Tooticki gillar sjuka barn

Tootickis fredagsmys

Hon kör egenhändigt gjord spikmatta av lego och tror samtidigt att hon är kattunge som får plats i legolådan. Men vadå? Huvudet får ju plats...

Nöjd katt

Hon är inte så bortskämd med uppmärksamhet min lilla katt. Ikväll har hon dock fått utstå kloklippning, kamning och så borttagande av några tovor. Det gäller att vara rätt snabb för hennes tålamod är begränsat. Samtidigt tycker hon faktiskt att det är lite mysigt. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och snusar.

Glad katt

Jag har fått hem en lycklig katt. Hon har varit på semster hos mor i nästan hela juni och juli. Kattsällsakp men ingen utevistelse förutom på balkong. Jag kan säga att hon blev själaglad att få komma ut på sina ägor. Man kunde nästan se leendet! Hon smyger omkring i buskarna, ligger i hammocken och latar sig och spanar på fjärilar, grodor och andra småkryp. Går efter mig och spinner. Vill absolut inte vara ute på natten utan vill in och trot eller ej ha sällskap! Igår fick jag inte gå och lägga mig! Hon haffade mig med högljutt spinnande och tvingade till sig en gosstund i soffan. Tooticki är ingen knäkatt och har aldrig varit men igår kröp hon tätt intill mig och spann så jag trodde soffan skulle lyfta. Jag har förstås saknat henne, det har känts tomt utan vår knaskatt. Men jag var inte beredd på att hon skulle saknat oss! Fasat det är tveksamt om hon skanat Ville, det ska erkännas.

Mer påsk

Jag glömde ju att skriva om det som varit bra... Bäst att bli lite mer muntergök! Innan Ville blev sjuk sprang han omkring på Vilan och upptäckte allt och var hur nöjd som helst. Otto lekte mycket med storbarnen och hoppade massor med studsmatta. Påskharen kom på besök och det blev äggletning. I solsken med glada barn, lagom svårt i år. Inte som förra året när Ebba gick i snöstorm och grät och letade efter sitt ägg som var gömt på ett alldeles för svårt ställe. Ebba och Julius har lekt pokemon-fantsi-lekar och pysslat och haft kul.

För övrigt har vi faktiskt världens bästa katt, tycker jag. Så lättsam. Följer med utan så mycket jam på lång bilresa (hon har iofs inte så mycket att välja på) klarar av att släppas ut och håller sig med ett lagom litet revir i trädgården och är sams med farmors katt. Släpps ut samma morgon som vi ska åka men låter sig snällt fångas in när det är dags att åka hem. Lite kul är det att vi har fått en ny matta i vardagsrummet som vi la ut när vi kom hem. Den har hon verkligen invaderat. Jag antar att den måste gnos in med hennes lukt.

Sur katt

Fast rätt söt! Eftersom hon är så inkapabel att freda sig från småpojkarna har jag här introducerat hatthyllan till henne.

Hon förstår ingenting

Tooticki förstår inte vad jag pysslar med alls. Plötsligt imorse fick hon inte gå ut. Mycket konstigt. Det slog mig nämligen igår när jag såg henne stryka omkring uppe vid husbygget - hemska tanke, tänk om hon får för sig att kissa där! Så lösningen blev att hon får bara gå ut om hon gått på lådan först. Men jäklars vad envis hon var. Klockan åtta ikväll gick hon på lådan! Maken till envis katt som dessutom klarar att hålla sig så länge?! Men jag vill verkligen inte ha en katt som går i andras trädgårdar. Och hon förstår ju inte skillnaden.

Ostrukturerad Måndagmorgon

Segstartad idag. Otto vill leka och jag vill dricka kaffe. Försöker mig på att kombinera båda men det kommer nog inte att gå så bra misstänker jag. Idag har jag inte planerat något förutom att hämta Ebba på tennisen och baka bröd.

Helgen har varit bra. I lördags träffade jag vänner inne i stan och tog en fika. Men varför har jag inte lärt mig att det är ett hopplöst företag att fika med en 14-månaders? På fin-fiket med dyrt kaffe och choklad, utan en enda macka att inhandla så långt ögat når? Det gick med lock och pock i 2 timmar sedan ylade Ville så att folk började kasta getögon på oss. Minst sagt. Men det var trevligt i alla fall. Igår blev det en runda till storaköpcentrat för mig och Stefan endast med Ville. Ebba passade Otto i 3 timmar (mot betalning förstås) och de hade det jättebra. Och vi fick tag i en ny jacka till Julius, tennisskor till Ebba, skosnören, underkläder. Julius fullkomligen demolerar sina kläder, förra veckan kom han hem med vinterjackan i princip i trasor. Nu hittade vi en på rea och så kan den ju faktiskt ärvas vidare om den nu håller, vill säga.

Idag tänker Otto skriva en önskelista till tomten (det gäller att vara ute i god tid). Han blandar ihop tomten och födelsedag, vilket i och för sig inte är så konstigt. När tomten kommer då äter man tårta!

Tooticki borde döpas om till Tova. Jag försöker reda ut knutorna i hennes päls men jag ligger alltid steget efter. Och eftersom väderleken de senaste dagarna var blöt, så tenderar hennes päls att tova sig mer... Suck. Jag längtar till hon får sommarpäls. Fast å andra sidan får mammas innekatt Ajax tovor i pälsen trots att han bara är inne.

Nu har Ville börjat diska och Otto tycker jag är bedrövlig som bara sitter vid datorn. Dags att vakna till liv och aktivera sig med disk, tvätt, bak och lek.

Ordningen återställd

Tooticki verkar nöjd över att vara hemma. Hon är utekatt igen, skuttade med och hämtade tidningen imorse. Lite rädhågsen var hon allt men det gick snabbt över. Härligt att se också att hon håller till en del på vår egen tomt. Smyger på ängen, trampar på backtimjan i jakt på humlor. Nu behöver hon äta upp sig och bygga på lite muskler.

Stukad katt utan tratt

Tooticki har sedan steriliseringen gått under namnet katten med tratten. Om hon längtade ut innan är det ingenting mot vad hon gjort de senaste 10 dagarna. Nu skulle hon äntligen få komma ut när jag tagit stygnen, vilket skedde på midsommarafton. Men självkänslan satt inte riktigt där den skulle. Kanske känner hon sig fortfarande svag? Hon var ute några korta stunder och verkade ändå mycket nöjd. Smög lite bland buskarna, kände uppenbarligen igen sig. Tog ett race eller två över gräsmattan.
Igår blev hon skrämd av en röd katt. Imorse jagade han upp henne i ett träd, jag fick hämta stegen och plocka ner henne. Nu vågar hon inte gå ut... Stackars katt som längtat så efter friheten!

Måndagar

Känns alltid som söndagar gjorde för sen sisådär 12 år sedan. Lite allmänt bakis, slöar och får inget gjort. Skönt i alla fall. Nu är det sista veckan innan skolavslutningen. Veckan är fylld av aktiviteter, jag tror det är något varje dag. Imorgon ska Tooticki röntga bäckenet och steriliseras. Igår lyckades hon smita ut på vift. Stefan stängde in henne på Julius rum när vi skulle öppna och vädra igår. Så där smart, det tog inte lång stund innan det var glömt varför dörren skulle vara stängd. Men hon kom hem snällt klockan elva lagom till läggdags. Det ska bli så skönt att kunna ha henne ute igen. Slippa ständigt jamande hårande, uppkräkta hårbollar på mattan och rensa kattlådan. Det är inget bra kattliv för henne heller.

Släpp ut mig för i h-e...

Förresten Tooticki

Ja, hon blev ju inte kvar under altanen trots att vi nätade in. Ingen nämnd och ingen glömd lämnade en lämplig kattlucka vid stupröret. Så det var fritt blås ut... Men att hon slapp ut från början var ju mitt fel, så att summa sumarum... Hursomhelst hittade jag henne nöjd och glad på grannens trapp i morgonsolen tillsammans med svarte friaren. Suck. Sedan dess har husarresten fortsatt. Positivt är att hon inte verkar ha ont längre och att hon inte haltar. Igårnatt sov hon hos Ebba (Julius dörr var stängd). När vi tittade in innan vi gick och lade oss, låg Ebba och sov med armen runt henne och näsan i hennes päls... Gosigt

Var f-n är min katt?!

Svaret är under altanen. Det finns en del fakta i det här målet, det finns bra och dåliga saker. Tooticki ska rehabiliteras och det borde göras inne. Vilket hon inte håller med om. Imorse började hon löpa. Det är i och för sig bra för då är hon inte dräktig och slipper göra abort. Slipper åka till veterinären och göra ultraljud. Fint så. Men. Tooticki är en del av en relativt stor familj. Och det har varit fint, varmt väder i helgen. Med andra ord har dörrarna lämnats öppna av och till. Av alla i familjen, av och till. Så hon har varit på vift två gånger och infångats meddelst svanshållning. Inte snällt men snällare än att fånga henne i halta benet. Löpet verkar ha gjort henne snabbare och piggare och i eftermiddags smet hon för tredje gången. Att dörren var öppen då var mitt fel (och det kanske var lika bra). Hur som helst smet hon snabbt in under altanen för att slippa bli infångad i svansen. Vi försökte spruta ut henne med vatten men det gick inte. Sedan kunde vi inte se henne så vi trodde att hon smitit vidare. Jag svor eder kan jag lova och hotade med avlivining på studs om hon infångades.
Hon bör ju nämligen inte utsätta sin fraktur för alltför mycket belastning och hon bör definitivt inte bli dräktig om hon nu inte var det. Så vi letade i skogen och hos bonden och lite varstans. Såg ingen Tooticki. Gav upp. För det fanns ju lite annat att pyssla med.
Plötsligt ikväll såg jag vår katt smyga över gräsmattan. Försökte fånga in henne men det hade jag minsann inget för, hon smet in under altanen igen. Medan jag nattade Ville kom jag på den lysande idén att näta in altanen så hon inte kan smita ut. Så det har vi gjort. Om hon inte smitit vidare innan vi gjorde detta så befinner hon sig under altanen och kommer att rehabilitera sig där till hon behagar att komma fram och låta sig fångas in. Vi får se om det hon lockar till sig friare dit i natt. Och om det är rymningssäkert och inbrottssäkert. Tiden får även utvisa om hon eller jag är mest envis. Jag är inte alls säker på att det är jag.

Var är katten?

Igår hämtade jag hem Tooticki eller Halta-Lotta som hon numera kallas. Tufsig, jamig och tunn. Först haltade hon omkring här hemma kollade läget, åt och lade sig under soffan. Under kvällen intog hon favoritfåtöljen och vilade. Inatt har hon fått sova i tvättstugan för veterinären sa att hon mår bra av lugn och ro. Hon ska vara inomhus i 8 veckor är det tänkt. Stefan släppte ut henne ur tvättstugan imorse och nu hittar jag henne ingenstans. Förmodligen blev morgonens villervalla och bombnedslag för mycket för henne och hon har krupit in i något hörn men vilket? Eller så har hon smitit ut och det är inte alls omöjligt. Så mycket för den konvalescensen i såfall. Inte har hon fått sina smärtstillande tabletter heller, dem hann jag inte hämta ut igår och idag fanns de inte på apoteket, kommer först i eftermiddag. Stackars katt. Att vara sjuk i vår familj är ingen vila precis. Förresten är det bra med kattförsäkringar! Jag har fått lägga ut ca 2000 istället för 11000.

Snabb uppdatering

Hinner inte blogga egentligen, har fullt upp med annat (läs trädgård och barn!) Men Tooticki ska förmodligen skrivas ut imorgon :). Ville kan nästan sitta själv nu på 5 månadersdagen och koncentrerar sig i högsta grad på att försöka få händerna att gå dit han vill och ta det han vill. Det är mycket svårt och går förstås inte alls när han fösöker sitta på egen hand.
Otto är ett busfrö utan dess like och är han hemma är det egentligen bara att hänga med honom och släppa det man själv har för händer. Annars badar han med skor på, springer till brevlådan, försöker cykla på vägen, kollar in de som hugger ner skog på tomten bredvid, klättrar på staket, springer i rabatter och plockar ogräs (dvs allt som jag har sått). Ja mycket mer gör han som jag inte kommer på nu, sitta i sandlådan och gräva är inte roligt långa stunder längre.

Bröd imorgon

Nu ska jag sova. Jag har dock satt en fördeg till baguetter som vi ska ha på utflykt imorgon om vädret blir bra. Provade att baka baguetter igår och det var faktiskt väldigt enkelt, otroligt gott, bästa brödet jag någonsin bakat. Så nu vill barnen ha repris.
Men när jag går in i tvättstugan så är det så tomt... Matskålarna står där men ingen katt. Ingen katt som gått och lagt sig uppe i Julius rum. Inget småknorrande och surande för att hon inte får gå ut sent på kvällen.

Bäckenfraktur

Inte så konstigt att hon hade ont och inte ville äta och dricka. Idag fick jag nog och åkte in med Tooticki igen. Ett sånt litet sår kan ju inte orsaka en sådan dålig allmänkondition. Satt och väntade två timmar på att få komma in. Sedan blev hon kvar. För en liten stund sedan ringde de och berättade.
Men en sak undrar jag mycket över. Och det är veterinären i onsdags kväll. Att han bara skickade hem oss utan att kolla upp henne bättre. För oavsett om hon blir bra eller inte så har hon fått lida i onödan i två dygn. Men det kan gå bra, hon kan bli bra om vi har tur.

Nattligt friare

Jag lyckades fånga in Tooticki igår efter lite om och men. Hon var inte intresserad av att vara innekatt! Det här var det närmaste jag kom friaren, han är väldigt skygg... Men han satt troget i flera timmar och väntade på sin käraste. Hon är numera instängd ofrivilligt innekatt tills hon löpt färdigt. Som hon har jamat! Nu har hon tillfälligtvis givit upp och gått och lagt sig.

Vårkänslor

Jag vet att jag tidigare skrivit att det inte borde vara jag som ansvarar för att Tooticki ska få sin p-piller på rätt dag. Det har funkat ändå otroligt nog. I söndags kom jag på att jag missat att ge dem och hon fick dem igår, i måndags. Lägg till att det är april, kattbebisarnas månad och gissa vad? Jo, vem kom jag på, på bar gärning? Jo Tooticki ihop med en svart fästman och han var definitivt inte norsk skogkatt i alla fall. Mitt puckade jag. Inte fattade jag att hon löpte för att hon jamat ovanligt mycket och vägrat komma hem på kvällarna? För att hon är ointresserad av mat? Jag trodde att hon inte trivdes hos oss längre!

Ringde veterinären, och nej, det finns inga dagen efter piller för katter. Var så god att göra ultraljud om en månad och sedan abort om det behövs. Och fortsätt med p-pillren under tiden. Jag hade nog valt att låta henne få en hoppsan-kull om det inte var för att vi skulle tvingas bli hemma hela sommaren. Det går ju inte att åka på semester med kattungar. SÅ jag väljer vår bekvämlighet framför hennes...