Men vilken dag!

Vi har varit ute hela dagen! Det bara går inte att vara inne när det är så mycket vår ute. Ville och Otto har varit saliga, snoriga och geggiga och det är som det ska. En morgonpromenad med smånissarna i skogen, sedan har vi hängt på tomten och i sandlådan. Otto har lekt med bästvännen E. Och de har verkligen lekt. De avslutade dagen här hemma med fantsilekar på övervåningen. Ville letar upp alla vattenpölar och hålor. Gräver, plaskar och kastar stenar. Fick syn på grannkillen som är dryga halvåret äldre och blev förthust. Det finns gott om blivande lekkompisar förutom storbrorsan. Jag har gått runt i trädgården och funderat på allt jag vill göra. Och konstaterar att alla pionerna utom buskpionen och Sarah Bernhardt har överlevt och skjuter fantastiska röda skott. Lycka!

Som grädde på moset har jag tränat ikväll. Cykling med supertysken. 45 minuter ren och skär plåga ifall man ger sitt yttersta vilket jag inte gjorde idag. Hans upplägg är att öka på motstånd litegrand hela tiden, varva sittande och stående utan att plocka bort. Efter 30 minuter en liiiten paus för att ta av lite motstånd (med betoning på lite) och så intervaller på slutet men då skalar man av motståndet allteftersom. Jag snittade ikväll på 75% av maxpuls, mot vanliga 85%. Tog det lugnt pga förkylningen och de något mosiga knäna som jag dragit på mig. Men det kändes bra, så knäna föredrar tydligen spinning framför att springa.

Bästa cykellåten ikväll på passet. Förutom tonårsminnen från gymnasiet är det roligaste med den här låten, tjejen som ringde in till en radiokanal och berättade att hon alltid trott att de sjunger: Borta under granen!

Höstutflykt

Fantastiskt väder idag när vi bestämt oss för att äntligen göra en utflykt.

Korv är gott! Till och med pinnbrödet blev bra!

Vi vilar upp oss inför den kommande veckan. Ville har däckat i min famn, det är tröttsamt att vara på upptäcksfärd...

Det var därför!

Just det, jag kom på det igår! Det var därför vi flyttade hit! För att det är underbart att sitta på altanen och dricka kaffe och filosofera. Och för att det är underbart att gräva upp ett nytt land, se att rabarbern sträcker på sig, lägga halm på gångarna och helt enkelt vara ute hela dagen när det är sol. Det är det här jag har väntat på under den slitiga vintern med overaller, sjukdomar och gnäll! VÅREN ÄR HÄR! Krokusarna lyser i gult och blått, jag har vågat beskära äppelträden (med boken i handen!) och tussilago växer överallt. Tooticki ser vi knappt röken av, hon har bara tid för våren, inte för oss och knappt för mat heller.

Det enda smolket i bägaren är att Julius ligger nerbäddad i soffan med feber och halsont och snuva. När ska alla baciller ge upp egentligen?