Tittar bakåt

Tittat bakåt ikväll på bloggen för att visa Otto bilder från när han var liten. Vad mycket jag skrev och ingående. Känner att jag inte riktigt vill det längre. Men roligt att läsa om barnen. Så mycket som har hänt med både dem och mig.

Otto har i alla fall nästan börjat läsa. Börjat knäcka koden. Visserligen är det fortfarande svårt och när det är jobbigt är det också nästan omöjligt att vara stilla. Han liksom rinner ut i soffan åt alla möjliga håll. Men de lätta orden läser han nu. Han, på, och, de, att, också, ville osv.Två milstolpar i år. Simma och läsa. Han förkunnade dessutom ikväll vid middagen att nu har han gjort slut med tidigare bästa vännen. Han slåss och jag vill inte bli som han. Själv var han kompis med alla i klassen för övrigt... Well, well

Ebba har för övrigt världens knäppaste mamma. Hon har fått en bärbar dator i födelsedagspresent och den får hon inte ha i knät för jag oroar mig över alla eventuella flamskyddsmedel. Ikväll har jag stoppat in två vedpinnar mellan henne och datorn som skydd...

Ville har städat

Så här fint blev det när Ville skulle fixa i ordning i klädkammaren. Innan var det stökigt, nu kommer man inte in...

Äntligen

Nu är tre veckor i Göteborg till ända. Den här veckan startade med två saker som krävt förberedelse av mig mentalt och rent arbetsmässigt. Det är först idag som jag sitter med en hel jobbdag hemma och känner lugnet. Stefan jobbar också hemma idag och eftersom jag ska på vift ikväll så har vi haft kafferast tillsammans. Supermysigt. Jag sitter uppe i Ebbas rum som hon motvilligt lånade ut och tittar ut på hösten och tänker att jag är väldigt lyckligt lottad.