Vi körde ju rätt mycket blöjfritt med Otto. Förra sommaren hade han knappt blöja på sig, inte heller på natten. Ju mer han började röra på sig, desto svårare var det att läsa hans signaler. Orken och tiden försvann också. Vi har fortsatt med tygblöjor och han har alltid gått mycket naken och därmed har vi fått torka pölar lite här och var. Bajssignalerna har vi sett så tydligt, så han har nästan aldrig bajsat i blöjan, utan med hjälp i toaletten.
Fanns det några fördelar med att köra blöjfritt? Ja, inte har han blivit torr tidigt som var min stilla förhoppning. Den största fördelen är nog att det varit skönt för honom och att jag lärt mig att små barn (i varje fall Otto) inte kissar hela tiden. Det är inte pölar överallt och jämt. Men vi har blivit kroppsliga familjen, kanske på gott och ont? För i sommar har han varit nakenfis nästan jämt. Han talar inte om innan, men väl efter uträttat behov. Någon enstaka gång använder han pottan men oftast inte. Så när man hör KI! eller AJ! är det dags att torka. Han är jätteduktig och böjer sig framåt och vet precis hur proceduren ska gå till. Kladdar aldrig, tur det! Syskonen är inte alltför äckelmagade utan ropar glatt på mig eller Stefan om vi inte hört.
Hur andra uppfattar vår kroppslighet har jag inte orkat/velat reflektera över. Det får ju stå för dem. Men om jag själv inte haft egna barn, hade jag nog tyckt att det varit SUPERÄCKLIGT! Så, slutsatsen man kan dra är att barn förändrar en, speciellt vad gäller vad som är äckligt och vad som är normalt...
Om vi kommer köra blöjfritt med bebisen är väl ett oskrivet kort. Tygblöjor blir det i alla fall på hemmaplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar