Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.