Internationella kvinnodagen - en dag senare!

Hur det kan bli

Jag tänkte på det igårkväll när jag körde hem från jobbet. Hur olika snabbt man lär sig saker och ting. Idag ska jag ha en student med mig, enligt hennes handledare är hon jätteduktig. Jag ser fram emot det, ska bli kul och hon verkar trevlig. När en student är nästan färdig, ska de jobba på rätt självständigt, så jag får försöka backa.

Men jag kom att tänka på hur jag var som student dels när jag läste till sjuksköterska och dels när jag läste till barnmorska. Den teoretiska biten har aldrig varit något problem men jag vet att jag var helt bedrövlig som sjuksköterskestudent på praktik. Tänk att jag blev godkänd! Och att jag kunde börja jobba! Och att det gick bra! Jag är egentligen ingen fast-learner när det gäller praktiska ting. Det faller sig inte av sig självt. Och nu har jag världens mest praktiska yrke och det känns som om jobbet faktiskt är som klippt och skuret för mig.

Och så finns det de som glänser redan som studenter, allt verkar gå lätt för dem och man blir jätteimponerad. Det är en skön tröst att veta att man kan vara lite svag från början och sedan växa in i sin roll.

Nu är det gjort!

Jag är faktiskt färdig! Visserligen lite rättningar men inte några stora saker. Jag har dessutom fått alldeles underbara lyxiga blommor, massor. De allra vackraste förevisas här. Jag blev enormt glad över att folk från jobbet mötte kom och jag hade lite ordnat mingel med förtäring och bubbel efteråt. Vid fyra igår eftermiddag hade jag börjat varva ner. Lite smolk i bägaren blev det nämligen för att examinatorn tyckte att min uppsats var provocerande. Det är inget fel i att bli provocerad men hon var förnärmad å yrkets sida och tyckte inte att jag skrev något positivt barnmorskeinraktat över huvud taget. Vilken yrkeskår tillhör du frågade hon och menade att jag i princip skulle vara antropolog. Det är klart att det sved. Speciellt eftersom jag gör detta just för min yrkeskår och för att jag VERKLIGEN är just barnmorska. Jag har varit beredd på massiv kritik men kanske inte från just det här hållet. Jag har dock fått enormt mycket positiv feedback från kollegor, de jag trodde skulle vara mest kritiska.

Göteborg var bra! Ina-May bäst!

På alla sätt och vis. Kom visserligen sent hem på natten men kunde sova stora delar av hemvägen på tåget, så det var ok igår i alla fall.

Jag behövde verkligen lyssna på Ina-May. Jag har hört henne förut men hon är verkligen bra! Rolig men också otroligt kunnig. En gammal hippie från USA! Det är så lätt att glömma bort glädjen och det fantastiska i att föda barn. Det är så lätt att bara oroa sig över smärta och eventuella risker och komplikationer. Jag tror att mitt jobb skulle vara så oändligt mycket roligare om det var lite mindre teknik och risk och mer av det helhetstänkande som vissa verkar bära med sig spontant.

Bara ett sådant exempel som en nyfödd bebis. Vi vill att den ska skrika inom 30 sekunder från födseln. Har den inte gjort det ska den tas ut till barnbordet för att kunna återupplivas. Oavsett om den har bra hjärtfrekvens eller inte. Ina-May sa så här: (mycket förkortat naturligtvis) (och det här behöver man påminnas om ofta). Barnen hjälper till vid förlossningen. De kan bli påverkas av hur smärtsamt det är för mamman eller om hon är mycket ångestfylld. De kan komma ut och ha en bra hjärtfrekvens men de är inte riktigt DÄR. Deras själ är någon annanstans. Då behöver man välkomna dem extra mycket och visa dem att det är bra här. Stryka över pannan, tala till dem. Mamman och pappan kan göra detta. Då kommer de tillbaka, blir fina i färgen och skriker.

Hur stämningen är i rummet påverkar naturligtvis även det nyfödda barnet. Rädsla hos de som arbetar påverkar alla tror jag. Livet är så mycket större än det vi gör på rutin. Det var också intressant när hon efter en fråga kom in på likheterna mellan födsel och död. Hon menade att det var liknande energier och stämning vid födsel och död. Rädsla skapar svåra förlossningar och komplicerat och svårt döende. Det behövs lugn och ro vid bägge. Och humor! Att skratta är det bästa botemedlet mot rädsla.

Ensam uppe...

Den enda fördelen med att jobba förmiddag och gå upp 05.15 är att få vara helt själv vid frukostbordet! Det är så skönt... Dricka en kopp kaffe, läsa lite. Det har precis ljusnat, det är totalblött ute efter en hel natts regnande. Jag har jobbat helgen men det har varit lugnt. Skönt det med, jag är inte så stresstålig just nu.

Igår efter jobbet åkte jag och köpte två äppelträd och ett plommon (till Ebba). Fick dem beskurna på plantskolan och sedan klämde jag in dem i lilla röda bilen... Det gick precis! Så nu är de, det sista måstet i trädgården för i år.

Imorgon åker jag solo till Göteborg över dagen för att lyssna på Ina May Gaskin, underbar barnmorska från USA. Det behövs lite inspiration i mitt barnmorskeliv.