Filmkväll

Scoutkillen är hemma igen efter öläger i en vecka. Jag tror att läger är utvecklande :-). Han kan Cornelis, Brev från kolonin utantill, bara det! Tänk att få rå om honom alldeles ensam i två dagar (minus jobb då förstås). Ikväll har vi myst framför den här toppen(?)rullen och ätit glass. Det är verkligen lycka på hög nivå.

Hjälpa till med matteläxa

Julius är hemma från skolan idag, förkyld. Eller lite förkyld kombinerad med trötthet. Ingen feber och riktigt sugen på att spela datatspel. Vilket han också får - när han städat sitt rum och gjort läxan. Det är där skon klämmer....

I veckan gjorde vi matteläxa tillsammans vilket var riktigt roligt. Min hjärna har helt slutat tänka i dessa banor så det är nog nyttigt att försöka hjälpa till. Jag har hört att ju längre tiden går desto mer fast blir man i gamla tankebanor. Det blir som leriga hjulspår, omöjliga att ta sig ur. Matte tillhör inte mina hjulspår. Jag borde säkert börja med Sudoko eller korsord, det är bara så satans tråkigt.

Summa sumarum kunde jag inte hjälpa honom med veckans kluring som var följande: Emil har får och höns, lika många av varje. Tillsammans har de 54 ben. Hur många höns resp får har han? Hmm.. jag trodde på att dela 54/9 och få 6 ben i varje hög. Fast det blev så många högar och hjälpte oss inte framåt precis. Dessutom ritade jag bara 4 högar och det blev ju inte ens 54 ben. Julius ville ha 11 ben i varje hög men det kändes inte heller helt rätt. Så försökte vi rita benen och då blev det riktigt krångligt. Det var bara ben överallt. Vilka ben tillhörde hönsen och vilka fåren?

Till slut ropade vi på Ebba som kom, tittade på kluringen och sa att vi skulle dela 54/3, alltså tre högar och att det blev 9 höns och 9 får. Först tänkte jag 4,5 får men det blev ju också lite tokigt! Jag menar 18 ben räcker ju inte till 5 hela får. Glömde bort den sista högen med ben. Tur att det inte är så mycket läkemedelsräkning på jobbet, trot eller ej men den tentan klarade jag utan problem. Kanske berodde det på att jag slapp räkna får och hönsben. Julius och jag hade i alla fall väldigt roligt, även om han i efterhand påstod att han hela tiden velat dela med 3 och att jag hade sagt att det inte gick. Mycket möjligt, jag ska låta det vara osagt.

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Barnarbete

Efter mycket dividerande fram och tillbaka i säkert ett halvår har vi införskaffat ett Playstation. Jag har varit mycket skeptisk, mest för att jag helst inte vill att småttorna ska fastna framför TV:n. Men den har hittills visat sig vara en riktig guldgruva för mig.

Det är fantastiskt vad tjänstvilliga och samarbetsvilliga stororna är. Framförallt Julius! De här är vad de har arbetat för att tjäna ihop speltid. (För naturligtvis har vi spelrestriktioner :))
- Rensat grusgången från ogräs
- Kantklippt kring häckar och rabatter
- Rensat ogräs
- Storstädat badrummet

Mamma, behöver du inte hjälp med något mer? Snälla!

Jag hatar att städa toaletter och badrum, det är något jag gärna går och drar på och så blir det snuskigare och snuskigare. Nu gjorde Julius detta, även om han fick instruktioner och lite hjälp. Det skiner, så välstädat är det!

Och rensa ogräs och klippa kantgräs är sånt som jag i princip aldrig hinner med. Ibland funderar jag faktiskt vad det är jag gör om dagarna. Men i och med att vi införskaffat familjekort på det lokala utomhusbadet så har jag åkt med barnen och badat nästan varje dag. Det är nog det enda jag saknar i vår kommun. Ett riktigt bra sjöbad. Bassängbad kan aldrig slå ett riktigt bad, helst i havet... Det bästa med familjekort när det väl är betalt, är att det känns ok att åka och bada bara någon timme eller två. Helst badar jag efter klockan tre så jag slipper smörja in barnen. Perfekt att åka hemifrån de timmarna då det ändå bara blir stök och bråk och gnäll. Det svåraste på badet är att hålla koll på Otto och Ville som inte alls vill bada på samma ställe. Otto vill helst bada på det djupaste med simpuffar tillsammans med Ebba och Julius. Han hoppar otröttligt från kanten och varvar mellan kanonkulan och magplask. Och medan jag har badat har Stefan fixat de sista uteprojekten för året och sett till att ha maten klar tills vi kommer hem...

Legobygge

Vi har haft Julius bästa kompis här i 3 dagar nu. Tänk att det finns så mycket lek i dem! Det byggs lego, fantiseras, ritas och så ett avbrott för lite vattenkrig med småttorna och grannbarnen. Ibland en liten paus med Kalle Anka läsning. Visst är det sommarlov i ett nötskal?

Bra balans!

Och den coolaste gesten!

Glitter, glamour och guld i håret

Historielöshet?

Jag heter Julius och du heter Ceasar, säger Julius till sin kompis som heter Caesar i andranamn. Yey! Det var ju en egyptisk kung! Hoppas han hejade på Real Madrid!

Chokladkalender-tjuv

Julius har för första gången fått en chokladkalender. Han fick den på ett kalas i klassen där alla bjudna fick varsin. Jag kan principiellt bli lite sur över att kalasen haussas upp så mycket. Det badas, leks på lekpalats och bowlas, bjuds på trerätters-middagar och det gås på skattjakter och ges bort presenter. Vi hade iofs ett jättekul spökkalas för Ebba förra året men då var det å andra sidan bara hennes bästa vänner bjudna.

Jag har två invändningar mot kalashysterin. Det ena är att det blir dyrt när hela klassen ska bjudas och det inte räcker med ett vanligt kalas. de som har det sämre ställt känner sig tvingade att göra mer än som behövs. Ett vanligt kalas med tårta och lek räcker liksom inte. Det andra är godis-överflödet. Om man tex har ett överviktigt barn blir tillfällena till över-ätande väldigt många. Det är kalas, varje avslutning med simskola, fotboll och skola ska firas med att äta sött. I skolan är det fredagsmys med kakor och chokladbollar. Det blir så många tillfällen till att lära sig att allt ska firas och mysas. Uppe på dessa tillfällen kanske man i familjen vill ha godis/glass till helgen. Vi lär våra barn att hetsäta. Nåja, jag kanske överdriver, överkonsumera är väl ett bättre ordval.

Husom helst, chokladkalender fick han i alla fall och han var väldigt lycklig. I förrgår när han skulle sova och jag var uppe för att natta honom tittade han vilken lucka som skulle öppnas dagen efter. Och häver upp ett illvrål. Varenda lucka är öppnad och kvar är endast en liten bit. Storgråtandes kastar han sig på sängen. Själv blir jag faktiskt helt perplex. Ville kan inte ha rånat kalendern, han kan inte äta choklad utan att lämna spår efter sig. Ebba skulle aldrig få för sig att göra något sådant. Otto... Ja Otto är den troligaste kandidaten men jag trodde faktiskt inte heller att han kunde häva i sig så mycket choklad utan att lämna ett enda lite spår. För säkerhets skull gick jag net till Stefan, mormor (på besök) och Ebba och frågade dem men ingen av dem ville kännas vid chokldstölden(!) Otto hade inte riktigt hunnit somna när jag kikade in på hans rum så jag frågade även honom.

- Otto har du ätit upp Julius choklad?
- Ja, men jag sparade en bit!
- Men det får man ju inte göra! Det är ju hans chokladkalender och nu ligger han inne på sitt rum och gråter!

Då börjar Otto gråta. Mitt hjärta svämmar över. Han lyckas få fram att han också velat ha en chokladkalender. Själv känner jag igen skam-scenariot från när jag själv var liten och tog något som jag visste att jag inte fick. Den där känslan av skam och skuld när man blev påkommen, den känslan som förmodligen (?) gjort att man inte fortsatt ta andras choklad eller pengar...

Otto ville inte säga förlåt men jag bar in honom till Julius ändå. Sedan talade jag om för honom att vi tillsammans skulle gottgöra J dagen efter. Här hade det varit bra om han hade haft några egenhändigt sparade kronor i en spargris att använda men det har han inte. Igår inhandlade vi tillsammans en chokladkanin till Julius. Så var ordningen återställd för den här gången.

Julius specialare

Det här är tradition om han råkar vara hemma och halvsjuk. Orginalet är med ris förresten! Och lugn bara lugn, det ingår visserligen inga grönsaker i specialaren men han får äpple till efterrätt. Vi har plockat ännu mer äpplen hos grannarna och till min stora lycka (nästan helt säker) är det Åkerö, det godaste äpplet jag vet. Jag håller på att föräta mig.

VAB:ar

Jag vab:ar för första gången mint 4 år. Vad jag kan minnas. Har både ringt skolan och f-kassan på rätt dag. Duktigt! Nu är det bara pappersprocedur kvar när de kommer från f-kassan. Åka ner till skolan, få signatur och posta. Gaaaahhh varför inte ett enklare system? Hur som helst. Jag har naturligtvis haft sjuka barn i alla år men jag är för första gången på mycket länge tvungen attt vara hemma från jobbet. Med en 8-åring som klättrat och hoppat ca 2 meter från klätterställning. Och håll i hatten INTE brutit sig! Halleluja! Endast en ordentlig mjukdelsskada enligt den snälle doktorn på Astrid igår vid 22-rycket. Jag hade (om det inte varit för alla influensor (njaaa) nästan kunnat pussa honom). Ett fjärde benbrott var inte vad någon i familjen önskade. Inte heller Julius som grät och grät hemma trots smärtstillande och högläge med foten och som ylade i bilen på väg in att han nog trodde att han skulle vara död innan han kom fram. Och att han hade så ont att han hellre ville vara död. Men redan vid framkomsten till KS hade gråten avtagit och smärtorna i foten var bättre.

Väl framme blev vi anvisade till Astrids närakut och det första vi fick reda på där (lite surt att vi försökte ha is i magen och vänta och tro att han skulle må bättre under kvällen) var att röntgenavdelningen var stängd och att vi skulle få åka tillbaka dit idag igen. Jag var på vippen att vända och åka direkt men tänkte sedan att det kanske var bra att stanna och få remissen och få Julius tittad på. Så vi blev kvar. Och han fick en Alvedon till och resten är history. Hem kom vi och stupade i säng vid 23.30. Idag kunde Julius stödja på foten och slipper därmed röntgen. Så skönt. Och tack, tack, tack snälla, att det inte var ett benbrott till! Jag vågar nästan inte tro det.

Och nu är jag hemma och VAB:ar och det är nästan oförtjänt lyxigt. Är det så här det är att VAB:a?! Julius leker med LEGO och jag ska snart fixa lunch. Imorgon får han hoppa till skolan på kryckor och sedan ska han börja belasta lite mer. Men skoljoggen idag uppe på IP gick bort såklart och likaså får han stå över sista fotbollsträningen för hösten och match i helgen.

Nu ska jag gå ut och VAB:a i trädgården och fortsätta gräva grop till den strimlönn som jag har införskaffat. Den är barrotad så det gäller att få den i jorden. Och det är sååååå förbaskat tunggrävt!

Englandssemester

Men vi saknar honom! Hur kan man ha en sån fin snart 8-åring? Flygresan hade varit kul, spännande och tråkig. Kul att starta och landa med kittel i magen. Spännande att åka högt över molnen. Långtråkigt för att det tog tid.

Dagens guldmedalj

Den går oavkortat till Stefan som har putsat husets alla fönster. Och städat badrummet. Själv har jag rensat ogräs, satt ut störbönorna, algominat träd och buskar och klippt en gång i ängen. Samt gjort en snigelfälla med öl på prov. Lite ynkligt resultat, efter ett halvt dygn gick jag för att kika, då var en snigel på väg in, men jag kände en oemotståndlig lust att hjälpa den lite på traven, så det räknas väl inte! Men hua vad det regnar! Det är säkert bra på alla vis men idag har det verkligen regnat oavbrutet.

Stororna åkte med morfar till Fyrishovs äventyrsbad och kom hem trötta men belåtna. Igårkväll hade vi filmkväll så de var rätt segstartade imorse. Julius äter, lever och andas Star Wars just nu. Och plötsligt har vi två bokmalar här hemma i soffan.

Så här sliter Julius skor. Dessa skor har han använt i 5 månader. Slitaget stavas F-O-T-B-O-L-L (bland annat, ålning i grus och buskar förekommer oxå). De nya skorna halvdissades av Stefan för att de var för plastiga. MEN! De är förstärkta framtill, som om skon var specialtillverkad just för honom. Kan hända finns det fler fotbollstokiga killar därute...

Idag ska det bli av att fixa pass till Julius. Hoppas jag. Om det inte är fruktansvärd kö i Täby. För de har bara öppet till 16: Julius slutar kl 14 och jag har en klipptid 15.30 som jag inte tänker missa. Så om det går att ordna mellan 14.30 och 15.20 då är saken biff.

För övrigt har de regniga dagarna ägnats åt fortsatt utplanterande. Jag är fortfarande inte helt klar! Till slut gav jag upp färgplaneringen när det blev för mycket kvar och slängde ner blommorna där det fanns plats. Ska bli spännande att se hur det här blir tillsammans. Inte riktigt den färgkombinationen jag planerat men blir det hemskt ska jag göra en stor bukett att sätta på köksbordet!


Spirstånds


Rosenskära Candy stripe

Förresten så är det mycket snigelelände just nu. De tänker erövra trädgården, det är tydligt. Jag plockar, slaktar, förgiftar och mosar. De ger sig inte. Hoppas att sommaren blir varm så småningom, just nu står det 0-0 i kampen mellan oss (dvs de finns på tomten men i liten skala och har inte hunnit äta upp något) men det är nog bara en tidsfråga.

Bra med stora barn!

Ikväll stal jag en halvtimme och sprang en runda i skogen medan Julius passade Ville. Jag hade gärna sprungit längre, det kändes relativt lätt i ben och andning trots nästan 2 veckors ofrivilligt uppehåll.

Vecka 17

Så här var Julius vecka enligt vad han själv skrivit i loggboken:

Det var roligt att ha mattefestival. Jag har lart mej att skriva betre.

Diverse

Alla gillar att läsa... Ville har förstått att det är nåt speciellt med böcker. Riktigt vad har han nog inte listat ut. Men låneböckerna får man passa för dem river han gärna sönder. Det finns ju en ficka där bak med en lapp i, den är högst begärlig. Varför har man sådana kort nuförtiden förresten? Böckerna är ju "datamärkta" och allt. Julius har kommit loss med läsningen ordentligt. Ikväll sa han till Ebba, stora bokslukaren i familjen: Du hade rätt, det är kul att läsa!

För övrigt väntar jag ut nattningarna just nu. Om en timme har jag förhoppningsvis 2 i säng och borstar tänderna på Julius. Och när han har lagt sig så... ja vadå? Jag brukar alltid ha något jag ser fram emot på kvällen men just nu är det endast kakburken som lockar. Börjat läsa på en bok men jag har inte riktigt kommit in i den, så det lockar inte heller. Well, well tiden brukar ju gå i alla fall. Stefan är iväg på jobbgalej ikväll. Men imorgon ska jag träna med en galen tysk spinningkille. Han kör blandat ABBA och tysk hårdrock och skriker ROOOONT, ROOOONT, ROOONT! (Han menar trampa runt, runt, runt). Men det funkar för att få upp pulsen. Så har jag hört talas om en eventuell sovmorgon också. Ville tycker att morgnarna börjar 05 just nu. Vad hände med att vakna 06.30? Det var så perfekt. Idag somnade han 09.15 för vila, så han är rätt slirig just nu.

Skön sjukstuga

Ja, egentligen är det bara Julius. Hemma med mitella. På fredag är det kontrollröntgen på Astrid. Det lär säkert ta en halv dag men jag är ytterligt tacksam för att vi fick en tid hem per post, för igår försökte jag komma fram till ortopedmottagningen under telefontid och det var så många samtal före att jag inte ens blev placerad i kö. Fatta att det är tredje gången han bryter sig. Hur är det möjligt? Den här gången skyller jag på +1 grad, mojsig snö och dimma och lägg därtill en 7-åring som tänker åka störtlopp ner för backen. Ska man vara positiv så är det ändå mysigt att ha honom hemma den här veckan. Jag vågar inte släppa honom ogipsad till skolan, inte innan han är kontollröntgad. Så nu kör vi läsning, räkning och skrivläxor hemma. Det är också lite kul att få vara skolfröken.

Otto också hemma, dagmamman sjuk. Nu bygger de StarWars lego uppe på Julius rum. Jag blir alltid så själaglad när Otto får till lekar med stororna utan att jag speciellt bett om det. För jag vet vad det betyder för Otto. Jag kan aldrig vara en lika bra lekkompis hur mycket jag än försöker. Och jag vet att Otto kommer att ha lycka i blicken när han berättar för mig vad de gjort.

Ville har jag mutat med en leverpastejburk som tog slut under frukosten. Det är gott och kul att peta i sig det sista. Snart får vi ta bort alla stolar i köket när vi inte sitter där och äter. Igår lyckades han hälla ut en halv liter mjölk på förmiddagen. På eftermiddagen fick han tag i Julius kopp med choklad som han tömde över sig själv. I lördags lyckades han ramla ner för trappan trots att vi har trappgrindar. Hur jag än gör ligger jag minst ett steg efter när det gäller Ville. Han har redan tänkt ut nästa drag när jag sopar upp spåren efter det första. Småpojkarna ska för övrigt hållas så mycket åtskiljda som möjligt för husfridens skull. De har viljan men inte kompetensen att leka tillsammans.

Nästan bittert

Lät det förra inlägget. Det är jag egentligen inte. Mer förvånad över att de två sista i barnaskaran härjar något så otroligt. Plus att vi har en 7-åring som gärna spelar fotboll och skjuter ner allt inom synhåll. Ser han en boll måste han spela, kan inte låta bli. Även det är rätt häftigt med tanke på att han var helt ointresserad för ett år sedan.