Så här är det. Jag har fått mitt kårkort - mecenatkort. Så att jag kan få rabatter på diverse ställen, mycket fiffigt. För att aktivera kortet kan man antingen SMS:a eller gå in på mecenats hemsida, av vilket jag valde det senare. Loggade in mig med koden som fanns i brevet och skulle börja aktivera kortet.
Steg 1: Skriv in ditt mobilnummer. Jaha, eeh, jag har ju nytt mobilnummer. Hmmm, har glöömt bort det. Var finns lappen. Leta, leta, leta (Otto passar på att bajsa under tiden), nej, hittar det inte. Byter på Otto. Ringer Stefan: Har du mitt nummer. Får det.
Steg 2: Du kommer nu att få ett meddelande till din mobil med en ny kod inom en kort stund. Plingeling låter det från telefonen. Aha! Meddelandet har kommit. Fast hur gjorde man nu då för att få fram det? Leta, leta, leta i mobilen. Hittar inte meddelandet. Orkar inte ta fram manualen. Jag aktiverar mitt kort någon annan gång. Då har jag förmodligen tappat bort lösenordet till Mecenatsidan. Men nu har jag i alla fall mitt mobilnummer. Alltid något.
Jag vill vara en ko under en björk
Jag vill inte vara kreativ
Jag vill inte lära mig ett nytt layoutprogram
Jag vill inte ta tag i mor-dotter-relationen
Jag vill inte posta det där brevet
Jag vill inte ringa till tanten på försäkringskassan
Jag vill inte lägga en enda PIN-kod på minnet
Låt mig vara en ko under en björk
Och lägg mitt trötta skinn på kammargolvet framför kakelugnen
Dikt av Helena Aksonen (finsk poet) (osäker på stavningen) som Åsa Larsson framförde i sitt sommarprogram i P1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar