Vi har en 6-åring hemma och en 4-åring. Att sexåringar bara måste göra uppror och göra tvärsemot blev uppenbart i fjällen. Inte vilja åka hem när det är dags att åka hem. Att inte vänta på mamma och åka före i liften och sedan försvinna en annan inte så uppskattad händelse. Bli upphittad, gråtandes, hävdandes att det är mammans fel.
En sak som var mammans fel var att försöka ta sig ner för en svart backe med sexåringen. Ett överilat beslut skulle det visa sig men den såg inte så mycket värre ut än annat han klarat och vi skulle ta oss tillbaka till en träffpunkt och var lite sena. Det gick riktigt bra tyckte jag, jag åkte före sväng för sväng och Otto åkte efter. I det brantare partiet satte han sig dock och när jag vände mig om såg jag honom ta av sig ena skidan. Vad gör du? Ta inte av dig skidan ropade jag. Då skickade han skidan nerför backen och tog av sig den andra och lät den åka efter. Men, det där blir inte bra hann jag ropa, det är farligt! innan han bestämde sig för att glida efter skidorna. Med hjälm på huvudet blev hans huvud tyngdpunkten och det tog kanske 10-20 m innan han åkte nerför backen med huvudet först. Jag såg att farten avtog, försökte åka efter, fick tag i en skida. Väl på plats nere hos Otto hade allt gått bra men jag fick "skäll" av en medåkare. De trodde han ramlat i backen, hade väl inte sett hela händelseloppet. Själv är jag helt övertygad om att han hade klarat hela backen ner utan problem om han bara fortsatt sväng för sväng i långsamt tempo. Hur som helst, han tyckte det var läskigt och löste det på sitt eget sätt, efter eget huvud.
Lillebror är inte i upprorsåldern men har ett häftigt humör. Han har börjat kasta saker omkring sig när han är arg. Ikväll var han så arg på mig efter att han badat, att han spottade på sina egna kläder. Lite missriktad ilska kan tyckas, för sedan ville han inte ta på sig dem igen och har suttit inlindad i en filt resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar