Nyårslöfte

Julen är firad, barnen fick många klappar, Otto är numer vår finaste lilla ettåring och vi är hemma igen! Här hemma har jag på en dag lyckats åstadkomma kaos. Böckerna är nästan nerpackade i kartonger, halva bokhyllan är nermonterad i uterummet. Vardagsrummet är till hälften fyllt av tvätt och tvättställningar och leksaker, andra halvan av kartonger. Som om det inte räckte har jag gått igenom Julius leksaker och sorterat ut... på golvet i hans rum. Inte för att han har några invändningar mot detta förfarande precis... Jag har även rivit lite i vårt sovrum, packat ner lite linne, rivit i klädkammaren, halva klädkammaren står nu i korridoren utanför. Mycket praktiskt. Hittade Ottos klossar i alla fall.

För övrigt har jag bara ett nyårslöfte och det är: Jag ska bli klar med uppsatsen.

Pepparkaksbak

Känner ingen direkt julstämning i år men nu har vi bakat pepparkakor så nu är det snart jul! Dessutom har det snöat ikväll, till Ebbas och Julius stora förtjusning. Det fanns en liten kille som också ville baka pepparkakor, i alla fall ville han äta degen... Och blev mycket besviken när han inte fick!

Ettårsnostalgi...

Otto åker tåg

Trevlig tisdagskväll

Nu har den kära brodern firats med pompa och ståt (allt är relativt!) att han är färdig med D-uppsats, tagit examen och fått jobb. I alla fall är det vad jag firade! Åkte med Otto till Linköping och mötte upp Ruth och Anders efter framläggningen av arbetet. Det kändes inte meningsfullt att försöka vara med på själva framläggningen, dels på grund av Otto och dels därför att jag faktiskt inte vare sig har satt mig in i vad de gjort och misstänker att jag inte heller skulle klara av det. Det handlade om modulering av något slag i alla fall. De fick med beröm godkänt, den gode brodern och hans kamrat. Kul!

Vi åt gott på Indisk restaurang, drack vin (1,5 glas räcker mer än väl för mig nu för tiden) och hade mycket trevligt. Otto visade hyfsat restaurangvett-och-etikett och slocknade först i vagnen på väg hem till Anders. Roligt att se hur han har det i lägenheten och det blev fortsatt prat och tedrickning, alldeles för sent men mycket trevligt, för att upprepa mig själv.

Inatt jag drömde...

Jag var på jobbet inatt och allt gick som det INTE skulle. Jag gjorde allt sånt som man inte ska. Slutade med att jag opererade bort livmodern på en kvinna som jag förlöste med sugklocka! Glömde bort hennes bebis också. En sån där dröm när man jobbar och sliter som ett djur men hela tiden ligger steget efter och glömmer saker. Insåg efteråt att det inte riktigt är mitt ansvarsområde att operera bort någons livmoder. Nu skulle hon ju aldrig mer kunna föda några barn. Funderade på att mörka det hela, låtsas som om inget hade hänt. Kände på mig att det inte skulle funka. Insåg att jag skulle bli anmäld och förmodligen förlora jobbet.

Dessutom skickade Julius ner Otto fastbunden på en kälke från ett berg. Han låg där avsvimmad och jag missade det. En annan kvinna upptäckte vad som hänt och jag blev rosenrasande på Julius som svarade som han brukar: Det var inte meningen. Jag förstod att det inte var verkligen inte var hans mening men jag var så arg att jag var nära att slå honom. Då blev jag väckt av Stefan. Var lika aptrött som när jag somnade igårkväll. Så trött att jag mådde illa och ynkade mig...

Har fått sova igen en halvtimme nu på förmiddagen. En kopp kaffe på det och nu är jag fit for fight igen!

Seg dag

Upp i ottan imorse. Klockan 07.15 drog karavanen med modern och tre barn till Vallentuna. Skridskoåkning för Ebba med nya klassen. Julius fick också åka, kul jag har faktiskt aldrig sett honom åka innan (skäms lite). Vi kommer att bo med cykelavstånd till ishallen så det kommer bli enkelt att åka lite på helgerna om man nu har lust. Och det kliade faktiskt lite efter att hasa ut på isen, när barnen åkte. Tråkigt att bara stå vid sidan av. Men med Otto på ryggen blev det i alla fall inte så kallt.

Medan Ebba fortsatte sin dag med nya klassen åkte jag och Julius iväg för att hälsa på dagmamman. Han tyckte vi var där för kort stund men klockan hade hunnit bli elva och jag var så hungrig att jag inte stod ut. Så det blev riktig bukfylla - kebabrulle för mig och Lasagne till Julius.

Vi hälsade på Ebba i skolan en sväng på hennes lunchrast och jag såg direkt att livet inte var på topp. Men hon försökte tappert lilla Tosa-losan. Lekte häst. Inte direkt hennes favoritlek.

Julius och jag åkte också en sväng till huset. Idag har jag känt mig så negativ till hela flyttgrejjen. Såg de detaljerna i huset som jag inte är hundra procent nöjd med. Oroade mig för att golven inte är tillräckligt täckta, hur ska det INTE kunna bli märken? Och tomten, detta lerhål till tomt...

Såg några minuter på lyxfällan på TV3 medan jag sövde Otto och fick magsnörp. Vi måste få mer koll på utgifterna, jag måste börja göra månadskalkyler igen. Så mycket att göra, så många måsten och nej usch, vore det inte enklare att bara bo kvar. Ha en nöjd dotter med fina kompisar och en bra lärare. Jag känner mig tveksam till Ebbas nya lärare också. Fick ingen riktig kontakt med henne kände jag. Bläää. Nej ikväll känns allt som vi har, bättre än det som kommer att bli...

Kan oxå vara så att jag är trött. När jag tänker efter så är jag aptrött. Ska lägga mig istället för att gnälla.

Några bra och mysiga saker:
- Mysigt att Otto har börjat kommunicera så mycket. Det är ju inte så konstigt när han snart är året men lika mysigt i alla fall. Han säger däää, pekar på det han vill. Vet var bilen, båten är för nå't. Säger man Spott ut, så gör han det. Älskar att busa, är en riktig filur.
- Hipp, hipp hurra för att jag inte är en lika arg mamma som för några veckor sedan! Jag kan få iväg Julius till dagis utan att få ett psykbryt trots att Otto vrålar hela tiden.

Kul på kulturhuset

Hade vi idag. Jag och pojkarna. Vi har varit på flacken sen 10 imorse, först logopedbesök för Julius (det gick bra, han är lite sen i tungmotoriken, vi har fått övningar!) BVC-besök för Otto. Totto (som lillkusin K säger) väger 9665 och är 76 lång. Julius vägde vid samma tidpunkt 1kg mer och 3 cm längre...

Vi lunchade på Åhléns medan Otto sov. Satt på höga stolar och tittade ut. Helt ok mat också. Sen skulle vi handla julklappar och jag lyckades handla julklappar till både Julius och Ebba utan att han märkte det. So innocent! Jag hade berättat redan innan för Julius att vi skulle till leksaksaffären. Så han hade tömt sin sparbössa på 20 kronor och inhandlade efter lite om och men glaskulor. Först gick vi igenom vad alla Fisher-price gubbar kostar, den här borgen den kostar 3000 kr, piraternas gömställe (som han önskar sig sååå mycket) xxx kr. Julius konstaterade att leksaker är dyra. Mmmmm...

5 december och alla julklappar inhandlade! Hurra! Vi tog en sväng på kulturhuset också. Det var otippat kul, väldigt bra. Julius pysslade och sydde i verkstan, jag och Otto var delvis hos honom och delvis i de andra rummen. Otto hade jätteroligt, gungade klättrade och kollade in alla barn. Så det får bli repris snart. Önskar bara att Ebba hade varit med...

Kameran upphittad

Så här ser det ut nu. Känns bra! Vårt hus!

Inte min dag idag...

Och det med besked. Och snälla, skratta nu inte, för det här ÄR så typiskt mig och ÄR inte roligt. Inte idag, inte imorgon, kanske längre fram. Men idag har det rykt pengar.

Vi skulle först iväg till huset och kolla hur långt de kommit. Jag backade ut bilen, ja, rakt in i stolpen. Buckel- och plåt skada. 6000 pix...

Åkte till huset med alla barn och svärmor. Stressad, Julius simning närmade sig i ilfart. Såg fint ut, taket är på. Tog foton, pratade lite med grannen, jagade in svärmor och barn i bilen. Iväg till simning, jag och Ebba handlade under tiden i ett närliggande centrum. Tärnljus och vit tröja till Julius gymnastikuppvisning, vin till helgen, födelsedagspresent till en av Ebbas kompisar och så lite småprylar. Ebba var inte road, blev mutad med choklad. Hämtade Julius och farmor/svärmor från simningen, hem och börja laga mat.

Stefan kom hem (han gick hem från Norrviken för att lugna nerverna och för att kontemplera över bucklan på bilen) och ville se hur huset såg ut idag. VAR är kameran? Ingen aning. Den är inte bland alla kassar, inte i bilen, inte i hallen, jackan eller väskan. Jag gick och la mig på soffan efter middagen och somnade, det var antingen det eller att börja storböla.

Det är liksom så mycket just nu. Så länge allt flyter så känns det bra men motgångar fixar jag inte och jag blir tvärstressad så fort det är något. Stress = plåtskador på bilen, och saker som jag inte hittar. Som kameror, nycklar och plånbok och mobiltelefon. Som tur var fick jag inte med mig mobilen idag för då hade väl den varit väck också. Fast som svärmor säger, det kunde varit värre, barnen och maken och jag är ju friska. Det är sant. Imorgon är en annan dag...