Var ju iväg på utvecklingsdag med jobbet i onsdags. Vi ska ju ändra vårt arbetssätt rätt drastiskt och det ska bli mycket spännande. Men också svårt. Det kommer att kräva rätt mycket energi från oss som jobbar men jag tror vi kommer att få mycket tillbaka. Så fort det kommer till jobbet känner jag mig ofta rätt kritisk och negativ. Kära vännen U som satt bredvid mig försökte trösta och sa att hon tycker bara att jag är skeptisk. Hmmm... I vilket fall som helst tycker jag att det är konstigt att ingen mer än jag verkar tycka att det här med vårt ändrade arbetssätt och tror att det krävs aktiva "funderingar" på vilka strategier vi kan använda oss av, under en invänjningsperiod.
Neeej, det kommer inte att bli några problem, vi har ju saker vi kan göra, det kommer att lösa sig... Problemet är att vi inte ska göra så mycket utan att vi ska VARA och finnas till hands... Problemet är tror jag att vi kommer ha svårt för detta och dra iväg och GÖRA en massa saker ändå. Att bara VARA kan vara det svåraste som finns. Men det verkar ligga prestige i att inte erkänna att vår yrkeskår har brister. Nema problemas det här fixar vi... Om några brister finns på vår arbetsplats, så beror det på de ANDRA yrkeskategorierna som är verksamma där.... Stor suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar