Det är tydligen det som gäller just nu. Minst. I alla fall känns det som jag aldrig hinner sova ikapp. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt för Ville att sova. Det är fruktansvärt frustrerande. Och eftersom lagen om alltings jävlighet verkar gälla så inträffade den här vaknatten när Stefan var tvungen att åka till jobbet, en dag när Otto ska vara hemma och en dag när vi har ärenden att uträtta, några som inte kan avbokas eller skjutas på.
Som grädde på moset är Ville lika trött som jag men vägrar sova (fortfarande) och vill absolut bli buren. Otto kissade ner Ebbas säng medan jag försökte natta Ville. Nu ger jag upp, han får ha blöja tills han blir fem eller nå´t. Bägge har mest skrikit i omgångar sedan jag gick upp vid åtta. De agerar ut hur jag känner mig. Nu är det lite lugnare sedan jag parkerade Otto framför en film i soffan, har i alla fall lyckats få i mig frukost.
Jag undrar hur många sådana här inlägg jag har skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar