Från vad då? Från koma kanske... Har varit såååå trött. Det är jag nog fortfarande men det går lite upp och ner. Otto vaknar tidigt vid 6-6.30 på morgnarna och Ville är en kvällsbebis som är vaken till tolv - ett på kvällarna. Förra veckan var Stefan i USA och även om jag fick aldrig så mycket hjälp av svärmor och verkligen fick sova ut så kände jag mig helt slut! Konstigt.
I lördags kände jag mig verkligen som stormamman. Ensam hemma med alla barnen plus två kompisar till Ebba och Julius som var där och lekte. Och alla fick lunch, halleluja!
Igår var Ville och jag hos kiropraktorn. Fascinerande hur fruktansvärt obehagligt det är att bli knäckt, jag vänjer mig aldrig. Det känns verkligen som jag ska gå av på mitten. Men efteråt, kan jag sträcka ut hela kroppen och andas lättare! Så nu är det träning som gäller. Promenerar gör jag så mycket så vardagsmotion får jag så det räcker. Den där halvtimmen om dagen som man ska röra på sig, det är inga problem. Nu måste jag dock få upp styrkan i rygg och mage. Magmusklerna är helt obefintliga! Så ambitionen är 3 halvtimmar i veckan. Jag drömmer om att testa på Ebbas kampsport Chay-in-do till hösten. Det verkar så kul! En blandning av kampsport och yoga. Det tror jag är precis vad jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar