Liten papegoja och skåputplockare

Det är faktiskt sant. Det är ingen ivrig föräldraöverdrift. Hej då säger Ville och vinkar. Nu har han gjort i tre dagar. Så det är ingen slump heller. Ebba var ungefär så tidig med att prata också. Fast det är ju inte säkert att han fortsätter. Men kul är det! För övrigt har vi kommit in i skåpåldern. Dvs inga saker får vara kvar i skåpen. Man snubblar över alla köksgeråd hela tiden. Vi slänger in, han leker ut. Vi måste fixa hasp till sopskåpet för komposten börjar bli fasligt intressant. För övrigt tror jag hans främsta proteinkälla är kattmaten. Små torrfoderpluttar minst en om dan plockar jag ut ur munnen på honom. Trots att vi verkligen försöker hålla honom och kattmaten åtskiljda. Men han är snabb som en vessla. Om det ringer på dörren kan han smita dit, istället för att vara nyfiken på vem som kommer, han vet så väl att han inte får. Men han är än så länge snällare mot själv katten än vad Otto varit.