Nu är det paybacktime för förra veckans långledighet. Igår Huddinge och föredragshållning. Idag Huddinge för Simulatorträning med akut dåliga nyfödda barn. Jätteintensivt och jag har lärt mig fantastiskt mycket och fått bra feedback. Man jobbar som på riktigt med olika fall som kan uppstå i verkligheten. Alla spelar med och så blir det nästan lika mycket pulspåslag som på riktigt. Lite av pulsen kommer sig också av att lärarna och halva gruppen observerar och att man blir filmad. Som tur är får man mycket positiv feedback och det man gör bra lyfts fram. För som lärarna själva uttryckte det så är man ofta väldigt duktig på att vara självkritisk och reflektera över det som fungerat mindre bra. Samtidigt får man också frågor om vad man kan förbättra till nästa gång. Mycket handlar om kommunikation och ledarskap, inte bara om tekniskt kunnande.
Resväg till Huddinge hemifrån oss kommunalt är 1,5 timmar. Så jag har tillbringat en del tid i lokaltrafiken de två senaste dagarna och filosoferat om hur mycket mindre koldioxid jag släppt ut genom att låta bilen vara hemma. Men det är lite tjurigt att ge sig av hemifrån redan vid 06.20 när man börjar 08.15. Så igårkväll blev det tidigt i säng. Sedan fortsätter jobbveckan med 4 vanliga arbetsdagar innan den är slut.
Jag har funderat på det där med föredrag. Det är lustigt hur svårt det är att hålla bra föredrag. Att prata i en timme även om det är om något man brinner för och kan, är trots detta jättesvårt. Jag upplever att jag lätt glider utanför ramarna av vad jag verkligen vill prata om och att hålla fokus på det viktigaste. Och plötsligt när jag har pratat en stund blir jag trött på min egen röst, jag blir trött på mina exempel, jag börjar fundera på varför jag inte kan få prata om något mer intressant... Inte så uthållig med andra ord.
För det är ju så att man kan sitta på en föreläsning och lyssna och tycka att det är intressant. Blir man tillfrågad efteråt vad det handlade om kan det ändå vara svårt att sammanfatta. Efter en vecka är det borta helt, utom möjligtvis någon liten grej, som av någon oklar anledning etsat sig fast. Helst vill jag vara så där jättebra som proffsen men jag inser att dit har jag en bra bit :)
2 kommentarer:
Att hålla föredrag är en svår konst. Skall man lyckas fånga en publik mer än 20 minuter, vilket är den normala tid som en person kan förmås ägna någon som står och pratar utan att man själv får svara eller röra på sig, så krävs litet extra. Bryt upp föredraget i olika delar, två eller hellre tre om det är en hel timme. Gör en tydlig och bestämd paus och markerat hur långt du har kommit i föredraget: "nu har vi ... och nu skall vi gå över till.
Variera röst och framtoning om möjligt, rör dig. Gör något annorlunda (t ex rita på tavlan i stället för en OH-bild). Då minskar risken att du blir trött på dig själv - och känner du det så, kan du vara ganska säker på att de som lyssnar också har lagt av.
Jag brukar lösa det genom att försöka göra folk mer delaktiga. Starta en diskussion där jag kan lyssna ett slag och slippa prata hela tiden själv.
Skicka en kommentar