Nu när illamåendet i princip är helt över, även om jag fortfarande undviker rå lök i sallad, balsamvinäger dressing, kaffe osv, hade jag tänkt mig att försöka dra ner på mitt sockerintag... Jag älskar sötsaker, godis, kakor och bullar! Men jag vill inte föda en 5 kilosklump till bebis den här gången heller och kan jag göra något för att motverka det, så ska jag. Men vilken abstinens jag börjar få!
Hos svärmor fanns det så mycket bär jag kunde peta i mig men här i vår stenöken? När jag jobbar har jag inte tid att knappt ens äta vanlig mat, så då har det gått lätt. Men nu sitter jag här, ledig och allt, ska göra slutspurten på uppsatsen och jag skulle kunna göra rätt mycket för en påse smågodis, eller en kanelbulle... Tyvärr har jag meddelat Stefan mina intentioner så nu kan jag inte föreslå att jag ska cykla iväg och handla något till ikväll. Vilka problem man kan ha... Jag gissar på att jag egentligen har väldigt tråkigt.
Otto har lärt sig att säga gröt, spotta när han borstar tänderna och göra tecken och sjunga en egnhändig Imse-Vimse visa. Annars är det fortfarande mest nej som gäller. När Stefan ska natt honom kan han till och med gå ut ur rummet och lämna honom liggandes i sängen och somna själv. När jag nattar ligger han INTE kvar. Fast han är inte lika mammig som i början av sommaren och det är jätteskönt.
Julius är mest arg. Livet är ofta orättvist mot honom (läs mamma och pappa). Ska man verkligen behöva ha kalsonger på sig när man äter frukost? Varje dag? Plocka in sin tallrik i diskmaskinen varje dag? Allt kan bli en konflikt. Han stampar i golvet, morrar och ryter, nästan gråter och håller för öronen när man försöker förklara. Vilket temperament.
Ebba läser och spelar Harry Potter. Vill inte gärna ringa skolkompisar men hänger med när jag träffat väninnor med jämnåriga och haft jättekul.
Och vi fortfarande inga riktiga sommarplaner. Kanske vandrarhem vid Göta Kanal? Annars finns det att göra här hemma. Imorgon ska Stefan och barnen till Tom Tits. Och jag ska skriva, fast inte på bloggen.
2 kommentarer:
Det är förvånansvärt tufft att skriva. Man kunde tycka att det inte skulle vara så märkligt att sätta sig vid datorn och skriva ner det som man egentligen vet rätt mycket om. Men varje gång är det som att klättra över ett högt berg innan jag kommer igång. Och jag hittar på allt möjligt annat för att slippa. Undrar varför?
Olle
Nu är det resultatdiskussion som hägrar, jag ska knyta ihop säcken med frågeställningar, bakgrund och resultat. Igår våndades jag hela dagen och skrev och suddade och suddade igen. Bläää. Idag kanske det går bättre? Fast jag fick städat, tvättade all tvätt och bakade bröd, så snacka om att försöka hitta undanflykter.
Skicka en kommentar