skulle trivas bättre hos oss! Jag lovar att jag hade stulit honom om inte Stefan myntat regeln en in, en ut om familjens nuvarande konstellation. Ett nytillskott och en måste ut. Och nej, jag kan inte tänka mig att byta ut vare sig nuvarande katt, make eller barn för den delen.

För övrigt har vi i princip använt allt som jag packade ner, barnen har fått rida, vi har varit i djurparken och jag har sprungit sightseeing i området som sig bör. En av vännerna har jag hunnit träffa och det var nog Ottos höjdpunkt på resan. Hennes äldste kille hade en lyftkran som man kunde manövrera med fjärrkontroll. Vilken lycka.

Tågresorna har gått fantastiskt bra. Det mesta har gått bra förutom mitt sovande, vilket i och för sig får tråkiga konsekvenser för omgivning (läs mormor). Jag var osmart nog att tro att jag skulle kunna dela säng med Ville. Vi har bägge sovit urdåligt i två nätter innan jag kom på att lägga honom på en madrass på golvet. Så dumt att inte tänka på det på en gång. Ville är för övrigt en riktig djurälskare. Han tycker katterna är fantastiska och hästarna likaså. Han kunde ridit i en timme om han hade fått. Sken som en sol gjorde han ända tills det var dags för Otto. Gråt och tandagnisslan istället.

Nu är nog katterna och mormor däckade i några dagar framöver efter vårt besök.

Paus i bregottfabriken

-
Saftfika med Dupontarna

Långledig

Fyra dagars jobb och nu tre dagars ledighet. En bra jobbhelg. Jag kan bara konstatera att jag trivs på mitt jobb. Men ledighet är underbart. Jag vill ha sol och vår och mycket tid i trädgården. Otto visar inga tecken på att få vattkoppor. Jag hoppas att han får det, det vore så skönt att ha det gjort.

Önskeskor

Åh, vad Otto ville ha dessa skor. Och åh vad jag ville köpa dem åt honom! Men 179 pix för dåliga skor som inte kommer att funka hos ur-och-skur-dagmamma, näää det gick inte. Fram för mer rosa och glitter till alla småpojkar.

Positiv feedback med syfte att höja självförtroendet

Otto hittar ett legohus som jag knåpade ihop tillsammans med Ville igårkväll.

- Men mamma den är ju jättefin! Har du gjort den alldeles själv?

På dinosauriernas tid

Otto fascineras av dinosaurier. Fick dessutom en fin bok i julklapp som även jag tycker är intressant. Men det här med tidsuppfattning och avstånd...

- Mamma: För länge, länge sen fanns det dinosaurier. För typ 3 veckor sen! Sen kom en explosion med eld som gick upp högt, högt upp i luften, 10 meter! Och då dog allihop!

Otto-dag idag?

Imorse undrade Otto med en viss förhoppning i rösten om det inte möjligtvis var så att det var en Otto-dag idag. Han uppskattade vår dag på Vasamuséet, det är tydligt. Och jag har lovat honom att nästa Otto-dag ska vi åka till simhallen. Han väntar uppenbarligen.

Men nej. Idag är det min dag. Jag laddar batterierna. Och blev skitsur när jag så att jag blivit diffad att jobba nästa fredag förmiddag. För då är jag bjuden på lunch och bokcirkelträff. Med jobbanknytning. Vi läser den här boken och den är rätt provocerande för min yrkeskår. Fast å andra sidan rätt tänkvärd. Det finns helt enkelt många sätt att se på saken. Det ska bli mycket intresant att diskutera den med kollegorna men nu måste jag alltså hitta någon att göra ett byte med. Det brukar sluta med att man sitter där med ett extra helgpass, eller att det inte går över huvud taget. Men det sistnämnda är inget alternativ.

Superskurk

Vi åt pannkakor till middag igår. Hur det gick till minns jag inte men samtalet gled in på Darth Vader. Varpå Otto säger med emfas: Darth Vader är en riktig skurk!

Ja, jo det kan man ju inte annat än hålla med om. Han tuggar lite pannkaka och tillägger: När han lagar pannkakor äter han upp alla själv!

Veckomatsedel v 2

Så här har vi ätit i veckan och ska äta är det tänkt. Jag har ju varit ledig från matlagning hela julen så nu behöver jag lite schema, ordning och reda. På lördag reser ju stefan till Orlando och både den här veckan och nästa är barnen hemma från dagmamman på grund av Ottos brännskada. Som för överigt läker fint men som belv värre än jag trodde. Att ja ghåller honom hemma beror på infektionsrisken. Blåsorna har spruckit och läker fint men nu är huden knastertorr och huden spricker lätt vilket gör att det lätt bildas nya sår där bakterier gärna etablerar sig... I sommar kommer han få ha skydd på armarna, långärmat eller övertejpat som skydd mot solen. Tiden lär väl ockå utvisa hur stora ärren blir. Nåväl, veckans matsedel:

Måndag: Thaisoppa med lax och potatis, kokosmjölk, ingefära.

Tisdag: Citronkyckling m chiliås. Pasta eller kamutvete till. Syrade grönsaker, avokado.

Onsdag: Potatis och spenatomelett med fetaot. Morötter.

Torsdag: Spenatpannkakor med lingonsylt.

Fredag: Stefan lagar.

Lördag: Lunch: Kållåda. Middag: Vegetarisk lasagne.

Söndag: Hemmagjorda hamburgare.

Brännskador

En olycka händer så lätt. Med alla minusgrade har vi eldat... För några veckor sedan hade vi änglavakt men inte idag. Otto snubblade och tog emot sig med underarmarna mot kaminens lucka som var het. Som tur är har vi världens bästa grannar med resurser. Kallt vatten, blöta omläggningar i en halvtimme. Aloeveragel, mepitel, icke-klistriga kompresser, bandage, alvedon. De sista grejjerna hade jag faktiskt själv i vår förbandslåda. Just nu har han inte ont och jag hoppas det ska hålla sig utan för mycket vattenblåsor. Men det kommer bli omläggningar och hemmavistelse från dagmamman de närmaste dagarna.

Hur man eldar

Oj sa Otto, det håller på att slockna i spisen! Jag kastade in ett vedträ, hann precis stänga luckan och då ringde telefonen. Telefonsamtalet varade inte länge, högst någon minut. När jag avslutat ser jag pojkarna stå vid kaminen och det brinner som sjutton. Tittar in och ser en pappkartong och FYRA nya vedträn därinne. Otto har eldat och Ville tittar på. Ingen brann upp och ingen brände sig. Änglavakt?!

Chokladkalender-tjuv

Julius har för första gången fått en chokladkalender. Han fick den på ett kalas i klassen där alla bjudna fick varsin. Jag kan principiellt bli lite sur över att kalasen haussas upp så mycket. Det badas, leks på lekpalats och bowlas, bjuds på trerätters-middagar och det gås på skattjakter och ges bort presenter. Vi hade iofs ett jättekul spökkalas för Ebba förra året men då var det å andra sidan bara hennes bästa vänner bjudna.

Jag har två invändningar mot kalashysterin. Det ena är att det blir dyrt när hela klassen ska bjudas och det inte räcker med ett vanligt kalas. de som har det sämre ställt känner sig tvingade att göra mer än som behövs. Ett vanligt kalas med tårta och lek räcker liksom inte. Det andra är godis-överflödet. Om man tex har ett överviktigt barn blir tillfällena till över-ätande väldigt många. Det är kalas, varje avslutning med simskola, fotboll och skola ska firas med att äta sött. I skolan är det fredagsmys med kakor och chokladbollar. Det blir så många tillfällen till att lära sig att allt ska firas och mysas. Uppe på dessa tillfällen kanske man i familjen vill ha godis/glass till helgen. Vi lär våra barn att hetsäta. Nåja, jag kanske överdriver, överkonsumera är väl ett bättre ordval.

Husom helst, chokladkalender fick han i alla fall och han var väldigt lycklig. I förrgår när han skulle sova och jag var uppe för att natta honom tittade han vilken lucka som skulle öppnas dagen efter. Och häver upp ett illvrål. Varenda lucka är öppnad och kvar är endast en liten bit. Storgråtandes kastar han sig på sängen. Själv blir jag faktiskt helt perplex. Ville kan inte ha rånat kalendern, han kan inte äta choklad utan att lämna spår efter sig. Ebba skulle aldrig få för sig att göra något sådant. Otto... Ja Otto är den troligaste kandidaten men jag trodde faktiskt inte heller att han kunde häva i sig så mycket choklad utan att lämna ett enda lite spår. För säkerhets skull gick jag net till Stefan, mormor (på besök) och Ebba och frågade dem men ingen av dem ville kännas vid chokldstölden(!) Otto hade inte riktigt hunnit somna när jag kikade in på hans rum så jag frågade även honom.

- Otto har du ätit upp Julius choklad?
- Ja, men jag sparade en bit!
- Men det får man ju inte göra! Det är ju hans chokladkalender och nu ligger han inne på sitt rum och gråter!

Då börjar Otto gråta. Mitt hjärta svämmar över. Han lyckas få fram att han också velat ha en chokladkalender. Själv känner jag igen skam-scenariot från när jag själv var liten och tog något som jag visste att jag inte fick. Den där känslan av skam och skuld när man blev påkommen, den känslan som förmodligen (?) gjort att man inte fortsatt ta andras choklad eller pengar...

Otto ville inte säga förlåt men jag bar in honom till Julius ändå. Sedan talade jag om för honom att vi tillsammans skulle gottgöra J dagen efter. Här hade det varit bra om han hade haft några egenhändigt sparade kronor i en spargris att använda men det har han inte. Igår inhandlade vi tillsammans en chokladkanin till Julius. Så var ordningen återställd för den här gången.