Det blev utflykt efter sovning. Lyckad trots lite duggregn och frånvaro av sol. Först begav vi oss till 4H-gården. Pojkarna premiär-satt till häst. Ville var rätt skeptisk och det blev inget tillfälle att fota. Ville är för övrigt rätt skeptisk till alla djur av modell större. Det gäller att hålla sig på avstånd.
I anslutning till 4H-gården fanns en friluftsgård med jättefina spår med riktigt utmanande backar (den lilla biten vi gick på Ottos initiativ). Jag tycker att det är så häftigt att det finns så otroligt många fina spår och leder runt om i landet. Vilken lyx och alldeles gratis. Hit ska jag åka och träna helt klart! Det kan tänkas att jag till och med kan cykla hit och sedan springa en runda. Det känns onekligen lite fånigt att ta bilen för att sticka iväg och springa.
Fikade gjorde vi omgångar, sista gången ute på den här bryggan. Jag gillar hösten, sådana här dagar är liksom lite melankoliska. Mörka, halvdystra och samtidigt så vackra.
Otto sa att det var ett äventyr vi var på och det kan väl stämma? Han kom faktiskt både upp och ner för den här gigantiska klätterstubben alldeles själv!
