Återvänder

Från vad då? Från koma kanske... Har varit såååå trött. Det är jag nog fortfarande men det går lite upp och ner. Otto vaknar tidigt vid 6-6.30 på morgnarna och Ville är en kvällsbebis som är vaken till tolv - ett på kvällarna. Förra veckan var Stefan i USA och även om jag fick aldrig så mycket hjälp av svärmor och verkligen fick sova ut så kände jag mig helt slut! Konstigt.

I lördags kände jag mig verkligen som stormamman. Ensam hemma med alla barnen plus två kompisar till Ebba och Julius som var där och lekte. Och alla fick lunch, halleluja!

Igår var Ville och jag hos kiropraktorn. Fascinerande hur fruktansvärt obehagligt det är att bli knäckt, jag vänjer mig aldrig. Det känns verkligen som jag ska gå av på mitten. Men efteråt, kan jag sträcka ut hela kroppen och andas lättare! Så nu är det träning som gäller. Promenerar gör jag så mycket så vardagsmotion får jag så det räcker. Den där halvtimmen om dagen som man ska röra på sig, det är inga problem. Nu måste jag dock få upp styrkan i rygg och mage. Magmusklerna är helt obefintliga! Så ambitionen är 3 halvtimmar i veckan. Jag drömmer om att testa på Ebbas kampsport Chay-in-do till hösten. Det verkar så kul! En blandning av kampsport och yoga. Det tror jag är precis vad jag behöver.

Idag...

idag har Julius åkt skridskor med Stefan och lekt först med E sedan med grannflickan O. Ebba har provat Chay-in-do (kampsport blandat med yoga typ) och läst. Otto har hjälpt till att baka pizza (pannkaka), diskat och läst Gittan och gråvargarna tre gånger. Den är fantastiskt kul och spännande tycker han. Ville har mest skrikit. Han är en varannandagskille. Igår var han en supercool fjärde bebis som bara hängde med och slappade. Idag har allt blivit fel för honom. När det blir fel vill han inte, absolut inte åka sjalen. Jag tror faktiskt inte heller att han har ont i magen, det är bara som det blir fel rytm på dagen. Plus i kanten för nu har han börjat le på riktigt, inga filmstjärnesmajl men ändå riktiga leenden. Hjärtat smälter. För övrigt är vi rätt trötta. Just nu väntar jag på att han ska somna.

Liten hjälpreda?

Det gäller att börja i tid. Ville hänger redan i tvättstugan.

Ture Sventon och Mazarin

Om man tittar på Ville i profil när han är vaken ser han ut som Ture Sventon. Bortsett från håret då. Mycket panna, skarp profil, vaksamma ögon och en mycket obetydlig haka... Framifrån ser han ut som Mazarin i Loranga, Dartanjang och Mazarin. Runda, hängande pöslinder och vänliga ögon. Konstigt nog är den här blandning bbedårande och han är världens sötaste förstås.

Magont

Nu har han fått magont på nätterna. En månad gammal, Stefan har börjat jobba och det är dags att få in rutiner... Då! Sover sött fram till klockan 22.00 och sedan drar det igång. Fast igårkväll började han klockan elva efter att vi sovit en timme. Det var värre. Kanske kunde han lägga skrik-och vanka-runt-tiden till klockan 21-23 om han nu nödvändigtvis måste ha magknip. Det är tur att jag har sjalen, jag vet inte hur jag skulle bära mig åt annars.

Idag var dessutom första heldagen ensam med Otto och Ville. Det har gått bra trots för lite sömn. Det har på det stora hela varit en bra dag. Otto lagade middagen nästan helt själv (!). Otto kan som han själv säger. Han lagar bara pannkaka. Idag var det dock frästa rotfrukter och överbliven lammstek från i helgen. Men Otto lagade pannkaka, så det så.

Liten sammanfattning av 2007

Det har varit ett hektiskt år kan jag dock säga. Flyttade in i januari. Ny skola för Ebba, dagmamma till Julius. Stefan har byggt altan och vi anlade början till vår trädgård och hann i alla fall med att odla lite grönsaker och en herrans massa sallad (köp INTE salladsfrön på "matta" om ni inte driver ett stort kollektiv eller dagis). Jag började jobba igen i april, hade min första riktigt förfärliga upplevelse som barnmorska (det kommer ju förr eller senare) och sedan blev jag tokgravid igen. Oj vad jag mådde illa! Hela april, maj och juni liksom försvann i illamående. Sedan var det dags att ta tag i uppsatsen. Mot all förmodan blev den faktiskt färdig i september. Så nu är jag magister, gud bevars...

Oktober och november har varit riktigt lugna förutom att jag fixat och ordnat inför att Ville skulle komma. Och att han kom nästan tre veckor tidigare! Det hade jag aldrig trott, kändes nästan lite snöpligt, så här skrev jag natten då värkarna började:

Klockan är snart kvart i tre på morgonen och jeeesus vilka förvärkar jag har. För snälla säg att det inte är dags än! Ska försöka lägga mig med värmekudde och en kopp thé och hoppas det går över. Jag ska till IKEA idag och till Kista. Har inte hunnit klippa mig heller! Som om nu det var det viktigaste. Helst sanslöst men jag är inte riktigt färdig med denna graviditet!

Fast jag fick inte bestämma det även om vi hann till IKEA dagen efter innan det satte igång ordentligt. Men nu i efterhand känns det bra att han kom tidigare. Vi har dessutom haft en jättebra jul och nyår. Perfekt faktiskt när jag summerar. Vi har slappat och slöat och faktiskt hunnit träffa kompisar också.

Något som jag faktiskt är lite extra glad för är att en kompis som jag tappat kontakten med hört av sig. Hon och hennes familj var här igår och vi hade jättetrevligt. Det känns som vi kommer att fortsätta att hålla kontakten nu faktiskt.

Det bor en drake i vårt hus

Draken och krokodilen bestämmer sig för att gå upp och bita Sujja (=Julius)

Men hittar ett gott Pappaben på vägen istället. Han blir jätterädd...

Bildkavalkad

På juldagen uppvaktaes Otto! Fast det var svårt att blåsa ut ljusen själv...


Otto fick en fin grävskopa av morfar i julklapp, den leks det flitigt med

Tomten kom hela vägen från Eslöv i år

Man kan fråga sig om vi har haft dåligt samvete i år när man tittar på mängden paket... Det här var dessutom inte allt

Julkatt 2007