Fortfarande

Jag är fortfarande en liten människa i själen, tänker mest svarta tankar om omvärlden. Det beror förmodligen på trötthet, huvudvärk som hållit i sig i fyra dagar och ständiga fajter med en 3-åring. Just nu gör jag ett uselt jobb hemma. Jag borde kunna bättre än så här. Men jag går och lägger mig nu och mumlar mitt nya mantra: Imorgon är en ny dag, då kommer det att gå bättre.

En vaknatt per vecka

Det är tydligen det som gäller just nu. Minst. I alla fall känns det som jag aldrig hinner sova ikapp. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt för Ville att sova. Det är fruktansvärt frustrerande. Och eftersom lagen om alltings jävlighet verkar gälla så inträffade den här vaknatten när Stefan var tvungen att åka till jobbet, en dag när Otto ska vara hemma och en dag när vi har ärenden att uträtta, några som inte kan avbokas eller skjutas på.

Som grädde på moset är Ville lika trött som jag men vägrar sova (fortfarande) och vill absolut bli buren. Otto kissade ner Ebbas säng medan jag försökte natta Ville. Nu ger jag upp, han får ha blöja tills han blir fem eller nå´t. Bägge har mest skrikit i omgångar sedan jag gick upp vid åtta. De agerar ut hur jag känner mig. Nu är det lite lugnare sedan jag parkerade Otto framför en film i soffan, har i alla fall lyckats få i mig frukost.

Jag undrar hur många sådana här inlägg jag har skrivit.

Två trötta dagar

Igår var jag så trött att jag emellanåt kände mig som spaghetti i hela kroppen. När jag är så trött känns ingenting roligt, allt är bara tungt och grått. Humöret är därefter. Och så får jag dåligt samvete. Varför tar orken bara slut? Igår malde tankarna på att det snart är höst igen. Om jag är så trött när det är sommar och vi är lediga båda två, hur ska det bli då?

Men idag är jag på spåret igen.

Lite småbråkigt

Vi har varit hemma i,vad blir det? Två dagar. Skönt men hela tiden samma dilemma. Det är sommar och jag vill att alla ska ha det bra. Roligast, och så vill jag ha tid för egna grejjer. Ebbas bästa kompis åkte iväg på semester idag, de hann precis träffas igår, så hon har varit lite nere idag. Stefan har åkt på ännu en förkylning och har ont i halsen. Ville körde en stöknatt, så vi fick sova i omgångar. Hela förmiddagen gick åt till att sova igen. Först sov Stefan till 10 medan jag tog morgonpasset med killarna. Sedan sov jag igen mellan 12 och 13. Det ska lags mat, ätas mat, diskas och tvättas. Vart tog dagen vägen? Nu sitter jag här och vill vända på dygnet. Som en tonåring fast tvärtom. Så just nu har jag egen tid. Fast jag borde sova för att inte bli lättirriterad och gnällig imorgon. Svamligt.

Backlash

Tyckte att förra veckan ensam gick riktigt bra. Flaggan i topp och lite till. Så naturligtvis har jag varit kobramamman i helgen. Trodde i min enfald att gårdagen skulle vara bättre men icke. Sliten är bara förnamnet. Idag börjar jag se horisonten tror jag. Det värsta är bara att jag inte kan lita mig själv riktigt. Igårkväll gick jag ut i trädgården, vattnade lite och kände att allt var rätt okej ändå. Går in och bara innanför tröskeln så vänder humöret på en gång. Sådär bara. Ville bara sätta mig ner och gråta över högarna med smutstvätt, alla svarta tumavtryck på kylskåp, dörrar och fönster, den allmäna röran, gruset under fötterna, den f-bannade jamande katten, alla katthår, den riktigt äckliga toan och badrummet som inte städats på en vecka. Ja, listan kan göras lång.

Så istället för att städa och röja sitter jag här och dricker kaffe och äter choklad. Med jamnade katt. Men med sovande bebis, vilket är huvudsaken. Då ringer det på dörren och mr brandskyddsbolaget kommer och dörrknackar och vill sälja. Jag är egentligen inte helt ointresserad, det kanske kunde vara bra att ha en brandsläckare när man bor i hus? Hursomhelst så absolut inte nu, när jag pausar. Jag förklarade att jag var intresserad men inte just nu, när bebisen sover. Han tittade verkligen förvånat på mig och sa igen: Men jag kan visa grejjerna nu! NEEEEEJJJJJJJJJJJ!!!! Jag vill inte träffa någon, inte ens mina vänner eller min egen familj.

Vi lever nog helt skillda världar, han lämnade sitt visitkort och bad att jag skulle ringa imorgon. Imorgon - in my dreams! Om två veckor tidigast!