Humör, uppror och egna lösningar på skidprobelm

Vi har en 6-åring hemma och en 4-åring. Att sexåringar bara måste göra uppror och göra tvärsemot blev uppenbart i fjällen. Inte vilja åka hem när det är dags att åka hem. Att inte vänta på mamma och åka före i liften och sedan försvinna en annan inte så uppskattad händelse. Bli upphittad, gråtandes, hävdandes att det är mammans fel.

En sak som var mammans fel var att försöka ta sig ner för en svart backe med sexåringen. Ett överilat beslut skulle det visa sig men den såg inte så mycket värre ut än annat han klarat och vi skulle ta oss tillbaka till en träffpunkt och var lite sena. Det gick riktigt bra tyckte jag, jag åkte före sväng för sväng och Otto åkte efter. I det brantare partiet satte han sig dock och när jag vände mig om såg jag honom ta av sig ena skidan. Vad gör du? Ta inte av dig skidan ropade jag. Då skickade han skidan nerför backen och tog av sig den andra och lät den åka efter. Men, det där blir inte bra hann jag ropa, det är farligt! innan han bestämde sig för att glida efter skidorna. Med hjälm på huvudet blev hans huvud tyngdpunkten och det tog kanske 10-20 m innan han åkte nerför backen med huvudet först. Jag såg att farten avtog, försökte åka efter, fick tag i en skida. Väl på plats nere hos Otto hade allt gått bra men jag fick "skäll" av en medåkare. De trodde han ramlat i backen, hade väl inte sett hela händelseloppet. Själv är jag helt övertygad om att han hade klarat hela backen ner utan problem om han bara fortsatt sväng för sväng i långsamt tempo. Hur som helst, han tyckte det var läskigt och löste det på sitt eget sätt, efter eget huvud.

Lillebror är inte i upprorsåldern men har ett häftigt humör. Han har börjat kasta saker omkring sig när han är arg. Ikväll var han så arg på mig efter att han badat, att han spottade på sina egna kläder. Lite missriktad ilska kan tyckas, för sedan ville han inte ta på sig dem igen och har suttit inlindad i en filt resten av kvällen.

Summerar Jämtlandsveckan

Ebba: Åkt skidor alla dagar. Ville åka alla backar, upptäcka. Ägnat kvällarna åt spel och dobbel...

Julius: Var segstartad alla dagar, fick lirka iväg honom vissa dagar. Men kul hade han för det mesta. Åkte mest störtlopp, gillade absolut inte transportsträckorna mellan liftsystemen. Yatzy och Uno var favoriter på kvällarna. Och Kalle Anka förstås.

Otto: Åkte en dag men tyckte att pistmaskinen och hjullastaren var mer spännande än åkningen. Det tyckte inte Stefan... När vädret blev bättre gjorde vi ett mini-älg-safari på hemmaplan och hittade älgspår, älgarnas sovplats, älgbajs och vart älgarna ätit. Mycket spännande. Vi upptäckte också utedasset på gården som var ända från dinosauriernas tid, eller om det möjligen var samtida med när Ruth var liten och Vasaskeppet. Sista kvällen gick vi på nattlig älgspaning med ficklampor i skogen utan resultat, mer än att vi båda tyckte det var lite kusligt.

Ville: Ville surkart. Förkyld och sur och hostig, febrig en dag. Sov dåligt på nätterna. Tyckte det var spännande att åka tåg.

Jag: Hade en mycket bra semester och hann med att basta en kväll dessutom. Stjärnklart var det då. Hade fina skiddagar med barnen även om vädret var rätt kasst. Hade velat ha mer sol, älv och längdskidor. Tänk att det är så vackert i Jämtland. Om det ändå hade legat närmre!

Pustar ut

Idag är Otto tillbaks hos dagmamman igen. Och jag tar igen mig på soffan med Ville i sjalen. Lyx är att bara ta hand om ett barn i taget. Lyx är att hinna surfa runt på internet och att hinna fundera färdigt. Jag älskar mina barn så hjärtat nästan går sönder men jag blir en så mycket trevligare mamma när jag får lite egen tid. Igår var jag tydligare tröttare än jag själv förstod. Tänk att det går vara trött och sliten utan att märka det? Det var ju rätt uppenbart humörmässigt i alla fall.

Nu till helgen kommer farfar. På måndag är det sportlovsdags, och jag ska premiäråka tåg med Ville och Otto och Ebba. Julius hänger med farfar till Växjö. Ebba har varit med i tågåkarsvängen länge och Otto har åkt tidigare bevisligen men inte med bebisbrorsan. Jag misstänker att jag kan glömma myset, dvs god bok/tidning, choklad och kaffe! Otto ska få rida på mormors hästar för första gången, jag ska träffa bästvännerna som båda fått sina tredje barn. Herregud vad många barn vi har tillsammans! Och kanske, kanske har den lille skogiskattkillen kommit, håller tummarna för det.