Tooticki har sedan steriliseringen gått under namnet katten med tratten. Om hon längtade ut innan är det ingenting mot vad hon gjort de senaste 10 dagarna. Nu skulle hon äntligen få komma ut när jag tagit stygnen, vilket skedde på midsommarafton. Men självkänslan satt inte riktigt där den skulle. Kanske känner hon sig fortfarande svag? Hon var ute några korta stunder och verkade ändå mycket nöjd. Smög lite bland buskarna, kände uppenbarligen igen sig. Tog ett race eller två över gräsmattan.
Igår blev hon skrämd av en röd katt. Imorse jagade han upp henne i ett träd, jag fick hämta stegen och plocka ner henne. Nu vågar hon inte gå ut... Stackars katt som längtat så efter friheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar