Ville har städat

Så här fint blev det när Ville skulle fixa i ordning i klädkammaren. Innan var det stökigt, nu kommer man inte in...

Äntligen

Nu är tre veckor i Göteborg till ända. Den här veckan startade med två saker som krävt förberedelse av mig mentalt och rent arbetsmässigt. Det är först idag som jag sitter med en hel jobbdag hemma och känner lugnet. Stefan jobbar också hemma idag och eftersom jag ska på vift ikväll så har vi haft kafferast tillsammans. Supermysigt. Jag sitter uppe i Ebbas rum som hon motvilligt lånade ut och tittar ut på hösten och tänker att jag är väldigt lyckligt lottad.

Hemma

Det är så underbart att komma hem! Ville och jag åkte imorse från Borås och imorgon åker jag iväg för sista veckan i Götet igen. Knappt värt det att åka hem kan man tycka. Men det är det. Åh vad hemma är bäst. Familjen, det är löjligt vad skönt att ha dem nära.
Sedan jag kom hem kl 12 har jag hunnit pussa på barnen, vara ute i växthuset, gått en långpromenad med Stefan, sprungit en vända i regn i skogen, badat badkar med Ville, samlat en himla massa sniglar, tvättat, dammsugit en snabbis, ätit en god middag och druckit ett glas vin. Nattat Otto och berättat bästa och sämsta. Ville och Otto har varit som uppslukade av varandra ända sedan vi kom hem och har lekt, lekt och lekt. Och nu vankas det dessutom kladdkaka som Ebba fixat. Jag får tanka energi så det räcker hela veckan.

Snö igen

Idag har vi firat 31/3 med att bygga snöborg och snögubbe. Vilken kramsnö, har aldrig varit med om liknande. Det var bara att rulla. Undrar lite över hur lång tid det kommer att ta för en massiv snöborg att smälta.

Mer då? Funderat lite på jobb. Håller på med en stipendieansökan och när jag var ute och sprang kom jag på en del kompletteringar. Men trädgårdsväder har det inte varit.

När barnen växer

Dåliga föräldrar! Hösten har varit mild och inledning på vintern också. Nu när kylan slog till har vi fått handla. Bra på sätt och vis för nu har vi köpt skor och bättre kläder på rea. Men! Vi glömde Julius! Inga vinterskor, bara ordentliga höstskor! Igårkväll visade det sig att mina kängor passar honom! I stl 41. Intressant! Så nu fick han ta över dem och jag måste inhandla något annat. Nästa år tar jag över Ebbas vinterskor?

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

En ledig helg!

Om jag bara får ändan ur vagnen, ska jag idag hinna med att springa en längre tur i solen och höstskogen och gräva ner vårlökar i trädgården. Har jag riktigt mycket energi hinner jag rensa ogräs i trädgårdslanden. Det var någon idiot som påstod att om man bara rensade ogräs framtill midsommar så skulle jobbet vara gjort. Pyttsan. Då har de inte varit hemma hos mig.

Ville har beställt sin födelsedagstårta redan. det ska vara choklad, grädde, jordgubbar och HARSYRA! Smaskens!

Snart allvar

Bara ett dagisbarn! Tänk vad konstigt. Och skönt! Det betyder i och för sig inte att det inte blir jäktiga morgnar i höst och vinter. Snarare tvärtom. Klockan ått börjar Otto i skolan, så 07.50 bör bilen rulla härifrån. På lediga dagar i höst kan man också tänka sig cykeln. Tidigare har i alla fall deadline att åka hemifrån varit vid kvart i nio ungefär. Det blir tidigare morgnar helt enkelt. Den här veckan softar vi i alla fall, skolan börjar på måndag med TRE skolbarn... varav en högstadietjej. Spännande.

Kulor och skruvar

Det blev två morgnar med paprikapulver på gröten. Nu har jag plockat undan paprikapulvret! Ute snöar och snöar det och jag ska snart sticka iväg på jobb. Jag fick inte tjänsten jag sökte men det hade jag på känn. Är faktiskt nöjd eftersom det verkar som att det finns roligare saker på gång. Jag var ju bara tvungen att söka drömtjänsten men jag är nog faktiskt inte redo för den, vilket den person som fick den är. Dessutom blev jag väldigt glad över att de valde rätt person till jobbet, enligt mig.

Det är lustigt det där med magkänsla, jag kände direkt på intervjun att jobbet inte var mitt och att de redan hade någon de var intresserade av. Det stämde alltså. Antingen är min magkänsla rätt bra, eller så var de som höll intervjun riktigt usla. Eftersom anställningsintervjuer inte står på agendan så ofta är det svårt för mig att bedöma vilket.

Jag ska försöka ägna den lilla stund jag har innan jobbet att plocka fram adventsstjärnor. Igår dammsög jag hela huset när jag kom hem och det finns några saker vårt hem svämmar över av. Kulor! Glaskulor som ingne leker med men som finns i alla hörn och vrår! Och Julius önskar sig nya! Gaaaahhhh. Plus skruvar. Små metallskruvar som nästa är omöjliga att dammsuga upp och som man får stanna och plocka upp för hand. Överallt. Härstammar från ett mekano som Ebba försökte bygga ihop med småpojkarna för dryga veckan sedan. Det var en helt omöjlig modell med en beskrivning som inte alls gick att få ihop. Sedan försnillades en hel del av delarna och nu är dessa utspridda ÖVERALLT! Jag kommer att hitta skruvar fram till mars tror jag.

Dessutom är det dags att ta itu med julplaneringen. I år har jag tänkt mig en mer struktrerad variant av mig själv om möjligt! Sätta datum för inhandlande av julklappar innan värsta stressen kommer över familjen. Och så har vi nästsista födelsedagen för året kvar att fira. En liten blivande treåring längtar. Blivande femåringen längtar dessutom också. Han har ännu inte riktigt insett vilken dålig dag han fyller år på. Det ska bli intressant att se när den upptäckten landar hos honom. Istället planerar han kalas för alla sina dagmammekompisar och är rätt nöjd. Inte så nöjd med att Ville fyller år först dock. Lite smolk i bägaren tycks det.

Märklig dag

Första snön har kommit och tre killar är ute och roar sig kungligt, bygger snögubbar och åker kälke. Själv cyklade jag hem från jobbet igårkväll och med skidhandskar på händerna (något klumpigt) och 3 par strumpor varav ett par i ullfrotté så frös jag inte så farligt, inte som förra gången i alla fall, då det gjorde så där ont att det stack och brände i fingrar och tår när de tinade. Hur gör riktiga cyklister? Eller cyklar de bara inomhus så fort det börjar närma sig minus? Inte ville jag cykla på för fort heller eftersom jag är förkyld. Väl hemma tog det en stund att varva ner innan jag kom i säng. Sov riktigt, riktigt bra. Och döm om min förvåning när jag och Ville vaknade i morse och gick upp var klockan HALV TIO! Pojken som inte sover, sov längre än längst. Och så snö ute på det! Det är faktiskt lite märkligt när första snön kommer innan alla löv fallit.

Julius och Otto hade underhållit sig själva medan jag och Ville sov. Förmodligen med ettlångt TV-tittande men när vi kom ner var det ett avancerat kojbygge i soffan. Otto är så fantastiskt nöjd när han får leka med storbrorsan.

Hade lovat grannen att släppa ut hönorna och ge dem mat. De var mycket skeptiska till snön, tog sig en liten tur utanför hönshuset för att sedan återvända in till värmen igen. Precis som jag. Det känns trevligt med snön när jag sitter här inne och tittar ut.

Små saker som är bra!

Igår hade vi en elektriker här som fixade ett par saker. Det har stört oss att det inte finns någon belysning i skafferiet samt att man måste gå till ytterdörren i tvättstugan för att kunna tända där inne. Från köket sett ligger skafferiet närmst så oftast på kvällen har man famlat i mörkret och försökt hitta det man ska hellre än att pallra sig till ytterdörren för att tända. Men inte nu längre! Varje gång man öppnar dörren till skafferiet tänds en lampa. Plötsligt får jag lust att städa därinne... Men det blir efter semestern, och vem vet kanske har den värsta städivern lagt sig då?! Tänk att sådana småsaker som man gått och retat sig på kan kännas så himla bra, när de är fixade.

Det ser ut

att bli en fantastisk dag. Igår var en slita-hemma-dag med mig själv som var trött efter helgjobb och två barn som var trötta och griniga. Jag fösökte vara pedagogixk och tålmodig med jag måste erkänna att det misslyckades vid åtminstone 3 gånger under dagen. Bakade inför Picknick med Julius klass på kvällen, gjorde pastasallad, tvättade, städade, jagade larver som äter upp våra krusbärsbuskar, sådde nya sockerärtor och bönor eftersom nästan inga från förra sådden kommit upp. Otto och Ville hjälpte till. Nu så! Det blir senare skörd i år men det går det med. Dessutom hann vi med utvecklingssamtal i skolan med Julius också. Småbarnen skötter sig med den ärean, nästan hela tiden. Fast fröken undrade stillsamt när jag sa att nu är tiden ute för vår del, när Ville och Otto började balla ur, att det var tur att det inte var så mycket att prata om då, att Julius sköter sig. Vad ska man svar på sånt. Om jag uppfattat att det var bekymmer med Julius som krävde längre än 40 min samtal, då skulle jag väl ha prioriterat annorlunda? Håhåjaja.

Idag ska jag springa vårruset tillsammans med en vän, jag ser fram emot detta. På jobbet har det varit fullständigt kaos, har aldrig varit med om liknande, så vi lär ha samtalsämnen så det räcker. Just nu är känslan både hemma och på jobbet att man bara försöker att hålla ihop. Ligga steget före och känna att man har koll på läget, det existerar inte. Det handlar snarare om att hänga med floden och inte tappa/glömma det viktigaste.

Hur var det nu jag tänkte?

När jag för en månad sedan sa att jag ville gå upp lite i tid? Tänkte jag månne på min framtida pension? Det var ju bra i så fall. Nu börjar jag min första vecka arbetstidsökning (10%) med att ta ledigt en dag... Men det finns ju så mycket att göra! Idag har jag sått alla mina fröer, planterat om slokande och ledsna krukväxter, rensat rabatter i trädgården och tvingat stackars mor att städa både inne och ute på altanen. Trasiga leksaker och fotbollar är undanfixade och det är fint och rensopat på altanen. Kan det var tid att börja så sallad redan i drivbänken? Visst måste det gå?

Nu finns det bara ytte-pyttelite snö kvar i trädgården. Man riktigt ser hur det händer grejjer för varje dag. Snödroppar, vintergäck, tussilago och krokus blommar. Krokusarna måste ha förökat sig enormt för det är som ett helt fält i en rabatt. Det är hög tid att rensa första omgången ogräs, så jag slipper 15 ggr mer ogräs om en månad.

Sedan är det det klassiska. Vi trodde att vi hade handlat vårkläder till barnen. Men nu behövs gympadojjor, sulor, nya jeans, nya fotbollsskor, osv osv. Nu får de gå i gummistövlar i några dagar tills någon av oss hunnit handla. Både Ville och Otto är ute hela eftermiddagarna efter hämtning, det är skönt och lugnt. Speciellt med tanke på hur mycket Ville muckar just nu. Eller muckar kanske är fel uttryckt men han har ett hiskeligt humör och vill ha allting på sitt sätt. Vid maten är det mer regel än undantag att det blir bråk, gråt och tandagnisslan.

Nästa vecka ska jag hålla föredrag på jobbet och jag är NERVÖS! Skickade ut massmejl till alla igår, vilket bidrog till att haussa upp känslan.

Hyllning till biblioteket

Kan någon fatta va bra det är! Istället för att köpa böcker som det är tveksamt om man kommer att läsa om eller behöver knatar man bara in på biblioteket. Vårat ligger mitt i centrum så det är lätt att slinka in om man har handlat. Igår letade jag efter två specifika böcker. Ingen av dem fanns på hyllan så jag gick och frågade. Nej, de hade inte böckerna men de skulle genast köpa/alternativt beställa hem dem! Men är det inte fantastiskt?! Tidigare har jag beställt hem deckare på isländska för att hålla språket vid liv någorlunda. Vilken service.