Igår var en trött dag. För tempot blir inte lugnare allteftersom hösten går utan snarare vildare. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att man ska behöva lära sin fjärde bebis att sova? Nu är ialla fall storbarnen på höstlov hos mormor, de åkte tåg själva och det gick bra. Mitt föredrag på KS är avklarat, jag ger mig själv godkänt med tanke på att uppladdningen var usel med för lite sömn och huvudvärk. Vi har också fått tippat 3 lastbilsflak med jord. Igår förmiddag var Otto ledig från dagmamman och såg att grannflickan S var ute. Han blev eld och lågor och ville absolut ut och leka med henne. Förmodligen ville han låna hennes cykel. Det här är grannarna med båten... Vi gick och pimpommade på deras dörr och granntjejen ville visst leka.
Och tjong där slog avundsjukan till. Fan, va välstädat och iordning det var! Inte ett sandkorn på yttertrappen ens. Tänkte på våran. Jojomen, en bajsblöja, en gammal ölburk som hittats i skogen, småsten, en väldig massa grus, två par smutsiga stövlar huller om buller och så ungefär hundra kottar. Och några pinnar. En vante. Och det är det första som möter den som pimpommar på vår dörr, hur det ser ut innanför kan man ju bara tänka sig. Stor suck. Jag kunde riktigt se hur grannarnas parkettgolv glänste nyvaxat när jag försökte spana inåt i huset. Allt var prydligt upphängt också. Och så satt plötsligt djävulen på min axel och hoppade och hånskrattade när hon berättade att anordningen som ska skrämma bort katterna med högfrekvent ljud från deras sandlåda inte verkade funka. I mitt inre smålog jag. Ja, då får väl ni också sätta nät över då. Välkommen till verkligheten , tänkte jag! Jag är en mycket liten människa ibland.
2 kommentarer:
Så där var det också när jag växte upp. Hos oss var det normalt en stor röra av grejor (utom vid vissa högtider då det skulle STÄDAS!). Men hos närmsta grannen Hanssons var det alltid perfekt städat. Så där fick vi aldrig leka. Utan Lasse och Bosse var hos oss i stället, ute eller inne. Hela kvarterets ungar var hos oss faktiskt. I trädgården fanns det inte mycket gräs kvar, garageinfarten var full av sand för där hade vi våra bilar och tåg och inomhus var det som sagt röra. Men kul hade vi. Åtminstone tyckte jag att det var bättre hos oss än hos grannarna. Vad mamma tyckte vet jag inte riktigt - tydligen accepterade hon situationen. Men hon skrev aldrig någon blogg så jag vet inte om hon var avundsjuk på Sigrids perfekta hushåll. Förmodligen ibland.
Jag har också sett de där perfekta hushållen. Men jag har kommit till ro, jag vill inte vara sån alls. Visst är det fint när det är undanplockat, men om man inte hinner med att prata och vila och laga mat och vara och bygga lego och läsa saga..nä då får det hellre vara stökigt ett tag. Man kan ju alltid kliva över skorna ett tag till.
Men ibland känns det hopplöst med alla saker. Försöker på olika sätt få barnen att hjälpa till att hålla ordning och tänker att jag kan påverka dem så det blir lättare när de är stora. Jag lurar säkert mig själv, man är som man är.
Skicka en kommentar