Tårtkalas

Sommar

Små saker som är bra!

Igår hade vi en elektriker här som fixade ett par saker. Det har stört oss att det inte finns någon belysning i skafferiet samt att man måste gå till ytterdörren i tvättstugan för att kunna tända där inne. Från köket sett ligger skafferiet närmst så oftast på kvällen har man famlat i mörkret och försökt hitta det man ska hellre än att pallra sig till ytterdörren för att tända. Men inte nu längre! Varje gång man öppnar dörren till skafferiet tänds en lampa. Plötsligt får jag lust att städa därinne... Men det blir efter semestern, och vem vet kanske har den värsta städivern lagt sig då?! Tänk att sådana småsaker som man gått och retat sig på kan kännas så himla bra, när de är fixade.

Har jag glömt något?

Att inte glömma något när man har fyra barn att packa till är en stor bedrift. I det här läget känns det lika bra att ta med sig ALLT. Det ska vara grejjer till bra väder, dåligt väder, lakan täcken, kuddar, underhållning, badleksaker, luftmadrasser, uppblåsbara krokdiler och F-N och hans moster. I år blir premiär utan barnvagn, endast liten sittvagn. Det går framåt.

Härligt

Rosen Aicha blommar för fullt över lila backtimjan. Det är inte lika vackert på bild som i verkligheten. doften kan man inte heller återge. Det doftar underbart, lite apelsin kanske? Pionerna är på väg att slå ut också och jag kommer att missa dem... I månadsskiftet juni/juli ska man inte ha semester! Fast det ska bli skönt att komma iväg.

Fin födelsedagspresent!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fyller år i november... Men fick min present igår! Tack mamma! Rosen Stanwell Perpetual är nu på plats i rabatten. 2 knoppar har slagit ut och lyckades fylla hela altanen med roslukt igårkväll. Underbart!

Snart semester

3 arbetspass kvar. Sedan ledigt i 4 veckor och 5 dagar. Det blir bra. Småland väntar, västkusten väntar. Jag hoppas på mycket bad, grillkvällar och en hel del skogsstigar som väntar att bli sprungna på.

Legobygge

Vi har haft Julius bästa kompis här i 3 dagar nu. Tänk att det finns så mycket lek i dem! Det byggs lego, fantiseras, ritas och så ett avbrott för lite vattenkrig med småttorna och grannbarnen. Ibland en liten paus med Kalle Anka läsning. Visst är det sommarlov i ett nötskal?

Roslagsleden!

Igår sprang jag hem från jobbet. 31,5 km terräng mestadels. Det var jättejobbigt, tungt, galet roligt och jag kunde knappt gå när jag kom hem. Idag har jag ont i vaderna. Jag vill göra det igen!

Sängflytt en gång till

Nu har Ville och Otto sovit tillsammans ett bra tag. Och det har gått så där. Ville har inte slutat vakna på nätterna och jag har vandrat dit och ofta somnat kvar hos honom. Alternativt stört Stefans nattsömn. Och min egen. Det är mycket jobbigare att vakna och gå upp, än att vakna i samma säng. Ville är förkyld nu vilket inte gör saken bättre. Igår var jag fasansfullt trött, Stefan är så trött sedan en vecka tillbaka att han knappt går att umgås med. Så vi flyttade in Ville tll mig och ut Stefan igen. Inatt har Ville legat mestadels tätt intill, eller på mig. Från 05 ägnade han sig åt att sparka mig i ryggen tills han gav upp och gick upp. Det har ändå varit en fantstiskt mycket bättre natt än den föregående. Sparkar i ryggen är lite som kraftfull massage, i alla fall om man är stel i ryggen, astrött och försöker tänka positivt.

Bra balans!

Och den coolaste gesten!

Glitter, glamour och guld i håret

Det ser ut

att bli en fantastisk dag. Igår var en slita-hemma-dag med mig själv som var trött efter helgjobb och två barn som var trötta och griniga. Jag fösökte vara pedagogixk och tålmodig med jag måste erkänna att det misslyckades vid åtminstone 3 gånger under dagen. Bakade inför Picknick med Julius klass på kvällen, gjorde pastasallad, tvättade, städade, jagade larver som äter upp våra krusbärsbuskar, sådde nya sockerärtor och bönor eftersom nästan inga från förra sådden kommit upp. Otto och Ville hjälpte till. Nu så! Det blir senare skörd i år men det går det med. Dessutom hann vi med utvecklingssamtal i skolan med Julius också. Småbarnen skötter sig med den ärean, nästan hela tiden. Fast fröken undrade stillsamt när jag sa att nu är tiden ute för vår del, när Ville och Otto började balla ur, att det var tur att det inte var så mycket att prata om då, att Julius sköter sig. Vad ska man svar på sånt. Om jag uppfattat att det var bekymmer med Julius som krävde längre än 40 min samtal, då skulle jag väl ha prioriterat annorlunda? Håhåjaja.

Idag ska jag springa vårruset tillsammans med en vän, jag ser fram emot detta. På jobbet har det varit fullständigt kaos, har aldrig varit med om liknande, så vi lär ha samtalsämnen så det räcker. Just nu är känslan både hemma och på jobbet att man bara försöker att hålla ihop. Ligga steget före och känna att man har koll på läget, det existerar inte. Det handlar snarare om att hänga med floden och inte tappa/glömma det viktigaste.