Nedervåningen på plats!

Så här såg det ut imorse! Ett hus med nedervåning! Färdigt och fint invändigt. Vi var nöjda med i princip allt. Lite smådetaljer finns det ju alltid, som att det är svårt att se riktigt hur nyanserna på färgvalen ska bli, vilka handtag man valt till köket osv. Våtrumstapet i våutrymmet är ändå alltid våtrumstapet, hur tillpiffad den är. Men grundkänslan är ändå, att det känns jättebra. Skumt att gå upp på övervåningen, ut i rymden! Klockan två idag ska det dock vara tak på, dock inte takpannor!

Imorgon monteras huset

Lastbilen/bilarna är tydligen redan på plats, imorgon vid halvåtta ska avlastningen ske. Håll tummarna för fint väder, åtminstone uppehåll, annars lastar de inte av... Vi ska dit och titta, få se om det blir några bilder att lägga ut!

Imorse...

Julius är en intensiv liten kille. Under hösten har han haft en Bamse-period, då han i princip ägnat all icke-lek-tid till att titta i Bamsetidningar. Nu har den perioden sakta ebbat ut och nu är det lyssna på skiva som gäller. Speciellt Pippi Långstrump, läst av Astrid Lindgren.

Efter frukosten imorse bäddade han ner sig under en filt i soffan, lyssnade på Pippi på kalas och bläddrade i avhandlingen Pregnoscape!

K som i kebab

Ebba klurade ut ikväll att om hon bara fick ett K i sitt namn skulle det bli Kebab om man bara kastade om bokstäverna lite grand...

En pojke och en ballong...

Ebba var på kalas och kom hem med den här ballongen till sin bror. Han blev så lycklig! Som synes... Imorse väckte han mig och Otto med ballong och Otto tyckte den var lika kul som han! Sötnosar

Idag har jag och Stefan ätit brunch ute vid Nacka Strand ALLDELES BARNFRIA! Underbart, och jag föråt mig inte helt, bara nästan! Vi hann köpa lite julklappar också. Och fundera ut vad barnen ska få. Trevligt att göra detta tillsammans och att vara ute i god tid, det var inte alltför svettigt i affärerna.

Ett inlägg till!

Jag var ju så nöjd, hade skickat iväg syfte och frågeställningar, tyckte till och med att min inledning var bra. JEHEPP... så får man tillbaka från handledarna, det är bara rött, gult och blått i dokumentet! GAAAAHHHH!!! Den ena handledaren förstår inte riktigt hur jag menar, jag måste förtydliga mig. Mmmm.... det kan jag faktiskt hålla med om, när jag läst igenom allt igen. Låter det konstigt? Men det är lätt att missa att alla inte har läst in sig på ämnet som man själv gjort. Hennes invändningar var ändå väldigt enkla att åtgärda jämfört med min huvudhandledares. Det värsta är att hon också har rätt. Vad tycks om den här kommentaren från henne? Det gäller en av frågställningarna som jag var väldigt nöjd med. Ack, ack...

Knepigt. Vart tog föreställningarna vägen som du skriver om innan? Du får fundera på vad du lägger i begreppet ”föreställning” och hur det förhåller sig till ”norm” och ”värdering”.


Ehhh... Jag vet inte, borde jag veta hur begreppet föreställning förhåller sig till norm och värdering?! Jag vet i alla fall vad jag ska fundera på i helgen... Jag undrar vad Otto tycker? Vad lägger han i begreppet?!

Prestige på jobbet...

Var ju iväg på utvecklingsdag med jobbet i onsdags. Vi ska ju ändra vårt arbetssätt rätt drastiskt och det ska bli mycket spännande. Men också svårt. Det kommer att kräva rätt mycket energi från oss som jobbar men jag tror vi kommer att få mycket tillbaka. Så fort det kommer till jobbet känner jag mig ofta rätt kritisk och negativ. Kära vännen U som satt bredvid mig försökte trösta och sa att hon tycker bara att jag är skeptisk. Hmmm... I vilket fall som helst tycker jag att det är konstigt att ingen mer än jag verkar tycka att det här med vårt ändrade arbetssätt och tror att det krävs aktiva "funderingar" på vilka strategier vi kan använda oss av, under en invänjningsperiod.

Neeej, det kommer inte att bli några problem, vi har ju saker vi kan göra, det kommer att lösa sig... Problemet är att vi inte ska göra så mycket utan att vi ska VARA och finnas till hands... Problemet är tror jag att vi kommer ha svårt för detta och dra iväg och GÖRA en massa saker ändå. Att bara VARA kan vara det svåraste som finns. Men det verkar ligga prestige i att inte erkänna att vår yrkeskår har brister. Nema problemas det här fixar vi... Om några brister finns på vår arbetsplats, så beror det på de ANDRA yrkeskategorierna som är verksamma där.... Stor suck.

Cyberspace är liten?

För ett tag sen hittade jag en blogg som jag börjat läsa, via en annan blogg. Jag var rätt skeptisk till den bara av vad den andra bloggaren skrev men så fort jag började läsa var jag fast. Bra skriven, ett ämne som intresserar mig, kan ni gissa vilket?!

Hur som helst efter tag började jag misstänka att jag känner personen "in real life". Frågade en vän och det visade sig att det var så. Det är ingen jag känner väl, kanske skulle kalla det en ytlig bekant. Om vi träffades på stan skulle vi definitivt börja prata i alla fall. Och bloggen är väldigt personlig, jag har fått reda på saker som jag absolut inte vetat tidigare. Nu tror jag inte det spelar någon roll, för bloggaren i fråga. Det som är spännande ändå att hitta någon som bloggar anonymt, utan att lägga ut personliga bilder och ändå inse att jag känner människan! Skum känsla. Världen är liten...

Det är så mörkt idag

Klockan är tolv och det känns som det redan är på väg att bli mörkt. Riktigt novemberväder. Sitter här och sliter med mitt syfte och frågeställningarna. Ja, fortfarande. Men nu känns det som det äntligen har lossnat lite. Innan tyckte jag att jag hade ett syfte men inga frågeställningar. Nu är det tvärtom, jag har fem frågeställningar men inget syfte som täcker in alla. Men jag har skrivit en inledning som jag är nöjd med, som gör frågeställningarna förtåeliga OCH det bästa av allt, jag har inte behövt vara alltför personlig! Jag måste ju ändå skriva något om mig själv i förförståelsen, så det räcker tycker jag.

Nej, det här var bara en liten avstickare, nu ska jag fortsätta. Bäsisen sover, efter en uppesittarnatt, han var vaken mellan två coh fyra, jag försökte slumra medan han lekte med Ebbas leksaksorm, petade mig i ögonen och näsan och levde busliv och gnällde. Tur att jag har inte har svårt att sova. Stefan var en ängel och tog hela morgonen och stannade hemma till halvtio, så det känns okej idag trots allt. Ikväll ska jag dessutom iväg på ett föredrag, så han får inte mycket jobbat misstänker jag. Imorgon ska jag till jobbet, vi ska ha utvecklingsdag. Mycket vuxenlek för mig den här veckan alltså...

Grinig helg...

En riktigt tråkig helg, jämfört med förra helgen med firande och trevligheter. Hela lördagen låg det grälvarning i luften här hemma. Jag är tydligen rätt folkilsk just nu. Städning på förmiddagen och vad gjorde vi sen? Hemska tanke, det är måndag och jag minns inte lördagen. Stefan handlade i alla fall. Nej, nu blir jag hypokondrisk igen, den här gången är det Alzheimer på riktigt. Jag hörde på radion idag att det kan drabba en redan i 30-årsåldern. Har jag Alzheimers så är det mammas fel eftersom jag knappt blev ammad och pappas fel eftersom jag aldrig fick annat än pulvermos och pölsa som liten... Nåja, kanske är det bra att glömma de tråkiga dagarna.

På söndagen brast det, det skulle städas och fixas inför att de som köpt huset skulle komma och titta. Lite skönt var det att vara riktigt orättvis (för det var jag). Men lugn, vi är sams igen, jag bad om ursäkt ungefär 20 minuter efter mina beskyllningar. Så kom de som köpt huset.Och de var jättetrevliga och vi hade hunnit städa och allt. Det visade sig att tjejens syster och jag är jobbarkompisar! Lite jobbigt ifall de inte skulle vara nöjda med flyttstädning eller nå´t annat.

Tvillingbäbisar och annat bus i helgen

I helgen var vi hemma hos våra vänner. Deras yngste är 10 dagar yngre än Otto. Att se dem tillsammans är att få en liten inblick hur det måste vara att ha tvillingar (inbillar jag mig). De är liksom på samma våglängd... Samma intressen... Sladdar, kontakter, fjärrkontroller, ja helt enkelt det mesta som gör livet värt att leva! Kvällen blev sen och alla de större barnen nattades i samma säng. Fast först var det bus med bäbisarna...

Min lediga kväll...

Förra veckan fick jag ett familjebryt och bestämde att vi vuxna i familjen måste ha en kväll i veckan ledig från hushållsarbete och barn. Igår var Stefan och spelade badminton på sin kväll. Ikväll är det min kväll. Vad har jag då gjort? Jo efter middagen sov jag en timme. Helt nödvändigt eftersom Otto tjoade inatt mellan klockan tolv och halv tre. Sedan nattade jag Otto. Nu sitter jag här i soffan med Julius som sällskap. Så väldigt mycket ledig känner jag mig inte. Det ska bli sååååååååå skönt i nya huset när det finns ett arbetsrum man kan gå undan i. Jag vill kunna ha en ledig kväll utan att gå från huset. Med ett kombinerat sov- och arbetsrum som vi har idag, går det inte att vara där när Otto somnat.

Ett syfte önskas...

Pratade med min handledare idag. Prio nummer ett för mig just nu är att formulera syfte och frågeställningar. Det kanske låter extremt B att inte ha något, när jag redan gjort all datainsamling. Men det är ju det som är det fiffiga med fältarbete, man kan ha ett svepande, väldigt brett syfte från början, gå ut på fältet och se vad som pågår. Så det är vad jag gjort. Men nu är det alltså dags och jag känner mig helt lost. Kan man beställa ett syfte med medföljande frågeställningar på postorder...

Ottos tre bus idag...

Det blir mycket bloggande idag. Stefan läste bloggen och sa att jag hade glömt att skriva om Ottos bus. Hmmm... det kanske var medvetet... Nåja, här kommer dom...

1. Hittade pappas dator... Pillade loss den röda lilla musknappen. Datorn är SÅÅÅÅÅÅÅ kul....
2. Bajsade på golvet. Ja, vad ska man säga, blöjfritt funkar inte alltid. Men spännande var det tyckte Otto, jag märkte det för det blev så TYST...
3. Hittade kompostpåsen, som han rev ut på golvet... Som tur var hann han inte ner till kaffesumpen, i alla fall.

Summa sumarum, han är ett enda STORT BUS! Kan inte komma ihåg att syskon haft så mycket bus i sig. Men minnet är ju selektivt.

Höstlov på Vilan

Så här mysigt har barnen haft det på Vilan. De är så härligt att se dem leka tillsammans. De har för det mesta så kul, även fast det är tre år emellan dem.

Så här sjuk var han...

Titta på den här lilla vännen. Kanske syns det inte riktigt hur sjuk han var men alla fläckar på Stefans tröja är i alla fall snor... uäck...!!! Sedan tog vi ut honom på promenad trots hög feber, men han var i alla fall väl omstoppad... Och då sov han också, vilket inte gick så bra inomhus.

Hipp hurra... för mig idag!

För nu har jag fyllt 35! Uppvaktad imorse med sång och presenter. Otto såg mycket konfunderad ut över den här typ av väckning. Själv sov jag faktiskt så hårt att jag bara hörde muller och ingen skönsång... när de gick uppför trappan. Att sova på riktigt när man väntar på att bli firad, det är VERKLIGEN vuxenpoäng...

Så nu har jag härliga ullsockar - två par, sköna vinterkängor (hur kunde Stefan tro att jag har skostorlek 42?!! Jag har stora fötter, men någon måtta får det väl lov att vara?) En laddare till Ipoden som inte är kopplad till datorn och en fin tygtavla från Ebba.

På förmiddagen följde Otto och jag med Julius till skogen (dagis), det var han mycket nöjd med. Innan vi kom iväg var det stressigt värre, Otto låg på golvet och gallskrek, jag skulle få ihop matsäck, borsta tänderna, äta frukost, hitta lämpliga kläder osv, allt på en halvtimme. Det gick förstås inte utan att jag tappade behärskningen helt. Fick be Julius om ursäkt efteråt, med det dåliga samvetet brännandes i magen. Härmed lovar jag dyrt och heligt, att hur trött jag än är, ska gå upp klockan en halvtimme tidigare för att hinna med morgonbestyren, utan att vara en fruktansvärd mamma. Men som sagt väl utanför dörren var vi sams igen, hade mycket mysigt, även om Otto inte uppskattade äventyret lika mycket som storebror, han var trött...

På kvällen har vi haft mysmiddag, lax, rödbetsrisotto och ett glas gott rödvin. Efteråt hann jag med att pyssla med Ebba och Julius en stund. Så jag är mycket nöjd med dagen.

Var det inte höstlov?

Det känns snarare som jullov... Nu är farmor förkyld oxå. Ebba kraxig och Otto har 40,5 graders feber... Stefan och jag har kli i halsen... Hmmm, fast jag har inte druckit konjak som vissa andra...

Otto sover när han är sjuk endast i någons famn. Det är som att ha en liten kamin hos sig, gosigt, snörvligt och mycket snorigt. När han vaknar bara gnäller han. Går febern ner blir han lite piggare men också gnälligare. Önskar man visste om han har ont någonstans.

Ebba, Julius och farmor trotsade snöovädret och var ute i skogen 1,5 timmar. Resten av dagen har Ebba löst DN:s Sudoko och bakat äppelkaka. Julius har kommit in i ett lek-mode.. han pysslar omkring, småpratar och leker, leker och leker. Fast idag har han haft sin lediga dag, så han har inte kunnat hjälpa till med någonting (duka, plocka undan osv). Imorgon kanske, fast om han mår så illa som han gjort idag (ingenting jag märkt precis), så går nog inte det heller...