Min onsdag...

Jag ska väl börja med att säga att alla dagar inte är så här... Men just nu är det verkligen fullt upp. Roligt men trött blir jag!

05.00 Går upp. Frukost. Trött fått feedback på skrivet material som jag måste ta tag i någon gång under dagen och som jag själv känner att jag egentligen inte har tid med...
05.30-06.30 Jobbar det sista, förberedelser inför handledning, ligger som vanligt efter i det jag hade tänkt mig att hinna.
06.30-07.30 Väcker barn, fixar frukost, hjälper Otto att komma iväg till skolbussen. Stefan tar hand om Ville och lämnar honom. Fixar i ordning mig. Får kort om tid och tänker att jag sminkar mig på tåget men glömmer grejjerna hemma och åker till KI och ser ut som ett lik istället.
07.45-08.50 Åker kollektivt och utnyttjar tiden till att läsa forskningsplaner som jag ska ha synpunkter i min grupp på kursen jag går.
09.15-12 Handledning. Bra som alltid.
12-13.30 deltar på lunchseminarium. Kul och intressant.
13.30-14.30 Avslutar handledning. Skulle egentligen behövt mer tid känns det som...
14.40 Åker hemåt, läser på tåget.
15.50 Hämtar O och V. Väl hemma är det laga mat, pärlplattor, rymdraketer och läxläsning. Det är så skönt att stänga av jobbtankarna ett tag.
17.45-18.30 Stefan kommer hem, ska iväg på pingis. Pratar om dagen.
18.45 Nattar Ville, somnar i hans säng, blir väckt av Otto.
19.30 Nattar Otto.
20.00 Slöar ett tag framför TV:n, försöker komma igång inför ett sista jobbryck.
21.00 Börjar arbeta med texten jag behöver skicka.
00.30 Färdig, kan inte längre hitta några fel, förmodligen för att ögonen går i kors. Nu får det vara good-enough. Skickar inte iväg tänker att jag får läsa imorgonbitti en sista gång så att det inte finns några riktiga grodor kvar.
00.45 Skickar ett sista mejl som jag lovat, går äntligen och lägger mig och somnar direkt...

Äntligen

Nu är tre veckor i Göteborg till ända. Den här veckan startade med två saker som krävt förberedelse av mig mentalt och rent arbetsmässigt. Det är först idag som jag sitter med en hel jobbdag hemma och känner lugnet. Stefan jobbar också hemma idag och eftersom jag ska på vift ikväll så har vi haft kafferast tillsammans. Supermysigt. Jag sitter uppe i Ebbas rum som hon motvilligt lånade ut och tittar ut på hösten och tänker att jag är väldigt lyckligt lottad.

Recept på en härlig lördag

- Få sova ut. Gick upp kvart i nio
- Följa med Otto på skridskoskola och beundra vuxenkonståkningsgruppen. De är duktiga även om de är långt ifrån bra. Vilken bra träningsform för balans och koordination. Jag saknar dans och koordination i mitt liv.
- Lunch och prat med Stefan som äntligen är hemkommen
- Skidåkning på ängen, först med Ebba och sedan för mig själv. Känns bättre och bättre. Fast jag köpte aningens för små pjäxor förra året. 1,5 timmars åkning var trots allt härligt
- Komma hem och se alla i familjen involverade i legobygge med allt lego uthällt på vardagsrumsgolvet.
- Smoothie som uppskattades av alla, innehållande: Apelsinjuice, avokado, banan, röda vinbär, mandel, mango och spirulina
- Hämtpizza, ingen orkade laga mat

En bra trött dag

Passar på att skriva ett inlägg då jag känner mig nöjd med min insats och min dag. Jobbade extra natt så jag var en ren trafikfara på väg hem imorse vid halv åtta. Hem och i säng vid halv nio men sov oroligt och bestämde mig för att det var färdigsovet vid kvart i två. Redan efter en timme uppe märkte jag att pigg var inte riktigt vad jag var. Bestämde mig att gå på ren vilja och planera veckan med mat och handling eftersom vi inte hunnit i helgen. Stal med mig Ebba och hämtade småttorna som fick spendera qualitytime med storasyster på biblioteket medan jag handlade.

Åkte hem och sedan hände det magiska. Lagade mat i lugn och ro. Ville fifflade, städade diskbänken och hjälpte till lagom mycket. Otto mekade med sin agentbil. Kvällssolen lyste in och markerade att det är vår även om snön bara vägrar att smälta bort. Kvällsfrid!

Äntligen lite som vanligt

Fredagkväll. Stefan lagat middag, ett glas vin. Jag somnade tillsammans med Ville under nattningen. En kopp kaffe och lite choklad. Myskväll utan några prestationer, barnen spelar tevespel. Så himla lugnt och skönt och bara som vanligt.

Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Min tisdag

Vissa dagar är det jämnt skägg från att dagen gryr tills jag vacklar i säng Igår var en sådan dag, idag har jag mest ägnat mig åt pyssel och plock hemma. Återhämtning tror jag det kallas. Så här var dagen igår:

04.50 ringer klockan. Minifrukost på 1 banan, 1 glas mjölk och 1 kopp kaffe. Det började precis ljusna när jag cyklar iväg till jobbet 05.20.

06.15 Framme vid jobbet. Duschar och gör mig i ordning.

06.45 Äter en snabb macka och dricker en Gainomax som jag fått på tjejmilen. Blää, inte gott.

06.57 Kan du ta över? En nattkollega ber mig att ta över inne på ett rum, hon är trött och behöver bli avlöst. En läkarkandidat ska gå med mig. Vi får en rätt knapphändig rapport på ca 1 minut. Efter 20 minuter är en fin flicka född.

07.30-09.15 Efterarbete och rond samt fallldragning.

09.20-10.45 Ny förlossning, kandidaten som går med mig gör ett strålande jobb och verkar genuint intresserad. Kul!

11-12.30 Efterarbete och journalskrivning.

12.30 Äter lunch.

12.45-14.30 Journalskrivning och lite mer jobb. Ont om folk under tidig eftermiddag så vi som jobbat förmiddag, lämnar inte över utan jobbar färdigt i den mån det går.

14.30-15.00 Spegling. Skönt att sitta ner sammanhängande. Äter lite mellis inför cyklingen hem.

15.07 Sätter mig på cyklen och trampar hemåt. Lite småstressad, måste hinna till dagmamman till kl 16, då hon stänger.

16.02 Lagom flåsig och svettig och med mjölksyra i benen är jag framme för att hämta. Cyklar med småttorna hem. Otto sköter sig prickfritt och drar inte i förväg på sin cykel. Ville förmanar: Ta det lugnt Otto!

16.45 Kaos hemma. Otto och Ville slåss och skriker. Tröstar och försöker styra upp. Jag beordrar Julius att byta om inför pingisträning. Snabbduschar sedan och försöker få i mig något att äta innan jag svimmar av hunger. Tinar köttfärslimpa och överbliven spaghetti. Fixar sås och lite grönsaker.

17.45 Lyckats få i de som är hemma middag och parkerar småttorna framför Bollibompa. Stefan kommer hem. Jag och Julius tar bilen till pingisen och möter upp Ebba.

18-18.30 Tittar på pingisträningen och håller på att somna. Verkar som både Ebba och Julius har kul.

18.30 Går ner från gympasalen till föräldramötet för Julius klass.

18.35-20.00 Föräldramöte. Håller på att somna av och till men lyckas hålla mig vaken, genom information om nationella prov, IT-frågor, ska barnen ha fler läxor, osv. Ger upp och går när klassföräldrar utsetts och diskussion om eventuell klassresa drar ut på tiden.

20.05 Hämtar Ebba och Julius på pingisen. Nu tränar sena gruppen och den verkar passa Ebba bättre.

20.20 Hemma. Stefan har nattat småttorna och tittar på Em-kvalet i fotboll. Ebba äter sen middag, jag nattar Julius. Är hungrig igen och tar 2 mackor.

21.00-22.00 En kopp the och slappande i soffan. Ögonen kliar, sängen hägrar. Helt slut.

Hur var det nu jag tänkte?

När jag för en månad sedan sa att jag ville gå upp lite i tid? Tänkte jag månne på min framtida pension? Det var ju bra i så fall. Nu börjar jag min första vecka arbetstidsökning (10%) med att ta ledigt en dag... Men det finns ju så mycket att göra! Idag har jag sått alla mina fröer, planterat om slokande och ledsna krukväxter, rensat rabatter i trädgården och tvingat stackars mor att städa både inne och ute på altanen. Trasiga leksaker och fotbollar är undanfixade och det är fint och rensopat på altanen. Kan det var tid att börja så sallad redan i drivbänken? Visst måste det gå?

Nu finns det bara ytte-pyttelite snö kvar i trädgården. Man riktigt ser hur det händer grejjer för varje dag. Snödroppar, vintergäck, tussilago och krokus blommar. Krokusarna måste ha förökat sig enormt för det är som ett helt fält i en rabatt. Det är hög tid att rensa första omgången ogräs, så jag slipper 15 ggr mer ogräs om en månad.

Sedan är det det klassiska. Vi trodde att vi hade handlat vårkläder till barnen. Men nu behövs gympadojjor, sulor, nya jeans, nya fotbollsskor, osv osv. Nu får de gå i gummistövlar i några dagar tills någon av oss hunnit handla. Både Ville och Otto är ute hela eftermiddagarna efter hämtning, det är skönt och lugnt. Speciellt med tanke på hur mycket Ville muckar just nu. Eller muckar kanske är fel uttryckt men han har ett hiskeligt humör och vill ha allting på sitt sätt. Vid maten är det mer regel än undantag att det blir bråk, gråt och tandagnisslan.

Nästa vecka ska jag hålla föredrag på jobbet och jag är NERVÖS! Skickade ut massmejl till alla igår, vilket bidrog till att haussa upp känslan.

Det bästa med att natta

Är att själva slumra en halvtimme tillsammans med Ville. Det är underbart efter 3 dagars intensivjobbande. Och vad hände? Jag ska jobba på måndag igen!

Jullovet slut

Imorgon börjar vecka 4 och det är först nu som det känns som om jullovet är över. Först har jag varit hemma med Ville och Otto efter Ottos brännskada. Två veckor har han faktiskt varit hemma vilket har varit bra för armarna läker jättefint och huden är nu hel igen även om han kommer få ärr. Första veckan fick han stanna hemma pga infektionsrisk innan såren läkts och även för att man blir ännu känsligare för kyla när man har en brännskada. Förra veckan fick han stanna hemma extra då Stefan var i USA och det blev knöligt för farmor att skjutsa till och från dagmamman när jag jobbade. Ville och Otto har alltså varit hemma i över en månad. Time flies.

Imorgon ska vi ha 4-årskalas och Otto är förväntansfull. Lektältet som de fick i jullklapp är uppsatt, vi har bakat bullar idag och jag har förberett för fiskdamm. Jag undrar om alla vilda dagbarn kommer att riva kåken?

På tidag är det riktigt vardagsliv igen och jag längtar. På jobbet har vi lagt schema till och med påsk nu. Jag planerar för sköna löpturer och promenader i Småland mellan påskgodisätandet! Men innan dess ska vi hela högen upp till Jämtland och åka skidor. Sist vi var där var sommaren -06.

Som vanligt igen

Nu är julmaten nästan slut. Skönt att det blir lite vardagskänsla igen. En platta på spisen (som ju gick sönder lagom till jul och reparatören kommer den 7:e)fungerar om man gör precis rätt, vilket jag nu har lärt mig.

Nu väntar bara ett fläskigt nyårsfirande som jag ännu inte fått grepp om eftersom jag jobbar. Jag förlitar mig på den hemarbetande maken som har planerat och fixat. Helst skulle jag vilja ut i snön och frosten och springa långpass men på programmet för dagen står arbete och innan dess ska jag försöka bidra med något till nyårsmenyn samt klippa mig.

Måsten och borden

Nu är jobbhelgen över och egentligen finns det en massa saker som jag borde. Och jag ska. Snart... Ska bara... återhämta mig. Egentligen vet jag inte varför jag känner mig lätt stressad men det gör jag. En god nyhet är dock att Ville-vild har sovit två nätter på raken. Och inte bara till klockan 6, utan både igår och idag till dryga klockan 8! Jag känner mig nästan utsövd :) Det är Stefans förtjänst som låtit honom hoppa över middagsvilan. Han har fixat det galant och istället ägnat natten åt att sova. Annars känns det lite tidigt att sluta sova middag och vi får se om det håller i det långa loppet men hittills har det varit värt det i alla fall. När Otto var i sluta-sova-åldern vet jag att han sov vissa dagar och hoppade över andra. Ibland behövde han sova igen.

Jag har hunnit träna Bodypump nu på morgonen. Jag gillar egentligen inte Bodypump. Jag tycker inte att jag utvecklas styrkemässigt av den och det är lätt att sumpa tekniken. Så jag velade verkligen om jag skulle springa en runda eller gå på passet. I slutändan hängde jag på. Det snöar ute och jag kände mig ruggig. Och så har jag haft lite svårt att fokusera på styrketräningen den sista månaden. Har bara velat springa och cykla. Då det kan vara värt att ha kört igenom kroppen en vända i alla fall. Så här innan jul får jag väl prioritera ner träningen lite om jag ska hinna med allt annat. För det är så konstigt. Almanackan säger att jag är helt ledig den här veckan. Alltså borde jag ha eoner av tid till att fixa och ordna med allt. Ändå vet jag med bestämdhet att så inte är fallet. Idag ska jag hinna handla lite, lämna böcker på biblioteket, hämta småttorna klockan 3, sätta en deg, röja och tvätta. Skjutsa till badminton, hämta mormor vid tåget och laga middag.

Igår träffade jag för övrigt en av de vackraste kvinnor jag sett i hela mitt liv. Inte snygg, inte söt, utan en riktigt klassisk skönhet.

Sista cyklingen till jobbet?

Kan det vara så att jag cyklat gången för i år? På hemvägen idag började det snöa och tårna blev till isbitar som gjorde ont när de tinade hemma i värmen. Nu väntar varma mackor, ett glas vin och lördagsgodis. Kan det bli bättre?

De senaste dagarna

Måndag: återhämtning efter helgjobb. Fix och stök hemma med tvätt och lite städ. Hann träna Bodypump men kände mig inte alls taggad som sist. Jag tycker ibland att det är bra att byta ut min egen styrketräning med ett styrkepass för att överraska kroppen lite. Men jag var nog lite sliten efter jobb, springning och cykling i helgen.

Tisdag: Sprang 6,2 km i helmörker på morgonen innan Stefan stack till jobbet. Underbart. Sedan en morgon som utvecklades lite stressigt eftersom jag skulle till Söders höjder för pilates. Jag kände mig lite kaxig på ditvägen eftersom jag tränat regelbundet i alla fall och fått upp styrkan. Då fick hon för sig att konstruera ett bollpass till mig. Alla övningar görs på bollen. Jag kan säga att det framgick med tydlighet vilka som är mina svaga sidor. Ena höften säckade samt det andra benet. Balansen var kass och jag har en punkt i magmuskulaturen som bara inte förstår ordet jobba. Helt urkopplad liksom! Dålig hållning och stel! Men det kan ju bara bli bättre.
Jag hade tänkt mig att hinna göra en massa ärenden också men det sket sig helt. Jag är och förblir en tidsoptimist. Jag hann i alla fall fixa present till bästa barnmorskorna som var med när Ville föddes för 2 är sedan! Sen är bara förnamnet. Tack Anna för hjälpen! På söndag har jag lyckats rådda om med make och släkt så att jag kan hänga med på den träff jag blev inbjuden till. Det ska verkligen bli jättekul och då kan jag passa på att lämna över de inköpta presenterna.

Onsdag: Upp tidigt för att jobba. Grym träningsvärk i ben och armar. Funderade lite på att cykla till jobbet men jag behövde en vilodag. Vi var många på förmiddagen eftersom det är onsdag = möten och falldragningar. Inget jätteintressant dock. Även möte på eftermiddagen. Kom inte hem förrän vid 17-tiden vilket är sent för mig. Var så trött hela kvällen. Just nu är Ville svårnattad. Ska inte ligga kvar i sängen, ska en det ena och en det andra. Stefan har lättare att sätta p för hans framfart än vad jag har. Höll på att somna sittandes för att inslagen på nyheterna var så tråkiga. Kom i säng tidigt.

Framåt på planeringen står pepparkaksbak, lussebulledito och så måste jag förbereda Villes tårta till 2-årsfirandet på lördag. Till träffen på söndag är det knytis, vilket innebär att jag måste förbereda och hitta på något även dit. Idag väntar ännu ett jobbpass. Men först ska småttorna iväg till dagmamman. Jag hoppas på under av samarbetsvillighet från deras sida.

Min dag

Sovit 5 timmar.

Arbetat i ett kontrollerat men högt tempo i 8 timmar. Hann både ta en macka, dricka, gå på toa och äta lunch! Vårdvalet är inte bra för oss, det blir för hög belastning året om.

Blivit inbjuden till en sammankomst som jag ortoligt gärna skulle vilja vara med på men det går naturligtvis inte. Som vanligt just nu känns det som.

Cyklat i 2,5 timmar

Lyssnat på 2 dokumentärer under cyklingen. Lyssnade på fallet Dagmar Hagelin och påbörjade IB-affären. Jag börjar snart bli allmänbildad!

Gosat en massa med en väldigt go och glad 2-åring.

Sovit 1 timme på spikmattan. Bästa sättet att varva ner.

Nattat 2 barn, läst och sjungit.

Slappat med datorn i knät framför Robinson och nu Eragon. Skön känsla i kropp och knopp.

Vi håller den fången

Den här goda getosten osten fick vi av goda vänner i helgen. Smaken är det inget fel på men den vill liksom bli kompis och luktbeblanda sig med de andra varorna i kylen. Leverpastej med ostsmak känns lite... fel.

Vad hände?

Idag är jag hemma med barnen. Men jag kunde lika gärna vara solokvist. DE HAR LEKT I 2 TIMMAR UTAN BRÅK HELT SJÄLVA!!! Den förlösande kommentaren kom från Ville. Han körde sin bil nära Ottos legobygge och sa: Hej kompis! Varpå Otto genast bjöd in honom i leken och sa: Hej kompis, vad heter du? Varpå Ville körde det enda sociala tricket han lärt sig: HEJ KOMPIS! (x100 ungefär) Men det funkade i alla fall och båda var jättenöjda. Själv har jag hunnit städa köket, sätta på en tvätt, dricka kaffe och pricka av det mesta på min att-göra-lista. Jag har till och med hunnit gå igenom räkningar! Helt otroligt. Ute snöar det....

Fredagsmys

Ja vad gör man när man är solokvist en fredagskväll och småttorna sover? Ett glas vin, en brasa, Idol i bakgrunden och nu CTG-utbildning på nätet! :)

Märkligt

Efter en halvseg dag med förkyld Otto (dock feberfri och på bättringsvägen) och två ganska sura och gnälliga barn trodde jag kvällen skulle toppas med ytterligare yl och utdragen läggningsprocedur med hot och mutor.

Ville vaknade definitivt på fel sida efter middagsvilan. Stefan och jag bara tittade på varandra efter ett tag. Sedan promenerade vi alla ner för att följa honom till tåget. Vid det laget var jag ganska sugen på att göra ett byte och under pistolhot tvinga honom att stanna hemma, knycka hans ynka ryggsäck med kalsonger och t-shirts och själv hoppa på tåget. Den utlovade halvtimmen i lekparken ägnade Ville åt att slå sig, sura och vägra sitta ner i gungan som en normal snart 2-åring. Man måste ju göra som storebror.

Och så blev avslutningen på kvällen tvärtom. De slukade middagen och lekte sedan helt under tystnad och helt sams en hel halvtimme. Det är väl märkligt att den sista stunden på dagen - då plötsligt är de stillsamma och lugna? Är det det stundande hotet om läggningen som får dem att transformeras till änglabarn?!

Nu är det höst!

Och jag har ändrat min header. Tack Slottsträdgårdsmästaren för att jag fick låna din bild! Gå gärna dit och kika om ni är trädgårdsintresserade, mkt bra blogg! För övrigt har jag idag skickat iväg stororna på höstlov till mormor, sovit, sprungit och faktiskt umgåtts med min käre far. Jag och småttorna är ensamma hemma. Jag hade lovat Otto att han skulle få sova inne hos mig men han hostade så att jag har burit ut honom tillbaks honom. Inte kul att bryta löften men om han fortsätter att hosta lär jag få tillbringa tid med honom i natt i alla fall.