Ville har sovit uruselt de senaste 2 veckorna ungefär. Det har eskalerat och blivit allt sämre. Jag har skyllt på förkylning, snor och jag vet inte vad men ikväll fick jag nog. Han somnar vid amningen men går inte att lägga, vaknar och tror att han är pigg. Ibland går det att lägga honom rakt ner men att lägga sig bredvid honom och amma honom till sömns går inte alls. Han somnar men när jag försöker maka mig undan vaknar han direkt. Alternativet när han somnar är att han sover ca 45 minuter sedan vaknar till och kan inte nattas om med amning. Jag har provat att ligga hos honom i en halvtimme men det funkar inte heller. Tar man upp honom vaknar han, försöker man bära honom vaknar han likaså. Igår gick vi en promenad i ren frustration och efter en halvtimme somnade han, då vände jag hemåt och efter 20 minuter blev vi omkörda av en bil och ips vips var han vaken igen. Ju mer stressad och irriterad jag blir desto sämre går det så klart.
Så ikväll fick jag nog när han inte somnade. Nu j-vlar är han stor nog att somna utan tutten i munnen. Vi har för många barn och för lite tid för att hålla på så här kväll efter kväll. Så jag la mig med honom och en bok i sängen. Superkul lek tyckte Ville och låg och gurglade i 10 minuter. Sedan blev han småtrött och hade långtråkigt och började protestera. Då ammade jag honom en kortis och sedan vände jag honom så han fick ligga på magen. Så förbannad han blev. Buffa i rumpan fick jag absolut inte göra. Men jag sjöng och pratade och han skrek i högan sky. Helt svettig blev han stackarn. 5-minutersmetoden fast jag gick ju inte där ifrån. Det vore hemskt tycker jag att lämna honom ensam. Och så det viktigaste av allt tror jag. Inte vara irriterad, arg eller stressad. Lugn och fin mamma. Efter 5 minuter slocknade han. Nu står det 1-1 mellan oss. Men jag antar att det bara är första halvlek än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar