söndag, september 19, 2010

Efterspel

Jag valde Mårrankoppen till kaffet imorse innan jobbet. Så här i efterhand känns det nästan som ett omen. Resultatet av morgonens förhoppning blev kris och katastrof. Så kan det också bli.

1 kommentar:

Anonym sa...

Döden kallar verbens ljus till evig
hinderlöpning genom tysta rum,
förtvivlan: människornas ögon
existerar inte heller. Utanför

mitt egendomligt öppna fönster
stiger världen oavlåtligt medan
stundens fjäril lämnar klockan
orörlig i skuggan av sig själv.

Gäst hos väderleken

-

Ordgaller

- Peter Ingestad, Solna