Trött och stel

Imorse tog jag fel och hällde paprikapulver på gröten. Så trött, så trött. Inte gott. Provade med kanel uppepå paprikapulvret och det gick att dölja smaken.

Nu har jag varit hos naprapaten och rätat ut ryggen, fått lika långa ben igen. Akupunktur, värme och massage. Fruktansvärt stel. Ordinerad självmassage med tennisboll på stela rumpmuskler och 20 min spikmatta dagligen i en veckas tid. Sedan ska jag tydligen vara som ny igen. Vi får väl se.

Viss insikt

Det händer någon gång att jag har en viss insikt i min rörighetsproblematik. Dvs innan jag har åstadkommit den. Jag hade en sådan insikt igår när jag kom på mig själv med att tycka att det var en fantastisk smart idé att gömma jultomtekläderna i ett för tillfället tomt sovsäcksfodral. Jättesmart, där kommer ju barnen aldrig att hitta dem av misstag! Samtidigt såg jag framför mig två rätt troliga scenarion:

1. Vi campar någonstans nästa sommar. Förmodligen regnar det och barnen gnäller och det har varit ett helvete att få upp tältet. Vi är småhungriga och allmänt irriterade. Julius håller på att packa upp sin sovsäck. Istället för sovsäck håller han ett tomteskägg i handen....

2. Det är julafton och Kalle Anka har precis börjat på TV. Stefan ska svida om till tomtekostymen så att tomten kan anlända lagom till att Kalle har slutat. Han börjar rota i garderober och lådor. När han har varit uppe på vinden två vändor och fortfarande inte hittat kläderna börjar han bli lätt stressad och irriterad. Malin var har du lagt tomtekläderna?! Hmmm... jaaa... jag vet att jag la dem på ett riktigt bra ställe...

Tror ni att dessa två scenarion hejdade mig från att lägga tomtekläderna i sovsäcksfodralet? Icke. Kan någon vänlig själ nu vara så snäll att upplysa mig om var mitt jobb-ID är någonstans. Jag behöver det för att komma in i omklädningsrum, logga in på datorn och för att komma in på diverse olika ställen. Rätt viktigt med andra ord. När jag gick på semester la jag det på ett riktigt bra ställe...

Hålla reda på grejjer

Alla som känner mig vet att jag är hopplöst dålig på att hålla reda på saker och ting, speciellt nycklar, plånbok och mobiltelefon. Om jag blir stressad och har bråttom fungerar det om möjligt ännu sämre. Stefan är fantastisk på att hantera situationer där jag rusar omkring och svär och letar, han brukar för det mesta veta var mina saker är eller få mig att hitta tråden som får mig att minnas var jag lagt dem. Tex: Jag tyckte att jag såg din plånbok på din dator. AHA! Datorn flyttade jag ju till arbetsrummet! Går dit och naturligtvis har även plånboken följt med datorn. Hursomhelst blir mitt liv inte lättare av att Ville börjat rensa köksskåpen. Idag har jag ägnat 10 minuter åt att leta efter stavmixern som låg i duschen (visade det sig) och jag fick häromdagen steka pannkakor utan stekspade (det går med mycket smör!). Stekspaden är fortfarande borta och så länge den inte är hittad skyller jag på Ville.

Idag är jag stolt över mig själv och barnen som lyckades få morgonruschen att gå ihop utan gräl, fastän jag bara sovit etappvis inatt. Nu tänker jag pröva att ta bort mjölk och grädde från Villes mat och se om han mår bättre. Jag tror faktiskt att han har magknip. Det har blivit värre och värre sedan han började äta mer och mer vanlig mat.

Virrpanna

Jag brukar ibland glömma att salta morgongröten till mig själv. Idag undrar jag om jag har saltat den två gånger? Å andra sidan har jag hittat mina nycklar som varit borta i över en vecka. I den väskan där de borde ligga, där jag har letat tidigare.