Och det med besked. Och snälla, skratta nu inte, för det här ÄR så typiskt mig och ÄR inte roligt. Inte idag, inte imorgon, kanske längre fram. Men idag har det rykt pengar.
Vi skulle först iväg till huset och kolla hur långt de kommit. Jag backade ut bilen, ja, rakt in i stolpen. Buckel- och plåt skada. 6000 pix...
Åkte till huset med alla barn och svärmor. Stressad, Julius simning närmade sig i ilfart. Såg fint ut, taket är på. Tog foton, pratade lite med grannen, jagade in svärmor och barn i bilen. Iväg till simning, jag och Ebba handlade under tiden i ett närliggande centrum. Tärnljus och vit tröja till Julius gymnastikuppvisning, vin till helgen, födelsedagspresent till en av Ebbas kompisar och så lite småprylar. Ebba var inte road, blev mutad med choklad. Hämtade Julius och farmor/svärmor från simningen, hem och börja laga mat.
Stefan kom hem (han gick hem från Norrviken för att lugna nerverna och för att kontemplera över bucklan på bilen) och ville se hur huset såg ut idag. VAR är kameran? Ingen aning. Den är inte bland alla kassar, inte i bilen, inte i hallen, jackan eller väskan. Jag gick och la mig på soffan efter middagen och somnade, det var antingen det eller att börja storböla.
Det är liksom så mycket just nu. Så länge allt flyter så känns det bra men motgångar fixar jag inte och jag blir tvärstressad så fort det är något. Stress = plåtskador på bilen, och saker som jag inte hittar. Som kameror, nycklar och plånbok och mobiltelefon. Som tur var fick jag inte med mig mobilen idag för då hade väl den varit väck också. Fast som svärmor säger, det kunde varit värre, barnen och maken och jag är ju friska. Det är sant. Imorgon är en annan dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar