Det börjar komma ikapp

Nu tjatar jag igen men det slår när jag tittar igenom min blogg. Sista kommentaren från pappa är 14 januari. 14 januari, det är inte så länge sedan. Kommentaren är så typisk honom, så personlig och så levande. Hur kan orden finnas kvar? Egentligen borde hans kommentarer på något sätt också suddas ut när han försvunnit. Och hur länge får man vara ledsen?