Alive...

Vi har flyttat och idag är det tisdag som jag längtat efter. Det värsta är gjort, nu är de viktiga funktionerna i hemmet på plats. Köket iordning, badrum, kläder, Otto och Julius rum. Alla har nånstans att sova! Skridskor och gympakläder är hittade.

Har ingen telefon än, posten kommer inte, ingen mobil. Men mobilt internet i alla fall. Vi kan således endast nås via Stefans mobil...

Det är både bra och dåligt.

Jag tror aldrig jag har varit så slut. Huset är fantastiskt fint, allt funkar, vi trivs. Men jag har varit så trött att jag inte riktigt kunnat njuta. Blivit arg för minsta lilla, orkar inte med oflyt och andra människor, inte ens de jag tycker om. Men idag har en av mina fantastiska väninnor varit här, vi har ätit lunch och babblat en massa, så nu tror jag det vänder!

Man börjar med att packa det käraste man har...

Om tre dagar går flytten, man kan bli trött för mindre... Det kanske tar lite tid att få till internetuppkoppling osv, så ni får ha tålamod om inte bloggen uppdateras på ett tag!

Fullständigt osannolikt

Det är sånt kaos här hemma. Kartonger, kartonger och skräp. Stora svarta plastsäckar, en gammal paj TV under trappen, papperskassar med skräp osv. Nytvättad tvätt och smutsig tvätt. Och leksaker, drivor med leksaker! Smulor på golvet i köket, ingnuggad gammal leverpastej. Några knivar, en röd telefon, decilitermått och två skärbrädor.

Suck. En ettårings iver i kombination med flytt och uppsats funkar inte bra. Men. Nu har jag i alla fall skickat iväg lite material till min handledare och tar en paus under flytten. Suck igen. Det känns som om alla i min omgivning tycker att det är konstigt att jag inte får färdigt uppsatsen. Hur går det? Är du färdig snart? Jag vill morra och bita dom i benen. Samtidigt smyger en gnagande känsla in på. Är jag odiciplinerad? Bedrövligt ointelligent och långsam?

Ikväll ska jag i alla fall lägga mig tidigt, senast klockan tio, inte sitta uppe till tolv eller ett och jobba. Jag ska slötitta på TV...

Men innan det blir kväll ska jag:
- Ringa dagmamman
- Maila Ebbas skola
- Beställa tapeter
- Packa kartonger
- Fixa lunch
- Hänga tvätt
- Gå ut med Julius och Otto och åka pulka
- Planera middag
- Skriva en att köpa lista på viktiga saker vi måste ha innan vi flyttar...
- Packa fler kartonger

Fundering

Det är lustigt det här när man tränger djupare in i ett ämne, vilken process det är. När jag började att läsa den litteratur som ligger till grunden för min magisteruppsats tyckte jag att det var snårigt, svårförståeligt och en massa begrepp som bara halkade omkring.

Nu när jag läser samma böcker om igen för att fylla på bakgrunden och hämta referenser till min påståenden tycker jag plötsligt att det är så självklart! Deras kunskap är plötsligt min! Nåja, plötsligt ochplötsligt efter 2,5 år men, men... bättre sent än aldrig. Nu återstår det sista steget - att kunna förklara för andra!

Frågan är OM och isåfall NÄR...

jag ska avsluta denna förbaskade uppsats. Men om jag nu kommer att göra det, då ska det banne mig firas! För just nu känner jag att det är en bedrift att överhuvudtaget skriva. Heltidsjobb med barnen på dagarna, försöka packa, hålla ordning, laga mat osv. Sedan efter 20.30 jobba. Med den nya approahen att jobba sent och sova förmiddag med Otto går det faktiskt bättre att skriva. Men jag är ruggigt trött på förmiddagarna å andra sidan.

Idag har Julius bitvis varit på mycket dåligt humör. Och när jag summerar dagen så kan jag förstå varför, för det var inte så mycket på hans vilkor idag. Å andra sidan har det varit det tidigare i veckan, så det må väl vara hänt. Men vi har bakat bullar och han var nöjd vid dagens slut.

Otto har precis idag lärt sig att klättra upp i soffan och i våra fåtöljer och det är jättekul. Att ta sig ner från soffan är skåpmat, det har han kunnat länge. Han går baklänges nerför trappan också mycket prydligt, och har vid två tillfällen hunnit halvvägs ner själv innan jag vetat ordet av. Dåligt mammasamvete och fjärilar i magen, för även om han kan, så finns det ju en viss fallrisk.

Ebba gjorde mål på fotbollsträningen ikväll, efter en passning av en lagkompis sköt hon en höjdare! På hemvägen berättade hon att hon drömt att det brjade brinna i vårt hus, hon upptäckte det och farfar kom och släckte elden! Way to go FARFAR!

Jag har hittat en kasse gamla brev, observera papperskasse! från jag var 12 år och framåt. Först tänkte jag bara slänga allt men vid närmare eftertanke behåller jag breven från familj och nära vänner. Och oj vad mycket jag har glömt! Det får bli en låda uppe på vinden, med dagböcker brev och andra skriverier, något att bita i om 20 år?!

Ja, det var lite om dagen idag, nu ska jag återgå till det andra skrivandet.

Jag blundar, går därifrån och låtsas som om jag inget sett...

Prövar ny approach ikväll...

Jag ska sitta och jobba ett tag till, kanske till ett eller två inatt. Sedan sova sängen. Inget försöka jobba när Otto sover imorgon på dagen, då får jag sova igen. Hoppas det funkar...

Lägger ut en magnetrebus som Ebba gjort. Kanske inte så lätt att se hur hon tänkt via webben, men det är finurligt, kan jag lova (stolt mor). (Stortån tillhör Stefan...)

Försenad julbild

Jultomten var lång och smal och kom från Dalarna i år. En liten fågel (5 år gammal) viskade dock i mitt öra att jultomten väldigt mycket liknade familjens så kallade överhuvud (syftar på längden och inget annat). Förra gången vi firade jul på Vilan var tomten från Finland, drack snaps och vi fick vänta på honom väldigt länge. En mycket ambitiös tomte var det då, nästan överambitiös, sägnen gör gällande att han gick vilse på fälten på väg till Vilan...


Visst är han en sötnos?

Förra sommarens bästa

Julius bästa förra sommaren var vårt äventyr på Omberg. Jag håller med, det var fantastiskt. Fast just då var det varmt, flugigt och en trött liten kille ute på vandring!

Ebbas bästa, sa hon efter en stunds funderande, var Englandsresan till morfar.

Eftersom jag är så RYSLIGT upptagen...

och inte alls ska vara här och skriva, så kommer en liten rapport i punktform:

- Jag försöker skriva uppsats

- Jag bakar bröd som besatt... älskar doften av hembakt bröd och har hittat ett nytt favvorecept.

- Min mobiltelefon blev stulen när jag och Julius var på Sollentuna husdjursmässa idag. SURT. SUPERSURT. Stulet blev även SL-biljetthäftet. Där fick jag för att jag sa att jag faktiskt aldrig blivit bestulen på något i Stockholm... Så glöm att försöka nå mig nu om jag inte är hemma. Och jag vet att det inte varit lätt tidigare heller...

- Vi har det mysigt och lite jullovsstämning trots alla kartonger som fyller huset.

- Jag tittar på katter på nätet och har till min förvåning upptäckt att katter tydligen inte längre är djur som behöver, eller ens mår bra av utomhusvistelse. Svenskars riskfokusering har tydligen även nått katten. Inte bara vi svenskar riskerar att leva ett liv där vi kan dö, även katter med sina nio liv kan det också... Även huskatter ska gå i koppel, inte längre bara snordyra raskatter. Hur kul tycker katter det är att gå i koppel?!! Hemlösa katter adopteras bara bort om man INTE har barn under 6 år, själv är äldre än 65 (man kan ju dö ifrån den stackars katten) och så ska katten helst vara inne. Kattungar adopteras bara bort två och två, för att de ska ha sällskap och lära sig att vara katt. Jag trodde att katten oftast föredrog att vara ensam herre på täppan?

Nå, det här sista blev längre än som var tänkt, men jag kunde inte hindra fingrarna som snabbt gled iväg över tangentbordet....

De leker!

Idag har Julius och Otto lekt för första gången! Om nu inte busa i sängen räknas till kategorin lek? Julius lektält är uppsatt och Otto bara ÄLSKAR att busa med Julius där inne. Hans hår står helt på ända, av all statisk elektricitet. En enda gången han blev ledsen var när Julius välte tältet upp och ner och han fortfarande var kvar där inne...

Faster Fi kommenterade i jul att vi går på Julius rätt hårt, det blir mycket gnat och tjat på honom. Jag håller med henne, jag försöker att tänka mig för, men jag tappar lätt tålamodet när han är så aggressiv och på Otto. Lösningen ligger nog inte i fler tillrättavisningar, han kan dem nog i sömnen, vid det här laget.

Just nu leker Julius med Sebastian och jag hörde honom säga; Fast jag är inte som min mamma, hon blir jättearg direkt. Ja, det skar i mammahjärtat. (Nu kom Stefan hem och kommenterade att Julius också blir jättearg direkt, så vi är väl likadana helt enkelt.)Well, well...