Vår katt... Tooticki blev namnet till slut och det passar henne alldeles utmärkt. Snällare katt får man nog leta efter. Och då tänker jag främst på Otto som inte utvecklat någon empati över huvud taget än så länge. Hon får utstå hans kärlek på många vis. Och det gör hon för det mesta utan att knota, ibland flyttar hon på sig, dock inte alltid. Det senaste är att Otto (som tycker att hon är väldigt len och mjuk) borrar in hela huvudet i hennes mage. Då tar hon tag med tassarna om hans huvud utan att använda klorna och antingen nafsar lite på honom, eller så slickar hon honom. Hur gosigt som helst.
För övrigt tror hon att hon är en ekorre i kombination med en geckoödla. Dvs hon tror att hon kan klättra rakt upp för dörrposterna om hon bara tar sats. Det hade kanske gått lättare om hon använt klorna men det gör hon inte (vilket jag i och för sig är glad för).
För övrigt är det nog jag (eftersom jag är mest hemma) och Ebba som blivit utvalda lite speciellt. Att sova på Ebbas rum på nätterna är uppskattat av bägge. Problemet är bara att hon måste få busa lite vid 3-4-tiden på morgonen och då är det kul att gå på jakt efter Ebbas fötter och bita lite i dem. Det blir lite väl tidiga mornar för Ebbas del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar