Tills dess din vrede upphör

Jag har precis läst ut Åsa Larssons senaste deckare, se titeln ovanför. Jag gillar att läsa deckare, det är verkligen avkopplande. Och det är kul att läsa deckare av svenska författare. Däremot är de ofta rätt usla. Karaktärerna är ofta grovhuggna, dialogen usel och intrigen kan vara så otrolig att det nästan känns pinsamt. Ändå läser jag dem.



Men Åsa Larssons böcker blir bara bättre och bättre tycker jag. När jag läser hennes böcker vill jag flytta till Kiruna och bo i storskogen, nära en stor älv! Det finns så mycket kärlek till de trakterna, till människorna och djuren att jag blir gråtmild. Och så gillar jag förstås tanken på kontakt med de döda. Skrivet på ett så osentimentalt icke-new-age-aktigt sätt. Nu vill jag genast att hon ska komma ut med en bok till så att jag får veta hur det går för alla karaktärerna som följt med genom de fyra böckerna.

Neuropsykiatri

Jag beställde böcker från Adlibris för ca en vecka sedan och idag skulle jag äntligen få dricka en kopp kaffe och titta i en alldeles fin ny tärdgårdsbok som jag funderat länge på om jag skulle investera i eller inte. Hur som helst, jag nattade Ville, kokade kaffe, öppnade bokpaketet. Tadaaaa! Ingen trädgårdsbok, ingen bok till Ebba, ingen bilderbok till Otto. Nej, jag fick hem Klinisk neuropsykologi, Psykiatriboken och Dynamisk Psykiatri av Johan Cullberg. Säkert jättebra böcker, den sistnämnda har jag faktiskt läst (men inte köpt) men inget jag är sugen på att läsa just nu.


Jag undrar vad den människa som väntar på sina kursböcker tycker om att få Kenta och Barbisarna samt Trädgårdens rum?