Nu är han visserligen redan fem, men jag var för trött för att skriva igår. Julius vaknade nämligen igår och insåg att nu började det närma sig dagen D PÅ RIKTIGT! Spännande men också lite oroligt. Mamma, du köper väl presenter idag? Du glömmer väl inte? SKA du köpa presenter idag? Det är sannerligen svårt att förlita sig på andra...
På kvällen vid middagen skojade Stefan och sa att nu är det sista dagen som 4 år! Och jag fyllde på: Ja, nu blir du aldrig fyra år mer igen. När jag precis hade sagt det, insåg jag precis vart det här samtalet skulle sluta! Jo - döden! Mycket riktigt, när jag kom upp för att natta låg han och snörvlade och snyftade. Aldrig mer fyra år. Jag hade precis nattat Otto, men han undrade om det inte var så att vi var tvungna att väcka Otto, så han fick säga hej då till den 4-åring som han aldrig skulle få träffa igen...
Och så kom det: Och när du dör så måste jag säga hej då till den mamma som jag älskar så mycket och aldrig får träffa mer igen. Tadaa, fullträff i mammahjärtat, nu började det rulla några tårar ner för kinderna på mig. Jag förklarade att jag tänkte leva i 60 år till, bli lika gammal som jag är nu plus lika många år som farmor är. Så tänk så lång tid vi ska få tillsammans... (Så nu har jag lovat att bli 97 år, hmmm, ja får man vara frisk så är det helt okej!)Så blev det tusen pussar och kramar och godnatt.
När jag kom ner efter nattningen berättade Stefan att han och Julius haft en mer saklig pratstund om döden. Hur lång tid tar det att åka upp till himlen? Åker man tåg eller flygplan? Stefan, hade dessutom sagt, att javisst nu är det sista dagen vi träffar fyraåringen, men jag tycker att det ska bli så spännande att träffa femåringen! Så idag har vi fått se hur fort en femåring kan springa, hur stark en femåring är och födelsedagsbarnet - femåringen verkar väldigt nöjd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar